Långpromenad med Seffrin!
Vi klev ut ur huset vid lunchtid i strålande solsken från en molnfri himmel! Men rätt kallt, runt nollan. En fördel med att vara pensionär är att man på vinterhalvåret kan komma ut och få nytta av solljus mitt på dagen. D-vitamin är viktigt, inte minst nu i Corona-tider.
Känns tryggt att kunna gå dubbad nu när vägarna börjar bli isiga. Försöker att gå genom att sätta i fötterna nästan framför varandra. Enligt sjukgymnasterna tränar man ryggen bäst om man går så, nästan som på ett spår. Och studier visar att naturfolk väljer det gå-sättet, säkert ingen slump. Lyssnade efter skott från dagens vildsvinsjakt runt oss men hörde inget. Får väl rapport när Roland kommer hem därifrån i kväll.
Seffrin sprang före med glada steg. Han är hyfsat pigg, får både pencillin och antiinflammatoriskt nu för att bota de svullna och röda hals-mandlarna. Aptiten är lite skral men han åt i alla fall ett kvarts kilo ren blandfärs idag när jag fjäskade. Han får köpefärs förstås, det får duga.
Vi går ju ofta runt Liane, men idag blev det till Signebyn för att få se något nytt. Vi fick en pratstund med "Tullarn" och pratglad söt liten dotter. De var ute i trädgården vid sitt vackra hus, det byggdes som skolhus en gång i tiden. Trevligt att träffa på folk utomhus med riskfritt avstånd i Corona-tider! ;- )
Här på bilden är en bit av Signebyn, längst ner är sjön Östra Silen och på andra sidan viken är Tobyn. Skogsdungen till vänster i bild är gamla kyrkplatsen och kyrkogården. Man kan tänka att området har varit tidigt kristet. Signebyn, den signade byn, Korsbyn en bit ifrån och Älgtå som inte har med älg att göra men väl med ungefär Helgat tun. Innan kristendomen kom hit var det en plats för asadyrkan med gravar från bronsålder och järnålder och rester av en stenring. Kristendom tog ju ofta över de gamla platserna där asagudar hade dyrkats innan. Det sägs att här förbi gick en pilgrimsled som användes av dem som vandrade till Nidarosdomen. Fint att tänka på det historiska när man går förbi.
Hemvägen fick bli över vallarna! Testade att gå på dem och det gick bra. De har varit helt vattensjuka, omöjliga att gå på, men nu har frosten gjort hårt, så det funkade. Bra för mig att gå i gräset på Smörhôla och lyfta på fötterna : -)) Spännande för Seffrin med alla dofter av rådjur. Han blev riktigt hetsig av dem och av mötet med en katt.
Kommentarer
Trackback