Inga Magnusson

Nu har jag röjt tid att läsa boken som väntat ett tag på nattygsbordet och den är bra!  "Till minne av de breda nordiska skuldror som byggde staden på prärien" skrev Lars Weiss boken "Iskarlen och trasdockan" en  fiction som utspelar sig i miljön där svenskarna var med och byggde i Chicago.  Det är nu så där 20 år sedan han skrev boken. Det blev en bok till i ämnet,  "Järnmannen och pansarbilen". Den ska jag också läsa när jag får tag på den.

 

Vi vill gärna se de amerikanska utvandrarna som Karl-Oskar och Kristina, bönder som flyttade för att få mark att bruka. Men många hamnade också i städerna. 1837 var Chicago en liten handelsstad med några tusen invånare. 1871 var det en kåkstad med 300.00 invånare. Då brann staden. Mycket brann opp, men det som var industri klarade sig. 1893, alltså drygt 20 år senare var Chicago amerikas fjärde stad med drygt en miljon invånare. Branden 1871 blev startskottet för gigantiska byggprojekt med ny teknik och ny arkitektur. Istället för tjockväggade låga stenhus gjordes nu stålskelett som kunde bli höga, de första skyskraporna  med hiss kom till. En märklig  utveckling i ett ovanligt  land.

 

Jaha, och varför är jag intresserad av byggandet i Chicago i slutet av 1800-talet?? Jo Rolands morfar, Agnar,  hade en farbror vid namn Edwin Carlson som utvandrade till Amerika. Han blev byggmästare och arkitekt i just Chicago! När han hälsade på hemma i Sverige var hans släktingar så vördnadsfulla mot honom  att de inte sa "du", utan "ni"  eller yrkestitel! ;- ))   Vi har inte bemödat oss stort för att släktforska men visst vore det intressant att göra ett försök att hitta eventuella ättlingar till Edwin. Kan ju finnas några i Chicago eller annorstädes i det här stora landet, i Amerika flyttar man ju ofta. Kanske någon fortsatte med snickrandet, det verkar vara genetiskt betingat, Roland snickrar ju liksom hans morfar Agnar gjorde och alltså även den äldre släktingen Edwin, åtminstone i början på sin karriär i byggbranschen. 

 

Jag startar i alla fall med att läsa Lars Weiss bok. Lars är ju en mediaprofil, journalist och författare. Han umgicks under en period  med våra goda vänner L och E i Mölntegen, så där fanns en av böckerna att låna.  Edwin är förstås inte nämnd i boken, det fanns så där 100.000 svenskar i  Chicago och många var byggnadsarbetare vid den här tiden, men intressant att försöka förstå miljön och omständigheterna runt omkring. Boken är ju fiction.