Håkan Nesser är sååååå... bra!
Och att jag tycker han är bra beror inte på att hans pappa kom från Översta i Hallsberg. Det är rätt nära Bäck där jag växte upp. Det var en bit Närkes-slätt mellan oss och byarna åt öst; Sörby, Ekeberga, Översta, men det gick att se dit över några åkrar om man verkligen ville. Familjen Nesser har jag inget minne av, fast Håkan är född samma år som jag och måste ha gått i skolan i Hallsberg.
När Håkan Nesser föddes hade familjen flyttat till en gård utanför Kumla ( som dyker upp i böcker) nära den omtalade Blackstabacken. Det var inte så många rejäla backar i närheten så den blev lite berömd, fast den är nog inte mer än halva Liane-backen. Närkes-slätten, min uppväxt-ort är inte vacker. Det är platt överallt, bara fint på hösten ett tag när höstplöjningens grafik breder ut sig åt olika håll. Ännu snyggare med snö i ränder. Värmland är mycket mer omväxlande och tjusigt med idel skog, sjöar och älvar.
Men det fanns fördelar med det platta landskapet. Vi cyklade mycket och långt, för det orkade man då utan backarna. Jag tänkte fortsätta cykla här på Liane men det är trist, antingen får man stå på bromsen för det går för fort eller släpa cykeln opp när det är för brant.
Jag gillar Håkan Nessers böcker, har nog läst alla nästan och det är många. Han är ju 70 år i år och har länge skrivit minst en bok per år. Jag läser den senaste nu
"Den sorgsne busschauffören från Alster". Jag köpte den för presentkort på Akademibokhandeln, tack för det.
Det är nåt med språket som fascinerar mig, märker att jag ibland läser om en del passager för att de ska sjunka in. Kommer nog att läsa den här boken igen. Hoppas den blir film, för den är uppbyggd av bra textliga bilder och scener, dessutom spännande.
Några textcitat ur boken:
"Det måste vara nånting med Sorgsens röst, tänkte han. Den går i precis samma tonart som ventilationssystemet."
Och beskrivningen av Fårö (Nesser bor numera på Gotland)
"Det fanns inget att invända. Särskilt östsidan, tänkte han. Här kunde man sitta på en stenmur och invänta evigheten. Kustlinjen var mindre dramatisk än den västra, mjuk och diskret välkomnande - och överhuvudtaget var förstås denna gröna fårbemängda ö som gjord för långsamma färder. Krävde den respekten, det kändes tydligt, bara man gav sig tid att sakta ner och registrera. Det stillatigande, det allerstädes närvarande samspelet mellan himmel, hav och land. "
Och beskrivningen av en av huvudpersonerna Albin Runge
"Inspektör Backman tyckte att Albin Runge var sig lik på trettondagens förmiddag. Gänglig utan att vara lång, och lätt lealös; inte ordentligt ihopskruvad. Försynt dessutom, som om han bemödade sig att inte ta upp för mycket plats i världen. Martyr? tänkte hon ofrivilligt. "
För den som är intresserad så är det bokprat med Håkan i Karlstad nu på lördag kl 15.00. Annons på min facebook, något slags Värmländsk Bokfestival
Kommentarer
Trackback