Viltsoppa med lite extra omsorg.
Viltsoppa är tacksamt att göra, vilt är smakrikt. När jag bemödar mig lite extra, som i igår kväll med matgäst, så gör jag så här.
Fräste älgfärs så det blev brynt tillsammans med gul lök ( här var det en skvätt sopprester med också). När fräsningen var klar så spädde jag med lite älgbuljong från senaste pepparrotsköttkoket. Sån buljong förvarar jag fryst i portionsförpackningar. I den andra grytan kokade jag soppgrönsaker och potatis finskurna i saltat vatten. Strax före servering så blandade jag ihop allt i samma gryta. Varför krångla till det så här nu då och inte laga till allt i samma gryta (gör jag om jag är bekväm förstås)? Jo vitsen är att färsen och buljongen smakar gott av köttet medan grönsakerna behåller sin grönsakssmak i soppan. Det blir alltså flera smaker i soppan, inte bara en enda. Man får inte var för generös med saltet för då tappas smakerna bort. På bilden längst upp till vänster smyger sig desserten in, risgrynskaka. Den passar efter soppa med nykokt hallonsylt och vispad grädde.
Förrätten blev lite latmansgöra däremot. Den passar att knapra på till välkomstbubblet. Till höger syrad grädde (Smetana) brett ut på tallrik. Sen strött på stenbitsrom, hackad rödlök och dill. Man fångar upp smeten med
lantchips eller majschips till vänster och mumsar på en i taget.
Jaktgästen på Liane ett par dagar framåt: Jan Henricson som inte bara ska jaga utan också jobba med skrivande för tidningen Svensk Jakt där han tidigare var chefredaktör. En trevlig kväll hade vi. Vi har många gemensamma bekanta och många gemensamma minnen över tid, mycket att berätta om blev det. Det här besöket har varit planerat en längre tid och blev nu äntligen av. Det var på vippen att en annan god vän / f.d. skribent skulle ha kommit med, Bernt Karlsson, men han fick förhinder.
Kommentarer
Trackback