Inga Magnusson

Nu går det inte längre. Alltså, jag slängde iväg ett hundben som jag trampat på och då blev det så här!!! Golvmattan är spröd av ålder och nu går det ur bitar här och där.

 

Den lades in när vi byggde huset 1977 så den är nästan precis 40 år gammal. Gissar att det är maxlivslängden på en plastmatta.  Vi köpte den av K-Å Hvitteldt (stavningen osäker!) och han lade in den. Inläggningen var ett mödosamt projekt, en stor yta som skulle täckas; hallen, köket o vardagsrummet och K-Å hade ont i knäna. Men han gjorde det bra.  Det var en fin matta tyckte jag, korkimitation, lite relief i mönstret. Smutsen syntes inte på den och den var blank, lätt att hålla ren. Den har tålt tre barns vilda lekar och alla hundtassar genom åren.  Jag har aldrig använt rengöringsmedel, bara vatten så den har fått behålla ytan. 

 

Vi var på väg och skulle byta den för några år sedan och fick ett pris på en ny + inläggning. Men Roland ville få priset spesat och det fick han inte, det blev inget den gången. Kruxet är att jag vill ha en likadan matta, en korkimitation, men det är inte modernt just nu. Vi måste hur som helst ta tag i golvmatteeländet och leta upp något nytt, så här kan vi inte ha det, en golvmatta med hål och revor i.