Lämningarna berättar om livet förr
Man hittar dem i skogen och under gamla uthus, redskapen från förr, de som kan tala om för oss hur man levde och arbetade på landet i gamla tider. De var gjorda för att köras med häst. Det här är en räfsa. Man använde den till att räfsa ihop hö som legat på slag och torkat. Det halvtorra höet räfsades ihop och lades i såter (högar) som fick fortsätta torka för att sen när det var helt torrt köras in på höränne (höskullen) Det var viktigt att höet var torrt. Hö som inte var riktigt torrt blev varmt och kunde självantända när det blev packat. Det var lite lättare när man byggde in fläktar under som kunde blåsa genom höet på ränne tills det var helt torrt.
Tegelrör gick alltid åt till dränering.
Lunnekälke användes efter häst förstås bl.a. till att köra ut virke / ved ur skogen. Det gick att ha med en packad hösäck och sitta på. Lunnekälken användes till att frakta korta sträckor i skogen. För att köra längre väg var det två kälkar efter varandra, get och bock som tillsammans kallades doningskälke.
Harv var ett redskap i jordbruket. På hösten plöjdes åkrarna som sedan fick ligga och frysa sig lite luckra under vintern. På våren harvades för att kunna komma ut med såmaskin. Ofta måste man göra flera drag med harven, åtminstone om jorden var hård och lerig. Harven tog också med sig en del ogräs såsom kvickrot.
Släpräfsa (släpriva) är det här. Den släpades efter marken och samlade upp det färska gräset som skulle hässjas.
Detta måste rimligen vara stolpar som man använde för att göra hässjor (hässjevirke). De spettades ner i marken och sedan lades slanor (rajer) vågrätt och på dem hängdes höet. Man började hänga på nedersta rajan och lade sen på fler rajer och fortsatte hänga på hö uppåt. Hässjorna kunde stå ute länge på tork utan att bli förstörda, bra om det var en regnsommar. Det blåste igenom dem och det hjälpte till med torken, samtidigt som regnet rann ner över det översta hölagret.
Kommentarer
Trackback