Karlbergsvägen 65 i Stockholm
Jag kan inte låta bli att göra ett besök där varje gång jag är i Stockholm. Min mamma föddes på den här adressen för hundra år och två månader sedan. Den här mannen, Radovan Korn, har sin konst- och rambutik på bottenvåningen. Han är ursprungligen serb men har bott i Sverige länge nu och har haft sin butik här. Han målar själv också och jag brukar köpa en lite miniatyrtavla varje gång. Se tavlorna nedan! Han är en duktig berättare och låter mig varje gång veta lite mer om hur det här huset byggdes och byggdes om, ja dess historia. Ägaren tror jag är en god vän till honom och Radovans son bor i en lägenhet ovanpå.
Det är intressant att komma i samspråk med människor från andra länder vid stockholmsbesök. Jag råkade göra en längre taxiresa med en chaufför som kom från Syrien för 20 år sedan. Han var kristen ortodox och berättade att i Syrien fanns 4 miljoner kristna, men nu bara 300.000 kvar. Övriga hade flytt efter ISIS intrång. Han höll den folkvalde presidenten högt. När han hade landet i sin hand så fungerade det mellan muslimer och kristna, två av ministrarna i hans regering var kristna. Chauffören hyllade Sverige som land, tyckte det var fantastiskt, men han var oerhört besviken på vår okritiska mottagning av många muslimer, framför allt att vi inte försökt gallra bort de med terroristanknytning.
På Moderna museet satt jag i kafeterian och hamnade i långt samspråk med en kvinna från Australien. Hon undervisade i konst på universitetet i Sydney och skrev på sin avhandling om konstyttringar hos First nation, alltså Australiens urbefolkning. Hon hade bl.a. kollat på samisk konst / konsthantverk i de nordiska länderna nu vid sitt besök. Vilket spännande möte det var!
Kommentarer
Postat av: Veiken
Jag är precis likadan. När jag kommer till Uddevalla går jag alltid in i det huset som min mormor bodde i. Det luktar exakt som när jag var barn. Vips är jag tillbaka i tiden!
Svar:
Inga Magnusson
Postat av: Znogge
Förstår att du mer än gärna återvänder dit. Jag kör ibland förbi huset där min mormor bodde och jag tittar alltid upp mot lägenheten. Samma när vi passerar mammas sista bostad. Rötterna är viktiga.
Svar:
Inga Magnusson
Trackback