Inga Magnusson

För några år sedan gled vi in sakta  med en båt, motor avslagen, mot en brygga. Då satt den här gynnaren i strandkanten. Det var nyligen röjt i området, han mumsade på kvistar och blev inte rädd. Han höll  en större pinne i  bägge framtassarna, snurrade på den och gnagde runt. Detta har vi inte upplevt igen, vare sig förr eller senare.  Vi var bara någon meter ifrån honom när han slog med svansen som varningssignal, dök ner i vattnet och  simmade iväg. Bävrar är otroligt söta i nosen, ser ut som små björnar. En sån här närbild får jag nog aldrig mer.