Inga Magnusson

Jag har ju många  fler tavlor än jag har väggar, en hel bunt är det som står där i källaren med ett lakan över sig, så jag byter bilder på väggarna då och då. Nu hängde jag upp den här älskade vinterbilden. Och den har en speciell historia. Jag köpte den för rätt många år sedan i Sunne på en konstutställning i  den där fina träbyggnaden nära  centrum, tror den kallas Slottet eller nåt sånt. Rosa var den då till färgen. 

 

Jag föll för bilden för den påminde om orienteringsklubbens stuga nära mitt föräldrahem i  Bäck Hallsberg. Har ingen aning om huruvida den finns kvar eller inte. Men den låg så fint mitt inne i skogen, med bara en gångeväg fram till huset.  Den här bilden  är målad av någon Rolf Karlsson tror jag i början på 2000-talet.  Vet inte vem det är. Och han har garanterat aldrig sett orienteringsklubbens stuga i Bäck :-))  Jag gillade röken från skorstenen, månens sken i skogen, ljuset i fönstren  och snön i mörker i drivor.

 

Sen blev det så här: Rolands systerdotters man Anders gjorde ett besök på samma utställning och föll för samma målning men vi var inte där samtidigt och visste inget om varandras besök. Fast han bestämde sig inte så snabbt som jag, så jag fick den. Men det visste inte han förrän han fick se den på väggen här hos oss!!! Gissa om han blev förvånad! Och avundsjuk!. Bilden som han ville ha hängde här hos oss. Klart att han ska ärva den när jag dör!  Men tills dess får han vänta för den är en favorit här hos oss under vinterhalvåret. Sen under sommaren kör jag med Alan Salmi, rektor någonstans i  Säffle  (samma person som Alan Johansson från  Byn i Sillerud tror jag)  på den här väggen, en fin bild han har gjort på solens strålar mellan trädstammarna. Men det är en annan historia. Den får vi återkomma till.