Valpen Hambo har jagat hare idag igen.
Det är en gammal bild på Hambo-plutten! Han har jagat hare idag igen. Fick opp haren efter en halvtimme, första drevreprisen var 14 minuter, sen tapt 20 minuter, sen drev i 10 minuter igen osv. Under en timme och 25 minuter jobbade han på samma hare. Det är hans bästa prestation hittills. Han är drygt ett år gammal. Det börjar se bra ut.
Grillning i Lianegrillen avslutade säsongens rådjursjakt.
Det var lagom att grilla fram på sen eftermiddag. Vi var rejält hungriga. Elden funkade som grillbädd under nätet men den värmde också. Jag hade förstås min värmeväst på mig, i grillen på orange läge, mittenläget. Det var lagom. Men annars när vi gick med Seffrin hade jag grönt läge, alltså komfortvärme, så där 32 grader. Det var perfekt, lagom varmt men inte svettigt. Bara en tunn svart bomullspolo under västen och så skogsjackan över.
Senare ikväll eller imorgon mer bilder från dagens skogstur med tax Seffrin.
Vit ren i trakten av Umeå
Dotter Malin ser tydligen rätt ofta renar runt Umeå. Här en vit variant som hon såg häromdagen. Vet inte om det är ovanligt men fin är den i alla fall. Bland samerna betraktas en vit ren som magisk lyckobringare och man vill gärna ha en sån i sin renhjord.
Idag är sista dagen för rådjursjakt. Vi släpper honom vid lunchtid, hoppas förstås på upptag och spännande jakt, men det finns aldrig några garantier. Efter jakten firar vi avslutningen med korvgrillning i grillen på Liane. Sedan får lille Seffrin vänta till nästa säsong med att fösa på bockarna. ;- ) .
Gårdagens jakttur med Seffrin
Roland var i skogen med valpen Hambo först, men han var mest på pinnbärarhumör. Sedan gjorde han en tur med Hej som jobbade på slag ett par timmar, men som inte fick opp. Vid lunchtid gick vi då tillsammans med Seffrin för att leta upp rådjur.
Det blev en rätt lång tur i skogen utan framgång. Seffrin letade verkligen men fick ingen färsk vittring i näsan förrän bortåt halv tre.
Det var fint att gå i skogen, det snöade till och med en del. Glada är vi för varje spår av vinter. Det har mest varit milt och slaskigt hittills.
Vi gick ganska sakta med pauser för att låta Seffrin göra längre turer runt oss och vänta in honom när han kom tillbaka. Jag hade den nya värmevästen på mig och den var perfekt. Jag behöver inte bylta på mig mycket kläder, slipper bli svettig när jag går och håller värmen när jag står still. Mellanläge var bra igår.
Den här bäcken i Transmyra har sin historia, ska berätta den här när Roland kommer hem igen. Ungefär så här var den nog.
Skogvaktaren kom till stugan i skogen och frågade efter de vuxna sönerna.
- De är väst på Transmyra och geftar tå tosser, blev modrens svar.
De lär alltså ha lekt en grym lek med tosser (grodor). Grodan sattes ytterst på en bräda som placerades högt på mitten så det blev en rejäl gungbräda. Sen slog man till snabbt och resolut i andra änden, varpå grodan flög ett långt stycke i luften, gapade och sprack. Detta är berättelsen men jag vet inte om den är sann. Vet inte ens om grodor gapar när de flyger genom luften.
Bjurbäcken är ett gränsfall för Seffrin att ta sig över. Han gnäller lite och letar övergångsställe.
Till slut gick jag upp med Seffrin på en ås där han visade intresse. Vi gick till bortre änden och jag väntade på honom när han undersökte området nedanför. Då började han väcka med lite skall och efter någon kvart fick han opp rådjur, jagade ivrigt med 30- 40 skall per minut. Roland passade men de gick över vägen ett litet stycke ifrån honom. Jakten fortsatte och nästa passplats kom Roland någon minut för sent till och missade dem precis. Sen var det till att försöka få tag på Seffrin när klockan drog iväg och det började bli mörkt. Han ville inte avbryta jakten frivilligt utan höll på till mörkrets inbrott med råge. En fin dag hade vi i alla fall och Seffrin också.
Lilla barnbarn Lovis i Umeå
Värmevästen funkar jättebra.
Den här bilden på v'ärmevästen var ju ingen höjdare, tog det själv i spegeln, jag ville bara visa hur litet batteriet är. Man laddar det fullt, kopplar in det och lägger i fickan. Sen finns ett extra batteri som man kan ta med fulladdat och byta om det skulle behövas. En laddning varar i flera timmar, men kortare tid om man har ¨på varmaste läget av de tre man kan välja. När jag hade västen på mig igår så var mellanläget bra, men då gick jag sakta och pausade ibland. Hade bara en tunn bomullspolo under västen och så jackan över alltsammans. Om man står still länge så är nog varmaste läget bäst. Bra att slippa bylta på en massa kläder och svettas för att sen frysa vid stillastående.Så här långt är jag jättenöjd.
Seffrin o husse tar en powernap efter jakten.
Om Seffrin har full koll på Roland som här, så ligger han still, annars går han mellan dörrarna och kollar och väntar. ;- )) Hussepjåskhund! Bara två år gammal men uppför sig på många sätt som en äldre hund. Mer om dagens jakt senare idag eller imorgon.
Rådjursjakt idag söndag.
Nu är det inte många dagar kvar på rådjursjakten för den här säsongen, sen ska Seffrin få vänta till i höst. Han är verkligen på hugget nu och vältränad som bara den. Igår jagade han ett par timmar och idag ännu längre. Roland försöker få tag på honom sedan någon timme nu, det är alldeles för mörkt för jakt. Men Seffrin låtsas att han inte hör. Tack o lov för pejlen så vi vet var han är i alla fall. Det har varit ett par tillfällen när det nästan gått att fälla djuret men några meter eller minuter fel på passet. Jag skriver mer senare om värmevästpremiären idag.
Vi gick ett par tre timmar först utan att Seffrin hittade något färskt rådjursspår men till slut fick han tag på ett och då drog han i väg.
Roland gick med valpen idag på morgonen några timmar men idag bar Hambo bara pinnar, sen gick Roland med Hej, som hade slag länge men inte fick opp. Sen fikade vi och gick alltså tillsammans med lille Seffrin.
Igår kom min värmeväst!
Igår kom den och jag hade behövt den på gårdagens rådjursjakt men då låg den fortfarande på Ica Sillerud och väntade på att hämtas ut. Jag fick gå hem för tidigt från jakten också för att att jag frös, det blev en dryg timme på pass och jättespännande. Nu är den hämtad i alla fall. De här västarna är små i storlekarna och jag är glad att jag tog en small istället för en extra small som mätningen visade. Den här är lagom stor och har tre värmelägen. Idag söndag ska den testas!! Det är tre lägen på värmen. Här är varmast påslagen, det lyser rött. Men komfortvärme är nog det man använder mest om det inte är jättekallt ute. Det går att reglera värmen efter behov, mer värme vid stillastående och mindre / avstängt vid rörelse. .
Så himla rolig kväll med goda vänner!
Vi har haft en så fantastiskt rolig kväll med goda vänner. En del kan man prata hur länge som helst med och ändå känns det som om man har massor kvar att prata om. Många minnen blandas med nya upplevelser! Trevligt att ha både gamla och nya vänner.
Maten blev enkel, pepparrotskött med potatis och sås, förrätt enkel och dessert glass.
Släppte Seffrin ...
... gjorde vi idag på eftermiddagen. Här drar han iväg.Till slut fick han upp en stor bock och jagade på den ett par timmar. Roland såg honom vid ett tillfällen men för långt håll och fel vinkel. Spännande jakt i alla fall som gick i bukter i området.
I kväll ska vi äta lite mer planerad mat, ska bli trevligt med sällskap.
Katarina av Amerika ...
... heter musikalen som vi såg igår kväll
Den framförs av sångare och musiker härifrån Årjäng. Musik och texter är med något undantag skrivna av Rolands fyrmänning Sölve Aronsson från Blomskog. Jag antar att det kan låta amatörmässigt att allt är Årjängsproducerat men det är det inte alls. Det hela är suveränt proffsigt gjort och genomfört. En variant av Katarina har visats förut, så många visste vad man kunde vänta sig och den här föreställningen var om möjligt ännu bättre. Man gav en föreställning igår kväll och ger två idag. Sammanlagt har 800 biljetter sålts. Det var fullsatt i aulan i går kväll och lär bli det idag också.
Den här bilden tog jag 20 minuter innan föreställningen börjat, det blev helt fullt sen. Katarrina som musikalen handlar om har funnits på riktigt. Han var piga i Gillbergadalen, alltså mellan oss och Arvika, utvandrade och skapade ett stort modeföretag i Amerika. På båten över träffade en släkting till Sölve (författaren) och Roland Katarina och de kom att bli vänner.
Jag har gjort några justeringar i släkforskningen i inlägget nedan och kommer att göra några till. Sedan skapar jag en ny kategori på bloggen, "släktforskning", där jag samlar såna uppgifter framöver.
Finaste hemgjorda kakelugnen!
Igår kväll värmdes vi av den finaste kakelugn jag vet. Den är gjord hantverksmässigt av ägaren. Han har själv gjort lerkaklen i formar, skröjbränt dem, glaserat och slutbränt.Sen har en kakelugnsmakare (Staffan antar jag!)gjort innanmätet förstås, det är inget för amatörer. Ugnen värmer fantastiskt med lite ved och håller värmen länge. Trevlig improviserad kväll har vi haft med efterlängtat återseende. Känns skönt att vi orkar umgås igen efter den långa influensatiden. Ikväll ska vi se Katarina -musikalen i Årjäng, på lördag har vi matgäster och på söndag kanske det blir någon kollektiv rådjursjakt, även om vädret ser dystert ut då. Vintern lyser med sin frånvaro, bara milt och slaskigt.
Jag har fått naglar!
Klart att jag alltid har haft naglar men inte mycket till liksom. De har varit som genomskinliga blad, matta, vikbara och nedslitna av sig själva. Jag har inte behövt klippa dem ens. På den tiden jag var ung och försökte bli vacker ;- )) gick det aldrig att måla dem, färgen bara flagade av. Men nu har miraklet plötsligt skett, jag har fått naglar som är hårda så jag kan knäppa med dem, lite blanka, med vit färg längst upp och idag blev det premiärklippning för de växer rätt fort.
Gissar att detta beror på att jag tagit D-vitamin ordentligt några veckor nu, betydligt högre dos än tidigare vintrar och mer regelbundet. Det ska ju vara bra för att hålla humöret uppe även under den mörka årstiden, men bieffekten med naglarna hade jag inte anat innan. Antagligen har jag levt med D-vitaminbrist hela livet. Jag kör med 20 mikrogram per dag, tror det är rekommenderat kosttillskott Det måste vara förklaringen för det är enda skillnaden i kosthållningen.
Sista lasset för den här gången!
Skönt för vi vet inte hur det blir med tjäle och så framöver. Det mesta blev i alla fall utkört på hård mark och det är trevligast. Utan tjäle så blir det kletigt och risk att fastna förstås.
Jag var tyvärr inomhus större delen av dagen. Valde helt fel dag för att klämma 5 kg älgfärs genom kvarnen. Men det var för sent att backa ur i morse, fläsket som det skulle blandas med var inhandlat och de frusna köttbitarna var redan upptinat. Ingen väg i kring, bara att kånka fram alla grejerna.
Sen gjorde jag ett par timmar jobb i Årjäng också. Kvällen ägnades åt släktforskningen som jag redovisar i inlägget under.
Släktforskning på Kylin - Kylénsläkten
I kväll har vi försjunkit i olika skrivningar och dokument för att hitta kopplingar i och omkring släkten Kylin i Blomskog och släkten Kylén i Sillerud.
För det är samma släkt. Kopplingen hette Alfred Wilhelmsson / Kylin / Kylén. Han flyttade från Blomskog till Sillerud och blev anfader till Kylénsläkten med ursprung härifrån. Han hette Kylin när han flyttade från Blomskog men här i Sillerud blev det Kylén. Antingen bytte han medvetet eller också skrev prästen fel i kyrkboken, gjorde om i till e med accent. Jag har ju sett när jag släktforskat att det kan bli felskrivet ibland. Alfreds mamma hette, som framgår nedan, Maja - Lena Kylin och hans pappa hette Wilhelm Olsson född 10 november 1841, Norra Viker, Lennartsfors.
Jag startar här med Alfreds morföräldrar.
Hans Kylin f. 2/11 1803 i Blomskog gift med
Cajsa Andersdotter f. 2/4 1812
Deras barn var:
Dina f. 1833 utfl till Sillerud 1852
Son utan namn, dödfödd 1834
Josef f. 1835 död 1836
Sofia f 1837
Anna- Stina f 1839 utflyttad till Norge (något med en olycka)
Maja-Lena f 1841 död 1890, mor till Alfred som flyttade till Sillerud. Hon var bara 49 år gammal när hon dog
1841 flyttade familjen från Låbbyn till Livlund. Barnen fortsatte att födas.
Johanna Josefina f 1843
Wilhelmina f 1844 död 1844
Johan August f 1845 (mer om honom nedan!)
Wilhelmina f 1847 död 1848
Elisabet f 1849
Josef född 1850 död 1851
Josef f 1852 död 1852
Alma f. 1853
Josef f 1856
Cajsa f. 1858 död 1860
16 barn födde Cajsa alltså, men alla pojkar utom en dog. De överlevande annars var flickorna.
Alfred flyttade till Sillerud, tog eller fick efternamnet Kylén, bodde först på Sand och Deborgere. Han gifte sig så småningom med Emma Svensdotter från Faggebyn och flyttade till Döverud, ett torp under Liane Gård. Han blev far till flera barn, bl.a. Gustav Kylèn som blev arrendator på Liane. Gustav gifte sig med Ester Boberg. Han dog i tbc redan i 40-års åldern och lämnade hustru och 8 barn efter sig. En av hans söner hette Thyko Kylén, pappa till Roland. Thyko gifte sig med Maj Nilsson från Önnebyn och tog över brukningen på gården tillsammans med sin morbror Oskar Boberg och broder Nils Kylén. För att göra en lång historia kort så tog Roland över Liane när de slutade och vi blev kvar här på gården.
Johan August har jag markerat också. Han var slagfärdig sägs det. Han gifte sig med Sara Lisa Hammarström. De fick barnen:
Gottwald f 1886 till USA 9 april 1910, gift där med Anna från Holland. Bosatta i Spokane, dotter Florence
Joel f 1887 gift Aina Karlström fr Forshaga, fanjunkare och senare löjtnant vid I 2 i Karlstad, fick barnen Erik, Sven och Lars, den senare bosatt i Stockholm.
Hans f 1889 till USA mars 07 ogift, omkom i en tågolycka julaftonen 1928
Ivar f 1892 till USA 1 apil 1911 Ogift skogsarbetare. Var på besök i Sverige 1930 och for tillbbaka samma år.
Sofia f 1894 till USA 5 september 1914 Eller Sofi, mor till Sigrid om jag fått det rätt, som var mor till Sölve, gift med Algot Pettersson, bosatta i Söpplanda, döttrarna Sigrid och Sonja.
Alma f 1897 till USA 1913 eller 1915 gift i USA med John Swansson från Falköping. Bodde tydligen i Spokane och fick barnen Rut, Edit och Hildur, Hildur som jag tror är mamma till Anne Walsh som bor i Seattle nu.
Signe f 1900 gift med Sven Hultman från Stockholm, Bodde en tid i Blomskog men flyttade sedan till Stockholm i slutet av 1930-talet. Barnen Karin, Allan, Ivar och Thure.
Alma och Sofia återvände hem till Sverige igen 1921. Alma återvände samma år till USA men Sofia insjuknade vid tiden för återresan och stannade i Sverige.
Jag får reservera mig för felskrivningar, det är fort gjort. Och för att det finns fel i mina källor, vilka är kyrkböcker, Blomskogsboken och en handskriven bunt med släktforskning som jag fått från Sölves pappa.
Om jag går några generationer längre tillbaka i släkten så startar vi med
Brynte Hansson född i Kölviken Nössemark Södra
gift med Anna Biörnsdotter
Jaktkarlen (på tulljakten i Stora Le, gräns mot Norge ) Hans Brynthesson / Kyllin / Kjöllin ursprung Kölvikarna född 1749 i Nössemark Södra
gift med Kjerstin Torstensdotter född 1756 i Näresbyn
De fick flera barn förstås, bl.a.
Gränsridare (tullare till häst) Jonas Kyhlin f. 1779 i Blomskog
gift med Anna Börjesdotter f 1779 i Torrskog
De fick flera barn bl.a. Hans Kyhlin / Jonasson som gifte sig med Kajsa Andersdotter som jag skriver om ovan
Dotter Malin åkte från Umeå inåt landet idag!
Så här kan det vara uppe i Norrland. Gemytligt när man ser det på bild åtminstone. Vet inte hur många renarna är i verkligheten och hur länge man kan få vänta. Sen kan man fundera på vad de äter på vägen, för de tycks ju äta nåt. Salt skulle det kunna vara men jag trodde inte att man saltar vägarna där uppe.
Rådjursjakt med Seffrin igår söndag
Seffrin fick upp ett rådjur rätt så snabbt, sprang nog rakt på det. Han drev någon timme taptfritt och sammanlagt med små avbrott bortåt två timmar. Då kopplade Roland honom på fullt drev även om det gick långsamt då. Han fortsatte att driva i kopplet ;-)) Han har god jaktlust, är stark och uthållig. Det verkar inte kosta honom något att jaga ett par timmar. Vi stod på pass stilla så där en och en halv timme, vilket är ovanligt för rådjursjakt.
På pejlen kunde vi se att det gick i cirklar runt oss fast lite olika varje gång. Vid ett tillfälle såg jag hur rådjuret kom i språng en bit bort i skogen men det var för långt håll och för snabbt. Rådjur går undan för hund lite olika. Det här hade taktiken att göra snabba ruscher och så stanna och vänta in taxen. Det blev så tydligt när han fick se det, syns på skallindikatorn att han plötsligt blir så ivrig.
Jag fick gå hem lite tidigare för jag frös, ska köpa en värmeväst som Roland har. Hade gärna stannat kvar. Roland lämnade passet till slut för drevet hade gått flera gånger på ett annat ställe. Och vad hände då?? Jo det som ofta händer. Drevet gick precis där vi stått jättelänge. Det var nära men inget rådjur fällt idag.
På platser där solen inte kommer åt blir mossan nästan självlysande.
På första passplatsen, ett buskage, började det plötsligt kvittra i luften överallt runt oss. Det slog och svischade av vingar från alla håll. Vi hade hamnat mitt i en flock stjärtmesar. Vi stod ju drypstilla och de blev allt mer närgångna. Två av dem satte sig på marken bara en meter ifrån mig!
De var svåra att fånga på bild för de rörde sig hela tiden men några klick lyckades.
Gamle kämpen Jazz trivs i nygamla soffan!
Jazz går nu på sina sista jaktår, i maj är han 11 år, en vacker och lugn hund som utstrålar auktoritet. Han är fortfarande en bra jakthund fast till åren kommen. Idag fick han opp hare vid halv niotiden och drev utan avbrott en timme 100 skall i upptaget, sedan 50 - 80 skall per minut beroende på avståndet till haren. Därefter en kort tapt och så en timme till nästan och så fortsatte det med något avbrott fram till halv 12. Roland blåste in honom på 500 meter i samband med en tapt, då kom han spikrakt som alltid.
Om det hade varit jaktprov så hade det varit ett förstapris och det trots isiga förhållanden. Jakten gick in på grannmarken till del annars hade nog haren hängt på väggen. Man blir tårögd över en sån fin kämpe! Med o kollade på jakten idag var Jazz son Pluto med ägare Henrik. Nu behöver Jazz vila och trivs i den nyinköpta begagnade soffan. Vi är så fästa vid honom och får tårar i ögonen vid tanken, men måste börja ta in att ett hundliv inte är så långt, krämporna är inte långt borta. Han blir numera stel efter en jaktdag.
Om dagens rådjursjakt med Seffrin, som också hade varit ett förstapris, får jag skriva imorgon.
Rolands värmeväst! Suverän!
Roland köpte en sån här värmeväst och har använt den nu någon vecka. Den är helt suverän. Det finns tre lägen på värmen, värmeplattorna är på ryggen, de laddas för ungefär en skogsdag åt gången.Bra när det blir lång tid på pass. . Nu ska jag också beställa en för jag fick gå hem en stund i förväg från eftermiddagens jakt för jag frös. Det är inte så ofta man blir stående länge i rådjurspass men idag blev det bortåt en och en halv timme i lite småblåst på samma ställe.
Jag brukar vara försiktig med att bylta på mig mycket kläder för när man går i terräng så blir man svettig och sen kall vid stillastående. Med en väst kan man helat tiden reglera temperaturen, stänga av den när man går snabbt och sätta på önskat värmläge när man står still. Bosse har också en sån tror jag och gillar den- Mer om dagens rådjursjakt senare idag här på bloggen.
Rådjursjakt igår lördag
Den startade här vid lunchtid
Viktigt att pejlen fungerar så vi hela tiden vet var lille Seffrin är någonstans.
Seffrin och Roland går ofta före mig och jag hänger på.
Vackert uppe på åsen
Roland kollar om skyttarna är på pass
Mycket av den här vita mossan. Min mamma kallade den dockmossa eller toppmossa. Men den heter säkert nåt korrekt på lav-
Lille Seffrin letade frejdigt men området var tomt. Han fick inte opp nåt rådjur.
Här är en typ av urskog där träden har i stort sett slutat växa. Det är värdelöst ur alla aspekter, ekonomiskt är det ingen hit att skogen bara ramlar ner. Skog som har slutat växa tar inte längre upp koldioxid och bidrar inte till bättre miljö och klimat. Den tjänar som kuriosa, den där vilda vykortsvyn som balkongbiologer gillar att kolla på vid sina besök ute i verkligheten.
Den här stenhögen är förmodligen rester av ett torp men det finns ingen skylt. Det kan ha hetat Myra.
Och detta var i så fall jordkällaren
Lille Seffrin letade hela tiden efter rådjursspår. Ibland kände han något men inget som var färskt.
En björk med många svampar på. Vet inte vad de heter.
Bäcken är fin med lite is kvar.
Och som sagt avslutning med korvgrillning vid sjön. En fin dag i skogen fick.
Grilling nere vid sjön avslutade dagens rådjursjakt
Magiskt vackert var det idag! Solen strålade, det var absolut kavlugnt utan en enda vindpust. Roland och kompisar jagade hare på förmiddagen med dunker Hej. Det blev jakt och Roland såg haren men den klarade sig.
Sen ringde han på mig och jag kom med tax Seffrin som vi släppte. Bilderna här är från avslut på dagens jakt, grillning vid sjön ungefär kl 15.00. Mer bilder från själva jaktturen lägger jag ut imorgon, hinner inte nu. Det får bli lite matlagning för oss två. För en gångs skull har vi en helg helt utan planering och förpliktelser.
På himlen blev det ett mönster från flygplan. Det ligger is här i viken på Östra Silen, men inte ute på storsjön
Det är i alla fall lite mer vatten nu än i somras.
Det sjöng och vren lite i isen hela tiden.
Tre fiskare såg vi, här är två av dem. De flyttade lite på sig ibland. Några var också ute och åkte skridskor på sjön rapporterades det under dagen. Återigen alltså i viken, inte ute på storsjön.
Som sagt släppte vi taxen på rådjursjakt under eftermiddagen men bilder därifrån i morgon.
Inte ekorren den här gången!
Lite konfunderad blev jag igår när jag hittade de metallspiralomslutna talgbollarna på marken nedanför fågelstugan. Det kunde inte vara ekorren. Men Roland hade nog förklaringen. Det kan vara vår glupskaste hund, gamle Jazz, som är skyldig. Jag hade hängt de här två ganska lågt, så han kan ha nått dem. Den teorin skulle i så fall stämma med att de som hängde högre upp var kvar. Nu hänger i alla fall alla fem högt upp. Vi får se om det hjälper. Det ska gå att hänga ut talgbollar till småfåglarna, jag ger inte upp kampen mot tjuvaktiga ekorrar och glupska hundar! ;- ))
Lilla Lou på besök hos mamma på Elle-redaktionen!
'
Hon fastnade direkt för pilatesbollarna, särskilt den med Chanels logga!
På måndag börjar hon inskolning på förskolan!!! Lilla skruttan har blivit så stor. Hon har varit där på besök någon gång, går direkt in och leker, ett frejdigt litet fruntimmer lilla Lou. Vill leka vilda lekar med mycket hopp och studs och klättring. Förskolan kommer att passa henne perfekt och Bill får bli stolt storebror.
Bilden ovan är på lille Bill när han började skola in på förskolan. Han var lite försiktig i starten, höll hårt i Vanina, men trivs väldigt bra på Kastanjebacken vid Vasaparken. Ett fantastiskt dagis med hundratals familjer i kö! Man har en stor utelekplats med den stora parken direkt utanför och välutbildade duktiga pedagoger. Så roligt att det blev en sån lyckträff, inte lätt att veta innan man har testat.
Tyra -Lill tömkördes igår eftermiddag
Jag kan absolut inget om hästar, har alltid hållit mig på betryggande avstånd. ("Farliga i bägge andar och obekväma på mitten") Men råkade igår, när jag var ute och gick med Seffrin, få sällskap på hemvägen av Rolands bror Gunnar som bor rätt nära oss och som har sina hästar på Liane - Prästgården. Han har fina Moa som jag brukar gå förbi och som har varit med här nyligen. Igår så var Gunnar ute och tömkörde en fölunge som jag tror heter Tyra - Lill efter Sofias lilltjej.
Tömkör gör man för att träna hästen att gå med tömmar och börja inrätta sig efter sin ägares önskemål om färdväg. Det gick riktigt bra, tryggt och lugnt. Gunnar är jätteduktig med hästar, har hållit på med det hela sitt liv.
Tyra Lill stannade till lite för att vänja sig vid åsynen av virkestravar och av Roland med traktor och vagn och skrammel. Hon kommer att se sånt många gånger i sitt liv framöver, bra att bli van antar jag. Hon fick gå runt några gånger i höjd med traktorn och så tillbaka igen till Prästgården. Jag gick hem med Seffrin, höll mig en bit ifrån.;- ))
Det går i ved och virke!
Det tickar på, några lass per dag så där 4 - 5 stycken med ved och virke ur skogen. Just här är det asptimmer.
Det här ekipaget funkar bra.
Här hamnar det som ska bli ved antar jag. Så brukar det vara i alla fall.
Jag var ute på promenad med Seffrin när solen gick ner. Det var vackert med fyrverkeri av färger. Sen fick jag sällskap med Gunnar och Tyra-Lill på hemvägen. Mer om dem i morgon på blogg o Facebook.
Mössa med pannlampa!
Den fick jag av Roland igår! Det var snällt av honom att ge mig den. Han har ju ofta pannlampa, en stark på sig när han ska ut på kvällarna med hundar eller nåt annat.Jag har surrat lite ibland om att jag skulle vilja ha en sån här istället. Lampan är skarp och har tre lägen; jätteskarpt ljus, inte så skarpt och så blinkande. Lampan är uppladdningsbar LED, vet inte hur länge den funkar på en laddning.
Waldorfskolan i Umeå är fantastisk!
Barnbarnen går där. Vi brukar hälsa på när vi är i Umeå, men de här bilderna är från dotter Malin som gjorde besök på skolan igår. Verksamheten är så fin, med helhetssyn på barnen och mycket av skapande verksamhet, musik, drama och rörelse. Skolan är inte en enda gigantisk byggnad utan varje klass har sitt lilla hus, undantag högstadiet som är här. Färgsättning och material är genomtänkta. I anslutning till skolan finna också ett skogsområde med möjligheter till aktiviteter. Waldorf bygger på Rudolf Steiners tankar och antroposofin. Det finns ett centrum i Järna utanför Stockholm med en högskola för utbildning av personal inom skola, vård och omsorg.
Isak på syslöjd.
Man har gjort snöskulpturer. Här ovan är den fina sälen. Isak bidrog med en isbjörn som vann i klassen.
Pingvinen,
Son Markus o Roland så där ...
... 1989. Kortet har ramlat ur sitt album och legat och drällt på bordet några dagar i avvaktan på att klistras in igen. Markus konfirmerades här tror jag så han bör ha varit så där 13 - 14 år gammal. Och Roland är väl ungefär 36 år.Tiden går! Fina gossar i alla fall, då och nu!
Valpen Hambo har jagat hare idag igen!
Idag blev det dubbelt så bra som igår, 30 minuters rätt sammanhängande drev! Totalt höll han på med haren en timme. Han tar det lugnt i skogen, vilket bådar gott. Sen kopplade Roland honom. Det artar sig och Hambo har lyft sig jaktligt rejält de senaste veckorna. Annars har hans liv hittills mest innehållit pinn-bäring och lek.
Ledig dag idag - eller?
Undrar om det är typiskt kvinnligt, att ha en dag som ser alldeles ledig ut och egentligen gör man inget som syns. Men om man inte gjorde det där som inte syns, så skulle det minsann märkas;- ))
- Fixat metallspiraler till talgbollarna (tack Anita för tips!) Min kamp med ekorren är över, den här barriären klarar han inte. ;- ))
- Tvättat 3 maskiner
- Bytt rent i säng
- Bemödat mig med dagens middag, en älggryta med goda rotsaker
- Grejat med bokningar, egna och andras
- Städat här och där
- Gjort ingefärashots för en dryg vecka framåt.
- Stekt en omgång älgfärsfräs som kanske blir varma smörgåsar i kväll.
- Skrivit några mail som var nödvändiga
- Ordnat med Bank-id och spärr hos Skattemyndigheten ( det gick bra fast jag våndats innan i flera dagar, lättare än jag trodde. Hade förstås bank- Marines instruktion framför mig! Tack o tack!).
- Läst tidningar på nätet och en del annat
.
- Skrivit en ny "kom-ihåg-lista" för de närmaste dagarna (ålderstecken kanske?)
Inget av det jag gjort idag är synligt. Roland har kört ut virke ur skogen och lagt i en hög här vid vägen. Det syns!
Skrana åker man i Umeå!
Barnbarn Lovis älskar farten! Backen är lång. Här åker hon med pappa Kristian. De har alltså fin snö o lagom kallt. Riktig vinter!
Hambovalpen har jagat idag!!
Ett år och ett par dagar gammal är valpen Hambo. Idag har han jagat hare sammanhängande en kvart och sen låg han kvar på tapten 25 minuter. Husse är förstås jätteglad. Hambo är jaktligt sen men han kan bli bra så småningom. Inomhus är han en riktig knähund ;- )) Fast han är egentligen för stor så han får liksom hänga och bli kliad och snossad med.
Jag leder över ekorren! Kanske har jag överlistat honom!
Ha ha... den glupska ekorren lyckades inte komma åt talgbollarna som jag hängde på veka trädgrenar!! Han är för tung för att ta sig ut till dem, de hänger kvar till småfåglarna. Jag fick ju tips om ekorrsäkra talghållare i form av spiraler av Anita E, nu ska jag satsa på ett par stycken såna. Det kanske också funkar.
Promenad till lilla Lintjärn igår ....
... söndag gjorde jag. Det var ett magiskt vackert väder med några minusgrader, strålande solsken, helt vindstilla. Seffrin var med förstås, husse jagade hare idag med gamle Jazz o unge Filip i Korsbyn. När jag kom fram var redan en familj där på grillning, dotter till Rolands dubbelkusin, S med man och tre barn. Och S:s föräldrar kom senare, jag mötte dem när jag gick hemåt. Lintjärn är ett litet fint tjärn oppe skogen. Det finns en sandstrand här och på sommaren ligger bryggan i sjön förstås.
En av sönerna hade trampat i vatten blivit blöt, satt och väntade på torrt som pappan kom med.
Barnen grejade mycket med Seffrin och han var nöjd förstås. De vill gärna ha en hund och det vill pappa också sa de, kanske mamma med.
Det var en hel del liv i bygden på väg upp till Lintjärn, jag trodde skulle vara helt tomt. Före tjärnet mötte jag en annan av Rolands kusiner, L med man L i en mörk Volvo, de vinkade glatt. A i Hol hejade jag på, han eldade skräp. En norsk ung dam svängde in vid Stormyra, kanske en ny ägare till huset. Hon vinkade också glatt. Eirin var ute och gick med stavar.
Det är rätt långt att gå till Lintjärn även om man som jag gick en bit över åkrarna istället för vägen. Det är bekvämt och lättare när jag släpper ut linan för taxen. Trött var jag i alla fall vid hemkomsten, åt en bit för Roland hade kommit hem. Powernap. Sen plockade vi undan julen både hemma och på Liane. Det var lagom mycket, gick snabbt. Det funkar att dra ner på pyntandet, lite varje år. ;- ))
Idag ska jag äntligen jobba! Roligt ska det bli att träffa kollegor och elever igen.Hoppas alla är friska och pigga efter lovet. Det brukar dröja ett tag innan influensan startar om igen efter ledigheten.
Barnbarn Lovis i Umeå!
De har också haft vackert väder men mer snö. Bilder från dotter Malin med vårt barnbarn Lovis på Honungsvägen.
Mer bilder kommer senare.
Idag söndag ska jag ta itu med att plocka undan julsakerna här hemma och på Liane. Det är inte så mycket och lär vara snabbt gjort. Granarna är ju redan fixade. Sen ska jag ordna bilderna från dagens promenad till Lintjärn och publicera dem här på bloggen och på facebook.
Skogsavverkning ...
... har gjorts mellan Lilycka och Hol och längre bort. (Det är inte vårt.) Så här ser det ut från magasinet på Prästgården, men fortsätter längre bort. Det ser fint ut, landskapet öppnas upp för sol och ljus, nya växter kommer att trivas och djur kommer att få mycket mat. Det blir en levande och omväxlande miljö, en naturlig del av bygden tillsammans med gammal skog runt om.
Jag ser med skräck fram emot den dag då icke-skogsägare / s.k. miljörganisationer ges makt att förlama skogsbruket genom möjligheterna att driva en juridisk cirkus i åratal med överklagan på överklagan till allt högre instanser, precis som man gjort med besluten i rovdjursförvaltningen. Det riskerar att lägga en död hand över landsbygden och dränera den på både arbete och kapital. De besluten är tyvärr på gång hos våra makthavare som inte gillar glesbygd och som inte förstår hur viktigt skogen är som landsbygdens / landets motor.
Måste beundra de här skogsmaskinförarna för deras snygga upplägg efter vägkanten. Här i Hol. Det blir pampiga monument som inte tippar över åt något håll i avvaktan på hämtning. Allt är väl sorterat i timmer, kubb, pappersved och annat.
Det är mäktigt när maskinen dundrar fram och de höga träden brakar ner i marken. Bilden är tagen från Lilyckan och det som faller är vad vi alltid kallat granplanteringen
Ett litet hörn av Rolands skogsmark blev kvar, men skulle bara ha blåst omkull nu när det är slätt bredvid så det får också bli avverkat, tydligen mest asptimmer. Husen bakom är Hol. Åkern som vi står på och tar bilden, Klingeränga, har alltid haft dålig växtlighet, det har varit mörkt och surt. Men nu kan det bli bättre när solljuset når fram.
Seffrin jagar på rådjuret men vågar inte gå nerför stupet!
Roland hjälpte honom ner till slut och då återupptog han jakten igen direkt. Han är väldigt ivrig. Man förstår inte hur ett rådjur kan ta sig nerför ett stup här, utan att bryta av sig de tunna benen. Men ibland klättrar de som bergsgetter både opp och ner.
Svärdotter Carin på Ellegalan 2017
Emma o Carin som jobbar på tidningen Elle fick också ta en bild på röda mattan under kvällen. Jobbet som skönhetsredaktör på ett modemagasin innebär ofta vardagligt slit med stress och deadlines att passa men ibland är det glamouröst arbete som här. Fast fortfarande arbete. Bill o Lou fick vara hemma i år med sin pappa. Förra året var de med och bodde på Grand för då var Lou så liten att amningstider måste passas mellan varven. ;- ))
Korvgrillning vid Signebybryggan i eftermiddag!
Vi lyckades fånga solens sista strålar i dag på eftermiddagen vid Signebybryggan Östra Silen.
Utsikten var vacker med färgerna i solen.
Olika ålder var det från någon på drygt 1 år, ett antal skolbarn, ungdom, föräldrar och till oss "äldre".
Lite kallt blev det på slutet. Man får "vändsteka" sig mot elden.
På förmiddagen var det jakt och det nedlades nästan en hare och nästan ett rådjur. Men de finns kvar till nästa gång.
Oavgjort just nu mellan mig och den tjuvaktiga ekorren!
Jag hängde ut talgbollar vid fågelmatningen, men upptäckte att ekorren stal hela bollarna och drog iväg med dem. Då försökte jag överlista honom genom att sticka ståltråd genom talgbollarna och hänga upp dem så. Det funkade första dagen och småfåglarna kunde äta i lugn och ro. Men igår fick jag se att ekorren hade suttit bredvid talgbollarna, gnagt hål på nätet runt dem och tagit dem med sig.
Så här hade jag ju hängt upp dem först, ekorren kunde alltså sitta ovanför och tugga sönder nätet runt bollarna
Nu ska jag i alla fall överlista honom! Jag har hängt talgbollarna i svaga trädgrenar. Då kommer han inte åt dem utan drattar ner på gräsmattan om han försöket. Har jag tänkt mig. Vi får se imorgon om han lyckas lösa det här dilemmat också. ;- ))
Jag spejade ut ibland under dagen för att se hur det gick. Men ekorren syntes inte till. Däremot en massa småfåglar och den här lite större varianten, en hackspett.
Vinter i Umeå!
Fick bilden igår från dotter i Umeå. De har vacker vinter med några minusgrader. Så fint och lagom, man kan vara ute länge. Vi är lite avundsjuka. Här är ingen snö just nu även om det är kallt och vi kan hoppas på is. Just nu lördag morgon är det - 10.
Klättervägg ska det bli!
Det ska bli en klättervägg här på magasinets vägg när son Markus svåger Robin kommer hit nästa gång. Han är klätterproffs, jobbar på klätterhall och ska anvisa hur allt ska se ut för att funka för klättrare. Himla spännande ska det bli att få ordning på det. En klättervägg på Liane! Vi gick förbi idag.
Så här fint var Liane idag när vi gick förbi! Vindstilla och soligt och frostigt.
Hövändare, strängläggare och harv ...
... körde jag här rätt många gånger på den tiden Roland brukade gården Liane - Prästgården själv. Jag vet ju rent intellektuellt att det var så, men det känns otroligt avlägset att jag kört traktor med redskap. Tänk att jag har varit med om det, jag som är så fepplig och rädd för det mesta!! Fast plog och hövagn vågade jag mig ju inte på.
De här åkrarna kallades Smörhôlera, gissar att det berodde på god växtlighet. De var flera åkrar då avgränsade med diken, men Roland lät lägga igen dem. Bakom mig när jag står här ligger Klingeränga. På andra sidan vägen där borta till vänster är Laggårsjâle, rakt fram Brôte och till höger Gropejleâle (gammal fångstgrop för varg där på Gropekuel!). Ännu längre till höger är Sellersänga som alltid vill bli sur för den ligger nästan i nivå med sjön, svårt att få utdrag med diken.
Skönt att komma ut och gå en sväng igen. Det har jag inte kunnat göra på på några dagar på grund av snuvan. Skönt att man kan gå över de frusna åkrarna utan att skada något. Blir bara lite högre benlyft och det är väl nyttigt. Vädret var helt fantastiskt idag, helt vindsstilla, strålande solsken som till och med värmde lite, jag byltade på mig alldeles för mycket kläder.
Mer om dagens promenad senare.
Ibland lönar sig kvalitet ...
.... fast inte alltid, det vet jag. De här skogshandskarna av märket Chevalier köpte jag för rätt många år sedan i en jaktbutik i industriområde söder om Örebro. Minns precis hur det var. Jag provade länge och väl och gillade dem. Tog dem med till kassan, de slogs in och jag skulle betala. Priset blev en chock, minns inte exakt hur mycket men i storleksordningen 400kr - 500 kr! Mycket pengar idag och ännu mer då. Men jag lyckades inte trassla mig ur situationen. Kunde inte i brådrasket komma på hur jag skulle förklara att jag inte hade råd med dem. Skämmigt var det ju. Så jag bet i det sura äpplet, tog ett djupt tag i plånboken (man hade det då) , betalade och gick ut.
Men idag är jag tacksam för det. Det är de bästa handskar jag har ägt någon gång. Jag har använt dem otroligt mycket, aldrig varit rädd om dem i skogen, de har varit utsatta för smuts och blöta. Men är lika fina igen på något konstigt sätt. De är inte särskilt tjocka men jag fryser aldrig i dem. Skinnet har jag aldrig smörjt men det är mjukt och fint än.
Så ibland lönar sig kvalitet. De där pengarna jag betalade för länge sedan var en god investering. De ser ut att hålla i många år än. Jag har inte betalt från Chevalier för att skriva det här! ;- ))
Räddade från lappsjuka ...
... av goda vänner. I kväll torsdag blev vi bjudna till goda vänner på en bit mat och en pratstund. Det var jättegod mat, lagad av en matglad kock. Och trevligt umgänge med olika åldrar så vi blev kvar längre än vi tänkt från början. Det var himla roligt för nu har vi varit hemma så länge med Rolands eländiga influensa att det började bli riktigt hängigt. Hopp om livet igen är det, så tacksamma är vi.
Och imorgon ska Roland o Magnus jaga hare. Det mesta återgår till rutiner igen.
Nygamla möbler på plats idag torsdag!
Roland var i Karlstad idag och hämtade dem. Fick hjälp av en yngre Anders att lasta in dem och hjälp av en äldre Anders här hemma att lasta ur dem. Tack för det! Skönt att det är klart. De är exakt likadana som våra gamla möbler men lite mörkare i färgen. Himla sköna att sitta i ( o soffan att ligga i!).
Den gamla soffan hamnade på nedervåningen, hallen, på Liane och fåtöljerna här i källaren. I kväll ska vi träffa goda vänner, så himla kul. Vi har suttit inne hemma i två veckor snart och behöver komma ut ur huset.
Vi har köpt möbler!
Begagnade förstås och skinn. Med fyra hundar så kan vi aldrig ha textila möbler och heller aldrig köpa något flott nytt. De här hittade jag på Blocket i Karlstad före helgerna. Vi åkte dit och kollade på dem, jättefina, välvårdade och prisvärda, dessutom till salu hos en trevlig dam med ursprung från Årjäng. Lustigt nog så är det exakt likadan grupp som den vi har nu, fast den här är lite mörkare i färgen. Bilden är från tillfället när vi kollade i Karlstad. Om vi har tur så kommer de hem hit idag torsdag.
Hälsoläget är så här: Roland feberfri men en hel del hosta kvar och trött. Är mest utomhus, hostar mindre då. Jag har förkylning och skrovel i halsen, håller mig inne och stilla. Men det känns inte som influensa, mer som vanlig förkylning.
Julgransplundring har vi haft idag - ny variant!
Nja, vi och vi! Mitt bidrag var att hålla en stund i en säck. . Jag har mest försökt vila ut förkylningen idag. Om jag nu ska orda nåt om vår ansvarsfördelning så är granarna Rolands ansvar, både med i ordningställande och utslängning. Har alltid varit. Jag är ju inte så där helt förtjust i julen men tar istället hand om maten.
Den nya varianten innebar att Roland med hjälp av sekatören klippte av grenarna och tryckte ner dem i en sopsäck.
(Han gillar inte min feminina sekatör som jag inköpt i shopen på Nationalmuseum. Säger nåt elakt om den varje gång, jag vågar inte upprepa uttrycket. Varför man sålde vackra sekatörer på Nationalmuseum kan jag inte ens gissa!)
Det blev två sopsäckar fulla.
Plundrad gran, plundrad på allt!
Ut med den!
Ljusen var förstås nedplockade innan, de nyinköpta trådlösa. Superbra!
Det finns ju ett batteri i varje ljus. Vi tog ur dem förstås för det är inte bra att ha batterier liggande så länge som ett år till nästa jul. Funderade på att snåla och spara dem, men vi slänger och köper nya till nästa år. Några hade börjat lysa svagare.
Inte fel att plundra granen så här! Den barrade ordentligt men alla barr blev på ett ställe, vi slapp har dem överallt i huset och på verandan. Vi gör nog så här nästa år också.
Son Markus o Lars Lerin
Den här bilden fick jag med hälsning på mobilen när de tillsammans planlade de första serien av "Vänligen Lars Lerin" . Tror den var tagen i samband med en utställning som Lars hade i Stockholm då. Roligt att den första serien blev så uppskattad av sin publik. Hoppas den här nya omgången som startar ikväll onsdag blir lika omtyckt. Det är svårt att inte tycka om Lars Lerin, han har en sån utstrålning och ärlighet i sin person. Sen är hans konst outstanding förstås. I somras var det kö till hans museum i Karlstad när vi åkte dit för att se utställningarna och det var en vardagsförmiddag.
Fasanhönan idag tisdag!
Vi hade inte sett henne på några dagar och tänkte att hon nog var borta. Men idag var hon på plats under fågelmaten och pickade i sig frön. Men vi har inte sett de andra fasanerna på länge, de är nog antingen borta eller på rymmen.
Uppdaterat: I kväll fick vi telefonsamtal från Morgan i Intakan, andra sidan sjön. Där har man sett en fasantupp och vid Klockerud har det synts flera tuppar och hönor. Vi gissar att våra fasaner helt enkelt har flyttat ut i världen och klarar sig på egen hand. Fast lite knepigt att lämna den enda hönan kvar här ensam.
Det är plusgrader och all snö är borta nu. Imorgon väntar oväder med blåst och regnblandad snö, hoppas hon klarar vår vinter.
Kraschat pepparkakshuset ...
... har barnbarn Bill o Lou gjort. Lite hårt o torrt att äta men det gick ner enligt rapport!
Rien Poortvliet var en fantastisk konstnär!
Han dog 1995 men hans bilder finns bevarade, bl.a. i ett museum med hans namn. Han var nog mest berömd för sina tomtemålningar men hans bilder av djur är så suveräna. Vi har fått den här almanackan i flera år, även för 2017. Det är vi glada för.
Snart vuxna barnbarn!
Bara att hacka i sig: Nu har vi barnbarn som närmar sig vuxen ålder. Hur fort kan tiden gå??? Det känns inte som länge sedan Elias rymdes i Rolands två händer! Fin pojk är det.
Den tjuvaktiga ekorren är överlistad!
Jag hängde upp talgbollar och de bara försvann, med nät och allt. Det var ekorren som stal dem och drog iväg. Tänkte att jag skulle hänga upp dem så att han inte fick dem med sig. Och det funkade!
Så här gjorde jag: Stack hål i talgbollarna och trädde igenom en ståltråd, en som blev över från köpta lösa blommor. Och nu har de fått hänga kvar till småfåglarna så som det var tänkt.
Fler bilder från söndagspromenaden med Seffrin
Hann inte få fram alla igår. Så här dramatiskt var det när vi gick ut, här hemma.
Liane passerade vi förstås. Färgerna blev på något sätt borta den här dagen, istället ett grafiskt mönster med skarpa konturer i skalan vitt - grått - svart.
Här är fortsättningen. Hela landskapet var insvept i vit bomull liksom.
Och ibland lyste solen igenom molnen och träffade några trädtoppar, här vid Prästgården.
Bobergskuel
Liten tax ensam i stora vida världen! ;- ))
Det går bra att gå överallt på åkrar nu. Det är fruset och fint, jag slipper passa Seffrin för bilar. Han har ingen respekt för dem så det är en konst.
Jakt- och hälsorapport i elfte timmen
Roland var feberfri idag och gick ut på harjakt med dunker Hej, och med kompis Kjell som fick avsluta. Hej är en hund som Roland är nöjd med, envis och med stark jaktlust.Han är ännu ung men går från klarhet till klarhet. Han har förutsättningar att bli riktigt bra.
Rolands influensa verkar nu vara på tillbakagång efter en vecka, men fortfarande hosta kvar. Jag har ju ´gått och känt efter hela tiden om jag också ska bli sjuk. Har inte känt nåt förrän idag, men bara lite snuva och strävt i halsen. Känns inte som influensa. Vi får se imorgon hur det utvecklar sig.
Strävar på och går med liten tax
Till Signebybryggan! Isen ligger ute i viken
Men vid "årose" är det öppet, där älven från Bäcketjärn rinner ut i sjön.
Änderna radar upp sig på kanten! Fin liten parad!
Svanfamiljen som håller till i Bäcketjärn var också ute på en simtur vid älvmynningen. Ungarna är nästan vita nu.
Dimmar smyger på, rullar in över badplatsen vid Signebybryggan.
Liten tax strävar på! Han är trevlig att ha med sig, drar inte när jag säger till, men kan röra sig i lång lina.
Hälso- och jaktrapport kommer lite senare i kväll. ;- ))
Silleruds gamla kyrkogård...
... ligger inte så långt från Liane där vi bor. Dit gick Seffrin o jag igår lördag. Den gamla träkyrkan är riven sedan länge men klockstapeln står kvar. Tror inte att man kan ringa i den längre, men den är ändå fin att se där uppe på kullen.
Här fanns gott om rådjursspår och Seffrin kunde inte förstå varför han måste gå i koppel ;- ). Träden här uppe har en mäktig storlek, det finns tyngd och allvar runt dem.
Tänk om de gamla träden kunde berätta allt de sett och hört genom århundraden!
När man står längst upp och kollar söderut så syns en grind och en skylt. Om man går igenom den och fortsätter genom skogsdungen så kommer man till tre kullar, det är gravar från Järnåldern. Vikingahövdingar kanske? Där finns också rester av nåt sorts domarring med stora stenar. Detta var ju en central plats för asagudadyrkan först och sedan byggdes den kristna kyrkan här. Inte så ovanligt att man gjorde så. Lätt att ta sig hit med båt från byarna runt sjön. Här fanns också reguljär båttrafik för passagerare och last. De kallades "De vita båtarna" och trafikerade sjöarna runt om i Nordmarken. Sjösystemet kallas Dalslands kanal och med hjälp av slussar så kan man ta sig härifrån ner till Göteborg, eller ut till Östersjöns Bråviken om man så vill. Gissar att det var via de här båtarna som människor utvandrade härifrån.
En del av de gravar som finns kvar här är väldigt gamla.
Här är det kyrkliga högtider på sommaren. Sönerna Markus och Mattias är döpta här i samband med gudstjänst vid midsommar. Sjön Östra Silen i bakgrunden. Nere till vänster är badplatsen, gästhamnen och småbåtshamnen.
En präktig stenmur går runt kyrkogården. Taggtråden närmast kanske Roland satt upp för länge sedan. Vi hade ungdjur här förr när vi brukade Liane - Prästgården själva.
Där nere var det ångbåtsbrygga förr och som sagt reguljär båttrafik.
Från stenmuren runt kyrkogården kan man se hem till oss på Liane.
Långpromenad med lille Seffrin idag lördag!
Seffrin har hela tiden koll på läget runt oss, vittringar på marken och i luften. Inte minst i luften. Han kollar alltså inte på dimmorna där borta. Fast det gör jag, de rör sig hela tiden. Vi gick en sväng till gamla kyrkplatsen / Signebybryggan. Bilder därifrån kommer imorgon, hinner inte idag.
Jag tycker han är en snygg hund och jag är inte ett enda dugg partisk! ;-))
Efter vägen såg vi en snygg häst; Moe Braga, om jag ser rätt under täcket. Hon bor på Prästgården, är den enda häst jag gillar. Annars är jag rädd för hästar, "farliga i bägge ändar" som en god vän brukade säga. (Och "obekväma på mitten" som Anita tillade ;- ) ) Men Moa är snygg och lyckas alltid se snäll ut.
Järnsjön från Sandaholm idag lördag kl 15.20
Det är svårt att passera Sanda vid såna här tillfällen utan att ta fram kameran! Med is närmast, på badstranden och öppet vatten längre ut så blir det fina skiftningar och kontraster.
Bilden är naturlig som den blev på plats. Färgerna var så här distinkta och linjerna så här skarpa.
Mer inlägg senare idag från mina promenader med Seffrin.
Barbarn Bill tillbaka på basketträningen!
Livet börjar gå sin gilla gång igen efter helgerna. Barnbarn Bill är tillbaka på sin basketträning idag. Den är ju rolig lek, inte direkt träning som vi tänker träning, jag har varit med o sett. Roligt att han hänger i. Med gubbe på harjakt så ska jag ta en långpromenad i solskenet nu, passa på mitt på dagen! Så skönt ska det bli. Inte helt fel när allt är som det brukar heller. ;- ))
Uppdatering av hälsoläget.
Roland var feberfri nu på morgonen, men har haft en förfärlig hostnatt. Inte mycket sömn. Gissar att Mollipect hostmedicin bidrar. Den löser upp slemmet i luftrören, så det åker längre ner och så blir det mycket hosta för att få opp det. I o för sig säkert bra men jobbigt nattetid. Soving lite halvsittande.
Det blr i alla fall harjakt idag på morgonen o förmiddagen.
Småfåglarna
Mest är det förstås blåmesar och talgoxar i den stora flocken vid fågelmaten utanför fönstret. Men också entitor (ovan) och nötväcka (nedan som sitter upp och ner) .
Vår kära fasanhöna verkar ha besökt fågelstationen också.
Och den tjuvaktiga ekorren. Får se om han lyckas stjäla talgen idag, nu har jag förankrat den ordentligt med ståltråd. Gissar att han kommer att försöka i alla fall, jag måste kolla ibland om jag kan få se honom.
Den här täta granen är populär bland fåglarna, där får de skydd och vilar mellan måltiderna. Grenarna är delvis utslitna av deras små fötter.
Jag ska lura ekorren!
Jag hängde upp sex talgbollar igår och idag var alla borta. Det var inte småfåglarna som plötsligt fått jättekrafter och släpat dem med sig. Det var ekorren förstås. Så nu har jag hängt ut nya talgbollar men med specialupphängning. Gjorde hål först och sen stack jag igenom ståltråd som blev över när jag slängde vissna blommor idag.
Hoppas det går bra och småfåglarna får behålla sin mat imorgon. Det borde funka. Återkommer i ärendet.
3 vargar fällda idag fredag kl 13.00.
En i Lokareviret som delas mellan Värmland och Örebro, 3 kvar på licensen.
Och nu kl12.13 sköts ytterligare en varg i Loka. 2 kvar på licensen.
En varg skjuten i Brattfors rent värmlandsrevir, 4 kvar på licensen.
Jakten i övriga revir har jag inga uppgifter om
Jag upprepar gärna att antalet vargar som man har lov att fälla på årets licens inte minskar vargstammen i Sverige. Vi har många vargar och den årliga förökningen är större än licensjakten. De svenska vargarna blir alltså fortfarande fler varje år.
"Om detta talar man endast med kaniner" ...
... av Anna Höglund är så magiskt bra. Alla borde läsa den! Anna är författare, illustratör och konstnär. Hon har gjort en bok som är ett litet konstverk där tanke hänger samman med bild och blir en helhet. I den här boken utforskar hon en känslig kanins strävan efter en större gemenskap.
Till Roland köpte jag en bok igår. Han tillbringar ju för första gången i sitt liv vaken tid liggande och orkeslös. Tänkte att ha behövde ha något mer än surf att syssla med så jag köpte den här boken hos Rikard på Ica Sillerud. Den handlar om de svenska skogshuggarna som emigrerade till Amerika och högg i skogen, bl.a. runt Seattle. En del släktingar till Roland var med bland dem. Vilket liv de levde! Jag kommer också att läsa den när den blir ledig. Träden var så stora att två man kunde hugga bara ett under en dag och eventuellt fällhugg på nästa. Under en period var umbärandena så stora att en huggare dog varannan dag.
Temperatur- och väderrapport
Vackert idag. Ute är det runt 14 grader minus nu när solen lyser, var 17 som kallast imorse. Pannan på Liane slår på när det blir så kallt, det ryker ur skorstenen.
Roland har 39 grader nu på morgonen. Plus. Djup ond hosta, ont överallt. Sämre idag och ligger mest stilla. Så jobbigt. Han har nog aldrig varit så sjuk i hela sitt liv säger han. Och det stämmer nog, jag kan inte minnas i alla fall. Verkar vara influensa. Märkligt att jag inte blivit smittad än. Går här och känner efter om det inte har börjat lite grand i någon kroppsdel men inget. Nu ska jag i alla fall gå en promenad i solskenet.
Skabbvargen som avlivades igår
Det är hemska plågor för ett djur att gå med skabb. Vi har sett skabbangripna rävar här ibland. De blir allt magrare, river sönder huden p.g.a. klådan och blir liksom mentalt förvirrade till slut, oskygga, börjar gå nära människor och hus. Om det är vinter så fryser de grymt också och blir inte så gamla.
Tur att man kunde avliva vargen igår i Brattforsreviret här i Värmland, dels plågas ett så sjukt djur illa, dels vill man inte ha skabbangripna vargar som blir oskygga och börjar gå runt hus och människor.
Den här vargen räknas inte med i licensjakten utan har avlivats enligt djurskyddsparagrafen. Avlivningen är anmäld till polis och vargen är besiktigad av länsstyrelsen. Sen hoppas jag att namnet på den som sköt vargen blir hemligt. Den stackars eftersöksjägare som förkortade lidandet för en trafikskadade varg vid E18 för ett år sen har blivit trakasserad och misshandlad sen dess för det som var en barmhärtighetsgärning. Man får vara glad åt att det är omdömesgilla jägare som har rätt att ha vapen och inte galna jaktmotståndare.
Den vanliga licensjakten på varg fortsätter idag torsdag och har goda förutsättningar att lyckas. Man har spårsnö överallt. Om jag har räknat rätt så ska det återstå 19 vargar på licensen i de vargdrabbade länen. Den sammanlagda avskjutningen är blygsam när man ser till hur mycket varg det finns i landet. Den minskar tyvärr inte vargstammen eftersom årets förökning är större än det antal som tas bort. Alltså är rubrikerna i en del media, om licensjakten som en stor vargslakt, kraftigt överdrivna. Som vanligt är det bra att vara källkritisk och söka fakta, inte låta sig ryckas med av känslosvall eller förutfattade meningar.
Äntligen vinter!
Ett litet snölager är det och - 14 grader. Temperaturen är på väg ner så det kan bli ännu kallare nu på morgonen. Känns skönt med vinter till slut.
Kylskåpen fixade!
Pernilla tyckte att det var lite Alfons Åberg - varning på mitt beting "Innan jag blir sjuk så ska jag bara...." . ;- ))
Jag hann i alla fall plocka ur, göra rent och slänga gammalt i kylskåpet igår. Det var inte fel, blev riktigt rymligt efteråt. En hel del hade fallit för åldersstrecket och fick slängas. I särklass äldst var en väljäst balsamicovinäger med utgång 2013, annars var det mest 2016. Gjorde nog en raid här i somras också.
Vi har ju två kylskåp överst och två frysar underst. Det är suveränt bra, en idé från våra vänner i Snarkil. Den hämtade vi hem när vi måste byta ut kyl och frys senast. Lätt att hitta blir det.
Det mesta av tvätten är gjord också, har bara en trasmatta kvar. Barnvagnsrengöringen var i stort sett onödig, den var redan ren. Men nu är den i alla fall tillbakalämnad till ägaren.
Har också administrerat mitt liv genom att betala räkningar, ringa ett par nödvändiga samtal och läsa / skicka några mail som väntade. Vargjakten har vi följt hos goda vänner och på nätet.
Samvetet är rent som snö, jag har hunnit ifatt med det mesta och skulle kunna lägga mig sjuk några dagar om jag nu blir smittad av sjuk gubbe. Han hostar och hackar och febrar och har ont i kroppen, men är mest ute ändå. Går runt på lite piller nu och då kombinerat med vila mellan varven. Om jag nu ska sjukna så får det gärna vara avklarat till jobbstart nästa vecka, men kanske förmätet att bestämma det.
Får se hur jag mår idag när jag vaknat till liv för att eventuellt njuta av en vacker vinterdag. Det är redan lite snö, -14 grader (på väg ner!) och lovat sol frampå när den behagar gå opp.
Sous vide använder svärson Kristian!
Kristian läser mat på Umeå universitet, alltså gastronomi, i tre år. Han har gjort ett och ett halvt och trivs jättebra med utbildningen. Det är mycket om god och bra mat men också om viner. Kristian har valt att läsa lite mer om vin och blir välutbildad på finmatlagning och sommelier när han är färdig.
Nu under julhelgen lagade han till ett par av våra älgryggbiffar med hjälp av medhavd sous vide och det blev helt fantastiskt. Misstänker att vi kommer att köpa in en sån här. Torskrygg lär bli suveränt.
Först skära rent ordentligt och krydda frikostigt. Bl.a. timjan.
Sen vakumpacka med OBH Nordicas vakummaskin.
I vattnet som sous vide håller vid exakt 58 grader i ca tre timmar. Bra med stor gryta. Processen är inte bara tillagning utan också mörning.
Sen ska köttet vila lite och brynas fint runt om. Köttet blir fint rosa inuti.
Hur såsen gjordes blir jag osäker på för jag var med lilla Lovis då. Men chaminjoner var med och även som grönsak på tallriken.
Shalottenlök och passerade björnbär i såsen.
Så här fint blev det till slut vid servering.
Ett fint vin fick vi till. Det passar fint till vilt och finns i beställningssortimentet.
Tryffelsalt i potatisgratängen. Lite.
Vinet till såsen, ett enkelt.
Gratängen var jag inte med på. Men Kristian kokade lite på den skivade potatisen först i mjölk - gräddeblandning. Sen reducerade han mjölk - grädde först innan den hälldes över potatisgratängen och sattes in i ugnen. Jag skulle nog kunnat tänka mig fransk salladskrydda i också, den som man hade i Skillingmark.
Kristian tillsammans med lilla Lovis.
Plocka undan blir det idag!
Och det är inte alls fel, det fyller ett terapeutiskt syfte att hålla på med det och så tvätt när man är lite nedstämd och saknar barn och barnbarn. Tvätten borde jag bli klar med idag. Det blir ju så där 9 omgångar sängkläder och minst lika många par handdukar för dusch och tvätt, tar ett par dagar att beta av, men som sagt absolut värt det lilla besväret för att få ha dem här.
Roland är sjuk. Det sker inte så ofta och flög på honom plötsligt på Nyängens värdshus nyårsdagen när vi skjutsade Stockholmsfamiljen till Karlstadståget. Han trodde det var någon allergireaktion som skulle gå över, men det har accelererat till feber, ont i kroppen, ont i huvudet och ond djup hosta. Märkligt! Verkar vara årets influensa, så vi får se när det bryter ut på mig. Bara jag hinner tvätta färdigt, göra rent en barnvagn och röja ur kylskåpet så kan jag lägga mig sen och vara sjuk. Nu är ju vinterns roligaste över och vardagen tar vid.
Roland lägger sig inte när han är sjuk. Han har varit ute varje dag och gjort nåt, bl.a. släppt hund och varit med en stund för att sen lägga sig ner och följa jakten på pejlen inne och så gå ut igen ett tag osv, osv. Igår sköt han nästan en hare för Jazz på det viset. Vi bor ju i jaktmarken så det funkar. Men det är synd att det inte gick att ta med barnbarnen mer på fyrhulingsturer och skogsupplevelser nu på slutet av deras besök. Dåligt med ork och lite rädd att smitta dem också. Tyvärr har vi också fått tacka nej till en inbjudan på trettondagen. Trist för det var en bjudning vi verkligen sett fram emot, hos goda vänner som vi inte kan träffa så ofta.
Nu åker de hem med natt-tåget!
I kväll åkte Umeå.familjen hem igen med hyrbil från Liane och nattåg från Karlstad. Hoppas resan går bra med med lilla Lovis, Elias och Isak, att de får sova lugnt och slipper pinas av ovädret som uppenbarnligen kommer att vina runt dem på vägen från Stockholm till Umeå. Det är många varningar för norrländska kusten om snö och vind. Bil hade inte gått att köra och kanske flyg inte heller hade funkat. Vi har dåliga erfarenheter av kombon tåg - flyg.
Så roligt att de kom till oss över helgen, men vi är ledsna när de åker igen. Det är tungt och ledsamt.
Gamla dockskåpsmöblerna!
Ett par av mina barnbarn älskar låtsaslekar och drama och det redan i tidig ålder, både Bill i Stockholmsfamiljen och lilla Lovis i Umeåfamiljen. De hittar på och arrangerar händelser och personer med stor dramatik.
Igår plockade jag fram mina gamla dockskåpsmöbler och lekte med lilla Lovis att vi byggde rum åt fantasivännen Ninni. Det är möbler med tydligt 50-talsstuk som exempelvis kylskåpet och bredvid det en radiogrammofon. Syns inte på bild men det finns en bokhylla med träjalusier. Och så flygeln och bordet och golvlampan. Både kylskåpet och golvlampan har sinnrika konstruktioner så man kan koppla till batteri och få ljus i dem ! Vi hade kul! Ninni fick kaffe och te och fick sova och spela piano med kaninerna och sova i den lilla sängen och laga mat.
Under tiden lagade pappa Kristian en gourmetmåltid åt oss av älgryggbiffar, med hjälp av bl.a. sous vide. Nu ska det bli en sån inköpt här i huset. Så otroligt läckert blev det, all smak kvar i köttet som vakumförpackades med kryddor o liksom värmdes upp till exakt 58 grader i så där 3 timmar och sedan bryntes på. Till det en sås på bl.a. björnbär. Jag ska återkomma i ärendet när bilderna är färdiga. Drömmer om att tillaga torskrygg med en sån.
Nedan närbilder på en del möbler.
Dockskåpsmöblerna inköptes säkert 1955 ungefär och då var detta ett typiskt och populärt kylskåp
Bokhyllor såg ut så här med träjalusier för att hålla borta dammet, inte så dumt ränkt.
Radiogrammofonen var en drömmen för många, speciellt ungdomar, alltså en möbel som stod på golvet. Men den var dyr i inköp och vi hade aldrig någon riktig. Det fanns en trälucka att fälla ner men den är borta. Radion var till vänster och grammofonen till höger. .
Dimmorna dansade igår
Vid Guttarebol dansade dimmorna igår. De var en del av utsikten när vi satt på harpass! Helt magiskt var det.
Och det hela varade bara några minuter sen var tillfället över.
Dagens harjakt med dunker Hej!
Nu avslutade Roland dagens harjakt med Hej! Till slut fick han utdelning på så där 5 timmars strävanden efter haren. Han är duktig och enveten, ger inte upp.
Strax innan blev jag bjuden på kaffe på passet av Roland. Här kollar han på pejlen vad Hej har för sig. Jag tog en promenad hit, kanonfint väder är det.
Hej skäller sparsamt och det är bra. Tyst när han har tappat.
Vi satt i solen under det här vackra trädet.
Och det här var utsikten från passet!! Dimmorna dansade lite av och till och försvann snabbt. Hann i alla fall fånga dem på bild.
Fågelrapport!
Nu när det blev kallare så har vi massor av småfåglar på foderplatsen utanför köksfönstret. De är ofta 20 - 30 stycken samtidigt. För en stund sedan gästades vi av den lite mer sällsynta hackspetten och då flyr de små undan.
Fasanhönan går här just nu och plockar under den stora foderautomaten. Vi ser henne nästan varje dag men ingen av de andra. Hon tycks vara den enda som är kvar av de vi släppte ut. Hoppas hon klarar sig.
Mest är det talgoxar och blåmesar förstås och de kan vara lite ilskna på varandra om det blir trångt. Här är en morsking. Men varje dag är det rätt många gulsparvar, entitor och några nötskrikor också. Precis vid foderplatsen finns en stor tät gran och den är favvoplatsen mellan ätstunderna.
Roland jagar hare förstås, med Hej, men har inte fått opp än. De har i alla fall tur med vädret, strålande solsken och - 5 grader. Så småningom under dagen kommer efterlängtad dotterfamilj, som firat nyår i Fengersfors med goda vänner.
Nu klockan kvart i tolv fick Hej opp hare. Han är strävsam och ger sig inte, bra hund! Jag ska bli bjuden på fika om jag går till Roland på pass. ;- ) Så får det bli.
Barnbarn Isak med på jakt!
Så roligt att barnbarn Isak från Umeå ville gå med på rådjursjakt, den traditionella rådjursjakten på Liane. Han får ju inte skjuta än men i alla fall känna på att bära geväret och att gå med hund i terrängen för att söka upp rådjur.
I första släppet på morgonen hade Oskar i Korsbyn skjutit ett smaldjur. Sen blev det grillning före nästa släpp när jag o Isak gick med.
Seffrin släppte vi och han sökte, men vi fick gå länge innan han fick opp. Det var nästan vid Lintjärn.
Vi hade gått rätt länge genom skogen och sett en del av naturen. Detta är ett träd med drama..
Det finns mycket att se och kolla på i skogen även om hunden inte fått upp rådjur. Vi såg på fejning efter älg, kollade hur älgar betar på tall, såg olika spår och spillningar efter hare, rådjur och älg.
Svamp hjälper till att bryta ner döda träd. Den här hade en läskig form.
Här bor många små gissar jag.
Ett träd som klätt på sig ulltröja inför vintern?
Seffrin jagade en stund men det gick inte till skyttarna, så vi avbröt så småningom. Men både vi och taxen hade fått en rejäl marsch. Himla duktig Isak som orkade hänga på ett par timmar i terräng efter att han rätt nyss varit sjuk. Men han klagade inte.
Ingen snö - men vackert ändå!
Bilden tog svärdotter Carin under helgen!
Min lärarbakgrund
Framöver så kommer jag att skriva en del om min erfarenheter av undervisning under en katergori här på bloggen. Vad kategorin ska heta vet jag inte än, men nåt med läsinlärning - dyslexi blir det. Tänkte att någon kanske läser och undrar över vem jag är som skriver om detta så då finns en presentation här.
Jag har jobbat som lärare på olika sätt sedan 1972 och just nu skriver vi 2017. Jag är alltså inne på lite övertid, född 1950 så är jag egentligen pensionär sedan ett par år. Jag jobbar som speciallärare i grundskolan men har med ålderns rätt successivt trappat ner arbetstiden till bara två dagar i veckan. Det ger tid för reflektion och ihopsamling av ett långt yrkesliv. Mitt största intresse under de här åren har varit hur barn lär sig läsa och vad som hänt när det blir problem.
Det har nog funnits perioder under mitt yrkesliv när jag tyckt att jag har lärt mig en del på området. Men nu är jag mindre säker än någonsin på att jag behärskar ämnet. För bakom varje ny insikt som eventuellt kommer så inser jag vilket stort fält det finns bakom den, som jag inte vet nåt om. Det är gigantiskt och behövde forskas på, både av yrkesverksamma och av teoretiker, för vi gissar bara, vet inte mycket säkert. Det jag skriver om är mina egna funderingar och erfarenheter, inget annat, inga eviga universella sanningar. Och jag skriver inte i någon särskild ordning utan som det faller mig in.
Mina utbildningar
- Förskollärare
- Grundskollärare åk 1- 7 sv- so
- Speciallärare
- Specialpedagog
- En termin påbyggnad på spec. med läs- och skrivsvårigheter
Fristående kurser på högskolenivå
- Pedagogik
- Sociologi
- Historia
- Statsvetenskap
- Juridik
Min yrkeserfarenhet
Åldersintegerat förskoleklass - lågstadium barn 5 - 9 års ålder
Konsulent barnhab omsorg
Förberedelseklass med nyanlända barn
Särskollärare
Klasslärare åk 1-2
Speciallärare grundskola åk 1 - 6
Teoretisk pedagogisk grund sedan rätt många år nu
Vygotsky
Mary Clay
Bilder från Bäck mars 2017
Hagaberg, mitt föräldrahem med nytt tak, nya fönster, ny riktig brädfodring och veranda.
En inglasad uteplats har det blivit också.
Så här ser det ut från grannens, den höga syrenhäcken är kapad till lägrenivå, skyddar inte längre från insyn. Grannen har tydligen hästar, fast vi såg inga ute.
Det mesta av grusgångar, plattgång, gjuten cementkant är kvar så som mamma och pappa gjorde dem för hand. Ladugården är fint nymålad med rödfärg, svart och vitt. Mammas spaljépäronträd är kvar.
En hel del trädgårdsland och blommor är borttagna förstås, det var så mycket arbete med allt. Två och ett halvt tunnland åker finns kvar och ser brukat ut.
Ladan och vedboden är kvar men inte slipstenen. Jordkällaren till höger.
Syrénbersån har fått golv och tak
Vi åkte förbi Lekmans gamla hus, nya ägare. Inga och Arne är borta och Conny bor i Brevens Bruk med fru Maud och är bagerilärare i Örebro kommun.
Huset där min klasskamrat Irene Hulén bodde finns kvar.
Tror hon hette Linnea som bodde här. Hon gav mig möglig bulle en gång, sen vågade jag aldrig mer tacka ja till inbjudan.
Sven på Bergets hus är också renoverat och bebott.
Blåsipporna blommade vid stenarna
Gång / cykelvägen finns kvar.
Vi skålade in tolvslaget ...
...med goda vänner i Lianegrillen! Här har vi tomtebloss och tittar på fyrverkeri. Med oss var Wolfram, Angela, Katrin, André och en sovande Marlene (hon vaknade inte trots smällare) ;- ))
Vi eldade i den fina eldpelaren förstås. Den är så där två meter hög. En stilig skulptur.
Och några raketer gick iväg.