Gårdagens jakttur med Seffrin
Roland var i skogen med valpen Hambo först, men han var mest på pinnbärarhumör. Sedan gjorde han en tur med Hej som jobbade på slag ett par timmar, men som inte fick opp. Vid lunchtid gick vi då tillsammans med Seffrin för att leta upp rådjur.
Det blev en rätt lång tur i skogen utan framgång. Seffrin letade verkligen men fick ingen färsk vittring i näsan förrän bortåt halv tre.
Det var fint att gå i skogen, det snöade till och med en del. Glada är vi för varje spår av vinter. Det har mest varit milt och slaskigt hittills.
Vi gick ganska sakta med pauser för att låta Seffrin göra längre turer runt oss och vänta in honom när han kom tillbaka. Jag hade den nya värmevästen på mig och den var perfekt. Jag behöver inte bylta på mig mycket kläder, slipper bli svettig när jag går och håller värmen när jag står still. Mellanläge var bra igår.
Den här bäcken i Transmyra har sin historia, ska berätta den här när Roland kommer hem igen. Ungefär så här var den nog.
Skogvaktaren kom till stugan i skogen och frågade efter de vuxna sönerna.
- De är väst på Transmyra och geftar tå tosser, blev modrens svar.
De lär alltså ha lekt en grym lek med tosser (grodor). Grodan sattes ytterst på en bräda som placerades högt på mitten så det blev en rejäl gungbräda. Sen slog man till snabbt och resolut i andra änden, varpå grodan flög ett långt stycke i luften, gapade och sprack. Detta är berättelsen men jag vet inte om den är sann. Vet inte ens om grodor gapar när de flyger genom luften.
Bjurbäcken är ett gränsfall för Seffrin att ta sig över. Han gnäller lite och letar övergångsställe.
Till slut gick jag upp med Seffrin på en ås där han visade intresse. Vi gick till bortre änden och jag väntade på honom när han undersökte området nedanför. Då började han väcka med lite skall och efter någon kvart fick han opp rådjur, jagade ivrigt med 30- 40 skall per minut. Roland passade men de gick över vägen ett litet stycke ifrån honom. Jakten fortsatte och nästa passplats kom Roland någon minut för sent till och missade dem precis. Sen var det till att försöka få tag på Seffrin när klockan drog iväg och det började bli mörkt. Han ville inte avbryta jakten frivilligt utan höll på till mörkrets inbrott med råge. En fin dag hade vi i alla fall och Seffrin också.
Kommentarer
Postat av: Veiken
Fina bilder. Det som verkligen slår mig är alla vackra helt raka stammar på tallarna. Vackert som bara den....
Svar:
Inga Magnusson
Trackback