Inga Magnusson

Idag var ledig dag för min del, fantastiskt sommarväder. En hel del tid har jag tillbringat här på altanen, plockat penseer, vattnat dem och pallkragarna, fikat och ätit, skördat sallad till dagens mat. Plocka penséer är rätt tidsödande men det känns på något vis rogivande, kontemplativt.

Det har blivit ny stor uteplats med trädäck och utsikt mot banorna.

... inte än i varje fall - bara till låns igår kväll ett par timmar.  Robotdammsugare är det! Vi ville testa hur detta mirakulösa städhjälpmedel skulle funka i praktiken hemma hos oss. Vi måste ha sett jättelöjliga ut när vi följde den här i någon dryg timme och spejade på varje lite sväng. ;. ))  'Vilka möbler tar den sig under? Var fastnar den? Klarar den tagg-mattor? Hur gör man med skorna? Hur kan man rädda undan sladdarna och hundleksakerna? Rut blir nog arbetsnamnet så länge. Om det blir någon inköpt funderar vi på. Vi inser att den kräver ett visst mått av ordningssamhet av sina ägare, det går inte att drälla saker på golvet hur som helst. Klarar vi det?

... fanns / finns på Broms café i Årjäng. Vilken lyx! Det får man nästan aldrig annars. Den här var riktigt kalasgod, Roland köpte flera bitar i fredags så vi smörjde kråset. Rekommenderas!

Rolands byggfirma, Liane Byggservice, håller på och hjälper Lars i Svensbyn med att bygga en stor altan runt halva huset. Ovan syns den fantastiska eken som ska bli barbord i lagom häng-höjd.  Nedan syns den nya metoden att fixa till plintar som ska hålla altanen. Istället för att ta dit en grävmaskin som stökar till det  i trädgården, så borras det i marken. Snabbt och effektivt.  Metoden funkar till typ altaner och Attefallshus. På bilden ovan syns Peter, Evert och Lars

 

Hyfsat varm kväll blev det och knyte i grillen på Liane med trevligt sällskap! Roligt att det går att improvisera med kort varsel  och så blir det så här bra. Med människor som har  olika bakgrund och olika erfarenheter så blir det intressant umgänge med många överraskningar och  många glada skratt.

 

Nja det är väl ingen idé att försöka luras med att den är fälld här på Liane! ;- ) Arten finns inte i Sverige så vitt jag vet om nu inte några tagit sig in via Finland som annars är en hemort, liksom Amerika.  Han är stor i alla fall, det syns om man jämför med det småländska älghornet på väggen bakom. Gissar att vitsvanshjort  är som kronhjort eller så, har nog inte sett någon levande så vitt jag vet.

 

Nu ligger bogmontaget  alltså i källaren i vårt hus, i f.d. gillestugan och det har en förklaring. Han låg först uppe i våningen, men en dag hade vi glömt stänga dörren och hittade taxen Seffrin intill honom. Nu tror jag inte att hjorten luktar hjort efter beredningen, inte mer än en skinnjacka luktar ko, men det var ändå lite nervöst att tänka att Seffrin kanske skulle börja gnaga på ett öra eller ett munhår eller så. Ett så här fint bogmontage är värt mycket pengar. Så vi flyttade honom ner till källaren i avvaktan på att rättmätig ägare, god jaktvän, ska hämta. För vi är bara mellanlagringsstation för det här ståtliga djuret. Och det är nog tur för vi skulle inte ha plats med det alls. Bogmontage är skrymmande. Minns att en kollegas man beställde ett bogmontage av fällt villebråd. När det kom så tog det upp en stor del av vardagsrummet så det fick bli en snabb omplacering till jobbet; Norma.

 

Om jag ska beskriva annat på bilden så är det till vänster min mammas gamla spånkista för förvaring av textilier, i mitten min farmor Matildas  pappas, Andreas Perssons, kista från 1846 som jag tror att han gav till min farmor när hon flyttade hemifrån. Bilden ovanför har Roland ritat för många år sedan. Älghornen ovanför kan vara fällhorn eller från jakt. De är i alla fall från min pappas föräldrahem i Nöbbele, Ingelstad i Småland. Pappa lennart  o hans bröder Carl och Erik  jagade lite till husbehov, men inte med någon större entusiasm.

 

Vildsvinstrofeerna = betarna till höger i bild,  är gåva från en tysk god vän; Wolfram, liksom tallrikarna. 

 

Sängen är en extrasäng för gäster när de andra husen redan är fulla ;- )) 

Den är rejält tilltagen, går runt halva huset och mitt på här blir det ett flott barhäng av en gammal ek. ;- )) Den ska sågas av i lagom barhänghöjd och förses med glasskiva. Sen kan det bli barstolar i någon form.  Eken kan vara från början 1900-talets början. Huset byggdes 1896. Snickarna ska forma altangolvet precis runt den här, sånt är de duktiga på.

  Sjöutsikten blir fin från altanen.

Extra ledig dag utan dåligt samvete ;- ))

Jag har välutbildade och duktiga vikarier  som rycker in så det är inte så skämmigt att vara ledig som det skulle vara annars. Dessutom präglas skolan de här sista veckorna på läsåret av annat än vanlig undervisning;  roliga grejer som träning för skolavslutning, friluftsdagar och utflykter, så min verksamhet med specialundervisning blir lite sidsteppad.

 

Ledig dag från skolan är det fast  inte så ledig ändå. Den präglas av olika sorters städning, men det är helt ok. Sen var Roland i Årjäng idag på förmiddagen och köpte godsaker av fiskbilen. Så matlagningen inför kvällens äting kan bli rolig. Det ser jag fram emot. Och han var på Broms café och köpte nåt så suveränt som gluten- och laktosfria jordgubbsgräddbakelser!!  Alldeles ny idé tror jag, har åtminstone inte sett förut. De låg ute på Broms facebook så via den hittade jag dem och ordnade genast så att gubben skulle gå in o ta med sig.

Jag fick tag på lite mer plantor till pallkragen igår i Åmål, fler salladssorter, dill och persilja. Från vänster syns nu alltså egensådd sallad som grott fint, köptesallad några sorter, dill, persilja och längst till höger gräslök, timjan och rosmarin. Det område som är tomt är besått med dill och sallad.

Den startade med ärenden i Åmål. De avslutades på Stadt, men idag var det alltså inte fläsk och löksås, ha ha....! Men dagens slank ner i alla fall.  Sen hemåt förbi Säter. Vidare till Guterud, här ses Olle o Roland. Vi bjöd Olle på en fika på Esters café och sen bar det av hemåt

 

Jag råkade kolla utgångsdatum på en kryddburk och fann att det var 2008!!! Lätt förfärad så tittade jag snabbt  på  burkarna längst ut i  förrådet och det var nedslående. Den äldsta gick ut 2006 och måste alltså rimligen ha varit tillverkad några år innan dess!!

 

Jag har ingen koll på huruvida kryddor verkligen åldras och blir smaklösa eller ohälsosamma men det är  inte aptitligt att veta att de är så gamla. Eftersom minnet med ålderns rätt är kort numera ( har också passerat "bäst före datum"! Ha ha...!") så tänkte jag att det var bäst att agera omedelbart. Jag plockade alltså ut alla kryddorna ur skåpet och gick igenom datummärkningen ordentligt. Några blev godkända, men många föll för åldersstrecket och de slängde jag.

 

(Saltburkarna som står där längst bak behöll jag förstås. De hinner aldrig bli gamla)

 

Igår köpte jag nya fräscha kryddor, det känns riktigt bra!

Andrea är på semester i Grekland. Klart att kortet ska med till dagis och visas upp!!! Och läsas upp. Hon har ju till och med skrivit namnet själv.

Det har grott, växer som värsta nu i åskväder!

 Dotter Malin är alltså 2 år på den här bilden, blandrastiken Tanja är 3 månader och husse Roland är rimligen 23 år. Fotot är taget i lägenheten i skolhuset i Snarkil. Vi bodde där då och flyttade vid älgjakten 1977 till vårt hus, som då var nybyggt. Det var en rätt liten trea för oss 4 personer men vi hade ändå plats med hundar, både Tanja och stövare. Barn nr tre, Mattias hann ju också födas innan vi flyttade till rymligare bostad. Barnen växte upp med hundar tätt inpå sig från första början.  Visst är dom lika, barnbarn lilla Lovis i Umeå som nu är två år och mamma Malin två år på den här bilden!

Ett fint skogsparti söder om skogsvägen upp till Döverud.

 

Roland gallrade här för några år sedan  och nu är det som en park med mossa på marken.   Det första Rolands farbror Nils Kylén arbetade, han var nog inte mer än 13 år då, så var han här och högg vindfälle. Han fixade det mesta av skogsarbete redan då, men kunde inte fila sågen, så han fick hjälp av Kalle ve Kvarna (gift med syster till Erik på Holstorpet) . Det finns många minnen att ta fram när man går i skogen, minnen  av både människor och djur, från arbete och jakt. Skogen, för oss som bor i den, är inte bara natur  utan också kultur, den har en aktiv del i våra liv, och hade det i våra förfäders liv.

 

... har firat födelsedagen med släkt och vänner under helgen. Kul med presenter, motorcykeln var bra.

Kyldisken rymmer massor och har allra senaste tekniken! Bilden här är från fd. mjölkkylen till vänster och till f.d. godishyllan längst till höger.

 

Vi gjorde ett stopp i Sunne på väg upp till Gräsmark och måste förstås njuta av Marja i Myroms "Nils Holgersson" en stund. Den är makalös och förtjänar ett besök i Sunne även utan andra ärenden. Härom året lade vi ju några semesterdagar i Sunne pga denna. Förstår inte varför vägen hit fortfarande inte är skyltad på minsta sätt i Sunne. Den som inte vet om den eller vet var den ligger kan missa den helt.

 

Roland ställde alltså ut Hej i jaktklass på Stövarklubbens utställning och han fick ett Excellent som omdöme, det motsvarar ungefär en gammaldags etta. Domaren var norsk. Det var fem dunkerstövare med och alla inkl Hej var jaktprovsmeriterade. Hej slappnade av bättre än vi hade trott innan och visade sig fint. Han har mycket fina rörelser,  travar i hög fart innan han går över i galopp.

 

Sen träffade vi förstås ett antal gamla bekanta; till exempel Freddie Kjellström, Stefan, Christer,  Espen, paret Sundell, Bolle (long time - no see!) och Göran B (fast det var ju inte så länge sedan, vi sågs ju på Stövargillets årsmöte ;. ))

 

Ett par olika parasoller har vi fepplat med i flera år nu. De har flyttats fram och tillbaka efter solen men ändå inte lyckats skugga alla vid bordet. Nu senast så byggde getingarna bo i den ena och den andra var bara havererad. Så vi tog det radikala beslutet att sätta upp en terassmarkis och skickade efter L-Å Skogsström. Han har hjälpt oss förut och det har fungerat bra. Här har markisen kommit och ska upp på plats.

 

Furillen

 

Så kom då pappa Markus också till familjen på Gotland. Jätteglad Bill att få ha båda föräldrarna och morfar och mormor och mosterfamilj med.

 

Den här gruppen var från början en julgrupp som son Mattias och Risa i Seattle skickade via blomsterförmedling vid jul. Då var det förstås julblommor i den och tomtar. Till påsk byttes de ut mot gult och kycklingar. Nu blev det plats för vattenkrävande hortensian som var en blomma från goda vänner på besök. Bra att ha den i en sån här balja, det är ju i princip en vattenväxt, slokar direkt om den inte får massor av blöta.

...har fyllt två år! Vi fick vara med på Skype när hon öppnade paketet från oss. Här är det tårta och utblåsning av ljus tillsammans med farbror N. En present var en liten tipi att ha inomhus.

 

.. gjorde rent hustaket för ett år sedan. Nu kom två takvårdare  hit och inspekterade, vilket var en garanti som ingick i det vi betalade för.  De skulle också ha gjort rent rännorna om inte vi nyligen gjort det själva. Taket såg bra ut, ingen levande mossa fanns kvar på takpannorna. LA har gjort ett bra jobb, med rotavdrag blir det mycket prisvärt. Vi kommer att anlita dem igen.

 

Äntligen har jag tagit steget och sått lite i pallkragarna. Har väntat på att frosten skulle ge sig, men det var en minusgrad i natt! Fast nu ska det bli varmt framöver. Jag har sått lite sallad och dill och så är gräslöken kvar sen förra året. Räknar med att köpa lite plantor också av kryddväxter och salladssorter.

 

Idag var vi på kyrkogården med blommor. Rolands pappa hade födelsedag idag 17:e maj och vi ville få en stund att minnas vid  föräldrarnas grav. Vi tog också  en promenad bland de nyare gravarna på Silleruds kyrkogård, det är ett fint område, vackert o rofyllt.

Knepet är att äta stekt fläsk på Stadshotellet och så går man runt hotellet till XO för att ta en kopp kaffe med smarrigt kaffebröd. Där finns glutenfritt slisk. Idag var det så varmt att vi satt ute. Åmål är en vacker liten stad.

Ica har sålt vit färsk sparris ett tag, sparris från Tyskland!!! Vi köpte en omgång som räckte till två festliga måltider med sås och rökt skinka. Man kan ha endast smält smör också till istället för hollandaisesås / bernaisesås. Just den här sparris räckte att koka knappt fem minuter, sen var det lagom tuggmotstånd. Gott är också att steka men det tar längre tid. Jag skalar stänglarna från knoppen och neråt, sköljer noga innan förstås. Sen tar jag och fryser skalen och likaså den nedre delen, skuren i skivor. Det använder jag sen till sparrissoppa. Skalen får koka i något sparat potatisvatten ett tag och sen i med skivorna av sparris. När skivorna kokat så tar jag upp dem och mixar och sen tillbaka i vattnet igen. Till slut i med hönsbuljong till lagom smak och citron och grädde kanske. Det kan vara olika. Och eventuellt reder jag av med maizena.  En del av tunna sparrisskivorna sparar jag och mixar inte, de får vara med i soppan hela.

 

I lördags så mutade vi oss själva med sparrisäting för att klara av Mellon. Det hjälpte en stund men sen orkade vi inte mer. Det var så enformigt, fast programledarna gjorde sitt bästa.

 

Jätteskönt var det att komma ut med hundarna i kväll. Jag hade taxen Seffrin med förstås. Och valpen Hambo var med men också  utanför bild här.

 

Jag hittade den på asfalten utanför huset igår. Den var så snygg med den svarta färgen på kroppen och den röda  färgen på skalet. Den kan mycket väl vara en ättling i rakt medstigande led till de fina sniglar som mina föräldrar plockade med sig  när de kom hit och hälsade på oss på 80-talet.  Dotter Malin samlade på sniglar och vårdade dem ömt. Vi har fortfarande ovanligt fina sniglar i trädgården. Tur att mina odlingar är små och i pallkragehöjd. Flyttade förstås på snigeln till säker plats på gräsmattan istället för den farliga asfalten. Vi kanske ses igen! ;- )

 ... gör barnbarn Lovis i Umeå och spretar med tårna!

Det var vi bjudna på idag på förmiddagen eftersom Liane Byggservice har fixat snickerierna på renoveringen.  Himla kul och hela Snarkil var där hos hos Monica och Bosse! När jag tog bilden hade de flesta hunnit gå hem.  Husägarna  visste inget innan, det var broder Bertil som ordnat med alltsammans. Nu är det fint i huset och en fantastisk tomt vid vattnet! Roligt att få se invändigt också.

Det är Göran Berntsson, Roland Kylén och Bo Nilsson. Göran hade varit uppe i Norrland och jagat hare och träffat på fenomenet Stövargille. Han pratade med Roland om det och tillsammans så bildade de ett Stövargille i Årjäng, kallat Nordmarkens Stövargille. Tanken var att ge ett lokalt forum för dem som gillade att jaga med stövarraserna. Det handlar alltså om traditionell skandinavisk  jakt med drivande hund över större område, mest på hare och räv. Stövarraser är bl.a.  hamiltonstövare, finsk stövare, dunkerstövare, smålandsstövare, haldenstövare, schillerstövare, kopovstövare men det finns fler. Gillet kom igång och man anordnade månatliga träffar som varje gång samlade så där ett trettiotal jägare, man ordnade utställningar och dressyrkurser och jaktprov. Det blev bl.a. en legendarisk dressyrkurs i Djuv  med massor av hundar ledd av Peter Mörk som varit på hundskolan och lärt sig nya metoder för hundfostran. ;- )   Det kom att bildas stövargillen även i Arvika och Säffle, med vilka det blev utbyte. När gillet bildades så siktade man på så där 30 medlemmar men det blev bortåt hundra som mest.

 

 

 

Vitsipporna frodas på västsidan mot Liane nu när vi tagit bort träden.

Maskinerna är så stora att de knappt ryms på våra små byvägar. Bröderna Jacobsson som är våra arrendatorer består numera av flera generationer. Trevligt folk är det i alla familjerna, de jobbar och sliter!  Vi är glada över att det är de som brukar jorden på Liane. Nu har de sått 250 hektar ungefär, något lite är kvar i Långserud. Maskinerna är delvis datorstyrda. Första varvet runt en åker är manuellt kört sen tar datorn över och bestämmer, det blir inget onödigt kört och inget spill. Familjen  har nu ungefär 300 kor på gårdarna Guterud i Långserud och Säter närmare näset.  Deras djur har det oerhört bra´, en fantastisk djurhållning är det, mycket bättre än det var förr på bondgårdar och just nu släpps korna ut på grönbete under glada skutt och hopp. En del av mjölken går till lilla Wermlandsmejerier och det känns bra att marken på Liane får vara med och bidra  till den närproducerade mjölken från Nysäter.

 

Nu har vårbruket startat på Liane och runt omkring oss. Bröderna Jacobsson arrenderar vår mark och en hel del annan mark i Sillerud. Tror det är Rasmus som kör harven här. Bröderna Jacobsson är ju numera flera generationer och flera gårdar, bl.a. Guterud i Långserud och Säter ner mot näset.  Det ska sås havre och ärter på hela Liane - Prästgården. Då får man med insådd  bra gräs till god vallskörd sen. Jag antar att ärtorna funkar som gödning för gräset.  Och älgarna blir förstås glada, liksom duvorna. ;- ). Tyvärr lyckades vi inte hitta tofsvipeboet nerom Prästgården igår. Vi tre personer gick över området 4 ggr  men det är svårt att se. Vid skolan tror jag Rasmus hade räddat ett i alla fall. Erfarenheten är ju ändå att tofsviporna lägger om när de förlorar bo så tidigt.  Vi håller tummarna. Vi försökte i alla fall, man kan inte göra mer.

 

Varje år den här tiden när kabbelekan blommar så drar sig älgarna till det här surhålet för att mumsa i sig  av de gula blommorna. Det verkar vara ett favoritkäk. Vi ser nu varje dag flera älgar här på Liane, tre till sju stycken olika. Troligtvis är det samma älgar som håller till i området och de går inte i en flock utan dyker upp lite här och där  samtidigt på olika platser. De är ett fint inslag i vår natur och vi håller tummarna att vi ska slippa se dem dödade av varg.

 

Fasanen Boberg har gått runt här i bygden sommartid nu i ett par år. Han har varit en källa till glädje och vi har nästan dagligen rapporterat till varandra vem som har sett honom och var han var varit synlig. Många har hållit tummarna att han ska belönas för sitt ivriga spelande med att hitta en höna. Fast så vitt vi vet har det inte skett. Någon säger att det har funnits en fasanhöna på Bålerud, men inget är bekräftat-

 

Roland tänkte sig att han egentligen var den äldste anfadern på Liane, Karl Boberg, som gick igen för att kolla hur ättlingarna i bygden hade det . Och varför inte? När han dök upp helt överraskande första gången så upplevde vi nog honom lite som ett andeväsen, osannolikt oblyg också. Och han verkade känna sig hemmastadd på en gång, som om han varit här förut. Så hans namn blev Boberg.

 

Den senaste tiden har han kommit till Bengt och Hjördis i Signebyn för att få havregryn varje morgon vid samma tid. Havregryn var tydligen favoritmaten. Hjördis tog den fina bilden ovan på honom o gav mig lov att använda den.

 

Nu är han alltså borta sorgligt nog. Han hittades i Pilgata påkörd. Hoppas han har några släktingar som hittar hit så småningom för det är allt lite tomt utan honom.

 

 

Vi var c:a 1500 som manifesterade mot den obefintliga förvaltningen av varg i Skandinavien. Arrangörer var Svenska Jägareförbundet och den norska motsvarigheten. Från Sveriges sida deltog, Lennart Johannesson, Sköld och några till. Evenemanget var bevakat av minst 3 tv-team som jag såg, och ett antal tidningar som fotade och gjorde intervjuer.  Norge står inför ett stortingsbeslut i sommar om vargförvaltningen och frågan är politiskt glödhet just nu.  Roligt att så många från båda sidor fanns med så det blev en massiv demonstration. De som höll anföranden refererade en delvis sorglig historia med många tappra försök och goda beslut utifrån sakkunskap och verklighet, men tyvärr har det inte varit möjligt att genomföra dem eftersom olika s.k. naturorganisationer (ex WWF, Naturskyddsföreningen)  har getts makt att systematiskt sabotera via  diverse dribblanden och överklaganden.  Den som inte är drabbad själv av hur det är att leva med varg i sin omgivning är lätt offer för en romantiserad, känslomässig och faktabefriad föreställning om detta djur.  Nuvarande regering har inte orkat sätta ner foten för att få till långsiktigt hållbara lösningar på vargförvaltningen i Skandinavien. Det är totalt kaos för närvarande. Man har låtit frågan fastna i en juridisk cirkus  och vargstammen förökar sig fritt vilket  inte är möjligt att fortsätta med.

 

Barnbarn Lou och barnlediga mamma Carin njuter i fulla drag av det vackra sommarvädret i Stockholm. Idag frukost vid Norrmälarstrand. Och nu kan lilla Lou sitta alldeles själv!!

 

Ledig från jobbet men det finns en del att fylla dagen  med:

 

Sovmorgon förstås, det bästa med ledig dag! 

Frukost på solig altan med gubben (sen åker han iväg och jobbar)

Fixa iväg paket till årfyllande barnbarn i Umeå

Besök på banken

Krafsa det sista i rabatterna

Långpromenad med Seffrin

Laga myggnätet vid mitt sovrumsfönster

Tvätta mig igenom ett par korgar som är fulla med lortkläder nu (vädret under helgen inbjöd inte till att vistas i tvättstugan!)

Göra en ny omgång ingefärsshots

 

o sist men inte minst:

 

Vi planerar att åka till Morokulien i kväll. Där är en gränsöverskridande protest mot den rovdjurspolitik som förs just nu. Manifestationen börjar kl 18.00.

Precis utanför staketet gnager bävern på ett träd! Festligt!  Nu gnager han väl inte under skoltid men måste ändå vara rätt orädd. Planerar kanske ett dammbygge här?

 

Snart blir hon två år. Här leker hon med nallen:

- Sååååå...sitt med rumpenstumpen i vagnen nu!

Kul att kunna välkomna  oväntade gäster på fika  igår. Först kom Lena R med en del gamla arrendekontrakt från Prästgården och papper från Silleruds gamla hästförsäkringsförening (!). Hon hade sällskap med Marianne och Märta. Det blev en trevlig pratstund på altanen, med lite kaffe / saft. Sen kom Saied med finaste motorcykeln, premiärtur för säsongen Han hade nyheter från hela världen och från  Årjäng. Han jobbar ju med kraftverk ( tror jag??) åt Siemens  i Asien bl.a. typ Singapore och Thailand. Är inte hemma i Sverige så ofta men nu stannar han till 23:e maj. Sen tillbaka  på jobb och så hem på semester i juli. Det var himla roligt att träffa honom, inte så ofta numera men vi har mycket gemensamt ändå när vi väl ses  känns det som. Roligt när folk bara dyker in så där utan att annonsera i förväg. Det är som en gammal tradition på landsbygden.

 

  

 

Sliperiet i Borgvik är Oskar Magnussons (son till Sven-Erik Magnusson Sven-Ingvars) utställningslokal och restaurang och nöjeslokal. Den ligger i Borgvik, nära Grums. Vi åkte dit idag efter räkmackan i Värmskog. Det är inte så långt mellan platserna. Sen på hemvägen kan man mellanlanda på Nysäters hem o antik om man vill samt på Esters café, men vi åkte direkt hem den här gången.

 

 

...egna formationer kan bli märkliga ibland.

Dotterfamiljen har varit ute i Kristians föräldrars hus ute vid havet (Östersjön är väl ett hav??) ett par dagar. Har nu åkt in till Umeå för att hänga på stan. Lovis 2 år,  kommenterar  detta:

- Himla härligt på stan!

 

Majas alfabetssånger är favvo i bilen. Gamla godingar.

Här grillade vi lite igår kväll. Två fattades oss den här gången men kommer att vara med många gånger framöver.

 

´Han verkar ha bestämt sig för holken på altanen, den här pippin. Han bygger i alla fall inne i holken, drar dit gräs och annat. Och sjunger ljudligt. Får se om han lyckas charma någon lite dam också.

 

.. matar sig själv och gosedjuret med honung!

 

... var vackert igår kväll! En liten stund varade det, men var magiskt! Lite regnbåge också men bara lite. Glömde lägga ut bilden då men tar med den nu istället.

 

Ärligt talat så har vi alltså inte ätit tapas förut, åtminstone inte som vi vet. Det blev till att börja med att fråga servitrisen vad det var. I menyn så såg vi att det fanns en mängd smårätter att välja på till sin tapas, indelat i avdelningar för kött, fisk och vegetariskt. Tapas är alltså helt enkelt lite av varje och så tar man in det man vill. En 3- 5 rätter är lagom om man är lagom hungrig.

 

Vi tog in 6 rätter och delade på dem, smakade på allt, fast jag åt nog bara en fjärdedel. Det blev så mycket. Till det tog vi 4 olika såser. Jag minns inte allt vad det var men urskiljer på bilden en liten hamburgare, omelett med torkad skinka, husets pommes, fläskfilebitar i stark sås, baconrullade dadlar med ostfyllning, rödbetor med ost och frön, nån skinka med sallad och ost. Det blev en massa mat åt oss två och jag var proppmätt. De olika rätterna smakade ok, jag gillade ju dadlarna och rödbetorna mest. Och så såserna förstås.

 

Skure- Fritiof bodde på ålderdomshemmet i Guttarbol. Kan ha hetat Edvinsson i efternamn, eventuellt från Dalslandssidan. Han var lite ovanlig. Han byggde bl.a. ett slags  flygplan och med det skulle han flyga så snabbt så att isbergen smälte två kilometer innan han kom fram. ;- ) Arne på E frågade om han brukade spadvända Bäcketjärn. Men då svarade Skure-F:

-Du Arne har aldrig varit och sett Mjölkiska havet. Där kan man håva grädden med tvättfat två meter från land.

 

Kjell på Pärekul fick den här båten av Skure - F när han var 5- 10 år ungefär och lekte med den. Sen försvann båten tills Kjells hittade den i en bäck igen för några år sedan när han röjde. Så här ser den ut nu! Den är väldigt omsorgsfullt gjord.

 

 Just nu lägger Kjell nytt tak på ett uthus, det som förr var sockenmagasinet vid landsvägens korsning mot Tobyn, vid Pilgata. Det var där den kyrkliga församlingen förvarade spannmål och annat som man fick in som skatt från bönderna. Och det var här som man auktionerade ut beklädnad och försörjning av socknens hjon till lägstbjudande. Socknens hjon var de fattigaste och deras försörjning betalades med naturaprodukter som förvarades just i magasinet.

Här inventeras betesskador vid Guldgruvan. Där fanns mycket tall men den  var inte skadad av betande älg, vare sig gamla skador eller nya. Det man inventerade idag var vinterns skador av älgbetning. Men det som var mycket betat vid Guldgruvan var sälg. Kanske finner älgarna sälg mer smakligt.

 

 

Arrendet av jord och hus reglerades strikt av kontrakt och regelmässiga avsyningar. Jordägaren  kyrkan var sträng och bestämde inte bara över gård och jord utan också över arrendatorns leverne.   I paragraf 6 i ovanstående kontrakt stadgas följande

 

" 6. Dryckeslag, kortspel och dansgillen få under inga villkor förekomma på Stomhemmanet (alltså gården Liane) under arrendetiden. Bryter arrendatorn häremot är han skyldig att genast afflytta från hemmanet".

 

 

... under helgen! Solen kom fram men någon tryckande värme kom inte hit i alla fall. Termometern låg runt + 10 grader men en isig vind  saboterade en del. Långpromenad med hundarna förstås.

Rolands anfäder var arrendatorer hos kyrkan, bl.a. här på "Stomhemmanet"  Liane. Mer om detta senare-

Den ska bara kryddas med salt och peppar så att den fantastiska smaken blir kvar. Detta  bjöds vi på på Jarpere i går kväll hos A och A och dotter M med sällskap J ! Ja och tre hundar och en katt också förstås, men de var inte med vid ätingen. ;- ) Kryddsmöret är hemgjort med vitlök, gröna örter, flingsalt. Såserna är tsatsiki  (värdparet nyligen hemkomna från resa på Rhodos) och bearnaise.

... är det väl inte riktigt men väl gårdagens. Nu sedan några dagar tillbaka se vi älg i stort sett varje dag. Igår såg vi den här lilla tjuren med små hornämnen på gång. Kanske en fjolåring. Han stod bredvid vägen nerom Liane, precis i kurvan. Och två älgar såg vi mellan Tjärnshaget och älven. De är framme och mumsar det nya smakliga gräset på vallarna.