Inga Magnusson

När jag nu ändå snöar in på valrörelsen som fenomen, så tar jag väl Torp också då. Skitolämpligt av GP  att måla sin lilla herrgård Torp precis i dagarna. Den kan sticka de missundsamma i ögonen med den vackra färgen avbildad på  tidningarnas helsidor.

Men jag vill samtidigt poängtera att jag personligen gratulerar GP till att ha byggt ett vackert hus åt sig, ett hus som smälter in fint i omgivningarna. Det gamla var bara förfärligt.  Jag missunnar honom inte en enda bräda av kåken. Det är dessutomk vackert vid Båven och läget kräver en anständig byggnad.  Mina morföräldrar bodde vid sjön Båven,  så jag var ofta där när jag var liten.  Och min mamma lekte med barnen på Torp  när hon växte upp (nu fick jag allt till en liten Lassie så här på morgonkvisten!).

Karln tjänar ju bevisligen en massa pengar vilket han i anständighetens namn bör göra som statsminister. Om han nu tycker om att  jaga och jordbruka och hans fru gillar stora kor så är det ett självklart val att bo på landet och bo bra. Det blir inga feta rubriker när politiker äger flotta våningar i innerstan samt omger sig med flotta båtar exempelvis.

Göran Perssons "vad det nu var han var"  Lars Danielsson är utsatt för mediadrev och till o med Afotnbladet kräver hans avgång. Instinktivt värjer jag mig för mediadrev som företeelse. Det är säkert rätt i sak att han har klantat sig, alternativt, aktivt skyddat överordnade. Självklart är spelets regler, oavsett partifärg, att en underlydande bör skydda en överordnad för att kunna räkna med ett piggt  yrkesliv efter en skandal. Om någon fått utstå något riktigt eländigt,  kan det bli en kick snett uppåt till och med.  Det lär väl i o för sig inte bli aktuellt för Lars Danielssons del, men ändå.

Allt detta är lite gammalt och vant, det känner vi igen och begriper. Men det jag inte begriper är hur socialdemokraterna kan ha så dålig timing att man låter den här affären  vara aktuell  parallellt med en valrörelse.  Urklantigt!!  Det måste ju ha gått att klara av det här mycket tidigare och slippa få de stora svarta rubrikerna i slutet av augusti ett valår.

Jag läser i tidningen att bensinpriset är på väg neråt. Ingen är väl förvånad över det. Bensinpriset går ju alltid upp lagom till semestertrafiken  och går ner framåt höstkanten. Avsikten är förstås att bensinbolagen ska  tjäna så mycket pengar som möjligt på vårt ledighetsåkande.  Semestrar är ju ofta planerade i god tid och inte möjliga att ändra bara för att bensinen blivit lite dyrare.

Men det sägs ju aldrig rent ut utan man hittar alltid på något annat svepskäl, något litet krig någonstans eller någon plötsligt insatt oljebrist eller nåt. Jag undrar när man börjar förbereda sommarprishöjningen och hur resonemangen går i styrelserummen? 

Här har en älg markerat sin närvaro genom att sparka i marken. Tallstammen bakom har ett stort svart "sår" i barken och det kan vara en gammal skada efter att en älg har fejat sina horn mot den. Fejningen görs för genom att älgen gnider sina horn mot en trädstam. Orsaken är att älgens horn har ett lager av basthud när de växer ut på våren. Barhudlagret ska förse hornen med näring under tillväxten men ska bort sedan den är svslutad. Hornen under basthuden är alldeles kritvita men får sin brungröna färg just vid fejiningen när älgen gnider dem mot stammar och buskar.

I skogen finns spår av gammalbebyggelse. Ett typiskt sådant är rester av gärdesgårdar. Här finns huset kvar för den ligger vid Sandva. Men nerom Döverud finns gärdesgårdar inne i skogen som minne av den tiden marken var åker, den tiden Rolands anfader A brukade Döverud.

Det är roligt när Roland går med mig o valpen i skogen. Idag var vi ute ett par timmar med Jazz. Roland ser så mycket i skogen som inte jag märker. Här är för mig en alldeles vanlig sten, men för Roland självklart en gränsmarkering. Det är en fyrkant i stenen som markerar ett hörn på Rolands egendom nerom Döverud.  För mig är och förblir detta med lantmäteri ett mysterium; hur man kan överföra kartans linjer till marken, eller för all del tvärtom.

Mitt uppe bland svampar o valpar så skriver jag nu om fastighetsskatten!! Antingen så är det vansinnigt eller också är det detta som är bloggens styrka; att kunna skriva om precis vad som helst i vilken ordning som helst!!

Med risk för att bli bildligt talat lynchad så skriver jag nu att jag gillar fastighetsskatten fast jag äger fastighet själv. Jag kan inte fatta varför alla politiska partier i stort sett tar avstånd från den, (fast några vill ha den kvar som ett nödvändigt ont, om jag nu har fattat det hela rätt). Men inget parti går ut och säger att de gillar tanken att beskatta fastigheter.

Vi måste ta in pengar till allmänna utgifter på något sätt. Då gäller det att hitta sätt att göra det på som är någorlunda schyssta o effektiva o lätthanterliga.  Och där tycker jag att fastighetsskatten fyller alla de kraven.  Det är en rättvis skatt som inte går att smita från.
 
Inkomstskatten funkar ju inte därvidlag. Vi har ju fått ett skattefrälse idag som varje år näst intill nolltaxerar eller åtminstone tillämpar stor avdragskonst och därmed slipper undan trots att man tjänar mycket pengar och borde kunna lämna de största bidragen till den gemensamma kassan. Men dessa höginkomstagare vill i alla fall bo bra och skatten på bostaden går inte att slippa undan. Huset står bevisligen där och med hög standard, bra läge så blir det en slant i alla fall. Inga jättepengar om man betänker inkomsterna, men i alla fall något.

Om jag inte är helt felinformerad så är fastighetsskatten i stort sett den enda skatteinkomsten som kommunerna har i USA.

Av samma anledning gillar jag momsen. Det är också en skatt som inte går att smita undan. Den som tjänar mycket pengar handlar också mest och drabbas därmed hårdast av den. Det är också rättvist.

Sen vet jag att man kan ha invändningar mot fastighetsskatten också; den gynnar vissa kommuner med attraktiva bostadsområden, den slår hårt mot exempelvis fastboende i skärgården osv. Men det får  lösas  på annat sätt i så fall.

Jag borde alltså ha stannat hemma i kväll och bara passat valpen. Roland var borta och klistrade valkuvert till förstagångsväljare. Jag trodde inte det var så många. Med årskullar på drygt  hundra så borde det bli 400 eller så. Men på de här åren sedan förra valet så har 1000 norrmän flyttat hit till vår kommun och de är röstberättigade i kommunvalet. Han blev alltså borta ett bra tag.

Men det här att gå ut i skogen blir fort ett begär. Det har nog på många sätt varit räddningen nu ett par veckor med så långa arbetsdagar; 12-14 timmar varje dag utan rast.

Jag tog med mig Oskar ut i skogen, fast han är så liten. Det blev att gå och stoppa och gå och stoppa, för att han inte skulle blir för uttråkad eller trött.  Han tycker det är kul och följer mig precis invid fötterna. Det vill till att inte trampa på honom, för han är helt markfärgad och bara så liten.
'
Vi tog alltså med oss lite svamp hem som jag åt upp till smörgås sen. Maffigt gott!!

Imorgon ska jag skriva om fastighetsskatten. Det har jag tänkt i flera dagar nu, apropå valet, men inte hunnit med riktigt bland alla valpar och svampar o annat jordiskt.

Om svampen ska frysas så görs detta förstås efter förvällning. Men såna här små dagsskördar är goda att äta direkt med smörgås. De ska då stekas förstås, helst i smör om man nu tål mjölkprodukter. Sen kan man äta som den är eller bryna lite lök med o hälla på grädde.

Min mamma var expert på att göra god svampstuvning. Hennes knep handlade om att dela svampen  en i taget i så små bitar som möjligt för att få ut så mycket smak som möjligt. Sen måste den brynas i smör. Det är först vid stektemperatur som smakämnena kommer fram påstod hon. Sen var det på med lite salt o vitpeppar och grädde och lite redning. Sen fick stuvningen stå och småputtra under hela dagen om den skulle serveras på kvällen, till omlett till exempel. . Då var den fulländad. Oj vilken smak!! Jag har inte hennes tålamod och noggrannhet att laga i ordning så, men jag minns hur det kunde smaka.  Helt oslagbart!!

Nu bor jag i Värmland och här är det inte alls som i Närke. Här finns det gott om svamp överallt, lite folk  och ingen behöver lurpassa på sina ställen.  Jag får med mig några stycken varje kväll när jag går ut med hundarna. Inte för att jag går ut för att plocka svamp utan för att de finns där i skogen som en bonus att ta med i förbifarten.  Jag har slutat att roffa åt mig så fort som möjligt. Istället sitter jag där och tar svampen varsamt, rensar i skogen det mesta så det får bli kvar rester som blir nya svampar nästa år.

Väl hemma är det bara att slänga dem i en diskho med vatten och låta dem rinna av i ett durkslag. Därefter är det dags att dela svamparna i mindre bitar. Det går inte att göra med en o en utan det får bli rationellt så här på längden o tvären.  Därefter förvällning förstås. Fortsättning följer.

Man hanterar det här med svamp olika på olika ställen. Jag växte upp i Närke. Där var det lite svamp och många om budet. Det betydde att alla hade sina svampställen som man lurapssade på. Sen smög man sig dit en tidig morgen eller sen kväll med kassen o kniven väl gömda och plockade allt som fanns, stort o smått. Det måste gå snabbt och effektivt, rensningen fick bli hemma. Så man kom hem med en kasse svamp som var rejält smutsig. Smutsiga svampar smutsar ju ner varandra. Sen var det till  att sitta tålmodigt och tråkigt vid bordet och rensa och rensa och rensa. Varje svamp rensades för sig och sköjdes. Därefter delades varje svamp i lagom antal små delar. Till slut förvälldes det hela och det var dags att frysa in. Så var det då. Sen ska berätta hur det är nu.

Vi åkte en tur till Rolands systerdotter och deras barn fick leka med valpen. Det var till ömsesidig förtjusning. Oskar är så liten så det går bra att leka med honom även för mindre barn. Annars kan ju valpar bli så hårdhänta och bitas för mycket. Men Oskar killas mest med sin lilla mustasch.

För övrigt så kunde vi beskåda vår 40-årspresent i jord. Det var ju ett kastanjeträd. Nu var det planterat på sydsidan av huset mot hembygdsgården. Hoppas det klarar sig.

Här vilar vi lördagsmiddag. Innan gick vi en liten kort tur över kornåkern ner till Liane, till min svärmor. Men hon var på Nysäters marknad med sin syster i Bäcken, så vi pratade med Rolands farbror N som bor i samma hus. Han tyckte det var roligt att vi döpt valpen till Oska. Oskar på Liane  hette en morbror till N och han bodde också på gården för länge sedan. Oskar brukade gården tillsammans med Ns pappa en gång i tiden.  N är 88 år i år, men fortfarande pigg o vital och går långa promenader varje dag.

Men så här ser alltså Oskar ut när han vilar middag. Vi ligger på  min säng, helt emot alla principer i huset om att inte ha hundarna i sängarna!  Jag misstänker att lille Oskar kommer att charma sig tvärs igenom ett antal principer här.

(Det var för frestande  att göra rubriken på detta inlägg, får se om den fastnar i någon censur)

Här är lille Oskar, taxvalpen som Roland hämtade i Västerås idag. Nu är han vår! Han är jättesöt och kan ligga still i knät på kvällen och snossa och han luktar så där gott som valpar ska!

Idag fredag åker vi till Västerås för att hämta den nye lille taxvalpen. Han ska heta Oskar. Jag ska lägga ut bilder så fort som möjligt.

Det var fantastiskt fint i Fröskogs kyrka med takmålningar. Det är en lite rödmålad träkyrka högt uppe på en kulle. En av dotterns bästa vänner bor precis bredvid kyrkan o hon döpte Isak samtidigt som en annan vännina döpte sin lilla dotter Nova.

Här står Roland o min snälla svärmor utanför kyrkan före dopet i Fröskog.
Dottern döpte den yngste sonen, Isak 1år här.

Här nedan lägger jag ut några bilder från sommaren 2006, mest intressant för vänner o bekanta i förskingringen förstås.

Det kommer mera men inte just nu.

Typisk bild för sommaren 2006. Jazz på väg ut i vattnet vid Lintjärn, Roland står på bryggan.

Så här fint är det vid Lintjärn numera. Kojan är fin men inte vår.

Här är vi rejält sjöblöta rätt igenom alla kläder men det är ju inte farligt att bli blöt. Lille Jazz, vår hamiltonvalp, upptäckte strax att Hs knä erbjöd den enda torra platsen och slog sig till ro där med högljudda snarkningar. Gräsänderna simmade lugnt utanför bryggan och väntade på att vi skulle ge oss av. Bävern plaskade med svansen på andra sidan vassen.

Det var en oförglämlig kväll med mycket skratt o trams!

Roland ska sätta upp ett regnskydd över bordet säger han nu. Vi får se!

Vi åkte hem framåt midnatt, duschade o tog på torra kläder.

Imorse pratade vi med barnbarnet Isak i telefonen och sjön grattissånger till honom. Idag är hans ettårsdag. Han gillade det tror jag.

Vi har haft en osannolikt rolig kväll!!
Det började egentligen igår med dråpligheterna. Vi skulle gratulera Rolands systerdotter A till 40 år. Det var ett tag sedan hon fyllde men presenten som vi skulle ge kom inte förrän nu. Det var ett kastanjeträd på så där två och en halv meter. Vi våldgästade dem o blev bjudna på tacos. Jättegott o en maträtt som vi inte själva kan laga. Vi hade med oss en halv Greve Spence tårta!. Dessutom hade A köpt en halv Greve Spence tårta. Dessutom kom även As pappa och hade med en Operatårta!  Vi hade alltså mer tårta över i kväll än vi kunde äta upp och det kom vi på vid 6-tiden på kvällen först. Då hade vi redan planerat att tillbringa kvällen nere vid sjön med kräftor och levande ljus o brasa. Vi ringde till U o H, våra norska goda vänner. De kom. Vi tog med lite tysk korv också o grillade. Det blev alltså en internationell kväll med kinesiska  kräftor, tysk korv, norska vänner, norsk läfse och svenska snapsvisor.

Precis när vi skulle börja äta så startade ett stilla och lugnt sommarregn. Vi framhärdade och fortsatte äta, tömde tallrikarna på vatten med jämna mellanrum och åt ändå. Det blev kräftor, korv och kaffe med tårta i den ordningen. Vi hade himla kul och skrattade hela kvällen åt vårt vansinniga tilltag att sitta ute i regnet och äta. Vi lärde ut några pigga svenska snapsvisor till våra norska vänner och berättade historier. På bilden skrattar vi hjärligt kan jag säga fast jag valt att kamoflera våra ansikten. H hittade ett paraply i bilen. Hon hade det hela kvällen. U och Roland hade hattar och jag hade bara några lager hushållspapper som jag bytte några gånger vartefter det blev blött.

Testade att skicka ett blogginlägg men  det gick inte. Prövar igen då.

Jag har haft ett blogguppehåll. Tiden har inte räckt till helt enkelt. Den lilla fritid som blivit över har jag ägnat åt långpromenaderna med valpen Jazz på kvällarn. De har varit lite heliga mitt i allt annat.
Detta är en sammanfattning av dagboksblad som inte blev skrivna:

- Skolstart har det varit med 22 nya ettor. Många timmars förberedelser.
- En fånig krämpa har jag dragits med ett tag
- Modren har varit sjuk. Bättre nu men behöver hemtjänst framgent för att klara vardagen
- Vi har varit med om yngsta barnbarnet Isaks dop i Fröskogs vackra kyrka
- Dottern har varit här med familj, liksom stockholmssonen med flickvän

Fredrik Reinfeldt  i Sunne tillsammans med en partikollega  i  Värmland. Vi hörde honom valtala i Sunne.

Det måste vara jobbigt att gång på  gång göra samma framträdanden så som politiker gör i en valrörelse.

De talar oftast inför en liten luggsliten publik av redan övertygade. Huvudsyftet är egentligen att förse de redan troende med argument så att de kan gå ut och överyga de ännu inte frälsta på sina jobb och i sin bekantskapskrets.  Valrörelsen är på många sätt ett pedagogiskt projekt; partiledaren ska undervisa sina anhängare om hur de i sin tur ska övertyga andra. En slags tvåstegsraket!

För på de trista valmötena kommer inga andra än de som är mer eller mindre beordrade av lokala företrädare, åtminstone är det så här i  Sverige där det sällan bjuds underhållning eller mat eller annat som kan locka en allmänhet.  Enbart politik lockar inte. Beror detta på att människor struntar i hur det blir med deras skatter, barnbidrag o pensioner?  Eller är människor desillusionerade? Har för lite av det som lovas i valrörelserna blivit praktisk politik? Är vi nöjda med att se valprogrammen på TV? ("Vi" ska jag väl inte säga för jag undviker dem sorgfälligt!) Är partiernas budskap för lika? Samlas alla i den berömda mittfåran för att fånga in många väljare hellre än att profilera sig ordentligt? Om alla har i stort sett samma budskap att komma med hänger ju allt på personerna som kommer med budskapet. Vem är mest förtroendeingivande? Vem tycker vi mest om?

Jag trodde förr att valmöten var till för att överyga de tveksamma, men det är de inte, de är till för att undervisa partiets gräsrötter. Det är gräsrötterna  som gör själva slutjobbet.

I TV blir det på ett annat sätt tror jag. Där når partiledarna också ett antal människor som söker svar på sina frågor o som ännu inte vet vad de ska rösta på.

Roland pratar rovdjurspolitik med Maud i Töcksfors.

Vi brukar inte ränna på valpropaganda men av en slump så hörde ioch såg  vi med några dagars mellanrum Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.

Det slog mig hur olika de är och hur stor skillnaden är på att framträda i TV, där vi ju oftast ser dem, o live.
Maud valde att framträda i ett alldeles vanligt valtal rätt upp o ner i en snabbvisit i Töcksfors. Hon
pratade enkelt och med engagemang. Hon använde ett språk tog avstamp i verkligheten o som var målande. Helt ok. Hon har fått en helt annan auktoritet idag än hon hade för några år sedan då vi såg henne senast.

Men framtoningen i övrigt är tveksam; det är mycket "hemslöjden here we come" över det hela. Kanske borde hon ta steget fullt ut mot en Angela Merkel -look istället, alltså tanten "next door" som alla kan känna igen.

Sammantaget så är hon i alla fall mycket bättre live än på TV. Det där som kan verka lite för snabbt och lite vasst på TV blir mjukare i verkligheten och känns som ett verkligt engagemang.

Fredrik Reinfeldt blir precis tvärtom. Han verkar vara som en mjuk trygg nallebjörn i TV med sina fina bruna ögon. Men i verkligheten framstår hans ansikte som en mask av mekanisk vänlighet och ett påklistrat leende. Jag tog tre kort på honom och jag lovar ansiktsuttrycket ändrar sig inte en millimeter mellan tagningarna.  Rösten ter sig också väldigt likadan o oengagerad efter en stund. Det som går fram bra på TV under några minuter blir enahanda o enformigt under ett längre framförande. Nu kompenserade han stelheten något i Sunne genom att inte valtala utan sitta vid en kaffekopp på scen tillsammans med Ewa Persson. Hon liksom frågade honom saker och han svarade med ett längre inlägg varje gång. Lite sjukt som umgängesform, men det mjukade upp framträdandet något.

De politiska budskapen från de båda går i varandra och är av välkänt märke så det ger jag mig inte in på att kommentera. För mig är det ganska ointressant vad man för tillfället lovar o lyfter fram i en valrörelse. Det handlar ju alltid om lockbeten. Det intressantaste är ju egentligen vad politikerna inte säger något om.

Jag hittade en lösning på problemet med vatten som rinner in genom taket i mitt klassrum. Jag gav upp tanken på  invändiga takrännor. Det måste funka med en hink i taket! Den kommer, hoppas jag, att fånga upp vattnet som kommer här över elevernas arbetsplats. Vi får se vid nästa ösregn hur det går.  Jag fick förklara dilemmat för alla de föräldrar som var med sina små 1:or idag första dagen. Det spred sig några milda småleenden bland dem, speciellt bland dem som själva gått här o upplevt samma sak.

Funderar löst på att byta bil. Min gamla röda Polo, gubbens favvomobbningsobjekt, är inte så himla snygg och visst börjar den bli skröpplig nu efter 13.000 mil. Han säger att det är inte en bil, det är en motoriserad ryggsäck som man tillfälligt drar på sig när man kliver in i den. 

Jag tycker illa om att byta bil. Jag vill egentligen inte ha bil alls, det är ett himla bestyr hela tiden; besiktiga, reparera, parkera, städa, tvätta, kolla olja och vatten o allt möjligt. Men ftersom det inte finns några kollektiva färdmedel mellan Liane och Silbodalsskolan så lär jag få fortsätta mitt bilägande.

Kollade lite på Blocket, men inser snart att jag är det lättaste bedrägerioffer man kan tänka sig. Jag har noll koll på bilar och skulle gå på vad som helst på den privata marknaden. I o för sig kan jag väl bli lurad av en bilförsäljare också men det känns ändå som att de borde ha något slags yrkesmässig heder. (Nu kan jag höra gapskratt här o där!!!)

Men jag lägger ner hela bilbytargrejen. Jag har nyss reparerat Polon för flera tusen och sen säger bilhandlaren att jag får inget för den om jag vill bli av med den vare sig hos honom eller någon annan. Jag ska vara tacksam om jag slipper betala skrotningsavgift!

Det får bli Polo ett tag till, tills den verkligen är skrot! Jag vill inte mera.

Mina kunskaper i statistik får väl betraktas som tämligen summariska, men jag har ändå en känsla av att en graf med  punktvisa mätningar av det här slaget inte ska se ut på det här viset med staplarna ihopbundna, men jag vet inte vilka vetenskapliga begrepp jag ska använda som stöd för min åsikt så jag lägger ner det gnällprojektet.

Skit det samma, huvudsaken är att det går att få fram korrekta siffror. Det är bättre än att gissa sig fram.  Roligt att det blev bra till slut. Jag är också glad att jag kommer in på bloggen. Det var helt omöjligt några dagar.

blir det nog ett tag framöver för min del. Imorgon tisdag gör jag första planeringsdagen på skolan inför skolstarten så det blir nog långa dagar o mycket annat än bloggande att tänka på. Det kan bli lite längre än vanligt mellan inläggen.  Ville bara tala om så jag inte blir efterlyst om det dröjer.

Jag gillar att blogga både med dagboksblad och lite djupare funderingar. Inläggen om modebloggarna var en sån här "djupare" avdelning och jag är tacksam för alla kommentarer runt ämnet. Det har vidgat mitt  eget spektra och kanske några andras också.  Egentligen hamnade fokus inte på modebloggarna som sådana (är de ytlig konsumtion eller kreativ estetik?)  utan på bristen på samhällsengemang hos den yngre generationen.  Och det var bra att det blev mer koncentrerat.

Min summering ser ut så här:
Jag inser att det verkligen är så att det finns betydligt mindre av engagemang i samhällsfrågor hos yngre människor idag än vad det gjorde på exempelvis 60-talet och detta avspeglar sig i bloggen.  

Orsakerna kan givetvis vara många, men jag tror att det bl.a. handlar om tidsandan. Den fokuserar väldigt mycket på konsumtion. Vi överöses av reklam i olika media. Reklamen påverkar oss alla (far-morföräldrar, föräldrar, unga, barn) men kanske allra mest de yngre. De har mindre av "erfarenhetsvaccin" och är större mediakonsumenter. Sen kan man givetvis spekulera i varför vi som är äldre inte har förmått att ge en motvikt till konsumtionssamhällets indoktrinering, om vi ens har försökt, eller ens varit medvetna om behovet av motvikt.  Det finns tankar om att vi som curlingföräldrar  (curlingmorföräldrar?) istället låtit barnen surfa rakt in i egoismen och materialismen.

Via de politiska pariterna är det svårt att locka fram något samhällsengagemang. Deras arbetsformer har på många sätt stelnat och verkar snarast uteslutande. Föreningar får med sig ungdomar i idrott, musik och kyrkliga sammanhang, men knappast in i samhällsfrågorna.

Men jag har fortfarande en fundering kvar. Den handlar om huruvida modebloggandet enbart är en ytlig företeelse med fokus på konsumtion och ägande eller om det egenligen är ett sätt att tillsammans med andra utveckla det egna estetiska medvetandet, att bli bättre på att se vad som är snyggt, vad som passar ihop när det gäller färg o form, hur kan olika delar bli en enhet? Att utforma sitt eget utseende / sin klädsel  kanske är en utmaning i att kombinera funktion och estetik precis på samma sätt som i arkitektur,  heminredning, konsthantverk osv. Och de strävandena fördömer vi inte. För att svara på de frågorna eller ha funderingar om det så måste jag nog in o kika mer på modebloggarna och det orkar jag inte just nu. Jag sparar det till ett senare tillfälle.  

Jag funderar på det här eftersom det finns en parallell till vårt fördömande av modebloggar: klagomålen på barns dåliga läsande o skrivande. Ja, barn läser och skriver sämre idag än förr, men de är otroligt mycket duktigare på bild o form o film, både att skapa själva o att tolka. Och det är kunskaper de behöver på ett annat sätt idag än tidigare. Men vi nöjer oss ofta med att fördöma de sämre läs- och skrivkunskaperna och ser inte helheten, alltså vad vi fått istället. Nu måste jag sluta skriva om det här annars får det inget slut. Jag låter alla trådar om modebloggarnas funktion o om läs / skriv hänga kvar lösa.

Många modebloggar är det och det är inte konstigt, men det är så få bloggar för samhällsdebatt. Om bloggen hade funnits på 60 - 70-talet när jag var ung så hade jag säkert bloggat. Även då hade många bloggar handlat om mode o kändisar o musik. Men jag är helt övertygad om att massor av bloggar hade handlat om
- könsdiskiminering
- behov av dagis - barntillsyn
-kvinnors rätt till arbetsmarknaden
- lika lön för lika jobb
- vietnamkriget
-miljöfrågor
- droger - inte droger?
- imperialism
- rasism
- skolans - universitetens roll 

Jag upplevde att det då fanns ett levande engagemang bland unga människor för bl.a. de här frågorna och de diskuterades verkligen ofta och länge bland många.

Det måste vara något med tidsandan som gör att intresset för samhällsfrågor är så lågt nu hos unga människor / hos alla, (men var så högt då 60 - 70-talet). Men där går jag bet, vågar inte ens spekulera i vad i vår tidsanda som är boven i dramat, inte ens framåt midnatt som det är nu.

Det är inte konstigt att det finns många modebloggar eftersom mode mest intresserar unga människor och bloggvärlden är en värld med många unga.

Men frågan är ju varför det finns så få bloggar i samhällsfrågor,  i samhällsdebatten;  om arbetslösheten, vården, skolan, jobben, ekonomin osv osv.. Eftersom bloggarna ofta är unga så är det i så fall alarmerande att intresset bland unga är så lågt för samhällsfrågor.
 
Att intresset bland unga för partipolitik är lågt har vi vetat länge och det förvånar mig inte egentligen. Jag engagerade mig i ett politiskt parti när jag var så där 22 år. Men insåg att jag skulle få lov att koka kaffe och ordna tipspromenader i minst 15 år innan jag skulle kunna komma i fråga för en suppeantplats i socialnämnden eller så och få börja syssla med praktisk politik. Och mitt försök till engagemang bottnade inte i brist på sysselsättning eller brist på umgänge utan verkligen på att jag hade ett intresse för samhällsfrågor.

Många år senare gjorde jag några pliktår i en kommunal nämnd och det var mycket roligare än jag hade trott men innebar också mycket tid  att sitta av o konfirmera det andra redan genomfört på delegation eller  ha ytterst mariginella synpunkter på något tjänstemannaförslag.  Men vi hade ganska kul ihop, nu var vi ju nästan alla i samma ålder, dvs gravt medelålders.

Att partipolitik inte attraherar ungdomar kan jag förstå. Men jag trodde att de var intresserade av samhällsfrågor som berör oss alla och hur vi kan göra det bättre för oss alla tillsammans med våra gemensamma medel.  Men så är det alltså inte.  Det är i så fall alarmerande, för det lämnar fältet fritt för ganska ytliga o enkla lösningar på komplexa problem.

Här kommer tidsandan in. Hur är det i vår tid jämfört med andra tider?

Mode handlar ju om utseende, med det egna utseendet i centrum. Det egna utseendet är mer intressant för unga människor och har väl så varit i alla tider.  Varför är det så nu då?

Det är väl trots allt så att utseendet är ett av knepen (dock inte det enda!)  att ta till för att attrahera en partner, någon att höra ihop med, bilda familj med.  Alltså är det mer på tapeten så att säga när man är ung. Vi gamlingar på 50+ som tror att vi har hittat drömprinsen sedan 30 år tillbaka har inte riktigt de här frågorna i förgrunden. De finns fortfarande med, vi vill också kunna se oss själva i spegeln utan att bli mörkrädda men som sagt de har lägre prioritet och detta med utseende kanske går mer på rutin. Inte så spännande o kreativt längre.

Sen är det väl krasst så att det man är bra på blir mer intressant. Så ok då, unga människor är oftare snyggare, färre kilon, kilona på rätt ställen, vackrare hy, snyggare hår, bättre hållning.  Det finns mer roligt att göra av det här med utseendet liksom. I vår ungdomskultur är ju ungt vackert, det är svårt att komma ifrån, även om vi försöker säga något annat.

Alltså; bloggvärlden är en ung värld därför är det naturligt att det finns många modebloggar, men jag tror inte att det är hela sanningen.

Det finns väldigt många bloggar som handlar om mode såg jag häromdagen när för en gångs skulle surfade runt i bloggvärlden. Dessutom kunde jag konstatera att de bloggarna finns med bland de mest välbesökta, de mest aktiva och de mest kommenterade. Modebloggandet var så dominerande att jag blev häpen och undrade varför förstås.

Om man vill svara på den enkla frågan varför det finns så många modebloggar så blir ju det enkla svaret att det finns ett stort intresse för mode och utseende. Annars skulle inte så många blogga om det. Jag utgår från att folk bloggar om sånt som intresserar. Så egentligen är en mycket intressantare fråga: Vad säger det om vårt samhälle o om bloggen att det är så?

......lite senare idag.  Är det bra eller dåligt att så många bloggar handlar om mode? Eller rättare sagt; vad står det för att så många bloggar handlar om mode? Den frågan är väl mer relevant.

Jag har tänkt mer på det o gör alltså ett blogginlägg istället för att svara på kommentarerna.  Så det kommer några rader framåt nattkröken. Det är min kreativa tid på dygnet. På någon annan blogg diskuterade vi detta med att vara kvällmänniska resp morgonmänniska och jag är bara så def. kvällsmänniska för att inte säga nattmänniska. Då har tankarna fritt spelrum utan att störas av ljus och ljud.

Idag hjälpte min snälla gubbe mig att sätta upp saker på skolan. Det tog hela eftermiddagen. Det var upphängingsanordningar för en massa olika saker; uteleksaker, tavlor, sladdar osv.

Sånt tar en evig tid om jag ska göra det själv, men gubben gör det snabbt med sina verktyg.

Här är min lilla mamma vid besöket på Häljebols konstgård. Jag kunde inte låta bli att ta bilden på henne inne i tunneln av växter. Vad det är för växt vet jag inte, men ljuset blev så vackert genom bladverket och hon fick nästan som en gloria runt sig. Detta var en skapelse som vi inte kunde minnas från fjolårets besök, eller också var den inte så frodig då.

Modren är 89 år i år och var jätteglad att hon orkade följa med. Dagsformen kan ju variera och det får man väl säga är med ålderns rätt. Men oftast är hon pigg och hon klarar vardagslivet utan hjälp ännu så länge.

Häljebols konstgård, som vi besökte idag, ligger mellan Nysäter och Arvika. Här bor sedan många år tillbaka ett konstnärspar; måleri, grafik, skulptur. Ellen gör fantastiska målningar i de gamla holländarnas anda, alltså otroligt fina porträtt i olja. Hon är typ en Odd Nerdrum fast inte provocerande o skämtsam som han i sin konst. Hon vågar verkligen måla vackert och det blir inte patetiskt eller schablonmässigt. Det är bilder som lever  och har utstrålning. Jag uppskattar att se det.

Modren uppskattar blommorna o trädgården mest. Här byggs ut varje år en bit till.

I konstgården finns:

-Vacker o rolig trädgård med överraskande moment
- Skulpturpark med figurer i sten och metall
- Exotiska träd från olika världsdelar
-Exotiska fåglar; gäss, fasaner, påfågel osv.
- Trevligt fik.

Modren o jag åkte på vårt årliga besök på Häljebols konstgård. Det besöket brukar börja med fika på Esters café i Långserud. Så även i år. Det är ett lite roligt café. Färgtemat är blått och vitt, men det finns många olika koppar att välja bland i de färgerna. Även bord o stolar är olika i modellerna men i blått o vitt, likaså väggarna. Här fanns, som alltid, en utställning med bilder gjorda av lokala konstnärer. Man säljer också en del hantverk.

Jag beskrev igår hur vi slet med att sätta ihop en byrå. Det var alltså inte, som någon misstänkte IKEA, utan Europamöbler. Jag ska väl inte direkt avråda någon från att köpa byrån Broby, den är billig, 1.500 kr, o kan väl till slut fungera helt ok. (Och Tina, bottnarna är av trä, inte masonit!).

Men man ska, om man är orutinerad, räkna med 3-4 timmars ihopsättningtid. Dessutom ¨får man lägga till kostnaden för små vinkelbeslag till varje låda invändigt, eftersom fästanordningen är helt otillräcklig. Man får lådförstycket i handen. Dessutom får man ta hem  extra trälim, för det som är medskickat räcker inte. Skruvarna som ska vara till att fästa lådorna vid skenan finns inte med. De som istället är medskickade är för långa, så man måste slå bort en metalläpp på bägge sidor på varje låda annars löper inte lådan ut o in utan fastnar på halva vägen. När den är ihopsatt och färdig så är den väldigt ostabil i sidled / diagonalt så man får räkna med att den behöver stöd, helst genom att skruvas i väggen bakom eller av något slags kryss på baksidan.

MEN SEN ÄR DEN HELT OK FAKTISKT!
SKAM DEN SOM GER SIG!

(Någon undrade i en kommentar om det var IKEA byrå. Men det var det alltså inte. Min erfarenhet av IKEA är bättre än så här. Och framför allt min bror skräpper väldigt av IKEA. Han har ägt större fastigheter o satt in ett antal IKEA kök. Han påstår att de är suveräna när man väl lärt sig montera dem. Allt passar perfekt och allt är med. Han köpte alltid nya köksinredningar där.)

När till slut efter drygt två timmars slit hela byrån var monterad o klar så skulle vi fylla den med saker som nu var hemlösa efter vår städning. När sista lådan var fylld så ramlade lådförstycket av. Det var precis som gubben förutspått. Den mest påfrestade punkten på byrån har för dåligt fäste; lådförstyckenas fäste i lådan. Det får man i näven när man drar ut lådan precis som skedde här. Jag fick tömma lådan för att rädda möbeln undan en ilsken man. Sedan blev det omlimmat. En god vän som var här i kväll på grillning sa att man måste köpa vinkelbeslag o fästa dem med.

Det blir aldrig mer några omonterade möbler i huset tror jag. gubben menar att om detta tar drygt två timmar med en snickarkunnig person så måste det ta det dubbla för en oerfaren.

Nu har en timme gått och nu är det inte roligt längre. Fel i anvisningarna, rackligt, fel skruvar osv

Så här såg monteringsanvisningen ut. Himla många små pryttlar och delar alltså. Dessutom var det fel; fel skruvar till att skruva lådorna i sidstyckena. På det här stadiet så sa gubben redan att tänk, här har de massor av skruv och anordningar för att montera ihop byrån, men för den svagaste punkten = lådförstyckets fäste i själva lådan, där finns bara lim o träknoppar.

Idag skulle alltså byrån skruvas ihop, den som köptes igår!
Alltsammans packades upp. Jag skulle nog inte vilja kalla det för att vi har köpt en byrå. Vi har köpt en byggsats till något som kan bli en byrå. Påminner om min broders mekano på det ljuva 50-talet. Byrån levererades alltså i små små bitar och skruvar och beslag o så.

Jag överlämnade det hela åt gubben,eftersom han är snickare till yrket och gjorde annat.
Först såg han så här glad ut och skrattade åt att allt var så "puttenuttigt"; små limtuber o så. De tog för övrigt slut innan ens hälften var limmat.

Jag har i sommar gått omkring o trott att ett antal unga damer har varit gravida och jublat över den plötsligt höga nativiteten! Men tji!

Vid rundvandringen på Töcksfors köpcentra och iofs rundvandringen på bloggen häromdagen, så insåg jag att det är MODET.

Modet är ju gravidlook! Det ska se ut som mammaklänningar gjorde på 70-talet; avtaget under bysten, rynkad/ ihopsnörpt "kjol därifrån och ut över magen. Enda skillnaden är att idag kan det vara något tunt sladdrigt tyg (vad nu det kan heta?). 

Precis som då så blir det babydollstuk och benen kommer att se ut som smala pinnar. En nära anhörig brukade säga att det ser ut som när en huggorm svalt en groda.

Jag tycker inte att det är speciellt snyggt men det beror nog enbart på mina märkliga associationer hemmahörande i stenåldern.

 Roland hann tidigare idag med att skjutsa sin mor till ett av hennes evenemang vid 6-tiden.  Nu till sist, vid 10-tiden, avslutades dagen med en valppromenad.  Han behöver komma ut ordentligt varje dag på en längre tur. Vi gick en tur skogsvägen upp till Döverud. Där sommarbor just nu en ung dam, M,  med 3 barn och en stor hund. Hon är barnbarn till grannar och hennes mamma växte upp här i Signebyn. . Vi stannade och pratade en stund.

Mellan våra åtaganden idag så har vi umgåtts med Jazz förstås, matat och lekt och fjompat oss också.  

Det är otroligt fint att kunna sitta vid tjärnet och grilla en lugn kväll som denna och se ut över vattnet. Till höger här går älven och den leder strax ut i riktiga sjön; Östra Silen. Men tjärnet är lagom litet med bryggan och en liten sandstrand och en plats att grilla på.  Tjärnet heter Bäcketjärn och det lilla skogsområdet upp mot stugan kallas Tjärnshaget, vilket kan uttydas som "det lilla skogsområdet som ligger vid tjärnet." Ett hag är inte rikssvenskans hage utan ett litet skogparti.

På hemvägen från Töcksfors köpte vi byrån och en skrivbordsstol. Väl hemma så hann Roland montera stolen. Det var ett pyssel bara att få dit alla hjulen. Det var tydligen svårt med hjälp av de verktyg som skickas med i förpackningen. Till slut fick han ett vredesutbrott på alltsammans o menade att även en normalt händig person måste misslyckas med såna ynklig grejer. Han hämtade sina vanliga verktyg istället. Det blev inte tid att sätta ihop byrån idag för efter detta bar det av till tjärnet och grillning med våra fiskegäster.

Mötet i Töcksfors med Maud Olofsson kom givetvis att handla om allt som Årjäng är bra på: företagsamhet (1,5 % arbetslöshet), handel, gränssamarbete med Norge osv men också om de problem som finns med dåliga vägar, krånglig byråkrati för småföretagen osv.

Efter det stora mötet uppe på Töcksfors köpcentra så fanns möjlighet till pratstunder med Maud. Roland passade på tillfället att återigen prata rovdjurspolitik med Maud. Hon är väl insatt i frågorna, det vet vi sedan förut. Hon är ingen motståndare till rovdjuren i sig men mycket kritisk till att inte regeringen ändrar lagen så man kan försvara sina djur och får skälig ersättning för skador och hon menar att lokalbefolkningen måste få mer att säga till om i förvaltningen.

Det skulle bli ett lugnt tempo idag trodde vi med lite luft mellan åtagandena. Men det blev inte så mycket med det. Imorse blev Roland inringd till en träff i Töcksfors med Maud Olofsson, centerpartiets ledare, som skulle ha vägarna förbi bl.a. på Töcksfors köpcentra.

Direkt därefter kom våra tyska fiskegäster och ville bjuda på grillning ikväll och vi takcade ja efter att ha dividerat lite fram o tillbaka.

På förmiddagen var arrendator O här med fru T. De hade lagat stängslet runt de kvigor som de har på bete här. Det hade gått sönder pga åskvädret. Vi bjöd in dem på förmiddagskaffe förstås. Vi hade hoppats att kunna göra en tur med dem till Oslo i år igen men nu ser det ut som om vi inte hinner i år. Arrendator O måste åka vid 12-tiden för han skulle träffa Maud O på Esters Kafé vid kvart över 1. Hon gör väl en valrundtur här i Värmland.