Många modebloggar = brist på intresse för samhällsfrågor?
Det är inte konstigt att det finns många modebloggar eftersom mode mest intresserar unga människor och bloggvärlden är en värld med många unga.
Men frågan är ju varför det finns så få bloggar i samhällsfrågor, i samhällsdebatten; om arbetslösheten, vården, skolan, jobben, ekonomin osv osv.. Eftersom bloggarna ofta är unga så är det i så fall alarmerande att intresset bland unga är så lågt för samhällsfrågor.
Att intresset bland unga för partipolitik är lågt har vi vetat länge och det förvånar mig inte egentligen. Jag engagerade mig i ett politiskt parti när jag var så där 22 år. Men insåg att jag skulle få lov att koka kaffe och ordna tipspromenader i minst 15 år innan jag skulle kunna komma i fråga för en suppeantplats i socialnämnden eller så och få börja syssla med praktisk politik. Och mitt försök till engagemang bottnade inte i brist på sysselsättning eller brist på umgänge utan verkligen på att jag hade ett intresse för samhällsfrågor.
Många år senare gjorde jag några pliktår i en kommunal nämnd och det var mycket roligare än jag hade trott men innebar också mycket tid att sitta av o konfirmera det andra redan genomfört på delegation eller ha ytterst mariginella synpunkter på något tjänstemannaförslag. Men vi hade ganska kul ihop, nu var vi ju nästan alla i samma ålder, dvs gravt medelålders.
Att partipolitik inte attraherar ungdomar kan jag förstå. Men jag trodde att de var intresserade av samhällsfrågor som berör oss alla och hur vi kan göra det bättre för oss alla tillsammans med våra gemensamma medel. Men så är det alltså inte. Det är i så fall alarmerande, för det lämnar fältet fritt för ganska ytliga o enkla lösningar på komplexa problem.
Här kommer tidsandan in. Hur är det i vår tid jämfört med andra tider?
Men frågan är ju varför det finns så få bloggar i samhällsfrågor, i samhällsdebatten; om arbetslösheten, vården, skolan, jobben, ekonomin osv osv.. Eftersom bloggarna ofta är unga så är det i så fall alarmerande att intresset bland unga är så lågt för samhällsfrågor.
Att intresset bland unga för partipolitik är lågt har vi vetat länge och det förvånar mig inte egentligen. Jag engagerade mig i ett politiskt parti när jag var så där 22 år. Men insåg att jag skulle få lov att koka kaffe och ordna tipspromenader i minst 15 år innan jag skulle kunna komma i fråga för en suppeantplats i socialnämnden eller så och få börja syssla med praktisk politik. Och mitt försök till engagemang bottnade inte i brist på sysselsättning eller brist på umgänge utan verkligen på att jag hade ett intresse för samhällsfrågor.
Många år senare gjorde jag några pliktår i en kommunal nämnd och det var mycket roligare än jag hade trott men innebar också mycket tid att sitta av o konfirmera det andra redan genomfört på delegation eller ha ytterst mariginella synpunkter på något tjänstemannaförslag. Men vi hade ganska kul ihop, nu var vi ju nästan alla i samma ålder, dvs gravt medelålders.
Att partipolitik inte attraherar ungdomar kan jag förstå. Men jag trodde att de var intresserade av samhällsfrågor som berör oss alla och hur vi kan göra det bättre för oss alla tillsammans med våra gemensamma medel. Men så är det alltså inte. Det är i så fall alarmerande, för det lämnar fältet fritt för ganska ytliga o enkla lösningar på komplexa problem.
Här kommer tidsandan in. Hur är det i vår tid jämfört med andra tider?
Kommentarer
Trackback