Inga Magnusson

Roland pratar rovdjurspolitik med Maud i Töcksfors.

Vi brukar inte ränna på valpropaganda men av en slump så hörde ioch såg  vi med några dagars mellanrum Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.

Det slog mig hur olika de är och hur stor skillnaden är på att framträda i TV, där vi ju oftast ser dem, o live.
Maud valde att framträda i ett alldeles vanligt valtal rätt upp o ner i en snabbvisit i Töcksfors. Hon
pratade enkelt och med engagemang. Hon använde ett språk tog avstamp i verkligheten o som var målande. Helt ok. Hon har fått en helt annan auktoritet idag än hon hade för några år sedan då vi såg henne senast.

Men framtoningen i övrigt är tveksam; det är mycket "hemslöjden here we come" över det hela. Kanske borde hon ta steget fullt ut mot en Angela Merkel -look istället, alltså tanten "next door" som alla kan känna igen.

Sammantaget så är hon i alla fall mycket bättre live än på TV. Det där som kan verka lite för snabbt och lite vasst på TV blir mjukare i verkligheten och känns som ett verkligt engagemang.

Fredrik Reinfeldt blir precis tvärtom. Han verkar vara som en mjuk trygg nallebjörn i TV med sina fina bruna ögon. Men i verkligheten framstår hans ansikte som en mask av mekanisk vänlighet och ett påklistrat leende. Jag tog tre kort på honom och jag lovar ansiktsuttrycket ändrar sig inte en millimeter mellan tagningarna.  Rösten ter sig också väldigt likadan o oengagerad efter en stund. Det som går fram bra på TV under några minuter blir enahanda o enformigt under ett längre framförande. Nu kompenserade han stelheten något i Sunne genom att inte valtala utan sitta vid en kaffekopp på scen tillsammans med Ewa Persson. Hon liksom frågade honom saker och han svarade med ett längre inlägg varje gång. Lite sjukt som umgängesform, men det mjukade upp framträdandet något.

De politiska budskapen från de båda går i varandra och är av välkänt märke så det ger jag mig inte in på att kommentera. För mig är det ganska ointressant vad man för tillfället lovar o lyfter fram i en valrörelse. Det handlar ju alltid om lockbeten. Det intressantaste är ju egentligen vad politikerna inte säger något om.