Inga Magnusson

Jag gillar att blogga både med dagboksblad och lite djupare funderingar. Inläggen om modebloggarna var en sån här "djupare" avdelning och jag är tacksam för alla kommentarer runt ämnet. Det har vidgat mitt  eget spektra och kanske några andras också.  Egentligen hamnade fokus inte på modebloggarna som sådana (är de ytlig konsumtion eller kreativ estetik?)  utan på bristen på samhällsengemang hos den yngre generationen.  Och det var bra att det blev mer koncentrerat.

Min summering ser ut så här:
Jag inser att det verkligen är så att det finns betydligt mindre av engagemang i samhällsfrågor hos yngre människor idag än vad det gjorde på exempelvis 60-talet och detta avspeglar sig i bloggen.  

Orsakerna kan givetvis vara många, men jag tror att det bl.a. handlar om tidsandan. Den fokuserar väldigt mycket på konsumtion. Vi överöses av reklam i olika media. Reklamen påverkar oss alla (far-morföräldrar, föräldrar, unga, barn) men kanske allra mest de yngre. De har mindre av "erfarenhetsvaccin" och är större mediakonsumenter. Sen kan man givetvis spekulera i varför vi som är äldre inte har förmått att ge en motvikt till konsumtionssamhällets indoktrinering, om vi ens har försökt, eller ens varit medvetna om behovet av motvikt.  Det finns tankar om att vi som curlingföräldrar  (curlingmorföräldrar?) istället låtit barnen surfa rakt in i egoismen och materialismen.

Via de politiska pariterna är det svårt att locka fram något samhällsengagemang. Deras arbetsformer har på många sätt stelnat och verkar snarast uteslutande. Föreningar får med sig ungdomar i idrott, musik och kyrkliga sammanhang, men knappast in i samhällsfrågorna.

Men jag har fortfarande en fundering kvar. Den handlar om huruvida modebloggandet enbart är en ytlig företeelse med fokus på konsumtion och ägande eller om det egenligen är ett sätt att tillsammans med andra utveckla det egna estetiska medvetandet, att bli bättre på att se vad som är snyggt, vad som passar ihop när det gäller färg o form, hur kan olika delar bli en enhet? Att utforma sitt eget utseende / sin klädsel  kanske är en utmaning i att kombinera funktion och estetik precis på samma sätt som i arkitektur,  heminredning, konsthantverk osv. Och de strävandena fördömer vi inte. För att svara på de frågorna eller ha funderingar om det så måste jag nog in o kika mer på modebloggarna och det orkar jag inte just nu. Jag sparar det till ett senare tillfälle.  

Jag funderar på det här eftersom det finns en parallell till vårt fördömande av modebloggar: klagomålen på barns dåliga läsande o skrivande. Ja, barn läser och skriver sämre idag än förr, men de är otroligt mycket duktigare på bild o form o film, både att skapa själva o att tolka. Och det är kunskaper de behöver på ett annat sätt idag än tidigare. Men vi nöjer oss ofta med att fördöma de sämre läs- och skrivkunskaperna och ser inte helheten, alltså vad vi fått istället. Nu måste jag sluta skriva om det här annars får det inget slut. Jag låter alla trådar om modebloggarnas funktion o om läs / skriv hänga kvar lösa.