Ser ut som nån som försöker ropa! Men det är en ticka!
Inte en vanlig björkticka, en speciell. Kan vara en sprängticka (Chaga i hälsokosten och i så fall värdefull) eller korallticka!
.
Vattnat jordgubbarna i växthuset. Rätt eller fel?
Igår vattnade vi jordgubbarna som står i växthuset. Vet inte om det är rätt eller fel. De hade ju gröna blad som såg lite hängiga ut och det har varit plusgrader i flera dagar i vårt kall-växthus. Det är fem såna här baljor med två jordgubbsplantor i varje. En idé med växthuset var just att kunna få tidigt mogna jordgubbar och egna tomater. Tänkte så tomatfrön snart och ha inne. Grönsaker blir det i pallkragarna på altanen.
Stormbyar idag på eftermiddagen igen!
Det här är förstås inget storm-offer utan en död älg som legat ett bra tag. Vi fick se den idag, en bra bit från Liane. Den är inte mycket kvar av, så resterna lär få ligga där. Annars kan man ju skicka in vävnadsprover för att få veta dödsorsaken. Roland säger att det har varit en liten kviga hur han nu kan se det.
Vi gjorde en sväng runt i bygden för att se om det var något mer stormfällt efter nattens blåsväder. Det var inte så farligt på skog som hör till Liane, men en del har drabbats värre, speciellt i kanten på avverkningar. Vi hade en motorsåg med i bilen förstås men träd som hamnat över vägen hade redan tagits om hand. Hoppas stormandet är över för den här gången. Jag låg vaken flera timmar i natt för att det dånade runt huset.
I skogen finns många olika former!
Chaga kallas också sprängticka och växer på björkar. Just den här ser ut som en gubbe som ropar.
Skog är vacker, jag älskar skog. Och så här är den som bäst, mjuk grönskimrande mossa under och snygga träd av olika slag. Just på det här stället har vi ett minne. En vinter kom vi gående på vägen bredvid och såg stora fotspår av lodjur som bromsat sin fart. Och här nere låg ett slaget rådjur, ännu varmt. Rådjuret var dött men hade inte varit det länge. Lodjuret hade förföljt det över vägen och fått tag på det här. Det var en säsong när vi hade mycket lodjur runt oss, så är det inte nu. Finns fortfarande men inte så många.
Dom här små pärlorna trodde jag var harspillning, skickade en bild till Roland. Men det var det inte alls. Harspillning är samma storlek men precis runda, ingen spets på och den är brun, består av enbart fiber, har ju varit i matsmältningen två gånger. Det här var rådjur, litet rådjur. Vi har inte så mycket hare runt oss, såg inget spår av hare när jag gick den här sträckan
Här ser mer tydligt ut som rådjur, lite avlånga.
Älgspillning! Roligt att se men inte så ofta numera. Vi har inte så mycket älg längre
Och det här var spår av vildsvin enligt experterna. Jag tränar på att skilja det från rådjur. Båda är ju klövdjur, kan se lika ut.
Mycket jakt blev det senaste dagarna.
Valpen dunkerstövaren Musikk, 11 månader, har förstås varit på jakt. Det fanns ingen hare där han blev släppt, men han sökte riktigt bra för att vara så ung. Hopp är det om en bra hund, stark, med gott skall och stor jaktlust. Vi tycker dessutom att han är snygg, men vi är förstås inte helt opartiska ;- ))
Vackert väder har det varit ibland, fina bilder tog Jan Korslund
Musikk har fått testa båtfärd första gången i livet. Inga problem alls, han är inte rädd för nåt!
Vi hade grill-knyte med jakt-vänner igår i Liane-grillen!
Knyte i utegrillen funkar bra i pandemintider, alla tar med det de vill äta och lägger på grillen. Vi eldade med ved så det värmde en del. Det blev revbensspjäll, hjortstek, bratwurst på vildsvin och en del annat att dela på. Sen avslut kaffe med Kung Håkons praliner, en gigantisk ask som vi fått av norska goda vänner! Så gott och trevligt! Fint att få besök och en pratstund om bl.a. dagens harjakt och morgondagens jaktplanering.
Gick gamla kyrkvägen från Bryngelsbyn ( Brônnsbôn) till Signebyn!
Gick utan hund idag, bra att göra det ibland för att träna ryggen. Tänkte gå runt Liane men ändrade mig när jag kom mellan Guttarbol och Elgtån ( Ärtå). Här vid Nobels björk lämnade jag vägen och gick den gamla vägen från Tollerserud / Bryngelsbyn mot skolan / gamla kyrkan. Gunnar Wingskog gick den här vägen till skolan när han var barn har han berättat för Roland. Nobels björk hette så för att för länge sedan brukade Nobel, som bodde på ålderdomshemmet, sitta här. Hans stora björk är borta nu men det kommer en ny längst bort vid M-skylten.
Så här ser det ut på lite håll. Ålderdomshemmet till höger och Warensjös till vänster.
Den här vägen gick jag alltså mot hägnet / Lianevägen
Jag kom till slut till Gropekuel, varggropen där man fångade varg för länge sedan, smart att ha varggropen nära vägen.
Till vänster är Bastehage (här fanns Prästgårdens bastu för länge sedan, men borta nu) . Gamla vägen gick på vägen en bit och upp till höger vid mötesplatsskylten, fortsatte förbi Prästgården och Gunnars stall. Efter stallet fanns Mineträdgården i Daniels syrenberså, där var gamla församlingshemmet (borta nu) och fortsatt över stora vägen låg gamla kyrkan, den som är borta sedan länge.
Nerom hägnet såg jag spår som jag gjorde bild på. Det är enligt samstämmiga experter spår av vildsvin. Jag tränar på att skilja dem från rådjursspår. Inte så lätt, båda är klövdjur. Men vildsvinsspår är lite mer rundade, har lättklövar på avstånd och de är lite tvärs över gå-riktningen.
Sen blev det avslut på dagens harjakt och äting i grillhuset, mer om det imorgon
Gamla kärringar blir vingliga!
Jag märker helt ärligt att balansen inte är som förr när jag går i skogen och jag har gått i skogen sedan jag var barn, så det är inte brist på träning. Kan inte vara säker på vad det beror på; synen?, motoriken? svaghet? men det är ett faktum. Så nu använder jag ett gammalt knep mycket mer än förr: Hålla i grenar och buskar för att få hjälp att slippa falla. Och jag går inte så fort utan planerar lite så det ska bli lättare att kliva i skog. Det är fortfarande fint att gå i skogen, med eller utan hund, så jag kommer att fortsätta att vingla omkring i terrängen! :- )) Till slut kan jag förstås bli ett liggande problem, men den dagen, den sorgen!
Rådjursjakt idag med Seffrin!
Rådjursjakt med Seffrin idag, snart är hans säsong över, varar bara till sista januari. En fin eftermiddag i skogen blev det. Seffrin har jaktväst för att skydda skinnet på bröstkorgen och förstås ett par olika pejlar så vi kan följa honom på skärmen. Han är lite som en jaktmaskin, gör likadant varje gång och tar upp rådjur i stort sett varje släpp. Den bästa jakt-tax vi har haft med bra sök, bra skall, god jaktlust och stark i kroppen. Hans jakt-metod fungerar. Så här gör han:
Jag går med honom i långkoppel tills jag ser att han blir intresserad av någon vittring. Då släpper jag honom. Han sätter näsan ner i marken och luktar ivrigt, ibland lyfter han nosen och drar in vittring i luften. Det blir ofta i halvcirklar framför mig där han kollar noga. Efter en liten stund finner han bästa vittringen, då lämnar han mig och drar iväg långt efter den, över bäckar och mossar. Efter någon kvarts sök börjar han väcka (alltså några skall ibland när han få bra vittring, typ plats där rådjuret har stannat och betat eller druckit). Idag väckte han ovanligt länge, nog en kvart, sen var han framme vid rådjuret och började med drevskall, så där 60 skall per minut. Idag fanns flera skyttar där drevet borde gå fram men det vände i helt ny riktning så det blev inget djur fällt. Seffrin jagade bra i alla fall i så där 1,5 timme och det räcker. Jag kopplade honom vid ett tillfälle när han hade tappat och letade spår. Han stannar när jag ropar "Stanna", bra kommando!
Efter avslutad jakt bjöd vi våra jaktgäster på brasa och glögg i grillhuset på Liane. Trevligt med en pratstund. Det är rätt ensamt i pandemi-isolering annars. Bra att kunna umgås utomhus, vi gör helst det nu i värsta smittotiderna. Imorgon får Seffrin en vilodag och det blir harjakt. Den ska jag inte med på.
Fynd i döstädningen; berättelse-nyckel!
Jag hade helt glömt bort den, men nu hittade jag den där i gömmorna. Det är en berättelse-nyckel som jag använde i min undervisning av elever på nivå mellanstadiet. En del barn fastnade liksom när de skulle skriva berättelser och hitta på själva, satt bara och såg på när klasskamraterna skrev och skrev. De behövde en enkel hjälp att få struktur på sin story och systematiskt gå ett steg taget framåt i den. De här uppmaningarna skrev jag på små blad, satte ihop dem sen i ordning i en bunt som hölls ihop av metallring. Eleven kunde ha den på sitt bord, bläddra sig fram i hjälplapparna utan att störas av annat än den uppmaning som just gällde. Det här var verkligen länge sedan. Jag hade så roligt i mitt lärarjobb så jag blir glad av att hitta sånt här.
Två dagar tog det stormfällda!
Fast då var det avbrott för någon harjakt och lite krångel med maskiner. Men nu är det fixat i alla fall, ligger en hög på annan plats också.
Amaryllisen ska få ha sina stora gröna blad!
Den här amaryllisen var en present till mig och Roland i slutet av november. Kom från Cederholms i Årjäng. Den blommade för fullt då med stora blommor, har fortsatt blomma och den blommar än men det här är sista, snart är det slut. Det är fyra stora lökar i krukan. Jag har tänkt försöka få den att överleva och komma igen med blommor igen till nästa jul. Men det blir ett experiment för det har jag aldrig testat förut. Bladen tror jag ska få bli stora och frodiga, för det måste rimligen vara de som skapar livskraft ner till lökarna. Där ska den kunna bevaras när jag ställer krukan mörkt och låter bladen vissna ner. Fast jag vet inte om den ska stå svalt också eller om det går att flytta ner den i källaren här som håller så där 20 grader. Sen vet jag inte hur man får liv i den igen, men får väl testa. Tacksam att vi har fått ha en sån fin blomma i köksfönstret i två månader!
Vackert var det nere vid sjön idag!
Jag och Seffrin gick till badplatsen / båthamnen vid Signebyn, sjön Östra Silen! Det var någon minusgrad men solen värmde. Isen ligger kvar på sjön och vi får rapporter att den ska vara drygt 2 dm, men man ska förstås kolla innan man ger sig ut. Många åker långfärdsskridskor, spelar hockey, ismetar (abborre på två kilo fångad nyss!), sparkar eller bara går på sjön. Lyx att få bo så nära som vi gör!
Seffrin gillar att gå hit, här är mycket rådjur och han tycker om vittringen! ;- ))
Liane visar sig från sin bästa sida såna här dagar! Och kolla! Det är helt vindstilla!! Så skönt! Jag är nöjd med min dag och Roland med sin. Han har haft väldigt bra jakt efter hare idag med Disco. Han är fortfarande unghund så ibland blir det inte så bra, men idag var bäst! Nu hämtar han sista stormfällena ute på Önnebyn. Det blev till slut två dagars jobb, hittade nya idag.
"Vägen ut med Lars Lerin" ska vi se i kväll kl 20.00!
Det är en mycket bra serie om vägen ut ur missbruk som Lars och Junior har gjort på Nexico Media. Son Markus har varit med i planeringen av serien och kortet här ovan tog han för några år sedan i samband med en träff. Det är från Sandgrund i Karlstad, Lars eget konstgalleri!
Barndoms-nostalgi!
I döstädningen hittade jag två bilder, tyvärr är de lite suddiga. Men det var här jag växte upp, i huset i Bäck. Jag föddes ju på Linde BB (Lindesberg), vi bodde då i Fellingsbro, men flyttade till Hallsberg när jag var två år. Båda bilderna är inifrån köket en vanlig vardag. Bilden till vänster är fönstret åt öster, ut mot vägen och garaget. Här utanför stod alltid fågelstugan under vinterhalvåret och vi hade koll på småfåglarna. Här står köksbordet, alltid duk på bordet och blommor i vas, säkert är det pelargoner i fönstret.
Bilden till höger är fönstret åt söder med mammas handväska på bänken, transistorradion på plats, tidningen och lyckoklöver-blomman som alltid hade sin plats där. Det ser ut att vara runt påsk, inte så grönt än ute. Där ute fanns rosenhagtorn, den planterade rundeln med stenar runt, gången med gårdsgrus. Roligt att jag hittade de här bilderna, de förmedlar värme och minnen.
Roland tar hand om stormfällt!
Det blev en dags arbete att ta hand om de träd som trillat ner i senaste stormen.
En del stormfällt blev det i senaste blåsvädret!
Några träd ramlade nere mot sjön och så en del oppe i senaste avverkningen på andra sidan sjön. Men ingen stor katastrof och inga mängder. Men Roland har några dagars arbete.
Helt magiskt sol-ljus genom tät dimma idag!
Seffrin och jag gick en långpromenad ner till Signebyn vid sjön Östra Silen, badplatsen, gamla kyrkogården. De gamla träden och gravarna bildar mäktiga siluetter mot himlen.
Det finns en klockstapel.
Här tittar vi ner på udden nedanför kyrkplatsen. Där nere ligger Bronsåldersgravar och brandgravar från Järnåldern. Det är märkligt att tänka sig att på den här platsen han man dyrkat gudar i tusentals år. Marken där längst bort hör till Liane.
Runt hela kyrkplatsen finns den finaste ram man kan tänka sig, en stenmur med mossa som lyste grön idag.
Ingången är numera fint iordning med den gamla grinden. Träkyrkan är borta förstås sedan slutet av 1800-talet, men ibland hålls gudstjänster ute här. Altaret och stolar finns på plats
Det sägs att det finns tecken på att den här platsen är magisk. Jag vet inte hur, men att slagrutan uppför sig konstigt här uppe och när jag går runt.
Seffrin och jag gick förstås hit och hem på Sönnare Brojâle. Det är tjäle och lite snö, minusgrader idag
Glad hund när Roland hämtade upp oss! Han hade varit uppe i Egenäs och kollat på några träd som fallit i stormen. Inga stora skador tack o lov.
En fin dag blev det med märkliga synintryck när solen lyste med ett skimmer genom dimman. Kände att bortgångne äldsta barnbarnet Moses var med mig på något sätt. Han tyckte om att fånga speciella bilder och såna här dagar blir då hans.
Undrar hur Musikk tänker här??
Man försöker begripa hur hundar tänker och varför de gör som de gör. Men det funkar inte alltid. Musikk satt så här rätt länge med ett tuggben ;- ))
Han är väldigt charmig hur som helst!
Så vackert i skogen idag!!
Solen sken och det var nästan vindstilla. Vi släppte Seffrin som jagade ivrigt ett par timmar men bocken gick runt Roland och lurade honom. Jag såg många spår av rådjur, älg och något av vildsvin. Naturen formar vackra små skulpturer nu av strömmande vatten i bäckarna.
Här vid vattenfallet!
I sommarhuset igår eftermiddag!
Vi grillade korv till lunch igår eftermiddag, vid sommarhuset. Det var fantastiskt väder, soligt, lugnt och stilla, is på sjön. En del träd och annat hade blåst omkull, men det kommer imorgon på bloggen. Inga ismetare såg vi på sjön.
Solen gick ner fint över sjön
Inne i huset blev det fort varmt med brasa!
I det här huset finns både bastu och gästrum
Gästrum är så här bredvid bastun, med sängar som går att hissa opp
Och bredvid det en bastu som fort blir varm.
Torr ved finns nära
Utanför bastun
En fin eftermiddag hade vi i sommarhuset med grillning och bastu för Roland.
Långpromenad med min tax Seffrin idag!
Seffrin är så fin!! Det är trevligt att gå med honom. Han stannar när jag säger till och han slutar dra när jag säger "Det räcker", det blir bekvämt. Fast jag har förstås icebugs så jag slipper riskera halkolyckor. Vädret var fantastiskt, sol och vindstilla. Solen värmde till och med lite tyckte jag. Sakta och lugnt blev det en lite längre promenad med små pauser. Seffrin hade vittring på rådjur norrut och ville kolla med näsan ibland.
Bäckarna är frusna och bildar mönster i terrängen.
Tacksam är jag att vi bor så fint! Och jag hade kontakt med Roland som jagade hare med Disco och som var nöjd med honom idag! Riktigt roligt! Sen for vi ut till sommarhuset, mer om det imorgon.
Jag skulle bli 71 år gammal innan jag lärde mig att koka ägg!!!
Vi har gormat, både jag och Roland, över att äggen vi kokat varit svåra att skala. Skalet har fastnat i vitan och det har varit ett pillande för att få loss.
Nu läste jag på facebook (förstås!) att man ska lägga äggen i kokande vatten, då blir de lättskalade. Så jag har nu testat två gånger. Och det fungerar perfekt! När man lägger äggen i kokande vatten så blir de lättskalade!!! Tänk att jag skulle bli 71 år innan jag lärde mig koka ägg!!! Kolla, skalet bara lossnar!
Fast man får beräkna lite längre tid, istället för att beräkna 7 minuter från kallt vatten så får det bli 9 minuter, men det gör inget.
Testkaos!!!
Åt vänner från annat land som ska besöka Sverige snart så sökte vi vilka tester som går att göra på vår hemort.
Det var hopplöst!!! Myndigheterna (regionen) lämnar ingen info annat än att de som misstänker sig vara sjuka ska testa sig och då ställer regionen upp.
Men vad innebär andra test som finns; apotekstest, snabbtest, antigentest, CPR-test, hemma-test??? Osv! Det finns ingen info som ger begripliga svar på våra frågor. Det är kaos i informationen om Covide-tester. Regionen eller annan myndighet borde lägga ut enkel och begriplig information. Annars blockerar vi okunniga telefoner och datorer med våra enkla funderingar.
Amaryllisen är så fin, blommat sedan 27;e november!!
Så här fin är amaryllisen idag! Den har blommat oavbrutet sedan slutet av november, alltså i två månader. Den är en födelsedagsgåva från son-familj i Seattle via vår blomsterhandel. Jag var inne på Cederholms blommor i Årjäng idag, visade bild och berömde dem. De kom ihåg att det var 4 stora lökar i den här planteringen. De stora lökarna genomlyses innan så man vet att det är två blomknoppar i varje. Jag ska försöka få den att övervintra och komma igen till nästa jul. Minns att mamma ställde undan amaryllisar mörkt och tog fram dem till nästa jul. Men jag minns inte om det skulle vara kallt eller varmt. Får googla. Fina julblommor är det i alla fall!
Nu vet vi!! Det är en alkoholmätare!!!
Man ska trycka på knappen och vänta kalibrering. Sen ska man andas där uppe och på skärmen syns det om man har alkohol. Det blir typ 0, någonting! Kan inte minnas att vi köpt den eller använt den någonsin. Kunde annars vara bra för att checka av bilkörning dagen efter fest. Vi behåller den i alla fall
Fynd i dö-städningen! Vet någon vad det är???
Den bara låg där längst in på en hylla, har två små batterier i sig. Det kom siffror på displayen när vi bytte till nya batterier. Men vi fick ingen ordning på dem. Vet inte vad den används till, kan inte komma ihåg att vi har haft någon nytta av den. Den är liten, ryms i handen och har en snodd i ögla Kanske någon vet vad det är??
Julgrans-skakning!
Nu har vi haft julgransskakning och kraschat den fina pepparkaksstugan! Det var inte helt enkelt eftersom dotter M. och barnbarn L. gjort den. Den var så fin! Men nu får den bli kaffebröd och vi hoppas på att få en ny nästa jul.
Nytt hus byggs i Signebyn!
Va roligt att det byggs i Sillerud!! Flera hus blir det i Snarkil och Svensbyn och nu ett nytt i Signebyn. Bygget har precis kommit igång, man gräver för väg, vatten, avlopp och grund. Huset kommer att ha fin utsikt över sjön Östra Silen när det är klart. Tobyn ligger på andra sidan viken.
Son Markus har gjort tv-serier tillsammans med Lars Lerin
Son Markus var redaktör för första serien "Vänligen Lars Lerin" där det blev djupdykningar med olika kändisar som Lars kände, sen fortsatte deras samarbete i andra serien med samma namn. Sen pratade Lars och Markus ihop sig för att göra "Lerins lärlingar"-serien och lyckades få med produktionsbolaget på noterna. Lärlingarna blev omtyckta, många tittare och ett par serier gjordes med utgångspunkt Karlstadgänget. Bilden ovan är från när vi träffade Lars i samband med konstutställningen på Sandgrund med lärlingarnas verk. Roland är till vänster, son Markus i mitten, sen Lars och så är min näsa längst till höger. Jag minns inte vad för skröna Roland berättade! ;- )) Men säkert var det nåt värmländskt från bygden
Drottning Silvia var hedersgäst på utställningen. Hon pratade i lugn och ro med utställarna om deras tavlor. Silvia är en charmerande och vänlig person med stor värme.
Son Markus har också varit med och planerat serien som startat på tv nu, "Vägen ut" där missbrukare berättar om sin väg ut i livet igen. Serien skulle ha varit inspelad förra året på olika orter med slutstation Lofoten men den stoppades av pandemin och blev gjord i somras istället. Förra sommaren blev det istället "Lerins sommarö". Första avsnittet av "Vägen ut" visades förra veckan, fick mycket beröm och hade 750.000 tittare, vilket är väldigt många för ett tv-program. Avsnitt två visas ikväll tisdag kl 20.00 på Svt 1 och nu tror jag att man kommit till Höga kusten på resan genom Sverige.
Vi har i vår familj varit Lerin-beundrare länge. Det startade med ett besök på Heidruns café i norra Värmland för många år sedan. Ägaren hade ställt ut Lars för att hjälpa honom igång då han mådde dåligt och nyligen kommit hem igen från utlandsboende. Då var Lerin okänd för oss för de flesta andra svenskar. Bilderna täckte i stort sett hela väggarna i cafét, ramade och oramade. Jag föll för tavlan direkt till vänster och kollade på den flera gånger, ville köpa men hade inte råd. Vi hade tre barn i försörjning och nybyggt hus. Vet än hur tavlan såg ut! Och visst hade det varit en god ekonomisk investering. ;- ) Sen kollade vi på Lars utställningar på Laxholmen Munkfors varje år och han blev känd i Värmland. Ungefär 2008 var vi på hans utställning Waldemars udde i Stockholm, en av de sista utställningsdagarna. Och blev förvånade, det var så mycket folk så vi fick stå i kö för att se bilder. Utställningen besöktes av över 100.000 gäster och efter det blev Lars Lerin känd i hela Sverige. Sen har det bara rullat på som prisbelönt tv-personlighet och uppskattad konstnär. Sandgrund i Karlstad är nu Lars Lerins permanenta utställningslokal och vi besöker den ibland. "Vägen ut" ska vi se förstås i kväll.
Rådjur kom igår eftermiddag!
Det kom två rådjur igår eftermiddag till matstationen. Roligt att de kom medan det gick att ta bilder i dagsljus, annars är det mest nattliga besök. På bilden ovan är den större geten, hon ser ut att vara dräktig igen, rundlagd om mitten.
Till höger är den mindre geten, troligtvis en killing från förra året. Den är mindre.
Getkillingen såg ut att ha en svart bula på benet, men det kanske är något normalt. Såg inte det andra benet.
Våra barn byggde kojor ibland i skogen bakom vårt hus!
Jag vet inte om barn bygger kojor numera. Våra barn gjorde det i alla fall. Uppenbarligen är de nöjda med bygget. Det ser ut som om de har flyttat in grejer också för att göra sig hemmastadda. Bilden är ett fynd i dagens döstädning och borde vara från 1983 ungefär. Barnen är väl från så där 6 år till 10. Fr. vänster är det Mattias, Markus och Malin. Numera är deras boende inte så primitivt, de finns i Seattle, Stockholm och Umeå.
Jaha...nu börjar det här årets skogsarbete!
Det är likadant varje år den här tiden på året, Roland startar skogsarbetet. Det finns mycket att göra för den som äger skog. Ved ska hämtas, som här, gärna lövträd. En del ska avverkas, annat gallras och röjas.
Idag måndag ska vi plocka undan det sista av julen. Det blir bra. Sen får det bli en del power-nap för att kompensera bristen på sömn i natt. Det är svårt att sova när det blåser så väggarna tycks ramla ner. Nu gick det bra med både hus och träd nära. Det är tjäle i marken som håller allt på plats.
Revbenspjäll på vildsvin blir gott!
Vi åt varma revbenspjäll på vildsvin igår kväll tillsammans med ugnstekta rotsaker och bea samt sallad ( nu har svenska tomater kommit!). Spjällen blir bäst när jag förkokar dem i stark älgbuljong. Sen fryser jag gärna i lagom portioner, tinar upp när de ska ätas, penslar på grillolja och låter dem bli brynta i ugnen, stark värme inte så länge, bara så de blir bruna och fina. Idag åt vi resterna kalla och det är inte heller fel, nästan ännu mer smak dagen därpå.
Solnedgång i Mölntegsvråa!
Det är snyggt med norrsken, men solnedgång när vi tittade ut mot Mölntegsvråa är pampig, ett riktigt fyrverkeri. Och bilden är inte manipulerad, det var verkligen så här starkt ljus, men det går fort över, försvann för någon halvtimme sen.
Döstädning klar i det här hörnet i alla fall!
Döstädning klar här i hörnet! Två träbänkar är borttagna, 11 pärmar utrensade och borta. Några högar med in-aktuella papper är slängda. Vacc-maskinen får stå själv utan papper ovanpå, liksom våffeljärnet och nu syns bilderna på väggen lite bättre. De två stora rakt fram är textil av Kerstin Wikeberg Skogh. Jag är väldigt förtjust i dem och glad att jag kunde köpa dem för ett antal år sedan.
Bilderna på väggen till höger på är också speciella. Den vänstra är textil av Britta Lööf Åmål. Vet inte vem hon är men jag har en bild till som hon har gjort, nedanför här. Jag tycker mycket om båda bilderna. Det finns värme och glädje i dem. Skulle vilja veta mer om Britta Lööf, har letat på nätet men inte hittat nåt. Tror jag har köpt dem på en utställning hos Gerd Wahlström. Bilden till höger är målad, en ungdomsbild av Rolands mamma Majs kusin Maria Ruth, född i Laxarby tror jag. Hon fortsatte som konstnär och bodde nog en del i USA och Mexico. Det finns en hel del om henne på nätet, med bilder och utställningar
Också Britta Lööf Åmål. Den är så bra! Vore roligt att få veta mer om henne.
Konstnär Maria Ruth, hon dog ganska ung, mars 1977, bara 54 år gammal. Hon är alltså Rolands mamma Majs kusin.
En senare bild gjord av Maria Ruth.
Rolands mamma Maj, hade förresten en annan kusin, Gunnel Eklund född Laxarby, borde vara 84 år i år, men vet inte om hon lever. Det var många släktingar, vi har inte koll på så många av dem.
Gunnel sjöng opera, operett och visor på stora scener, var gift med Rolf Björling, son till Jussi Björling. Ungdomsbild nedan från hennes hemsida.
Oj! Det här blev lite utsvävning om världsvana släktingar, inte planerad från början! ;- ))
Bild-nostalgi!
En period som klasslärare så hade jag även ämnet bild med eleverna. Vi hade en period om Gaudi och gjorde mosaik utifrån det. Hittade det här fotot i döstädningen förstås.
Isen råmade och sjöng vid sommarhuset igår kväll
Märkligt fenomen att isen låter när temperaturen ändrar sig, nu mot kallare. Vi var vid sommarhuset igår och det var rejält oväsen.
Färgstark solnedgång var det på andra sidan
Vi fick värme av brasan och stekte lite mat och tog en fika
Skönt att det slutat blåsa
På spåret igår kväll
Godkänt resultat, men harmligt att missa Alingsås, vi trodde på Göteborg.
Flera får mat vid vår matplats för rådjuren! ;- ))
På dagarna sitter den här karska missen på foderplatsen och spejar efter fåglar och möss. Bra att han / hon håller rent här ! ;- )) Tack för hjälpen! Undrar förstås vem som är ägare
På nätterna kommer rådjuren och mumsar säd och ensilage. De verkar komma varje natt ungefär samma tid. Det är oftast två hondjur
Biffar på kronhjort igår kväll!
Vi fick av goda vänner, fantastiskt fint kött av kronhjort! Jag brynte det i tunna skivor först.
Sen hittade jag bara på själv och lade till lök, vitlök, viltkrydda, lite rödvin, svartvinbärssaft, öl, soja, potatisvatten (lite). Det fick koka lite
Serverades tillsammans med blandad sallad, kål, morötter och potatis. Och förstås Falling feather. Läckert blev det!!! Tacksamma över goda vänner som kommer med annorlunda kött, sånt som vi inte har här!
Mer nostalgi i döstädningen!
Säkert minst 10 år gammal bild; Roland visar barnbarn Isak hur man sköter kranen på griplastarkärran för vedlastning. Oj, va tiden går!
Solen gick ner i Mölntegsvråa igår!
Och några få minuter bjöds vi på en fantastisk färgprakt! Sen var det över och lika grått som förut. Det är alldeles äkta färger, inte alls manipulerade med Photoshop eller annat.
Idag är det tjugondag Knut och julen kan slängas ut. Får se hur det blir, har inte bestämt mig än.
En hare för Disco idag!
Grattis Roland och Disco! Det var en sån gråblå svenskhare som kallas mohare tror jag. Himla tur var det att lyckas med det sista dagen med spårsnö. Nu är det flera värmegrader, snön smälter bort och det rinner från träden. Antar att vi får vänta ett tag på nysnö.
Seffrin är en trevlig tax!
Jag är nöjd med min lille tax Seffrin. Han är förresten inte så liten, han är stor för att vara tax. Han ska vara strävhårig och har en bra päls, inget fastnar men det är egentligen lite lite hår, mest på mustaschen och på ryggen och tassarna. En riktigt ok jakthund med stort sök, bra skall, god jaktlust, orkar jaga länge och hittar nästan alltid rådjur när vi släpper honom.
Vi är numera överens om att han är den bästa tax vi har haft och det har blivit några taxar sedan 1977. Inne är han trevlig att umgås med även om han smyger och stjäl de andra hundarnas ben. Han tycker han har rätt till det för han har tagit rollen som chef över stövarna. De argumenterar inte med Seffrin. Fast tyvärr tror han att han kan stoppa bilar också, så jag får hala in honom i kopplet när vi är ute och går och möter bilar. Jag har inte dresserat honom så han lyder bara två kommandon och det är "stanna" och "det räcker" "Stanna" är förstås just det, han stannar och står still. "Det räcker" innebär att han ska sluta dra i kopplet, det funkar också.
Okänt fotofynd!
Jag fortsätter att döstäda i mina pappershögar och lådor, mängder av minnen, bilder och papper är det att sortera och en del att slänga. Den här bilden hittade jag i en plastficka. På en lapp bredvid har jag skrivit att den hittades på vinden på Liane för 10 år sedan. Men det finns inget namn och ingen anteckning om vem bilden tillhört. Undrar bara om någon råkar känna igen den här söta och glada tjejen?
Fått förslag från Roland och broder Gunnar; Rut på Sellere kanske det är. Hon växte upp på Prästgården i så fall, en dotter till Johannes och Ragnhild, en av drygt 10 barn (kanske 14 födda, men jag vet inte säkert). Rut gifte sig med Karl, som var dansk, han kom hit med några andra danskar efter kriget och jobbade i skogen, bodde först i en barack mellan Litorpet och Döverud. Men Karl gifte sig med Rut och de bosatte sig på Blåsåsen. Efter några år började Karl på fabriken i Svanskog och där bodde de i många år.
Så här kan det inte se ut en sommar till!
Jag tycker om att det finns växter runt vårt hus, de liksom förbinder huset med marken. Men nu har buskarna i hörnet blivit alldeles för stora, de skymmer snart ett fönster. Det är en tuja och en idegran, planterade för så där 40 år sedan. Vi brukar beskära dem men nu har vi slarvat, de är för stora. Sen vet jag förstås att växter invid husväggar inte ska bli för stora, man riskerar att rötterna söker sig djupt ner i marken till dräneringar. Undrar när man ska beskära såna här barrväxter? Borde vara tidig vår eller så innan de skjuter nya skott.
Julgransskakning hade vi idag!
Egentligen hade vi ingen julgran inne, men dotter och barnbarn L. fixade till en liten en. Den har stått fin någon vecka men nu blev det en matta med barr under den, så det blev ingen pardon! Om man vill få till det så kan man säga att vi bjöd ett par norska goda vänner på enkel lunch och fika som julgransskakning. Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag tillsammans. De hade precis testat sig vid gränsen så vi vågade umgås. Annars är det rätt ensamt på Liane.
Barnbarn L. har gjort de fina julgransdekorationerna. Dem plockade vi ner och sparar förstås.
Döstädning i pappershögarna!
Jag rensar bland pappershögar och pärmar, gör döstädning och slänger sånt som inte ska vara kvar! Det är ett gediget arbete, 11 pärmar och fyra pappershögar igår, en hel del nostalgi också blir det.
Här är ett exempel på fynd! Roland och jag hamnade på tidningen Expressens löpsedel 4.e april 1906 med våra hundar. Jag hittade tre ex av löpsedeln i pappershögarna, minns att jag tänkte då att barnen skulle ärva varsin. ;-)). Tidningsartikeln var med också i flera ex, ett helt uppslag blev det inne i tidningen. Tax Anton i min famn och hamilton Leta med Roland.
Orsaken till uppståndelsen var att man hittat president Bushs anfäder i vår församling, i Sillerud. Det kom journalister från tidningen Expressen för att att intervjua oss om hur det kändes att Bush härstammade från Sillerud. Och vi råkade hamna på löpsedeln den dagen! Det var ju förstås stort att hamna där utan att ha begått något svårt brott, eller ha vunnit någon stor tävling.
Men det största för mig var att journalisten / fotografen som kom till vårt köksbord för en pratstund var Jonas Lemberg, son till den legendariske reportern Arne Lemberg. Jag minns att jag frågade om släktskapet när jag såg det ovanliga efternamnet, fick besked om att han var son till Arne Lemberg och jag blev starstruck! Jag hade ju länge följt Arne Lembergs reportage från krigshärdar runt om i världen i tidningen Se. Arne Lemberg dog 1979 i samband med reportage i krigshärdar i Uganda. Nu fick jag veta mer om hans liv via sonen Jonas och det var stort, större än att president Bush skulle härstamma från Sillerud.
Så här ser högarna ut som jag försöker rensa. Har gått igenom 11 pärmar med sånt som inte ska sparas, slängt onödigt, behållit pärmar och plastfickor. Och rensat högar med papper. Evighetsarbete, men någon gång måste jag börja. Papper trängs med våffeljärn och vacc-maskin. Många högar har det blivit genom åren, nu rensar jag och slänger!
Iller i rävfällan!
Iller är ett mårddjur, släkt med skunk, så där 30 - 45 cm långt. Vi har gott om illrar här och de behöver hållas efter för de går hårt åt harungar, fågelungar och fågelägg. Den här fångades igår i rävfällan och är avlivad.
Så här ser spår av iller ut. Den har kommit från ladugården och gått mot rävfällan. Det är små spårstämplar men tydliga, det ser ut som om den har hoppat.
Extra mat till rådjuren!
Två stycken var framme vid matplatsen och åt i natt vid tvåtiden! De behöver lite extra mat nu när det är snö och kallt. Men de kommer inte på dagarna, bara på nätterna hittills. Det ser ut att vara två hondjur den här gången.
Mer snö idag lördag!
Bra med fyrhjuling och snöblad!
Det kom ner ytterligare en halv decimeter i natt och under dagen. Och det är någon minusgrad så förhoppningsvis får den ligga kvar någon dag till.
Julgranen får fortsätta vara vacker ett tag till.
Och tax Seffrin ville gärna åka med Roland på rundtur med koll på harspår, fast det fanns inga.
Det blev godkänt resultat i "På spåret" igår kväll!
Det var ett roligt avsnitt av "På spåret" igår! Hanna H. från Karlstad/ Grums är en spontan underhållare av rang. Inte många som håller den här klassen. Vi hade lite tur att Berlin var med bland resmålen, det är ju bekant. Fast vi stöp på Baku!
Oj, va det snöar!!
Det har snöat sedan i morse, inte vräkt ner direkt, men i jämn takt hela dagen. Nu, sen eftermiddag, har det kommit någon decimeter. Roland har skottat och kört snöplog med fyrhjuling. Det är sånt här väder som gör att bilen får stå kvar hemma i garaget. Jag har hållit mig hemmavid, sysslat med tvätt och stryk, det sista efter långhelgen.
Nu ska jag planera morgondagens dessert; pannacotta med glöggmarinerade lingon. Det har stått på tur ett tag, så nu får det bli. Låter så jättegott men aldrig testat. Middag nu i kväll får bli tjälknöl på älg med ugnstekta rotsaker och resten av julostkakan med egen hjortronsylt till dessert. Känns bra att det blev lite hjortron plockade i somras. Jag kokar sylt och fryser den i burkar, tar upp vartefter. Sylten står sig inte så bra i kylen, bättre att frysa den och tina när den behövs.
Mycket bäver i vårt område!
Bävergnag senaste dygnet vid sönnare Brojâle mot älven, syns från Egenäsvägen. Vi har alltså mycket bäver här, de gillar att gnaga på aspar. Den här måste vara fälld senaste dygnet. Och trädet är kvistat också, används till bobygge kanske. Det är bäverhydda i Sundsälven mellan tjärnet och sjön.
Alldeles bredvid den fällda aspen har bävern börjat gnaga på ett annat träd, också en asp. Gissningsvis så kommer den att vara fälld inom de närmaste dagarna.
En bit bort ligger det här trädet, också bäverfällt, fast det är ett tag sedan. Det är alltså mycket bäver här, men i stort sett ingen som jagar dem. Om någon är intresserad av bäverjakt så går det att ta kontakt. Trivsamma djur, men vore nog bra att begränsa antalet.
Idag fredag blir det snö, ska snöa hela dagen enligt prognosen. Fast det är helt i onödan för sen ska det bli rejält milt.
Fin dag i sommarhuset vid Östra Silen!
Det var fint idag vid sommarhuset. Härlig utsikt från uteplatsen med solsken och vindstilla. Isen är här drygt en decimeter så det funkar med pimpelfiske och spark. Vi får bilder från vänner som åker långfärdsskridskor också. Perfekt just nu fast inte vår grej!
Fika förstås vid värmande eld. Det var så där - 6 grader så det behövdes värmekälla.
Jag gick en tur med tax Seffrin på vägen i solskenet!
Det är ju spännande att försöka med pimpel.
Fast det blev inget idag, inte så länge försökt heller.
Lite farligt att gå utan dubbar, jag har förstås mina Icebugs, men de var inte riktigt hundra heller på den här hårda kärnisen
Nu är det inget öppet vatten här i viken, men gissar att det fortfarande inte är fruset ute vid Egenäs. Vi bor så vackert, jag är tacksam över naturupplevelserna det ger!
Mystiska träd passerar jag ibland!
De är döda och hänger på trekvart, kommer antagligen att ramla över mig en vacker dag. De här träden finns i skogen nära vårt hus och jag passerar dem när vi jagar med taxen. Naturen skapar underliga former.
Tur att Seffrin har skyddsväst!
Vi köpte en väst till tax Seffrin som skydd för bröstkorgen vid jakt i terrräng. Och det var ju tur för efter många jaktturer så syns det att västen slits. Om han inte haft väst skulle alltså bröstkorgen varit utsliten. Så här såg västen ut idag efter någon timmes jakt
Om "efter-helg-tvätt" och tvättstugan!
Jul och nyår är ju lång helgtid och jag tvättar inte alls då. Det hinner alltså samla sig en hel del lorttvätt i tvättstugan, typ kläder, lakan, juldukar och servetter. Men det är inget problem för mig att ta hand om tvätten, det är ett helt ok hushållsarbete, bara jag slipper baka (köper!) och skura golv (gör Roland). Vi har en stor tvättstuga i vårt hus, tack och lov, så jag kan sortera opp tvätten där.
Med två stora element här i tvättstugan och vedpanna som värmekälla så är det sällan problem att få torrt, jag bara skruvar upp värmen och hänger tvätten på linor. Ibland blir det en stund med torkfläkten. Nöjd med att vi vid senaste tvättmaskins-köpet valde maskiner med förhöjning. Vi slipper alltså nu på ålderns höst stå dubbelvikta över tvätten när den ska i och ur trumman. Bredvid finns en tumlare som vi nästan aldrig behöver använda.
Torkskåp hade vi när vi byggde huset i slutet 70-tal. Strömmen var billig och hela huset värmdes upp med el-element (600 kr / månad då år 1977!) Med dagens elpriser vore det en skräck förstås med eluppvärmning . Torkskåpet har vi inte använt på många år, men jag är glad att det fick stå kvar utan el och dörr, bra att hänga småtvätt i.
Mangel finns sedan länge, present från mina föräldrar för länge sedan. Den kom till användning förr när mamma levde. Hon uppskattade att ibland få bli festligt serverad på vita hellinne-dukar och med Wallentin-servisen med guldkant. Stort hel-linne kräver mangel. Men nu är mamma borta så det var länge sedan jag manglade nåt. Små dukar och servetter går bra att stryka.
Jag är en av där otidsenliga människorna som fortfarande stryker. Jag stryker alla örngott samt det mesta av våra skjortor och jeans. Det är också en rätt behaglig sysselsättning.
Tyst och tomt på Liane igen!
Barn och barnbarn har lämnat oss för den här gången. Stockholmarna måste jobba, åkte i söndags, värsta is-dagen. Det gick inte ens att gå på vägen på morgonen men Daniel kom med sand och räddade oss. Fast till och med han fick problem i Liane-backen. Hemresan för barnen gick i alla fall bra, fast visst är det oroligt en sån här dag, det var halkvarningar.
Dotterfamilj skjutsade vi igår till deras goda vänner som mötte upp i Åmål. De ska mellanlanda där några dagar i avvaktan på hemresa norröver.
Tyst och stilla blir det alltså igen, men vi är tacksamma att vi kunde få ha dem här några dagar över helgen. Det har varit fint med olika aktiviteter och många glada skratt!
Lite extra-mat åt rådjuren!
Det har varit kallt och lite snöigt en period. Då har vi gett rådjuren extra mat. Det är ensilage och spannmål. Det är på nätterna de kommer så det är roligt att kunna ha belysning och se dem. Bild från igår natt kl 01. ungefär. De kommer i olika omgångar och konstellationer, ser runda och välfödda ut.
Hyreshus i Årjäng?
Vi har ju ibland kollat på bygget av ett höghus i Årjäng. Det är inte så vanligt med höga hus här, det finns ju gott om mark att bygga på och breda ut byggnader vågrätt istället för lodrätt. Och det är inte heller vanligt med hyreshus, som jag tror att detta är. Färgen är dyster, eller hur man ska uttrycka det, en gråblå nyans över hela huset, förvillande lik en gråmulen himmel. Jag trodde att man skulle bryta av med någon annan färg, så som gjorde så fint på hotellet. Men sen togs ställningarna ner utan någon förändring och då sa Roland att det nog ska vara så här. Den som lever får se hur det slutar. Just nu är det mest dystert!
Pepparkakshus gjorde dotter M. och barnbarn L. igår!
Det hade blivit liggande kvar bortglömt, det färdigbakade pepparkakshuset som jag köpte. Dotter M. och barnbarn L., 7 år, fick se det och tog sig igår, med liv och lust, an projektet att göra färdigt. Först var det förstås att smälta socker så det kunde bli klister så väggarna och taket kunde fästas.
Sen dekoration med röd kristyr och vit. Den vita var förstås egengjord med florsocker och äggvita.
Det blev ett fint litet hus med ljus i (julgransljus med batteri!), rök ur skorstenen (bomull), istappar efter taket, snö utanför och tomtar.
Akryl ger vackra färger!
Barnbarn L, som går i årskurs 1, målade akryl här hos oss idag. Det blir vackra färger om man har tålamod. Här är fiskare.
Så här vackert var det!
Det känns nästan overkligt så här i efterhand, att vi har haft en period med vinter- tid, lagom kallt, ingen blåst, snö, solsken och vackra vyer runt oss. Jag vill i alla fall minnas den fina julgranen på altanen.
Nu verkar det som om mildväder, blåsväder och regn tar över!
Pappas kusin Hazel Kelly
Tja, varför dras vår släkt till staten Washington och trakterna av Seattle? Min fars moster Anna flyttade till Tacoma, bredvid Seattle. Hon gifte sig först med Samuel K Langberg, en dansk och fick barnen Nellie, Edna (Olsen), Hazel (Kelly), och Anna. Sen dog mannen och hon gifte sig med en Wesserling. Dottern Hazel Kelly brevväxlande vi med i många år i min uppväxtfamilj. Hon bodde alltså i Tacoma. Hon fick dottern Dolores Kelly som gifte sig med Eugene Ralph Baker, Port Angeles. Och nu bor vår son Mattias i Seattle. I min släkt dras vi tydligen dit på nåt sätt. Min farmor Matilda (Andreasdotter?) hälsade på sin syster Anna efter hon flyttat till USA och stannade hos henne i ett år ungefär. Sen kom Matilda hem igen och gifte sig med min farfar Adolf Magnusson.
Det här måste vara Anna Wesserlings son, alltså min fars manlige kusin, den ende.
Korvgrillning i Liane-grillen och fyrhjulings-tur idag lördag!
Först gjorde gästerna årets första lunch och korvgrillning i Liane-grillen, det går bra i alla väder. Sen blev det fyrhjulings-tur. Den gick först genom skogen till Lintjärn och sen ner till bryggan för att halka lite på isbanan. Det har varit ordentligt kallt några nätter så det är is igen.
Nytt år - tolvslaget!
Det firades med eldpelare på Liane som så ofta förr. Vi hade inga fyrverkerier, men fick avnjuta grannarnas. Våra hundar är inte rädda och vi har genom åren aldrig haft hundar som varit skotträdda, men inser att det kan vara ett problem.
Det blev många runt elden vid grillen. Bara två hade somnat innan.
Innan var det gemensam äting här, med oxfile, hemgjord bea, förrätt, rökt vildsvinsskinka, rökt hjortsaltrulle, pot gratäng, sallader och till dessert julostkaka, glass med glöggmarinerade lingon, risgrynskaka. Vi var 13 stycken och det funkade med utrymmet, snälla barn är det!
