Inga Magnusson

Det är ingen ny bild, men jag gillar den och återvänder till  den ibland. Barnbarn Lovis dansar på sitt dagis!

Det är inte vår förrådsbyggnad men ett fint tak är det här, med sedumväxter. Lite avundsjuka är vi! 

 

- Dom små är så söta!

 

Förr var jag lite motsåndare till Halloweenfirandet, men jag har kapitulerat. Ok då! Barnbarn Bill tycker att det är lite läskigt med det utklädda, med maskerna och kläderna.  Men pumporna är söta, särskilt de små. : -)

De leker vildsint varje kväll, dunkern Hej, 2 år,  och taxen Seffrin, 1 år, . Hej måste lägga sig ner för att det ska funka, men det gör han så gärna. När leken ibland går över styr o blir för hårdhänt så är det Hej som backar undan. Lille Seffrin bestämmer, han är en dominant taxhane.  Kanske typiskt för rasen att vara kaxig. Om en av dem av någon anledning inte är med inne på kvällen så går den andre runt och letar, lägger sig sen o kollar ytterdörren i förhoppningen att lekkompisen ska komma in. 

Äntligen har jag också fått den nya sedeln värd 200 kronor. Framsidan med Ingmar Bergman var lite trist, tänk om Selma hade fått vara kvar på den istället. Baksidan var snyggare med stenformationerna.

Barnbarn Bill  leker med Andrea i Vasaparken! Till höger bakom dem måste vara Sven Harrys gyllene hus. Ännu längre till höger utom synhåll  ligger Bills och Andreas förskola Kastanjebacken.  Vi följer Bills tillvaro på Kastanjebacken lite på avstånd och är imponerade. Vilken fantastisk verksamhet! 

Plötsligt springer man ibland på såna här högar av stora stenar i skogen. Och genast sätts fantasin igång. Varför har de hamnat så här och just här? Är det mänsklig hand eller naturens krafter?  Just den här högen låg i skogen men vid kanten av en åker. Så min fundering blir förstås om det kan vara sten som man plockat ur åkern en gång i tiden för att de inte skulle sabotera brukandet av jorden.

 

Fick se att lobelian plötsligt började växa nedanför krukan som den var planterad i. Har jag aldrig upplevt förut, att den sått sig eller ramlat ner  i nya plantor.

 

.. har jobbat med Halo 5 -spelet på Microsoft i Seattle nu i ett par år. Och nu är det klart, släpps idag! Hoppas det blir väl mottaget. 

På bilden ovan i somras med kompis Robban  på  Östra Silen. 

 

 

 

De här två tavlorna har hängt på väggen mitt emot min säng i flera år och jag tröttnar inte på dem. Ändå har jag alltså sett dem så ofta och i olika stämningslägen. Tidigare tavlor tröttnade jag på eller fick fel minnen tillsammans med och bytte rätt ofta. Men de här har jag alltså haft länge och tycker fortfarande om dem.

Den översta tavlan är rätt liten målad i akryl skulle jag tro. Den heter "Sommarminne" målad av Monica Jacobsen från Säffle. Hon föddes i Halden. Jag betalade 600 kr för den och köpte den nog hos Gerd på Sjösala år 2000.

 Parkerandet i Årjäng kan vara lite vildsint, våra norska gäster är delvis vana vid andra trafikregler än de svenska.  Men jag hoppas att de här skyltarna respekteras av alla. 

 

 ... har treåringar ibland! ;- )

 

... på Ica Sillerud, liksom de andra Gäseneostarna i stort sortiment, bl. a. Hushållsosten som är den enda i Sverige tillverkad av mjölk från svenska kor. Gäsene gör ost från endast svenska kor och de lever dessutom nära mejeriet så det blir inga långa miljöfientliga  transporter heller. Port Salutosten från Gäsene är i särklass. Den har inte funnits på ett tag så det blev lite nervöst innan vi fick se att den dök upp i disken igen. Nu har vi köpt på oss ett litet lager så vi ska ha i reserv. Tror att Ica Sillerud är enda butiken i Årjäng som har Gäseneostar, har åtminstone inte sett någon mer när jag kollat. Så man får passa på att handla den när man  är i Sillerud, kanske kombinerat med ett besök på vårt fina café och matställe på affärens övervåning.  Där finns också en liten shop för kläder och en för läckra prydnadssaker.

..spelades av kompis till barnbarn i Umeå på födelsedagskalaset. Och uppenbarligen utan noter! Det är imponerande! Fast pianisten vill vara anonym och inte vara med på bild.

Grävling kanske som letat efter godsaker?

... heter en butik i Moss, där finns vännen Jan Korslund som brukar besöka oss. Roland hade ärende dit häromdagen och så här ser det ut.

Igår fyllde barnbarn Elias i Umeå år. Vi ringde och sjöng förstås som vanligt och sen skypade vi. Födelsedagspresenten med stort F var en ny dator med god kapacitet, vi var flera givare som skramlat till den.

 

Jag har följt rapporteringen hela dagen och känt med de drabbade. Det är så hemskt!

 

Det finns paralleller med Breivik förstås, en ensam och lite udda gärningsman som fastnat  i  högerextrema åsikter med rasistiska förtecken. Det finns även  paralleller med Ikeamorden som av allt att döma  genomfördes i bitterhet över Sverige och svenskar  som utvisat honom,   på  slumpmässigt  utvalda offer kanske också med ett urval utifrån hudfärg, fast vita etniska svenskar då.  Det vet vi inte, kan bara göra gissningar i hur gärningsmännen  i båda fallen resonerade innan de dödade.

 

Att morden i Trollhättan genomförts på en skola är svårt att ta till sig. Samtidigt säger forskare i ämnet att Sverige varit ovanligt förskonat från dödligt  skolvåld från utomstående. Och vi kanske måste tänka säkerhet i skolbyggen och skolkonstruktioner framöver.  Vi vill  ju inte spärra av skolor från omvärlden heller, det är en svår balansgång.

 

Hoppas nu att alla drabbade i Trollhättan får hjälp och stöd i att ta sig igenom den sorgeprocessen i den här tragedin. Många, både barn och vuxna,  kommer att behöva hjälp nu direkt och över tid.

 

 

 

... och allt från barnbarn Isak i Umeå!

... besökte vi igår tisdag i samband med ärenden i krokarna. Man har en suverän lunchbuffé och dessutom är miljön otroligt fin och  gammal, så där som ett stadshotell ska vara. Kolla bara in hur entrén är arrangerad!

 

En fika med vackra utsikten igår söndag eftermiddag, stilla och rofyllt vid Östra Silen. Det kändes som en helt ok avslutning på det veckolånga älglovet. Inte fel att börja jobba idag måndag heller. Det ska bli roligt att träffa alla barn och kollegor,  en del antagligen solbrända efter resor söderöver. Älglovet har blivit ett riktigt reselov, tydligen är resorna billigare nu än under Allhelgonaveckan då skolornas höstlov vanligen är inlagt.  Årjäng är enda kommun jag vet som har sitt höstlov på älgjaktsveckan. Bra idé! Hoppas det får vara kvar så.

Ja ha... blev den som jag tänkte? Ja och nej förstås, som vanligt. Det blev mysig matlagning och trevligt umgänge, precis som jag tänkte. Himla roliga och intressanta samtal har vi haft om djur, natur, jakt och annat! Alltid trevligt när vi sitter tillsammans några människor från olika länder, med olika erfarenheter och olika bakgrund.

 

Vädret har varit helt outstanding, med frost på nätterna och strålande sol på dagarna, långluncher i solgasset på altanen. Jag har hunnit administrera mitt liv lite, samlat ihop lite info runt det faktum att jag fyller 65 i år. Viktigt och väl använd tid hos min rådgivare på banken.

 

Varje älgköttlott blev lite mindre än jag tänkte mig, man sköt bara 10 av 15 djur.  Jag har inte hunnit med att ta så många långpromenader med Seffrin som jag tänkte mig, men några har det blivit. Jag har hunnit putsa alla fönster utom de i källaren. Men de är så små, de får jag ta sen, det är ingen brådska.

 

Sköna sovmorgnar har det blivit, precis som jag tänkte mig! ;- )

Lille plutten Seffrin var som vanligt ivrig att komma iväg. Pejl på plats förstås med kartor och gränser.

Detta är köttlotten vi fick efter årets älgjakt, ca 12 kilo. Jag började igår lördag  med den och ska fortsätta idag. En del är stekar men också rätt mycket annat som passar till kokning eller malkött och som behöver skäras rent.  Jag gillar att koka älgkött till pepparrotskött, så vi tar undan en del till det och fryser ihop med märgben. Numera är köttlotten  finstyckad och rätt lättvindigt att hantera. Förr var det mycket mer  kött. Bortåt 50 kilo kött  kunde det vara på den tiden det sköts 64 älgar på Harnäs vvo och vi fick en omgång på onsdagen och en på lördagen! . Då var köttet bara grovstyckat med stora benskånker  och allt.

 

Solen går upp över Liane genom dimmorna! Ett magiskt skådespel som har hållit på en bra stund nu. Och hela landskapet runt om ligger stelnat och fruset. Detta är alltså utsikten från vårt hus.

 

Den fungerar än faktiskt trots ett antal nätter med frost. Igår skördade jag rejält med timjan här till portersåsen och ruccola till salladen. Rosmarin, mynta, dill och gräslök finns också kvar. Den vanliga salladen är slut sedan en tid och den skulle nog har frusit också. Men placeringen på  altanen under taket  skyddar nog en del för värsta frosten. Det hela är ju placerat på lastpall med stora hjul så det har varit lätt att dra hit och dit på trägolvet. Får se om det går bra efter den här natten också för nu var det bortåt - 5 grader som värst. Jag petade ner några luktärtor här och de har växt upp men de hinner nog inte blomma.

 

Älgjakten på Harnäs vvo har nu avslutats för i år. Det blev 10 älgar fällda av 15 möjliga. Roland och någon mer har nu åkt till Nysäter för att leverera de två sista älgarna och baljor. Det blir en köttdelning imorgon lördag för de som måste åka hem och en köttdelning om en vecka för de som kan vänta på att köttet ska få hänga och bli väldigt bra.  Frampå blir det efterjakt för att försöka fälla ytterligare djur.

...med en god bok också! Det var bara + 4 grader på norrväggen men minst + 20 här i lä på altanen. Sen blir det en promenad med lille Seffrin

En  kalv fälldes här på Lianedrevet av Håkan Jonsson fr Skövde

 

En kalv också hos hundfolket, för Strömgrens hund nordväst om Laxvik

Hundgänget jagar neråt Torgilsbyn, mellan vägen och sjön.

 

Folkdrevet jagar här uppe vid Liane, fast mellan mig och Hol den här gången  tror jag. För fem minuter sedan så small tre skott i rask följd, så nåt har hänt men jag vet inte vad.

 

Temperaturen är på nollan, vindstilla  och det är rätt dimmigt.

När solen lyser på så blir det otroligt starka färger på höstlövet, men olika på olika platser. Här på Brogärdet, vid älven, är det en fantastisk gul- orange ridå. Fast det varar bara några dagar fram till första höststormen blåser ner allt det fina.

 

Älgjakten på Harnäs vvo fortsätter idag. Jag ska göra porterstek på älgkött under dagen, duka till kvällens äting med våra gäster och så putsa fönster förstås.

Idag torsdag blev det sammanlagt  tre älgar fällda, två tjurar och en kalv.

 

En tjur på Västra Boda (vid Delemossen?)  för Dan Wahlström o Lars - Inge

 

En tjur på Döverud för Dan Wahlström

 

En kalv på Döverud för M. Bergelin

 

Döverud syns i bakgrunden här.

 

 

Sammanlagt den här veckan är alltså 8 älgar fällda på Harnäs vvo av 15 möjliga

 

Risviken har avslutat sin älgjakt idag, de har skjutit 5 av 7 möjliga, 3 vuxna o 2 kalvar

 

 Snarkil jagar imorgon också. De har skjutit 2 av 3  möjliga.

 

 

En tjur sköt Lars -Inge. Någonstans bortåt Västra Boda tror jag.

 

Roland och hundfolk jagar vid guldgruvan o har precis nu kommit ut på pass

Hundgänget har brutit såten vid Linnekleva. Hundarna gick på samma älg och det hela gick ut,

Dagens jakt startade hundgänget vid Linnekleva, väster om Lintjärn mot Tokilsgränsen. Hundarna som är först ut idag är Haralds, Jans och Morgans.

 

Folkdrevet startar i Västra Boda.

 

 

 

Och jag kommer att uppdatera när jag får några nyheter och när jag hinner. Sammanlagt är alltså fem djur fällda på årets älgjakt, tio återstår på tilldelningen.

Jag lyssnade lite på ståndskallet som tre hundar hade på ett ensamt hondjur strax norr om vårt hus och kollade lite ute på verandan. Plötsligt när jag stod där så brakade det åt samma håll som hundarna skällde  och ko med en stor fin kalv springer snabbt söderut mellan mig och Liane. De hörde inte alls  till ståndskallet med de tre hundarna utan fanns i närheten,  blev nog bara skrämda. Jag hann slänga upp kameran och få den här dåliga bilden. Strax till höger om bilden på älgarna här stod Roland på pass och jag väntade att han skulle skjuta, men först så kom älgarna rätt emot honom o kalven var bakom, sen så var jag i vägen bakom älgarna (Nja vårt hus då, man skjuter inte mot hus, inte ens sitt eget! ;- ) Sen när de stannade söder om oss så hade han solen precis i kikaren och när de stannade nästa gång så stod kalven så nära kon att han riskerade att träffa båda. Och det var ju inte meningen att skjuta kon.  Spännande med älgjakt runt huset i alla fall. Nu avbryter man jakten för idag, det ensamma hondjuret där hundarna hade ståndskall skulle ha kunnat skjutas men sparas med tanke på att få mer älg nästa år.

 

Alla i jaktlaget samlas till soppäting nu vid slakthuset i det fina solskenet den här otroligt vackra höstdagen! Det finns många kvaliteter med jakt (gemenskap, spänning, trevnad och alla historier som troget berättats  från generation till generation! ), det handlar inte bara om att fälla ett visst antal djur.

En vacker konsert är det så jag blev bönhörd som ville höra hundarna nu när jakten gick så nära. ;- ) Det är ett ensamt hondjur som hundarna står vid. Antagligen är det skyttar som passar runt om. Men några som jagat på annat håll har börjat äta jägarsoppa vid slakthuset. Harnäs viltvårdsområde  bjuder jägarna på det, åtminstone den som har med en tallrik o sked.;-) Smart för det är lite krångligt att äta soppa på papptallrik och ingen ville diska 76 porslinstallrikar.

 

Bengt på Döverud sköt en kalv söder om slakthuset och han såg en jätteälgtjur (som inte var skjutbar!)

Jan i Skogen sköt en kviga väster om Valtjärn. Rimligen i hundlaget. Fast för vems hund vet jag inte. Gissningsvis  någon av hans egna.

Roland sitter på pass mellan Murstenstjärnen, värmer sig vid en brasa, njuter av stillheten (o spänningen i väntan på älg!)  i den vackra morgonen.

Jag uppdaterar nyheter om jag får några

De två djur som sköts igår kördes till Nysäter för att omhändertas av Frank. Bilder nedan från den transporten.

Det var en otroligt fin höstdag idag med alla löven kvar och vackra färger! Här är Liane, som just nu är fullt av gäster både oppe och nere. Roligt!

Åttataggare fälld av Morgan i Intakan. Det var för hans hund men vet inte. Platsen var öster  om guldgruvan. 

Nollan är spräckt! En kviga fälld vid Göre i Signebyn. Det var i folkdrevet. Hundfolket jagar väster om guldgruvan nu. 

Ingen älg under förmiddagen på folkdrev eller hundlag på Harnäs vvo.

Roland sitter vid Kaseviken. Hundgänget är öster om gruvan och drevgänget i Signebyn.

... ska jag försöka idag också. Får se hur mycket jag hinner uppdatera.

Fönsterputsen är ett projekt  i  huset som vi bor i. Det byggdes 1977, vilket innebär att vi har putsning inte bara på utsidan och insidan utan också mellan. Det är dessutom spröjsar på det yttersta fönsterglaset, genomgående, inte löstagbara. Och många fönster är det, har inte räknat men jag gör som vanligt några per dag nu under älglovsveckan.  Ska försöka orka med källarfönstren också.  Kärchern är en suverän hjälp till de stora glasytorna, fast på spröjsfönstren funkar den inte, de får jag ta för hand. Tack snälla Irene för lånet av laddningssladden! Jag hade lyckats slarva bort vår. Antagligen är det som Irene säger att den liknar andra laddningskablar och kan bli förväxlad, man tror inte att den hör till fönsterputsaren. Jag var den tredje i ordningen som hon lånade ut sin laddare till! ;- )

Det ingår på nåt sätt i mitt jobb som lärare att möta barnen med kärlek och välvilja, föräldrarna har lämnat det finaste de har i min omsorg under dagen. Var och en lärare finner sin väg till att skapa en bra stämning i en klass, en god lärandemiljö.  För mig så är grunden i undervisning på något sätt  att skapa en god kontakttråd till var och en av eleverna:  Att se varje barn, att möta varje barn, att vara genuint  intresserad av varje barn och, fast det kanske låter absurt, att älska varje barn. Det är med relationen till varje barn som jag kan bygga en  bra grupp. Det är det här flätverket av goda relationer till varje barn som är grundstommen i lärarjobbet för mig.

 

Då inställer sig en fråga; kan man  som proffs träna på detta, på att nå fram till vart och ett av barnen? Kan jag älska varje barn? För det är inte säkert att alla  barn bjuder in till positiv kontakt. Några har blivit kantstötta i sina liv;  av dåligt bemötande,  av egna tillkortakommanden, av en krånglig uppväxt, av misslyckanden osv. De kan ha svårt att prestera så bra som de vill i skolan, på fotbollsplanen, i kamratgruppen osv. Känner sig inte uppskattade och omtyckta. Och besvikelsen över detta stänker över i relationerna till andra barn och till oss vuxna.

 

Det finns naturligtvis inga universalknep att ta till och det är inget som tas upp på lärarutbildningen tror jag. (Borde kanske???) Var och en får improvisera sig fram till egna lösningar som lärare. Jag har ingen Sanning med stort S,  bara exempel på  hur jag ändå försökte göra när jag jobbade som klasslärare med de yngsta barnen i grundskolan.

 

- Jag mötte varje enskilt barn, varje dag ute i hallen och började med drop in så inte alla barn kom på en gång utan vi hade tid att prata en stund om kattens nya ungar eller familjens nya bil, den nya jackan, ett nytt blåmärke eller nåt annat  vardagligt. Ofta var det en förälder med också så vi kunde byta några ord. Det innebar att jag måste reservera drop in tiden för barnen, inte använda den för egen planering. Planeringen  måste var klar innan barnen började komma. Beröring var  också viktig. Det behövde inte vara att ta i hand (sprider för mycket snuve-virus ;- )  )  eller kramar (vilket många barn kan uppleva som alldeles för påträngande) men någon form av beröring. Den ger positiva "serotoninduschar" som känns gott i kropp och själ, ger en bra start på skoldagen.

 

- Klassisk musik var ett moment varje dag för att eleverna skulle samla ihop tankarna och sig själva efter den lekfyllda lunchrasten. Det innebar att varje barn vilade huvudet på bänken på sin lilla medhavda kudde och vi lyssnade på enkel klassisk musik. Det blev  samma stycke under en tid så att barnen skulle lära sig känna igen det. Klassisk musik är inte så lätt tillgänglig, behöver tid och träning för att uppskattas. Jag valde sån musik som berättade en historia på nåt sätt så att vi skulle kunna få inre fina bilder av den; Beethovens nia, Moldau, Grieg, Peter o vargen. Under den här lilla stunden så förberedde jag inte nästa lektion, utan satt  stilla och lät blicken svepa över barngruppen, från barn till barn och försökte förstå dem. Stannade till med mina tankar lite extra hos barn som jag visste kämpade med dåliga odds och försökte känna in deras situation: Hur mår du egentligen lilla barn?  Har du någon som älskar dig och som hjälper dig att kämpa vidare med skolan och med livet? På något sätt blev den här stunden en mental träning för mig att försöka öva upp mitt inkännande, min empati, en stund som kanske banade väg för att just älska varje barn.  Sen hoppades jag förstås på att det fanns en osynlig men  positiv magi i att sitta där och bara älska dem alltihop, att det på nåt sätt skulle kännas i luften. ;- )

 

Efter ett långt yrkesliv så blir det såna här ihopsamlade  funderingar, typ;  vad har jag egentligen gjort och vad var  viktigt under alla de här åren? Vad var meningsfullt och vad var meningslöst? Och det är väl bara att hacka i sig att bilden av hur det har varit  ändras lite med avståndet i tid.

 

 

En trevlig kväll med våra jaktgäster Wolfram, Ralph, Axel, Jan o Arne. De hade med sig grillkött av olika slag som de grillade perfekt. Vi hade med potatissallader och grönsallad.  Lättsamma och gemytliga vänner som det är roligt att träffa och prata bort en kväll med.

 

På mig ankom alltså att fixa potatissallad. Jag tänkte köpa det på Ica Sillerud men det var slut. Då sa Rikard att det kunde han göra åt mig! ;- ) Helt fantastiskt erbjudande från min butik, om potatissalladen inte finns så fixar butiksägaren en hemgjord! Självklart tog jag det erbjudandet. En del av den tog vi som den var,  en del fixade jag lite med före servering, blandade med kokt ägg, gurka, äpple och lite annat.

Ingen älg fälld under dagen så här långt. Drevlaget har jagat Västra Boda och Gyltenäs men inget. Nu har de avslutat.

 

Hundlaget har jagat Mölntegen och nu Bryngelsbyn. Man har haft tre hundar lösa i en o en halv timme men inget upptag. 

 

Kålleboda hade inte ställt in något första drev idag, men de hade sett en varg och jagade på annat håll så som var tänkt.

 

Uppdaterat  kl 16.30 Dagens jakt avbruten. En historisk dag så till vida att det är första gången ingen älg fälls den första jaktdagen på Harnäs vvo. Nu har reglerna för avskjutning varit ovanligt strikta eftersom man vill spara älg. Men det är inte fel på skyttar eller drivare eller hundar, det har varit dåligt med älg i de jagade områdena.  Man har sett 10 älgar totalt under dagen men inget har varit skjutbart.

Ingen älg fälld än på Harnäs vvo, vare sig i folkdrevlaget eller i hundlag.

 

Nu jagar hundfolket Bryngelsbyn och folkdrevet Gyltenäs.

 

Man har sett en stor varg vid kraftstationen i Snarkil idag, den sprang söderut  på Snarkilsnäset. Alla i jaktlaget har fått ingående info om hur man ska agera vid eventuellet vargangrepp på hundarna, hur paragraf 28 ska tillämpas, den som ger rätt till nödvärn.

 

 Kålleboda såg varg idag  på Knoll.

Johans hund har ståndskall på tre älgar, ko, kalv och tjur. Tjuren ev skjutbar. Väster om Lintjärn.

 

Uppdatering 10.15: Gruppen delade sig, hunden gick efter kon norrut genom skyttelinjen. Övriga djur kan vara kvar inne i såten eller har gått ur.

 

Drevfolkets lag startade i Västra Boda

 

Hundfolket startade i Mölntegen och det var Mikael, Anders Gottfrid och Johan Hofström som enligt lottdragning fick börja med sina hundar. Harald Gatel såg en 12-taggare + kviga som gick in i såten vid Lintjärn. Spännande!

Nu är det dags. Den varar några dagar under den här veckan. Hur många är svårt att veta. Det ska skjutas 15 älgar med stort och smått på Harnäs vvo som vi tillhör. Det är ungefär en halvering mot för några år sedan. Bortåt hälften av älgarna tas numera av varg i Värmland och älgstammen rasar. Harnäs är drygt  3000 hektar stort och det är så där 76 jägare  anmälda tror jag fast bara runt 10 drivare. Det mesta blir med hundjakt numera. Det är förstås en trevlig jakt men samtidigt finns oron för vargangrepp. Hundarna jagar ju ibland långt från jägarna så det är svårt att skydda dem vid eventuella angrepp. Vargrevir går in i jaktområdet.  Igår kväll samlades i stort sett alla på Tjolitta för information. Man samlas där varje morgon för att inomhus i lugn och ro för att planera dagens jakt. Säkerhetstänket är i fokus förstås. Tidigare så har det varit arbetsdag på området då man röjt och markerat pass.  Nytt för i år är att de skjutna älgarna körs till Nysäter för att tas om hand av proffs istället för att jaktlaget  håller på med kötthantering i eget slakthus. Jägarna kan välja att få köttet direkt nu på lördag (några reser långt)  eller låta det hänga en vecka och få det en vecka efter jakten.

 

Roland kommer att rapportera lite vad som händer under dagen och jag försöker att uppdatera kontinuerligt här.

Hon mumsar och äter och växer både på längden och bredden, barnbarn Lou i Stockholm. Ögonen är stora och blå. Vi är glada att få täta rapporter

Seffrin på jakt idag igen. Och spännande blev det. Vi gick rätt så snabbt, helt överraskande,  på tre rådjur, get och två killingar. De såg och hörde oss inte. Problemet var bara att vi befann oss mellan rådjuren och de utställda skyttarna. Jag lyckades med konster o knep smyga en halvcirkel runt rådjuren, halvt hukande så de inte skulle se mig, fast vi var rätt nära. Tänkte att nu var chansen att de skulle gå åt rätt håll åtminstone 50 - 50. Men de gick åt fel håll förstås, ut mot länsvägen. Efter lite trixande fram och tillbaka där, jag såg dem, så kom ett ensamt rådjur springande åt rätt håll, mot skyttarna. Det kan ha varit så att geten ställde killingarna  för att dra på sig jakten ( har jag sett förr) eller så var det ett helt annat djur som blev stört av jakten. Seffrin följde i alla fall  de andra rådjuren på andra sidan länsvägen, simmade över en bred bäck (inte illa för att vara en tax som vägrade hoppa över minsta vattendrag för ett år sedan! ;- )   ) och jagade dem fortsatt tills de förmodligen simmade över älven vid Tjärnshaget. Åtminstone tog Mikael honom vid älvkanten på "ståndskall". Sen släppte jag honom på den plats där det ensamma rådjuret försvunnit utom synhåll riktning mot skyttarna, men han fick inte upp det djuret så vitt vi vet.  Han drev ett vers men det kan ha varit  på en älgkviga. Efter ett tag kom han tillbaka, klockrent i egna spår. Bra att han går tillbaka i eget spår och  bra om han inte jagade länge på älg!  Efter de här långa, svettiga marscherna i  kuperad terräng så avbröt jag, for  hem, duschade, kammade älgflugor ur håret (bara två idag!) och fikade.  Gubbsen gjorde ett släpp till i ett annat område men det var tomt.

Vi bjöd in våra tyska jaktgäster / vänner Wolfram, Ralph och Axel på information om årets älgjakt och jägarsoppa. Detta är en tradition lördagen före älgjakten sedan många år tillbaka. Soppan  gjorde jag  på älgbuljong, älgkött malet och finskuret, potatis och andra grönsaker. Till soppan blev det delvis hembakad värmlandskaka (inte jag som bakat!), hjortkorv, falukorv (!) och en del annat smarrigt pålägg. De här jägarna är vänner till oss sedan ett antal år tillbaka och vi har många goda minnen att dela när vi ses, minnen från jakter här, fiske och från Rolands 50-årsfirande i deras hemby Badow i Tyskland när vi var med på olika jakter och evenemang. Sen skålade vi förstås i champagne skänkt av D o G samt sjöng för W som hade födelsedag i förrgår.

 

Flugit in i fönstret hade han säkert gjort, den lilla rödhaken som satt alldeles paralyserad och vimmelkantig på Agnarshustrappan när jag kom dit idag. Jag kollade runt allt annat först så han skulle få lugna sig lite. Och när jag till slut dristade mig till att gå nära och öppna dörren så flög han iväg som en oljad blixt. Han verkar alltså ha klarat sig bra. Jag är inte så bra på fåglar så jag vet inte om detta var en hane eller en hona.

 Bilden är en påminnelse till en mycket god vän!

... så som det beskrivs i media! Den är möjligtvis konsekvenserna av ett politiskt haveri och kanske början på en väg ut ur det kaos som den senaste tiden har inneburit för Sverige som land och nationalstat. Och man kan i det snabba kapitulerandet från Allianspartiernas ledningar ana en lättnad över att spelet för gallerierna kan vara över. Man har nog lite till mans insett att det var fel att i en liten partiledargrupp ingå DÖ bakom ryggen på de egna partierna. Flera har fått mördande kritik internt, kritik som inte alltid sipprat ut och M kan nog dra en suck av lättnad som slipper DÖ-strid på sin stämma framöver.

 

Inget parti på riksnivå har tagit ansvar för den största krisen vårt land har hamnat i sedan andra världskriget; migrationsvågen / folkvandring från norra Afrika / Afghanistan till Sverige, den som nu är uppe i 2000 människor per dag och som är totalt ohanterlig i praktiken!!!.  I stort sett alla  partier har backat undan, skjutit ifrån sig allt ansvar och lagt det  på kommuner, myndigheter, ideella organisationer och privatpersoner. (Med sådan feghet hanterades varken andra världskriget eller Balkankrisen!) Vi svenskar må vara måttligt politiskt intresserade men  fakta har lyst igenom och skrämt många av oss; att vårt land plötsligt driver  omkring på ett stormigt hav utan styrsel och ledning, utan några realistiska förslag till lösningar på kort eller lång sikt. Det är kaos, inte DÖ-döden!  Uttalanden från ministrar och opposition har handlat om ideologiska dimridåer utan verklighetsanknytning samtidigt som kommuner tvingats utropa kristillstånd av varierande grad för att  exempelvis kunna konfiskera olika typer av anläggningar avsedda för idrott o annat för att kunna ge människor tak över huvudet.  Läget är absurt och utopiskt. Vi vanliga dödliga nyper oss i armen och försöker begripa vad som händer.

 

Media uttrycker förvåning / bestörtning över KD:s beslut att fälla DÖ. Man hade inte anat innan! Så blåögt! Man tror fortfarande att media och partiledningar har hand om sanningen, så som det brukar vara i Sverige. Men det  är ett annat läge nu. Vi som har diskuterat de här frågorna länge  vid kaffebordet är inte ett dugg förvånade. Det har växt fram en avgrund mellan "vanligt folks" åsikter och medias / politikers. Makthavare och nyhetsförmedlare har hållit för ögon och öron länge, inte lyssnat in opinionen, inte brytt sig om fakta. Man förstår inte KD:s beslut och man förstår inte SD:s framgångar i sympatimätningar. Kanske dags att utan förutfattade meningar börja se och börja lyssna på kloka människor och verklighetsbeskrivningar.

 

Patetiska i sammanhanget blir Löfvéns anklagelser om löftesbrott från Alliansen. Märkliga när de kommer från en  man som just  på löpande band har brutit  löften som han gav svenska folket i valet.

 

 

Igår kväll hade vi goda vännerna A och A här på varma smörgåsar och lite glass med jordgubbar. De har rest runt i Tyskland och Kroatien med husbil och hade  mycket att berätta. Intressant!

 

Sista arbetsdagen är det  idag fredag och sen en vecka ledigt. Skolorna i Årjängs kommun har höstlov under älgjaktsveckan, inte under Allhelgona. Idag börjar jägarna  komma och fler kommer imorgon lördag. Våra gäster  är både från Norge och Tyskland. Det är en gemytlig vecka med mycket prat och samkväm på olika sätt. För min del blir det en hel del matlagning, avfrostning av frysboxen innan älgköttet ska ner där och så fönsterputs innan vintern kommer. Och så långa promenader förstås. Så har min lediga älgvecka sett ut i många år  nu sedan jag slutade vara med och gå på älgdrev. Inte helt fel alltså.

Vi släppte tax Seffrin en stund i eftermiddags. Han har nya pejlen på sig med det lilla smidiga halsbandet.

Idag är det torsdag - ledig dag! Satsar än så länge på att inte göra många knop, bara låta åldern ta ut sin rätt och sitta still med en god bok,  men man vet aldrig hur dagen utvecklar sig.  Först får jag ta disken efter gårdagens trevliga äting med goda vänner. Det kan bli något släpp med Seffrin lite senare. Vi har sett en del rådjur runt huset så det kan vara läge. Nästa vecka är det älgjakt så då blir det ingen jakt på rådjur.

 

Det är ett roligt jobb och känns väldigt bra att kunna frysa ner det i små paket lagom stora för en måltid. Jag blandar med fläskfärs och lök så är allt färdigt för tillagning.

Det nya högstadiet i Årjäng är byggt och klart. Det verkar fungera bra, vackert och skolöst är det också. ;- )  Nu byggs andra delar av skolan om, bland annat köket och skolgården. Det mesta här är en inhägnad byggarbetsplats och de små barnen måste följas till och från matsalen. Fast tack o lov så finns en skolgård för lek  på andra sidan.

Och många är de i Kärleksörten! Så fina!

 

För första året på länge så blommar den här växten. Blomställningarna har liksom svartnat i flera år, innan de slagit ut. Men nu är de riktigt fina, hoppas de kan stå länge.

 

Vi släppte Seffrin på eftermiddagen efter att Roland jagat hare färdigt med Hej. Seffrin har fått ett alldeles nytt fint pejlhalsband, litet och smidigt, passar också Hej tror jag. Fast än så länge har vi nog bara en handenhet, ska bli en till framåt jul så jag också kan följa vart han går.  

Barnbarnskusin Bobo och barnbarn Bill var med på  öppet hus på brandkåren i Norrviken Sollentuna. Det bjöds på brandbilåkning vilket var såååå spännande. Det tutade och blinkade hela tiden.  Vi tog svängen om dit för att kolla eftersom GPS:n envisas med att leda oss den här vägen när vi kör in i Stockholm norra infarten E18. Vi kom alltså i stort sett hit ändå, det var ingen omväg. Kul att träffa hela Bobo-familjen också, inklusive lilla Bonnie.

Här var en effektfull bordsdekoration! Färgglada löv på svart duk!

 

Vi brukar stanna väster om E 18-genomfarten vid något som jag tror heter Eurostop. Det är i alla fall ett litet köpcenter med ett högt hus. I det ligger ett matställe som brukar vara lagom för oss att stanna och fika eller äta. Där finns också en stor butik för fiskeutrustning. Fiske är stort här, Hjälmaren går in i Örebro stad och så finns Vättern bara några mil bort och förstås en massa små insjöar och vattendrag.

Vi var bjudna på mat hos goda vänner. Förrätten här var självfångad gädda från Östra Silen  som paté  med romsås och räkor. Smarrigt!

 

Jag tycker om staden och trivs där när vi besöker barn och barnbarn. Den här gången hade vi tur med vädret också, solen lyste hela tiden nästan och det var hyfsat varmt. Fast Roland kan få såna där akuta hemlängtansattacker när han öppnar bagagen och  det luktar töre! ;- )

i

Lilla pluttan Lovis, drygt ett år, mumsar äpple.

Det var vackert på Liane med dimmorna dansande över fälten nedanför. Samling i grillen med goda vänner.

Det går i rosa på ICA Sillerud nu! Rikard stödjer penninginsamlingen till Cancerfonden. I hans familj har man drabbats hårt av sjukdomen berättar han och det ligger nära till hands med ett helhjärtat engagemang för en god sak.