Inga Magnusson

Nu är hon drygt 3 år, så söt med blåaste ögon, smilgropar och hemsydda klänningar. Vi önskar så att Umeå låg lite närmare, längtar mycket efter dotterfamiljen!

Igår  till lunch tog jag upp sista paketet vit sparris som vi fick i våras av goda vänner, De tog med direkt från Tyskland under skördetiden.  Jag har ett recept jag brukar köra med men  modifierade det en del genom att ta med lök + skuren sparris och bryna det först. Och det blev mycket bättre. 

 

Så här blev det ungefär, mätte inget så det blir på ett giss hur mycket av varje.

 

8 - 10  dl sparris som jag skar i rätt tunna skivor

ett par  lite större än medelstora lökar

ett par klyftor vitlök

Allt detta brynte jag i stekpanna, tog undan de tunnaste skivorna och lade resten i en gryta

mixade  det hela rätt noga

 

Hällde i så där 7 dl hönsbuljong

skalet av en riven citron

2-3 dl grädde

 

Allt fick koka några minuter med de undantagna hela sparrisskivorna i. 

 

Vid serveringen tillsammans med soppan hackat hårdkokt ägg och 

creme fraiche. Skulle nog kunna vara räkor i också men bra utan också, smakerna blir så finstämda med den rivna citronen. Den skulle nog kunna ersättas med vitt vin, men inte båda delarna. Sparar undan receptet här på kategorin mat för att ha till nästa gång.

 

Till det drack vi ett lyxigt gott vitt vin, ett chablis som vi fick av Peter,  men bara ett glas var, resten av flaskan ska vi spara tills imorgon då vi kalasar på Vätternröding  tillsammans med D och G. Ett gott bröd direkt ur ugnen med smör och lokalproducerad Västerbottenost på, den vi köpte i Umeå på matmässan.  

 

 

Till vänster gott bröd i trekanter med vitlöksost Boursine + svart kaviar. Till höger majschips med hackade oliver + hackad rödlök och västerbottenost skivad. Allt in i ugnen före servering. Jag sparar här för min receptsamling under kategorin mat här på bloggen. Kanske kan testa att göra dem imorgon lördag före rödingen.

 

Detta smarriga fick vi ikväll när vi var bjudna till goda vänner för äting tillsammans. Kvällen startade med detta + bubbel, sedan en god viltsoppa och som avslut en nötkaka + hjortronsylt + glass. Vi var hos Lennart och Eirin tillsammans med Jörgen  och Kjell. Roligt att vi har så många vänner som gillar det här med mat och att äta hos varandra. 

 

Roland skickade bilden nu från storskogen. Han jagar hare med valpen Hambo. Det har varit bra jakt. Han har stor jaktlust och lär sig nu att tappa och ta opp igen, ger sig inte. Det bådar gott!

Det blir nya vindskivor på magasinet också, vita sådana. Nya taket kommer att gå ut lite längre från väggen än tidigare. Och sen blir det vita knutbrädor. Här håller Roland på med vindskivorna. Han har målat dem andra gången idag från ställningen. Det ska bli vita rännor och stuprör också tror jag. 

 

 

Det är roligt att göra sånt här. Jag sparar ju älgköttet i bitar och blandar med lite fett fläskkött och lök och mal för ett par tre månader i taget. Längre går inte att förvara något i frysen  som innehåller fett, då härsknar det.   Sen packas i lagom stora paket för en gång, platta paket som är lätta att tina opp. De läggs i en större påse för att inte simma omkring i frysen. Det här borde räcka till jul i alla fall. Skönt att det är gjort, tar en dag i anspråk med alla moment av framplockning, skärande, malning, disk och undanplockning. 

 

Många samtal har det varit under dagen med människor som är förtvivlade över att så vargar får tas bort i Värmland på licensjakten. Det blir fler vargar varje år i länet samtidigt som färre får avlivas. Och skyddsjakt beviljas nästan inte alls.

NWT har varit en riktig vargkramartidning men börjar bli mer realistisk.  Nu har varghanteringen från myndigheternas sida till synes spårat ur på flera områden.  De berörda (många i Värmland!) är arga och förtvivlade. Tidningen dristar sig till att referera åtminstone en del av kritiken. 

 

Om man vill börja med att se det som händer i stora drag så kan man slås av tanken  att Naturvårdsverk och Länsstyrelsen (myndighet)  till del hanterar rovdjursfrågorna utifrån enskilda tjänstemäns agenda, inte utifrån intentionerna i riksdagsbeslut. Annars är det ju normalt så att verk och myndigheter ska verkställa riksdagens och regeringens beslut, inte hitta på egna.

 

Den förra riksdagsmajoriteten hann besluta om en proposition när det gäller rovdjur innan den fick avgå efter valet och det beslutet var inte så tokigt. Man gick förstås med på att vargstammen skulle få vara livskraftig i enlighet med internationella överenskommelser. Och nu hade man noggrant utrett gränserna för gynnsam bevarandestatus som EU efterlyste för att tillåta reglerande licensjakt. Siffran landade på minst 170 - 270 vargar i hela landet. Och då var det tilltaget marginal så att man skulle klara även att det hände nåt speciellt med stammen, sjukdom eller annat. 

 

Med i beslutet fanns också att man skulle i förvaltningen ta hänsyn till  socioekonomiska faktorer, alltså hur folk hade det som levde med varg, hur deras jakt, näringsverksamhet, djurhållning, vardagsliv, boende påverkades. Det  skulle inte enbart tas hänsyn till vargens biologi.

 

I riksdagsbeslutet fanns också klart utsagt att vargen var för ojämnt fördelad över landet, att en del områden hade  många djur och att man skulle sträva efter jämnare fördelning. 

 

Man skulle också inrätta Viltförvaltningsdelegationer länsvis. De skulle vara ett stöd för länsstyrelserna i beslut om rovdjuren. Ledamöter skulle vara utsedda i länet och därmed skulle man försäkra sig om en förankring hos lokalbefolkningen i sina beslut.

 

Så långt alltså riksdagsbeslutet som inte var så dumt egentligen och man kan tycka att intentionerna i det var ok. 

 

 

-  Naurvårdsverket  underkände riksdagens beslut (borde inte ett statligt verk kunna göra!!!),  tillsatte en ny egen utredning om gynnsam bevarandestatus och kom då till att det ska vara minst 300 vargar (!!!). På det sättet rundade man fräckt riksdagsbeslutet utan att komma till ett resultat som på avgörande sätt ändrade något för vargstammen. Man häpnar att inte politikernivån reagerade över verkets egenmäktiga förfarande i en kontroversiell fråga med hög politisk laddning.

 

- Naturvårdsverket har centralt beslutat om miniminivåerna för vargstammen i varje län och man har ignorerat vad länen och deras viltförvaltningsdelegationer tagit fram.   Naturvårdsverkets  nivåer grundar sig på flera år gamla siffror över antalet vargar i varje län. Då hade exempelvis Gävleborgs län enstaka föryngringar och Värmland ett stort antal. Och när man nu fortsätter att utgå från den räkningen så permanentas den felaktiga fördelningen, den som riksdagen beslutat skulle rättas till. Vargarna själva har ju spridit sig till Gävleborg så där finns rätt många nu. De ha varit rätt duktiga på att uppfylla riksdagsbeslutet om bättre fördelning över landet. ;-))Men den goda spridningen riskerar att saboteras av att Naturvårdsverkets miniminivåer baseras på läget 3 år tillbaka och låser fast fördelningen..  

 

Så här var det: Varje län tog, på order av Naturvårdsverket,  fram en  förvaltningsplan med gediget arbete och enligt Värmland så skulle man ha miniminivån  5 - 7 föryngringar och Gävleborg kom fram till 4. Men Naturvårdsverket struntade i länens arbete och  ändrade med ett penndrag till  minst 11 föryngringar i Värmland och minst  2 i Gävleborg och den fördelningen ligger kvar år efter år.  Genom det förfarandet så permanentar Naturvårdsverket den sneda  länsvisa fördelning. Det innebär att riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar där koncentrationen är hög och låta dem omfördela sig till län med färre djur saboteras.  Dessutom tar man ifrån länen den lokala förankring som det var tänkt att åstadkomma. Värmlands Viltförvaltningsdelegation gjorde ett gediget arbete för att ta fram sin förvaltningsplan och man undrar varför man skulle lägga ner allt det arbetet när Naturvårdsverket bara slänger det i papperskorgen. Det borde istället vara så att verket ger varje regional rovviltförvaltningsområde (Värmland, Dalarna, Örebro, Gävleborg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Västra Götaland utgör det mellersta området) en miniminivå utifrån den centrala. Då kunde man regionalt hantera antalsfrågan och fördela utifrån varje läns förutsättningar. Och då skulle riksdagsbeslutet om lokal förankring i besluten skulle kunna uppfyllas, det gör det inte inte nu. 

 

- Vilförvaltningsdelegationerna skulle alltså sättas samman så att länets intressegrupper skulle ha representanter med, bl.a. från politik, naturintresse,  jakt, polis, markägare, osv. Men MP i den nya regeringen krävde att det skulle bli fler representanter från naturintresset typ Naturskyddsförening, därmed fick de mest berörda, markägare och jägare och djurägare mindre att säga till om.

 

- Sen till senaste hitte-på från en representant för länsstyrelsen i Värmland; spridningszoner där licensjakt inte ska vara möjlig. Alltså man har uttryckt sig som att det finns  områden i norra Värmland där vargantalet inte ska minskas för man vill att vargarna ska utvandra till områden längre norrut. I praktiken innebär det att de områdena blir barnkammare för andra områden. Men det är ett tänk utan förankring i någon praktik eller forskning. Vargen i Sverige har inga som helst problem med att sprida sig över landet på egen hand. En varg går glatt 10 mil på en natt. Genom att inte tillåta licensjakt i spridningsområdena, inte heller i gränsområdena till Norge, inte heller på vargar som anses biologiskt värdefulla så blir det inte mycket kvar som kan jagas i det län som har mest varg i Sverige!!!! Man väljer att strunta i riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar i de mest drabbade områdena.

 

- Skyddsjakt finns formellt möjlighet till men den ska beslutas av länsstyrelsen och man har varit onödigt restriktiv. Människor har fått leva med att ha varg nära inpå sig under långa tider,  varg som har dödat många tamdjur, men man har inte fått ta bort varg. Därför väcks en våg av bitterhet när man nu läser om hur stockholmsnära varg inte behöver härja värst länge innan det beviljas skyddsjakt, ändå verkar den vara extra skyddsvärd med sin genuppsättning.  Är det skillnad på folk i glesbygd och folk nära storstad? Styrs skyddsjaktbesluten av rädsla för negativ opinion mot varg mer än av den verkliga hotbilden? Och hur kan man bara ignorera riksdagsbeslutet om att man ska ta hänsyn till socioekonomiska faktorer?

 

Nu kan man hävda att skyddsjakt inte ska vara förvaltning, men där har man redan från myndigheten sagt att man kan inte ha lagom stor licensjakt eftersom man måste spara undan för eventuell skyddsjakt och då har man alltså blandat  ihop skydd med förvaltning.

 

Också märkligt att hela tiden lägga på nya marginaler på miniminivåer. Det fanns marginal för miniminivån redan i riksdagbeslutet, sen blir det för varje nivås beslut nya marginaler och nya marginaler fram till i stort sett ingen licensjakt alls. Naturvårdsverket lägger på en ny nivå och sen ska länsstyrelserna lägga på ytterligare säkerhetsnivå. 

 

Man räknar officiellt idag med att det finns 355 vargar i Sverige  och 100 i Norge. Då borde årets licensjakt bli på 55 vargar i Sverige och åtminstone 25 - 30 i Norge om man ska komma ner till de miniminivåer som man beslutat om. Och när man räknar det antal som finns kvar efter jakten så finns inte årets föryngringar med eftersom de föddes efter inventeringen som avslutades i mars - 17. Det bör var minst 13 föryngringar med lågt räknat  5 valpar i varje, dvs alltså ytterligare 60 vargar  före och efter vargjakt. Det innebär  415 vargar före jakten och 360 vargar efter jakten.

 

Beslut väntas före 1 oktober i alla aktuella län och det ska bli intressant att se vad det innebär. 

 

Just nu berättas att den totala vargjakten i Sverige blir hälften så stor som den borde vara, 22 djur!! Och i Värmland 6. Det är skandal!

 

 

Och det är så himla gott! Fast det låter inte gott. Svenska grisnackar som legat i schwarzbier ett dygn sedan kryddats med massor av mejram, salt och peppar och in i ugnen med ölen. Serveras med surkål, inget annat.  Tänket är lite som porterstek egentligen. Det blir så mört och har en kraftig smak. Dessutom hade vi en trevlig kväll med massor av prat och skratt. Tack Karl-Heinz, Karin och Björn-Arne !

 

Ställningen kom opp igår och nu börjar Evert, Erik och Roland med själva taket. Trävirke  som skickas upp är sågat från egen skog, en skön känsla att bygga på egna hus med det. 

 

Jag vet inte hur andra gör vid rensning av trattkantareller, men jag vill gärna dra isär dem och kolla vad som döljer sig i det smala röret. Oftast är det ingenting, men  ibland ser det ut som här, en pytteliten snigel har försökt gömma sig. Ibland är det bara lort eller ett barr, men som sagt oftast inget. Nu har jag snart fyllt förrådet för vinterns svampbehov. 

Idag kom ställningarna och ställningsbyggarna. Det måste man ha för att bygga så högt som detta. Och vem som helst får inte bygga ställning längre, det krävs licens. Bra för säkerheten. Sen ska man inte ha fördomar om vad kvinnor orkar och inte orkar. Två av tre byggare var alltså kvinnor och de jobbade på flitigt med det här tunga arbetet. Och de höll på en bra bit längre än en vanlig arbetsdag! Heder åt tjejerna (och killen förstås!)

Den var helt enkelt full. Datorn fungerade inte längre.  Några dagar har jag försökt ta bort bilder och filmer för att få mer utrymme men det förslog inte, märktes knappt. I panik ringde jag till en datorexpert, A Västsäter. Och han kom hem till oss. Roland behövde få sorterat upp på sin dator så det fanns en del att göra i huset. Min dator var rejält dammig invändigt, fläkten klagade,   så Anders skruvade isär den och dammsög. Sen konstaterade han att datorn har två diskar och den ena var full men det fanns  gott om utrymme på den andra så nu har han ordnat så allt ska få plats, det blev gott om plats plötsligt och i stort sett inget behövde tas bort. Så himla skönt. .

 

Jag vet att de officiellt inte heter älglus utan hjortlusfluga. Men här har vi alltid sagt älglus. Nu i början på hösten är de så många så jag får panik ibland. På vissa ställen i skogen kan man inte ens öppna munnen utan att få den full av de små otäckingarna.. Bäst är förstås att sno in sig med huvor och annat och skaka ur kläderna vid hemkomst. Men de vill gärna gömma sig i håret och då gäller det att få ut dem. Tänkte att den här luskammen skulle funka. Men vet inte för de är som små nystan av sytråd, kan bli små och platta. 

Svampläget ser ut så här just nu. Längst till vänster trattisar som är torkade och som ska ner i glasburk  märkt med årtal och in i skåp. I mitten är halvtorra trattisar, de får ligga några dagar till. Jag torkar helst trattisar och använder dem till soppa. Till höger gårdagens skörd av kantareller, mest gula. De ska rensas och förvällas och frysas, undantaget de som ska ner i dagens älggryta. De gula  används mest brynta i grytor eller i såser  eller stuvningar. Det är ett bra svampår i år, de repade sig efter sommartorkan och kom igen nu på slutet.

Så märkligt! Minuterna innan så passerade vi platsen där vi såg föräldrafågeln, den fina tuppen för ett tag sedan och vi pratade om dem just  när de här små raringarna plötsligt dök upp i vägkanten. Det lär ska ha blivit  10 nya kycklingar efter att vi satte ut fasaner för ett år sedan. Och här såg vi i alla fall tre stycken, välfödda, runda och fina. Två av dem var tuppkycklingar som började få blått och rött runt ögonen, en var en liten höna. Det var säkert fler i gräset runt omkring för vi såg att det rörde sig. Bilderna blev dåliga, vi satt i bilen och hade bara mobilkamera.

Det är ett riktigt konditori med gamla anor och en riktig gammaldags inredning. Dessutom  jobbar guddotter Sara här och gör jättegoda tårtor och bakelser och annat smarrigt. Vi tänkte att vi skulle få heja på henne men hon hade slutat  tidigt. Gott fika fick vi i alla fall, satt där uppe och kikade ut över torglivet fredag eftermiddag. 

 

Tror Birgitta på Holstorpet jobbade här för rätt länge sedan och Hardy på Barås, det finns anknytning till Sillerud. Och Bitten hade sitt första fasta jobb här.

Fick den av son Mattias. Lagom stor också.

På långt håll, med blotta ögat gick det inte att se vad det var. Men så här i efterhand på bilderna syns det, en liten bock.  Han hade get och killing framför sig och bakom sig. Det var alltså 5 djur sammanlagt vid det här tillfället.

... jobbar som skönhetsredaktör på tidningen Elle. Ofta ett hårt jobb med deadlines och krav. Men ibland blänker det till med lite guldkant. Just nu är hon på resa till Rivieran, till Grasse tror jag för att kolla hur man uppe i bergen odlar växter som sedan blir doft-toner i en  parfym. 

 

 

Vi fick olika kombon av rådjursrygg / filé med potatis och smörstekta morötter. Vi fick en variant av potatis, gjord i ugn i klyftor på fjärdedel, 30 minuter och sedan St Auguir-ost på Det var gott! Trevligt var det och utsikten gick inte av för hackor heller. Imorgon  jagar Roland hare på förmiddagen, sen annan jakt med goda vänner på em och till sist möte på kvällen. Jag har en hel del tvätt att ta itu med, går eventuellt med på eftermiddagens jakt om jag hunnit ikapp. Sen ska vi ringa och hurra för födelsedagar.

 

Tårarna har trillat. Son Mattias åkte nu till Stockholm för att träffa goda vänner där några dagar. Han kommer att bo hos Jimmie o Kaori ( som har Mama Wolf-restaurang på söder). På vägen blir det stopp hos Robban i Karlstad. På måndag tillbaka till Seattle igen och jobbet på Microsofts 343 studios där man gör datorspel Halo 5. Kanske kan vi inte ses igen förrän nästa sommar :-(

Hon föddes i Stockholm på Karlbergsvägen 65, en adress nästan runt hörnet där sonfamiljen bor idag uppe i Vasastan. Fast då 1917 så var det på gränsen till  lantligt, ett område under byggnation.  Bilden ovan är en ungdomsbild. Hon ser lite högtidlig ut och jag skulle kunna gissa att den togs i samband med att hon gått färdigt på Benninge lanthushållsskola. 

 

 

Det är präktiga tassar och djuren är förstås stora. Det är inga små schäferhundar. Det är förstås jobbigt för dem som drabbas av närgångna rovdjur, djur som dödar katter, hundar och får.

 

I Värmland och Dalarna har människor levt med det i decennier nu och möjligheterna till skyddsjakt för att kunna ta bort djur som väljer att vanemässigt hålla sig nära människorboningar har minskat allt mer. Man har måst tåla stora skador på det man håller allra kärast i livet och sånt som utgör en del av försörjningen. Om man vill uttrycka det med finare ord så kan man säga socio-ekonomiska faktorer.  Vi har riksdagsbeslut på att de ska tas hänsyn till i skyddsjakt och förvaltning men genomslaget för det har varit minimalt hos verk och myndigheter. Det upplevs inte sällan som att tjänstemän kan agera utifrån egen agenda, inte utifrån politikernivåns  intentioner. 

 

Det finns också riksdagsbeslut på att fördelningen av varg i landet  ska bli bättre. Värmland har mest, är i stort sett fullt av revir och har haft så under många år. Men Naturvårdsverket väljer att spika förvaltningsnivåerna  länsvis utifrån vad vi hade för flera år sedan, 2013 / 2014. Det innebär att fördelningen sitter fast och hela förvaltningsprocessen går i stå. Riksdagsbeslutets ambitioner om rimligare fördelning och anpassning till lokala förhållanden struntar man i helt och hållet. 

 

Visst undrar man hur länge politikernivån ska finna sig i att bli ignorerad av verk och myndigheter???

 

För övrigt så kan man som boende i Värmland tycka att det är bra om befolkningen i huvudstaden också får handfast kunskap om hur det är att leva med varg nu när varg tycks ha etablerat sig i Riala, Tyresta.  Det tycks vara så att  entusiasmen över varg  minskar med avståndet till den, vad det nu kan komma sig. ;-)) Verkligheten stämmer inte alltid med balkongperspektivet. 

Vi fick ju hjärtsnörp häromdagen när gamle Jazz var ute i skogen på en jakttur och pejlen plötsligt slutade fungera! Roland gjorde flera långturer för att försöka leta upp honom men lyckades inte. Till slut fick vi meddelande från en granne att Jazz  var på väg hem själv  efter vägen. 

 

Vi är ju bortskämda numera med att alltid via pejl veta exakt position på en hund som släppts lös för jakt. Men ibland kan det bli fel på den och på ett par dagar var det ordnat med Easyhunts e tracker. Det är en liten dosa som skickar positionen till mobiltelefonen. Man vet exakt var hunden befinner sig. Den har förstås inte skallindikator som en vanlig pejl har men men det behövs ju inte till det här syftet. 

Årjäng har en fin folkhögskola som heter Kyrkerud. Den har estetisk inriktning och ligger vackert vid sjön Västra Silen strax utanför Årjäng. Mattias var ombedd att här berätta lite om sitt jobb med datorgrafik inom spelbranschen. 

Markusfamiljen med Carin, barnbarnen Bill o Lou skjutsade Roland till tåget i Karlstad igår. Det är så ledsamt att de måste åka hem, så långt ifrån oss.

 

På kvällen firade vi son Mattias 40-årsdag. Den var egentligen i april men då kunde han inte komma hem, väntade på sitt Green Card. Så vi samlade de närmaste o släktingar igår kväll istället på planka och tårta  från Sinnikka  Det var jättegott!

 

 

Uppskattat av Mattias att få träffa alla dem så här, det blir långt emellan tillfällena. Vädret är vackert men lurigt. När vi satte oss ner så var det nästan sommarvarmt men så fort solen gick ner så blev det bara så där + 10 grader.

 

Först åkte Lina-familjen hem igen till Stockholm, Carins systers. 

Stockholmsfamiljerna tillbringade eftermiddagen nere vid stranden. Det var varmt nog för  att bada och leka. 

 

Barnbarn Bill åkte en gång radiobil och det blev med hans farbror Mattias. 

Flyget strulade in i det längsta, bl.a. på grund av varslet om pilotstrejk i SAS. Den flygresa Mattias hade bokat blev inställd, så det blev nya bokningar.  Vägen blev efter flera ombokningar Seattle- Chicago- Köpenhamn- Oslo och så till slut hyrbil till Liane. Ankomst hemma på Liane vid 8-tiden igår kväll.  Han hade fått plats med  Bills kvarlämnade amerikanska hund, den han vann på lotteri när familjen var på ett längre besök hos Mattias för ett år sedan. Mattias hade bara handbagage med sig på resan men hunden hade gått ner. Så roligt att Mattias kommit hem. Vi har väntat så länge. Han kunde inte lämna USA medan ansökan om Green Card (permanent arbets- och uppehållstillstånd) behandlades, så senaste besöket här hemma var förra sommaren i samband med storebrors bröllop o Lous dop. Kvällen ägnades åt grillknyte i Lianegrillen.

 

Idag lördag blir det  besök på Årjängs marknad förstås. Ikväll bjuder vi alla på något lite av varje på Liane, bl.a. Vätternkräftor som vi sparat till nu. Imorgon söndag skjutsar vi Markus-familjen till tåget och efter travet har vi ett sammandrag av närmaste släkt här på Liane för att fira lite. Mattias fyllde ju 40 år i våras men då var han alltså inte hemma, så vi passar på nu istället.  På måndag tror jag son Mattias var inbjuden till Kyrkerud för att berätta om sitt jobb med att rita dataspel. Det är en folkhögskola här i Årjäng som har estetisk inriktning. På onsdag åker han vidare till Stockholm för att träffa goda vänner där innan han åker tillbaka till Seattle.

 

Fyrhjulingsekipaget drog iväg till potatislandet. Och potatisen plockades upp med stor energi!

Hämtning vid tåget igår förmiddag av sonfamilj från Stockholm, Bill o Lou, Markus o Carin. Senare kom kusinfamiljen också. Så roligt att ha dem alla här, en fin helg har vi framför oss.

Jag funderar förstås på hur min lille tax Seffrin kommer att reagera vid sina första kontakter med vildsvin. Han är ju chef över de andra tre hundarna, stora stövare, och helt övertygad om att han är störst och starkast, inte rädd för något. ;-))  Han har med andra ord ett typiskt tax-ego, jättestort. Medan stövarna är inriktade på hare och harjakt så jagar Seffrin lite av varje och backar inte undan för något, vare sig djur eller lastbilar. Jag hoppas han inte träffar på ett elakt mordiskt vildsvin det första han gör när hans jaktsäsong startar i oktober, utan någon snäll en som bara nafsar lite så han blir rädd och håller sig undan. 

 

Jag var inte entusiastisk över inköpen av våra robotar, vi har en gräsklipparrobot och en dammsugarrobot. Det var Roland som ville ha dem. Om jag nu ska vara fördomsfull så är det ofta så att män gillar sånt som surrar och brummar. ;-))  Men jag har fallit för dem och gillar verkligen både Einar (gräsklipparen som är döpt efter trädgårdsmästaren som anlade gräsmattorna på Liane) och Rut (som dammsuger inne). Märker att jag går omkring och hoppas på att få tag på  en robot som torkar golven också. Det borde inte vara omöjligt. Kanske redan finns? Tacksam för tips förstås.

Just den här är en liten skänk till Roland igår från vänner som var på Brunskogs hantverksmässa. Men det kommer allt fler rapporter om att man ser vildsvin. En granne nära oss såg sugga med åtta kultingar, ca 4 månader gamla. På skogspromenaden med Hambo igår så såg vi bök efter vildsvin. Det har skjutits några i omgivningarna men inte så många. De smakar bra på tallriken men jag vet inte hur det är att ha dem i skogen runt sig. Framför allt vet vi inte hur våra hundar kommer att reagera på dem. Jag tror att stövarna är rätt coola, bryr sig nog  inte om annat än hare,  men visst är jag orolig för lille tax Seffrin som har ett klart uppblåst typiskt tax-ego, backar inte för något och jagar det mesta. ;-)) 

Så blev det, jag har skurat utemöbler mellan skurarna idag. Och vädret har verkligen växlat, sol och regn om vartannat, till och med regn medan solen sken. Dels är det bra att få rent möblerna nu i slutet på säsongen, dels behöver jag drygt 20 stolar på fredag till ett evenemang.

 

Övrigt under dagen har varit 

- tvättat några maskiner + lite strykning

- plockat svamp på en skogstur med Hambohunden

- kom hem med årets första älgfluga i håret

- förvällt och fryst svampen.

- svältdag på 5:2 så ingen matlagning, det ger mycket tid till annat.

 

Igår var verkligen inte magerdag. Vi var hos goda vänner och åt mycket god mat.

 

 

Jo, man måste över den när man åker till Umeå! Det finns ingen väg ikring.  Jag som är extremt höjdrädd började blunda långt innan förr och kollade inte förrän långt efter den var passerad. Nu har jag tränat lite med att ha solskyddet nerfällt och det går bättre. Det är mer de här hemska pylonerna (heter det väl?) som skrämmer än djupet ner till älven. Nu tittade jag faktiskt rakt ner när vi åkte över, fast jag tror inte jag skulle våga köra än.

 

 

Svampsoppa hade vi som förrätt igår kväll, lördag, när vi hade gäster. Jag gjorde en lite ny variant så jag tar den här för att ha den med i min receptsamling under kategorin mat här.

 

En halv liter Karl Johan

En halv liter kantareller  (kan istället vara 6 dl torkad svamp typ trattisar)

Förvällde snabbt och hällde bort vattnet, brynte dem ordentligt

 

En purjolök

En vanlig lök

En skiva selleri  (kan vara andra grönsaker också)

Två klyftor vitlök

 

Grönsakerna skar jag i småbitar och brynte sedan.

 

Alltsammans i en liter grönsaksbuljong som jag råkade ha i frysen + en tärning hönsbuljong, kan förstås vara annan buljong också. Koka i tre kvart. Tog  opp grönsakerna och mixade dem, blandade ihop igen. Hällde i ett 1-2  deciliter grädde, värmde och smaksatte med salt och peppar. 

 

Serverade  med små hårt stekta baconflagor på  och klippt persilja. Sen kan man säkert ha typ creme fraiche på men det hade vi inte den här gången. 

 

 

Det är en favvoplats i Umeå och det blir ett besök där varje gång vi är i staden. Dels brukar utställningarna vara intressanta, dels har man god mat. ;-)) Lovis gillade pannkakorna.

 

Nu börjar hösten på allvar. Morgnar och nätter kan vara nära frost och löven gulnar. Den här prydliga rankan hänger i den stora hängbjörken vid jordkällaren. 

 

Igår kväll  hade vi ett par goda vänner här på äting. Eftersom dagen var ledig för min del så blev det tid till att göra en trerätters: Svampsoppa med baconflisor, tjälknöl på älg och Boelzs äppelkaka.

Det var ett trevligt besök och speciellt eftersom en god vän jobbar där. Vi fick bästa uppassningen med mat och vin, speciellt vinet som han är expert på, utbildar sig till sommelier (stavning?). Detta är en klassisk restaurang som inte sällan tar emot kändisar som gäster. 

 

Jag har absolut saboterat min fina anddunväst i tvätten. På bilden ser man tunnlarna som förut var fyllda med lätta dun. Nu är de helt tomma och dunet finns i små knölar längst ut till höger i bild. Jag fattar inte vad som gick galet. Jag tvättade på fintvätt 30 grader utan centrifug. Ändå!! Någon som vet hur man tvättar anddunplagg?

 

Mer om besöket i Umeå i senare inlägg.

Under vistelsen i Umeå så besökte vi också Slöjdarnas Hus i Vännäs! Det är ett jättestort hus med massor av slöjdalster från bygden. Där finns allt tänkbart som man kan behöva till vardags och fest. 

Så fina nybyggda hus är det utanför Umeå. Vi bodde i ett sånt här hus som vi hyrde medan vi hälsade på dotter-familj och jagade hare. Vi hade inte just något av de här husen men ett likadant bredvid. Träfasaden är behandlad med hälften linolja, hälften tjära, så snyggt. Här från framsidan är det som stugor i gammal svensk modell men baksidan och insidan  har ett helt annat stuk. Rolig arkitektur. 

Det brukade vara ett firrande runt efter alla tillbehör inför en kväll i grillhuset eller en båttur. Men i våras gjorde jag iordning en grillväska som bara är att rycka med sig när det är dags. Den innehåller ätbestick, engångstallrikar, hushållsrulle, kasse att ta skräpet i, tändverktyg, grillbestick, salt o peppar och en del annat som behövs. Bekvämt när allt är på plats och inget blir glömt. Lilla Ikea-kassen är lagom i storlek. Under sommaren blir det mycket grillknyten och båtutflykter, skönt att kunna koncentrera sig på det som ska ätas istället för att jaga runt efter de här grejerna. 

 

Imorgon fredag mer om vår resa till Umeå, med jakt och besök hos dotter-familj.

Det är en fin skola, Waldorf i Umeå. Den här stora byggnaden är högstadiet och runt om på området finns små trähus, ett för varje klass med de yngre barnen. Man har ett lekområde runt skolan och ett skogsområde bakom här som barnen också kan välja på rasterna. Våra barnbarn går på den här skolan och vi hämtade upp här en dag nu under besöket i Umeå. Jag är glad att de går på den här skolan. Verksamheten är bra med ett helhetstänk att alla sinnen ska vara med i undervisningen inte bara intellekt. Mycket av lärandet sker genom drama, musik, fantasi,  bild o form, rörelse, natur osv. Sen kan väl jag känna hur viktigt det är att barnen  får vistas en stor del av sin uppväxt i hus som är fint byggda med kvalitetsmateriel överallt o genomtänkt färgsättning. Man blir harmonisk och lugn av av att vistas på skolan. Jag har ju jobbat ett par decennier i en skola som är ful, plastig,  helt nedsliten och delvis möglig, vet ju vad det gjorde med mig att möta den synen varje morgon. Tänker ibland på vad det gör med barnen i Årjäng att tillbringa så stor del av sina liv i de  dåliga lokalerna. Som sagt, jag uppskattar verkligen Waldorfskolan i Umeå och är glad att mina barnbarn fått gå här.

Den borde egentligen bara dö och försvinna. Jag planterade den en gång för länge sedan bakom den här tujan. Den var mindre då. Men nu är tujan  stor och funkar som stöd för den här klängväxten. Tillvaron för klematisen bakom busken kan inte vara så lättvindig. Det är mörkt och oftast alldeles kruttorrt invid väggen.  Men varje år så blommar den rikligt och blir bara större. Det måste vara något som den gillar här.

.... vilar upp sig efter jakt! Hej har haft svansförlamning ett par dagar men snabbt återställd. Svansförlamning är egentligen inte en förlamning utan en inflammation i nervsystemet vid svansroten. Den gör så ont att hunden inte vill röra på svansen utan den hänger ner. Det drabbar ofta i samband med avkylning. Hej blev bra strax och det blev bara två dagars jaktuppehåll. Han fick en medicin utskriven också men började bli bra redan innan han tog första tabletten. Han har haft bra jakter i goda jaktmarker, med gott om hare. 

Det ligger precis vid Umeälven och har en trevlig lite lekplats för barnen medan föräldrar kan fika eller äta. Fast jag ser att kanten mot älven där borta saknar räcke. Tänk om något barn på sparkcykel eller någon barnvagn skenar iväg och ramlar ner i vattnet. Hoppas det aldrig händer- 

Det var verkligen en magisk fullmåne igår kväll, måndag! Men den stiger snabbt uppåt, det gäller att vara snabb med kameran om man vill fånga ögonblicket. Här ser det ut som om granskogen håller månen uppe. ;- )) För övrigt var månen lika vacker i kväll tisdag. Och lika full såg det ut som. 

Det är tacksam mat att laga till, svår att misslyckas med. Det finns redan massor av smak i köttet och det lätt att bryna i små bitar. Ibland blandar jag i malet kött också som här. Har även mycket svamp, lök, vitlök, lite senap, älgbuljong, och en skvätt svart vinbärsaft  (går bra med gelé också) 

 

Alltså vi var inne på en djurbutik och det finns helt fantastiska  möbler för katt och hund !! Det mesta har priser med fyra siffror.  Här ovan en kattsäng som kan hängas på väggen ;- ))

Barnbarn Lovis i Umeå har varit på Västerbottens museum, ätit lunch och fått "Friska fläktar" som lördagsgodis. Hon busar och låtsas att det kommer ett godismonster och tar tablettasken. Leker gärna drama. Först inne och kollade på fotoutställning och gunghästen och gungfågeln. Sen utomhus hos gräsänderna och hönsen.   Vackert sommarväder, strålande solsken och plus 20 grader har det varit i Umeå. 

Förr var det en stor årlig händelse, nästan som julafton. Inte lika stort längre kanske och det har väl Ikea själva bidragit till genom att under året skicka ut ett antal småhäften som inte är så upplysande. Årets katalog får i alla fall godkänt. Den är återigen redig med möblerna placerade så man ser hur de ser ut. Under de senaste åren har man annars kört med någon slags stökig stil där det mest har varit dolt under ditslängda prylar som skulle göra katalogens bilder lika våra hem i praktiken. Men jag vill ju inte kolla på stök, det räcker att se  hemma. I katalogen ska det vara fint och prydligt. Den där fåtöljen som man kan dra för och försjunka i en bok hade jag gärna haft som barn. ;-)) 

 

... i Hemavan den här veckan och hämtas här vid busstationen i Umeå av lillasyster Lovis (som har längtat mycket!) och sin mamma till höger (som också har längtat mycket förstås)  Det gick bra att vara utan mobiltäckning i flera dagar!  Och I. har burit en jättetung ryggsäck 1 mil tur och retur, vi är fulla av beundran!

 

 

När man går i skogen så dyker de upp ibland, lämningar efter de människor som bodde här men husen är borta sedan länge. Man brukar kunna se lite rester av stenmurar och så groparna som var jordkällare. Ibland är det mitt i vilda skogen, utan annan väg dit än en stig. Man undrar alltid hur de levde och hade det? Fick de svälta? Hur långt fick barnen gå till skolan, ensamma i mörkret? Fanns det jobb att få? Hade de några husdjur? Jag slås av tanken att vår välfärd och vårt välstånd har inte kommit till oss med automatik, det har inte funnits i alla tider. Våra anfäder och anmödrar har arbetat och kämpat för sin egen överlevnad och för att alla skulle få det bättre. Och jag skänker dem en tacksamhetens tanke. Och hoppas att kommande generationer också ska förstå att värdesätta vårt välstånd och inte ta det för givet. Det är ingen skänk från ovan utan resultatet av hårt arbete hos generationer. Vi måste vara rädda om det.