Inga Magnusson

När man går i skogen så dyker de upp ibland, lämningar efter de människor som bodde här men husen är borta sedan länge. Man brukar kunna se lite rester av stenmurar och så groparna som var jordkällare. Ibland är det mitt i vilda skogen, utan annan väg dit än en stig. Man undrar alltid hur de levde och hade det? Fick de svälta? Hur långt fick barnen gå till skolan, ensamma i mörkret? Fanns det jobb att få? Hade de några husdjur? Jag slås av tanken att vår välfärd och vårt välstånd har inte kommit till oss med automatik, det har inte funnits i alla tider. Våra anfäder och anmödrar har arbetat och kämpat för sin egen överlevnad och för att alla skulle få det bättre. Och jag skänker dem en tacksamhetens tanke. Och hoppas att kommande generationer också ska förstå att värdesätta vårt välstånd och inte ta det för givet. Det är ingen skänk från ovan utan resultatet av hårt arbete hos generationer. Vi måste vara rädda om det.