Inga Magnusson

NWT har varit en riktig vargkramartidning men börjar bli mer realistisk.  Nu har varghanteringen från myndigheternas sida till synes spårat ur på flera områden.  De berörda (många i Värmland!) är arga och förtvivlade. Tidningen dristar sig till att referera åtminstone en del av kritiken. 

 

Om man vill börja med att se det som händer i stora drag så kan man slås av tanken  att Naturvårdsverk och Länsstyrelsen (myndighet)  till del hanterar rovdjursfrågorna utifrån enskilda tjänstemäns agenda, inte utifrån intentionerna i riksdagsbeslut. Annars är det ju normalt så att verk och myndigheter ska verkställa riksdagens och regeringens beslut, inte hitta på egna.

 

Den förra riksdagsmajoriteten hann besluta om en proposition när det gäller rovdjur innan den fick avgå efter valet och det beslutet var inte så tokigt. Man gick förstås med på att vargstammen skulle få vara livskraftig i enlighet med internationella överenskommelser. Och nu hade man noggrant utrett gränserna för gynnsam bevarandestatus som EU efterlyste för att tillåta reglerande licensjakt. Siffran landade på minst 170 - 270 vargar i hela landet. Och då var det tilltaget marginal så att man skulle klara även att det hände nåt speciellt med stammen, sjukdom eller annat. 

 

Med i beslutet fanns också att man skulle i förvaltningen ta hänsyn till  socioekonomiska faktorer, alltså hur folk hade det som levde med varg, hur deras jakt, näringsverksamhet, djurhållning, vardagsliv, boende påverkades. Det  skulle inte enbart tas hänsyn till vargens biologi.

 

I riksdagsbeslutet fanns också klart utsagt att vargen var för ojämnt fördelad över landet, att en del områden hade  många djur och att man skulle sträva efter jämnare fördelning. 

 

Man skulle också inrätta Viltförvaltningsdelegationer länsvis. De skulle vara ett stöd för länsstyrelserna i beslut om rovdjuren. Ledamöter skulle vara utsedda i länet och därmed skulle man försäkra sig om en förankring hos lokalbefolkningen i sina beslut.

 

Så långt alltså riksdagsbeslutet som inte var så dumt egentligen och man kan tycka att intentionerna i det var ok. 

 

 

-  Naurvårdsverket  underkände riksdagens beslut (borde inte ett statligt verk kunna göra!!!),  tillsatte en ny egen utredning om gynnsam bevarandestatus och kom då till att det ska vara minst 300 vargar (!!!). På det sättet rundade man fräckt riksdagsbeslutet utan att komma till ett resultat som på avgörande sätt ändrade något för vargstammen. Man häpnar att inte politikernivån reagerade över verkets egenmäktiga förfarande i en kontroversiell fråga med hög politisk laddning.

 

- Naturvårdsverket har centralt beslutat om miniminivåerna för vargstammen i varje län och man har ignorerat vad länen och deras viltförvaltningsdelegationer tagit fram.   Naturvårdsverkets  nivåer grundar sig på flera år gamla siffror över antalet vargar i varje län. Då hade exempelvis Gävleborgs län enstaka föryngringar och Värmland ett stort antal. Och när man nu fortsätter att utgå från den räkningen så permanentas den felaktiga fördelningen, den som riksdagen beslutat skulle rättas till. Vargarna själva har ju spridit sig till Gävleborg så där finns rätt många nu. De ha varit rätt duktiga på att uppfylla riksdagsbeslutet om bättre fördelning över landet. ;-))Men den goda spridningen riskerar att saboteras av att Naturvårdsverkets miniminivåer baseras på läget 3 år tillbaka och låser fast fördelningen..  

 

Så här var det: Varje län tog, på order av Naturvårdsverket,  fram en  förvaltningsplan med gediget arbete och enligt Värmland så skulle man ha miniminivån  5 - 7 föryngringar och Gävleborg kom fram till 4. Men Naturvårdsverket struntade i länens arbete och  ändrade med ett penndrag till  minst 11 föryngringar i Värmland och minst  2 i Gävleborg och den fördelningen ligger kvar år efter år.  Genom det förfarandet så permanentar Naturvårdsverket den sneda  länsvisa fördelning. Det innebär att riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar där koncentrationen är hög och låta dem omfördela sig till län med färre djur saboteras.  Dessutom tar man ifrån länen den lokala förankring som det var tänkt att åstadkomma. Värmlands Viltförvaltningsdelegation gjorde ett gediget arbete för att ta fram sin förvaltningsplan och man undrar varför man skulle lägga ner allt det arbetet när Naturvårdsverket bara slänger det i papperskorgen. Det borde istället vara så att verket ger varje regional rovviltförvaltningsområde (Värmland, Dalarna, Örebro, Gävleborg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Västra Götaland utgör det mellersta området) en miniminivå utifrån den centrala. Då kunde man regionalt hantera antalsfrågan och fördela utifrån varje läns förutsättningar. Och då skulle riksdagsbeslutet om lokal förankring i besluten skulle kunna uppfyllas, det gör det inte inte nu. 

 

- Vilförvaltningsdelegationerna skulle alltså sättas samman så att länets intressegrupper skulle ha representanter med, bl.a. från politik, naturintresse,  jakt, polis, markägare, osv. Men MP i den nya regeringen krävde att det skulle bli fler representanter från naturintresset typ Naturskyddsförening, därmed fick de mest berörda, markägare och jägare och djurägare mindre att säga till om.

 

- Sen till senaste hitte-på från en representant för länsstyrelsen i Värmland; spridningszoner där licensjakt inte ska vara möjlig. Alltså man har uttryckt sig som att det finns  områden i norra Värmland där vargantalet inte ska minskas för man vill att vargarna ska utvandra till områden längre norrut. I praktiken innebär det att de områdena blir barnkammare för andra områden. Men det är ett tänk utan förankring i någon praktik eller forskning. Vargen i Sverige har inga som helst problem med att sprida sig över landet på egen hand. En varg går glatt 10 mil på en natt. Genom att inte tillåta licensjakt i spridningsområdena, inte heller i gränsområdena till Norge, inte heller på vargar som anses biologiskt värdefulla så blir det inte mycket kvar som kan jagas i det län som har mest varg i Sverige!!!! Man väljer att strunta i riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar i de mest drabbade områdena.

 

- Skyddsjakt finns formellt möjlighet till men den ska beslutas av länsstyrelsen och man har varit onödigt restriktiv. Människor har fått leva med att ha varg nära inpå sig under långa tider,  varg som har dödat många tamdjur, men man har inte fått ta bort varg. Därför väcks en våg av bitterhet när man nu läser om hur stockholmsnära varg inte behöver härja värst länge innan det beviljas skyddsjakt, ändå verkar den vara extra skyddsvärd med sin genuppsättning.  Är det skillnad på folk i glesbygd och folk nära storstad? Styrs skyddsjaktbesluten av rädsla för negativ opinion mot varg mer än av den verkliga hotbilden? Och hur kan man bara ignorera riksdagsbeslutet om att man ska ta hänsyn till socioekonomiska faktorer?

 

Nu kan man hävda att skyddsjakt inte ska vara förvaltning, men där har man redan från myndigheten sagt att man kan inte ha lagom stor licensjakt eftersom man måste spara undan för eventuell skyddsjakt och då har man alltså blandat  ihop skydd med förvaltning.

 

Också märkligt att hela tiden lägga på nya marginaler på miniminivåer. Det fanns marginal för miniminivån redan i riksdagbeslutet, sen blir det för varje nivås beslut nya marginaler och nya marginaler fram till i stort sett ingen licensjakt alls. Naturvårdsverket lägger på en ny nivå och sen ska länsstyrelserna lägga på ytterligare säkerhetsnivå. 

 

Man räknar officiellt idag med att det finns 355 vargar i Sverige  och 100 i Norge. Då borde årets licensjakt bli på 55 vargar i Sverige och åtminstone 25 - 30 i Norge om man ska komma ner till de miniminivåer som man beslutat om. Och när man räknar det antal som finns kvar efter jakten så finns inte årets föryngringar med eftersom de föddes efter inventeringen som avslutades i mars - 17. Det bör var minst 13 föryngringar med lågt räknat  5 valpar i varje, dvs alltså ytterligare 60 vargar  före och efter vargjakt. Det innebär  415 vargar före jakten och 360 vargar efter jakten.

 

Beslut väntas före 1 oktober i alla aktuella län och det ska bli intressant att se vad det innebär. 

 

Just nu berättas att den totala vargjakten i Sverige blir hälften så stor som den borde vara, 22 djur!! Och i Värmland 6. Det är skandal!