Inga Magnusson

Det får nog bli en kategori för pensionär här på bloggen. Det är ju en helt ny period i livet för mig och visst är den värd lite reflektioner. 

 

Min tid har ändrat sig när jag nu blev pensionär på heltid. Känslan av total makt över den egna tiden är en svindlande frihet fortfarande, men det går väl över och blir gammalt o vant. 

 

När jag jobbade så måste min tid liksom hackas sönder i småbitar med planering av sånt som måste göras, och sen sättas ihop igen i ett pussel som inte lämnade några glipor över av spill i tid eller rum. Nu kan jag göra färdigt utan att snegla på tiden för den känns helt oändlig. Det ger ett livslugn som inte är fel, en sorts harmoni i vardagsliv. 

 

Ett exempel häromdagen: Jag såg någon lort på vårt gamla röda kakel  (sedan 1977!) över diskbänken och spisen, började ta bort det och upptäckte att hela kaklet nog behövde en rejäl sanering. Det blir ju fort fett och smuts både på själva kaklet och på de svarta fogarna. Jag röjde bort allt som stod och hängde framför, skrubbade och fejade tills det var helt rent och fogarna kolsvarta igen. Putsade med fönsterputs sist. Det tog nog ett par timmar  sammanlagt men det var med stor tillfredsställelse som jag kollade in det hela när det blänkte färdigt. När man jobbar och jäktar omkring så får sånt bli bara en snabb torkning av det värsta och resten får anstå. 

 

Jag inser nu att huset är fullt av halvdana projekt och massor av saker som bara lagts undan. Nu har jag äntligen tid att göra färdigt och få känna mig nöjd med resultatet. Det ser jag fram emot. Fast jag sysslar med en hel del annat också mellan varven. Att bara städa och plocka vore trist, det får bli när jag får lust.