Inga Magnusson

En av våra goda vänner, Eskil S, från Skillingmark, fyller jämna år idag tisdag. Stort grattis från oss!

Roland har redan varit hos Dig och Solveig i Karlstad och uppvaktat men vi grattar den här vägen också!

Vägen från Blåsåsen till Hopbröten och vidare till Döverud och hem gick vi. Här ute på kalhygget var det intressanta harspår!


Klockrent harspår och färska var det.


Vid Hopbrôten såg vi alldeles färska lodjursspår. Lon hade strukit efter väggen på huset, precis som en katt och vidare upp emot åsen mot Blåsåsen. Vi letade sedan hela vägen efter något utspår men fann inget. Alltså låg lon däruppe någonstans på åsen och lyssnade på oss. Lodjur är nattaktiva djur ¨så de söker daglega och de vill gärna ligga högt så de har koll på läget runt om sig. Märklig känsla att det måste ha legat däruppe inom hörhåll från oss och lyssnat efter var vi var. Ger sig säkert ut på natten på jakt. Det är inte så långt från den plats där vi såg ett rådjur  slaget av lodjur på vägen upp till Döverud förra året. Hundarna reagerade inte med något stort intressse. Taxen var nog mest nyfiken på den här katten.  

Den här lilla söta tjejen, Elin i Knappstad, hann precis knoppa in när vi var där på en snabbvisit förra lördagen  efter hockeyn.  Himla harmligt! Men hon är söt när hon sover också! Lite lik Madicken är hon med de ljuvliga lockarna.


Där såg vi en reg skylt för sanna entusiaster! Kunde inte låta bli att fota. Har ingen aning om vem som äger.

Hotellet i Årjäng gjorde ett suveränt konferensarrangemang igår kväll, lördag, för Svenska Jägareförbundets länsstämma!

Vi har ju halkat runt på de här stämmorna nu rätt många  år, men det här var i särklass. Allt klaffade, personalen var glad och hjälpsam med snabba ingripanden om det behövdes. Maten kom ut till alla gäster på blinken och den fick mycket beröm av gästerna. Reinhold bakade kaka till eftermiddagskaffet och jag fick friterade äppelringar med glass till efterrätt! Bara en sån sak! Snapsvise- och dansmusiken var väldigt bra med lanthandlaren Rickard, Alf och ytterligare någon som jag inte vet namnet på. Alf D gjorde ett trevligt kåseri om Gustav Schröder. Sen var det historier mellan varven förstås.

Hotellet heter ännu så länge Norlandia, men ska bli ett Best Western snart.


Så här ser hotellet ut, eller rättare sagt såg ut när det var nybyggt! Kortet är taget då.

Det är roligt att hamna på såna här mat-tillfällen med människor som man inte umgås med annars;

till vänster om mig en man (Johannesson) från byggbranschen i Oslo. Han visste berätta att på det företaget han jobbar på så har man sagt upp 100 av 260 anställda.De dåliga tiderna drabbar även Norge fast vi inte tror det.  Den norska staten har förlorat otroliga 800 miljarder av oljefondernas kapital under krisen men har kvar drygt ett par tusen ändå och man vill nu satsa på att bygga / renovera skolor och transportväsendet med statliga pengar för att stödja sysselsättningen. Sverige väljer ju vägen med ROTavdrag för privatpersoner istället.

mitt emot mig hade jag representanten från Örebro län, Thomas A som bor i Hallsberg och som kunde ge en liten rapport från min uppväxttrakt.

till höger om mig hade jag Stefan L som representerade Jägarförbundets centralstyrelse. Han är dessutom ledamot av (undrar om man säger så?) Högsta domstolen och ägare till marken längst ut på Värmlandsnäs. Han visste berätta att man numera måste ha prövningstillstånd för att överklaga till hovrätterna, inte bara till HD och att det kommer att avlasta rättsväsendet så att man hinner med bättre i hela systemet. Väntetiderna för att få¨en sak prövad har ju varit så lång att rättssäkerheten ibland varit hotad.  (Kul att få prata juridik. Efter att ha nosat lite på juridikstudier en gång i tiden så insåg jag att jag nog egentligen borde ha blivit jurist. Det förefaller så vansinnigt spännande och alla våra lärare i ämnet var smågalna!)  

Jag hade alltså en väldigt trevlig kväll och lyckades med konststycket att hålla mig vaken till klockan halv 1.

Nu har vi drabbats av HD och Blue Ray eller nåt. Herregud att detta ska vara så svårt att begripa. Så här är det:

Vi köpte en videokamera till slut och tyckte att vi skulle kosta på oss en med HD-kvalitet när nu TV; n har HD och vi inte har köpt någon förut.  Videokameror kan spela in direkt på dvd-skiva eller på minneskort. Vi valde en med minneskort eftersom den blir liten i formatet, man kan ha den med i fickan.

Det inspelade blev jättefint när vi tittade på det via kameran direkt till TVn . Men sen kom kruxet när vi skulle bränna över från minneskortet till dvd-skiva. Det funkade inte. Och det kommer inte att någonsin fungera utan en speciell inspelare, något som heter Blue Ray eftersom HD-kvaliteten ställer så höga krav på kapacitet. Det säger inkallad expert.

Så vad gör man då? Köper något som heter Blue Ray brännare separat (obs inte Blue Ray uppspelare bara, för det är nåt annat) ?  Eller kan man köpa en ny dator som har allt det där inbyggt? Eller ska man köpa minneskort bara, spara på dem och inte spela över? (Ett minneskort på 4 timmar kostar 800SEK! Men å andra sidan får man väldigt fin film för pengarna, det kanske ska vara värt det. Man filmar mycket på 4 timmar) .Vi behöver egentligen också en dator som har kapacitet för ett ritningsprogram som gubben behöver i jobbet.

Usch, varför ska vi vara så korkade när det gäller sånt här? Vi kan inget egentligen och det blir fel hela tiden! Jag får dessutom teknikpanik och vill inte ens tänka på eländet, bara ha en färdig lösning presenterad. Men jag har insett att det finns inga färdiga lösningar, man måste konstruera dem själv utifrån de egna behoven. Det går så fort med den här utvecklingen.
 
CD-rombrännaren (heter säkert inte så!) som jag använder att bränna digitalkamerans bilder på skivor, fungerade inte på någon dator längre. Vi fick köra en rensningsdisk som kunde putsa på lasern så den blev ren och så fick vi installerat ett nytt brännprogram så nu kan jag ägna helgen åt att tömma fulla minneskort. Men jag inser mer och mer hur vansinnigt det är att försöka lagra bilderna i så hög upplösning. Det tar alldeles för stor plats och när har  man någonsin ett behov av att dra upp till pappersfoton på A3 eller större?   Nu ska jag ändra den inställningen i kameran så jag får rimlig storlek på bilderna

Pixlarna kan slänga sig i väggen!!   De har väldigt lite att göra med kamerans kvalitet egentligen, åtminstone om man är som jag bara en glad amatör.

Råd och dåd om detta med teknikeländet mottages tacksamt!

...är det i Årjäng idag. Det är ett stort evenemang med jägarorgansationens representanter från hela länet på plats. Jag tror att det kan vara så där 150 personer som deltar. Det tilldrar sig på hotell Norlandia och alla som är medlemmar i förbundet har självklart tillträde till stämman som åhörare. Det hela börjar klockan 1 idag men delegaterna börjar checka in vid 12 tror jag. Så nu blir det många "grönklädda män med stora benfickor" som någon uttryckte sig om jägare.

I Årjängskretsen finns 700 medlemmar på en befolkning av 10.000. Jag vet inte exakt hur stor andel det bli. Men någonstans runt var 10:e vuxen person i kommunen är jägare och kanske fler ändå, för man kan ju jaga utan att vara medlem i Jägareförbundet. Jakten är i alla fall stor i vår kommun och i många andra glesbygdskommuner och intimt förknippad med markägande. Markägare och jägare är ofta samma person här, 90 % av skogen är privatägd, alltså väldigt lite bolagsmark och genomsnittsarealen på fastigheterna är bara 30 ha. Det gör att man måste kunna samarbeta i viltvårdsområden för att klara av jakt, viltvård och eftersök på trafikskadat vilt exempelvis.

I entrén på hotellet så blir det en del utställningar av kläder med jakt- frititdsanknytning, en fin fotoutställning med naturbilder och något med skogsmaskiner och kanske något annat också. Utställningarna kan givetvis besökas av andra än stämmodeltagare, de är öppna för alla och rekommenderas.

I kväll blir det supé för så där  80 personer och därefter dans. Maten ser jag fram emot och musiken. Dans är väl inte mitt favvointresse precis men det går.

såg det ut så här på vägen till jobbet, E18 på väg mot Årjäng. Farten var så där 30 km / tim.
Det kördes i bilkaravan i snöyran, verkligen snöstorm!


Och så här var det inne i samhället, traktorer med gruslass samt  snöiga bilar. Vintern ger sig inte i första taget i år!
Barnen kunde åka i våra backar runt skolan igen.

En del hyss har vi för oss framöver:

I morgon på jobbet hurras det för en god vän och kollega som fyller, nej inte år, men frihet och fritid. Inte så svårt att gissa vad det rör sig om! GRATTIS! Om Du läser detta!

En  stor föreningsstämma på hotellet i Årjäng till helgen, det blir lite festligt också i samband med det.

Jag ska till Stockholm på egen hand någon vecka under våren.

Vi ska tillsammans till Tyskland och hälsa på goda vänner. På vägen dit eller hem träffar vi goda vänner i Varberg en stund för en fika eller så. Det borde kunna bli något museebesök i Göteborg också, måste kolla vad som visas där just nu.  Harmligt att komma mitt i en eventuell omhängning.  Det torde bli Louisianna också och Arken på hemvägen.  Kanske några fler stopp för vänbesök efter vägen! Planerna är som vanligt inte klara än, vi är senfärdiga.

Gubben ska till Japan, till Kyoto en sväng.

Vi ska fira Lennart J i K-st en lördag kväll

Skogsdag på travet i Årjäng den 3:e maj

Roland ska träffa miljöminstern och prata om det bedrövliga rovdjursförvaltningsförslaget .

När isen smälter kommer fiskegästerna.

Detta är sånt vi vet om nu för tillfället.

Och sen hux flux är det sommarlov!!

...har jag gjort nu. Av olika skäl har det varit tidsnöd de senaste dagarna så jag har inte gjort det så som jag brukar. Men nu är det alltså gjort så det går att gå tillbaka och läsa om man är nyfiken!

Och jag får en bestämd känsla av att han vet om det också!!





Han är så silkemjuk och trevlig inne. Han kopplar av helt och är en riktig knähund.

Eftersom alla andra hittar vårtecken så måste även jag försöka. Vi som bor i v'ästra Sverige har ju fortfarande en hel del snö kvar, men lite vår är det.


Ett svanpar har bosatt sig nere på åkrarna på just den här fläcken och ibland nere i tjärnet. Vi har sett två tofsvipor också och hoppas att det är våra kära fåglar från förra året och inte några på genomresa.


Blommor i modrens rabatt; krokus och snödroppar, men vi tar inte bort gransriset än för det snöar ibland.


Kajorna sitter i flockar i de stora träden här nere på prästgården.


Ett vårtecken så gott som något är att all vinterveden är hemma. Nu ska den bara kapas och forslas in i vedskjulet.

'
Lite här och där runt huset smälter det i alla fall.


Lite öppet vatten är det nere i viken. Med vind och regn och sol och ingen nattfrost så ska det gå fort nu.

Idag blir det Färjestad - Skellefteå i semifinalmatch i Karlstad. Vi ska sitta i restaurangen och fira R på Åsens jämna födelsedag tillsammans med några till. Ska bli kul!

...att få bo där jag bor och få se sånt här; ko med två kalvar på andra sidan vägen från vårt hus räknat.  Visst är de fina!


Snön är på väg bort men rätt mycket är kvar än.


Friskvårdstimme nere vid sjön är inte fel.



Isen börjar gå bort men det är alltid lite nervöst eftersom vi väntar de första fiskegästerna i mitten av april.


Det är lättare att grilla i vedkorgarna nu på vintern än att rensa upp hela grillbädden. Hundarna är med förstås, alla tre. Vi har nu Jazz, Oskar och Leta hemma.

och min mans förhållande till de här djuren förblir en väl förborgad hemlighet.  :-)

Det här är delar ur en märklig enkät som Roland fick häromdagen i sin egenskap av ledamot av länets rovdjursråd. Flera av ledamöterna trodde direkt att det var ett dåligt skämt, men tydligen är det på fullt allvar. Det kanske är viktig och epokgörande forskning men jag har goda skäl att anta att svarsfrekvensen riskerar att bli låg. :-)) Minst en halv miljon räknar man med att undersökningen ska kosta för det har man fått i anslag till den. Vad man egentligen har för avsikt att undersöka och varför står inte i pappren som följer med.

Roland dubbelkusin, Rolands farbror Nils, moster Doris, Roland.



Rolands dubbelkusin Inga-Lill och moder Maj.



Här är Liane.
 
Fast det boningshuset som fanns här 1909 låg strax till vänster om det nuvarande som byggdes 1949. Man kan se en sten i dagen där det gamla huset låg och min svärmor har en fin rabatt där med lökväxter.

Ladugården byggdes 1936 så den såg också annorlunda ut då 1909. Den gamla ladugården låg nog till höger om bostadshuset härifrån sett. Det kan ha varit flera hus varav något på andra sidan vägen nere i backen, bl.a. en lada som luffarna brukade övernatta i enligt muntlig tradition.

Lite snabbt :-)) om släkten då;

Olof Nilsson - Boberg  var soldat till Västra Boda, vice korpral. Det soldattorpet låg i Västra Boda i gränsen mot Tegen. Han var gift med Maria Byttner kaptensdotter från Långserud. Båda var från Långserud. Hon var enligt sägen av vallonsläkt. De fick barnen
-Karl , Rolands anfader
-Olle på Skörve (anfader till vår goda vän nere i Näs, Marita som jag just har ´pratat med i telefon, gift med Rolf, de har dotter Cecilia och som väntar andra barnbarnet i dagarna),
- Edward emigrerade till US
 - Anders,
- Gustaf,
- Vilhelm,
- Wilhelmina (Mina i Mineträdgården på Prästgården barnmorska i socknen),
- Kristina emigrerade och gift Björk
- Charlotta (Lotta som fick Linnea som emigrerade till Amerika och blev mormor till Karen Boucher  som bor på  Cape Cod gift med Bob och som har besökt oss och som vi har kontakt med. Lotta bodde också vid Prästgården och var dödgrävare, kyrkvaktmästare osv).  

 Olof Nilsson - Bobergs äldste son hette alltså  Karl Boberg   och via honom fortsätter släkten ner till Roland. Han gifte sig med Anna Kajsa Johannesdotter  1877. Karl  arrenderade i Risviken, men kom till Liane
 14:e mars 1909 = 100 år sedan. Karl: s och Kajsas barn var bl.a. Ester (ibland nämnd Estrid) som gifte sig med Gustav Kylén (son till Alfred Kylin,  som kom från Blomskog och hans Emma.  Alfred räknar släktskap med gräv-bröderna Aronsson i Blomskog bl.a.) och de tog över på gården Liane. Gustav var alltså Rolands farfar och Ester hans farmor.

(Nu går vi in på en annan släktgren tillfälligt; Gustav Kylén hade några syskon;
-Yngve,
-Gottfrid (till Dalbacka i Vårvik fick barnen Erik och Åke som var ogifta och som dog för något år sedan),
-David (som bodde på Döverud, gifte sig med Anna och de fick barnen Runa, Hanna och Gunvor vilka alla blev kvar i trakten, deras ättlingar är Kjell på Perekûel, Maj i Signebyn med barnen Jörgen och Malin, Östen i Signebyn med dottern Marie, Bengt på Döverud med sonen Sören ),
-Hanna (flyttade till Ölmheden och fick barnen Runa och Arne),
-Ester som var med på en dans vid dansbanan på träbron  vid nuvarande Tjolitta när räcket brast, flera föll i älven och hon dog i lunginflammation efteråt). )

Tillbaka till Bobergssläkten;
Ester född Boberg, Rolands farmor,  hade bl.a. syskonen
- Valfrid ogift
- Oskar ogift tog över brukningen tillsammans med sin mor Kajsa först och sedan med Gustav Rolands farfar, och senare med Tyko Rolands far. Om Oskar på Liane finns många historier att berätta. Han var Rolands "lekkamrat" under uppväxten. En kreativ och lite ovanlig person.
- Mári (Maria) på Blåsåsen, mor till Anna på Döverud som nämns ovan som gifte sig med David och de fick barnen Hanna, Gunvor och Runa osv. Mári var gift två gånger, den första gången med en Molin
- Emma som gifte sig med en Hellberg, anfäder till Anders Hellberg i Säffle som ofta jagar här numera.
- Anna i Sanda anmoder till Tore i Svensbyn
 - Hilda i Svarttjärn, Dalsland gift med en Hassel.

Ester och Gustav Kylén ( Rolands farfar) bodde i alla fall kvar på gården och tog över brukningen. De fick barnen
- Svea (dog i blindtarmsinflammation när hon var ung),
- Tyko  som tog över på gården, tillsammans med broder Nils (på bilden ovan!). Tyko gifte sig med Maj (på bilden ovan) och fick barnen Gun-Britt (med dotter Anneli som har barnen Matilda och Märta. Gunnar  som fick barnen Jonas och Ann- Charlotte som har barnen Josefin och Joakim Kylén samt Simon och Natalie Myrén , och Roland ( som tog över på Liane 1982) sambo med mig  och vi har barnen Malin, Markus och Mattias. 
-Nils (bilden ovan) som bor kvar på Liane som gifte sig med Anna och fick Ingvor som tillsammans med Jonny fick Petra och Anna-Lena. Anna - Lena  tillsammans med James fick Jimmy, William, Konrad och Douglas. Petras barn heter Sixten och ?. Petra gifte sig med en flygare och bor i Ronneby.
 -Emma som gifte sig med Harry som fick Klas, Göte, Ulla, Ove, Inge, Sune och Mona alla med efternamnet Sellin åtminstone från början sedan gifte de sig och fick sammanlagt många barn varav en hel del finns kvar i Årjäng än och deras barn och barnbarn i sin tur. Träffar en hel del av dem dagligdags på mitt jobb på skolan i Årjäng.
- Helge som fick sonen Ragnar bosatt i Arvika,  som har  4 barn om jag minns rätt. 
- Lisa som gifte sig med Ernst och de fick Åke som flyttade härifrån och Laila (mor till Ulrika och Åsa, varav Ulrika bor kavr i Sillerud),
- Astrid som gifte sig med Gunnar och bosatte sig i Malsjö och de fick sonen Göran som tragiskt omkom i en trafikolycka 1973,
- Evert som gifte sig med Rolands moster Doris (bilden ovan) och de fick dottern Inga-Lill (bilden ovan) som alltså är Rolands dubbelkusin och hon har barnen Sara, Martin och Sofia. Sara har sonen Melker.

De av Ester och Gustavs barn som lever idag är bara Nils som bor kvar på Liane och fyller 91 i oktober och Lisa som bor i Svensbyn bredvid min mamma.

Gustav Kylén, Rolands farfar, alltså pappan till alla de här barnen ovan, dog i tbc när han var bara drygt 40 år. Den äldste sonen Tyko tog över brukningen tillsammans med morbroden Oskar och broder Nils. Då var Tyko, Rolands pappa endast 17 år gammal och tillsammans med morbrodern och sina äldsta syskon hade han en stor försörjningsbörda för sin mor och alla sina yngre syskon. Det yngsta syskonet Evert, var bara ett par, tre år gammal. Det var hårt skogsarbete vintertid som gällde och deras hustrur fick då sköta om ladugården och djuren under veckorna, också ett tufft jobb tillsammans med plikter i hemmet. Under "an-timmarna" alltså under de tider som det var jäktigt i jordbruket så hjälptes alla åt.  Liane var för sin tid en stor gård och det gick åt mycket arbetskraft. Nu är brukningen utarrenderad till bröderna Jacobsson i Långserud.

För mig är detta en fascinerande släkthistoria eftersom jag för egen del har  en knapp handfull kända släktingar  i livet:-))

Ibland skissar vi på att bjuda in alla ättlingar till Karl och Kajsa på Liane till ett gigantiskt knyte  här på Liane och berätta om släktens och gårdens historia för de som är intresserade. Det vore roligt!!

Så här såg kartan ut över Liane och bygden í slutet på artonhundratalet. Kyrkan var under byggnation. T betyder torp, G betyder gård och ST betyder soldattorp.

Det som är kyrkoherdeboställe och snett upp till vänster är Liane gård. Lihagen  tror jag skulle vara Lihaget,  sockenens sista utpóst för de allra fattigaste,  Libråten är det vi kallar Döverud idag.  Lindtjärn på kartan kallar vi Lintjärn idag, Litslerud kallar vi Lisslerud, Qvarnen kallar vi Kvarna.  Kartan är från den tiden när den nya kyrkan byggdes, i slutet på 1800-talet.

I går kväll såg vi den, Män som hatar kvinnor. Vi åkte till Karlstad redan på eftermiddagen och skrotade omkring lite på Bergvik köpcenter. Vid kvart i 6 började filmen och slutade inte förrän halv 9, fullsatt salong förstås, ändå gav man tre föreställningar i två salonger.  Efter filmen gick vi till Fontana di Trevi, som ligger på bekvämt promenadavstånd från biografen, och fick oss en bit mat. Vi hade sällskap av goda vännerna från Snarkil som som också var på filmen och sedan skulle gå till ´Fontana och fira en födelsedag. Det var inte planerat från början men vi stötte ihop på Bergvik och samordnade oss. Det blev en väldigt trevlig kväll förstås.

Filmen då. Hur var den? 
KANONBRA!!
Den följde inte böckerna slaviskt  ändå fanns det väsentliga med, så  man som bokläsare blir nöjd. Den första halvtimmen var jag lite besviken kanske, det var en aning slätstruket och jag undrade om det inte skulle bli mer action. Men så är ju böckerna också, lite lojt tempo och lite omständligt i starten för att sedan accelerera till stor dramatik och högt tempo. Det är rätt, man får fram kontrasten då, från vardag till det otäcka. Det var verkligen så rysansvärt som det är att läsa böckerna. Skräcken kryper in under skinnet trots att man vet vad som komma skall.

Noomi Rapace som Lisbeth är suverän. Det beror naturligtvis på att hon gör rollen bra men också på att alla andra; manusförfattare, regissör osv har gjort rätt. Jag ska erkänna att jag hela tiden spejade efter minsta lilla antydan till feltolkning av hennes rollgestalt; någon liten tår, någon liten glimt av empati, någon gest av äckel. Men jag lyckades inte hitta något enda missgrepp. Salander är precis så oberörd av andras upplevelser som hon ska vara enligt Stiegs intention i böckerna.

Jag har ju när jag läst böckerna upplevt henne som manlig, och inte bara henne utan fler av kvinnogestalterna. De lever som män, reagerar som män, uppträder manligt. Men i filmen så domineras bilden av Salander  mer av en person med en känslomässig störning. Någon annan här på bloggen var inne på det också. Och Stieg lär ju ha haft en speciell kvinnlig släkting som förebild när han skapade Salander. De övriga kvinnorna fick  inte så stort utrymme i filmen och skulle nog inte ha det heller. Kanske mejslas deras roller ut mer i senare filmatiseringar i form av TV-serier eller liknande.  Det ska bli roligt att få se fortsättning på detta.

Jag är i alla fall nöjd med filmen och den tål att ses även om man läst böckerna, vilket man inte så ofta har anledning att säga.  Den "film" man själv skapar inne i huvudet när man läser en bra bok brukar vara svårslagen. Men nu har jag "båda filmerna" kvar i minnet och de är riktigt bra även om de är olika.

Jag glömde veden förstås. Gubben sysslar ju inte bara med att försöka påverka uppåt när det gäller det bedrövliga rovdjursförvaltningsförslaget, även om det just nu tar mycket tid. Han hugger också ved förstås, den ved som ska värma huset under kommande säsong. Jag tror att man säger hugga ved fast det är motorsåg som gäller och inte yxa.

Veden värmer många gånger säger man här. När den ska
 -huggas
-dras ihop och köras hem från skogen
-kapas hemma
-plockas upp på skottkärra och köras in i huset till vedpannan
-hamnar i pannan och värmer elementen i huset.

IDAG LÖRDAG ÄR EN BEMÄRKELSEDAG HÄR PÅ LIANE!

JAG SKREV IGÅR ATT DET SKULLE BLI FIRANDE PÅ FÖRMIDDAGEN OCH DET BLIR DET!

VI FIRAR ATT ROLANDS SLÄKT KOM HIT TILL GÅRDEN LIANE FÖR EXAKT PÅ DAGEN 100 ÅR SEDAN, DEN 14 MARS 1909!

Det blir 11-kaffe och tårta och champagne med några äldre släktingar.

(Som en märklig ödets vinkning ser jag just idag dödsannonsen efter en person som har skrivit in sig i gårdens historia. Ni som var med på den tiden och har gott kom ihåg minns honom säkert även om det nu var rätt länge sedan. )

Idag fredag är Roland på länsstyrelsen i K-st sedan kollar han på jobb i Årjäng. Så där ser hans dagar ut mest, lite förening / politik och lite jobb just nu. Sen drar byggena igång igen när snön går bort.

Jag jobbar som vanligt. Vi trivs fantastiskt bra i vårt renoverade klassrum. Det har blivit ljust i taket och mer hemtrevligt med sänkt tak, vi har inga vattenläckage längre, vi hör inga råttor som springer ovanpå innertaket och vi har fått ljudabsorbenter överallt. Så borde alla ha det. Skönt också att vara på plats. Fast som vanligt surrar luften av rykten om ny organísation. Det tycks vi alltid ha över oss och det innebär väl nya arbetslag, lokalbyten osv. Förr trodde jag alltid att ny organisation måste bli till det bättre, mer av barnperspektiv, men jag har lärt mig den hårda vägen att så behöver det inte alls bli i slutänden även om man tycker att diskussionerna startar i rätt ände.

I morgon lördag blir det nog lite firande här till förmiddagskaffe och sedan eftermiddag + kväll i Karlstad på Män som hatar kvinnor. Tänkte att det skulle gå att få biljetter nu när alla sitter hemma och kollar på Melodifestival. Den är vi inte så intresserade av.

Jag vill verkligen ha den här fåtöljen. Nu har jag provsuttit den en god stund och
och den är precis som jag vill att en fåtölj ska vara:

- Tillräckligt hög för att gamla ledbrutna kärringar och gubbar ska kunna ta sig ner
och opp.

- Värmande med sitt äkta fårskinn.

- Omfamnande med sin form, anor från Malmsten, ( ja inte Bodil, utan Carl)

Vi har inte lagt många kronor på möbler under vår levnad i det här huset. Det mesta är köpt begagnat på lågprisannons eller billigt på  IKEA. Men den här vill jag verkligen ha i  två exemplar. Hoppas de finns kvar på EM-möbler där det här exemplaret var köpt för några år sedan. Men sån tur kan man väl inte ha!

...är jag inför den här tuffa Sillerudstjejen!! Från att vara anställd själv, till att bli egen företagare med 11 (!)
 anställda på bara ett par år! Gör om det om Ni kan! Försök att föreställa Er hur mycket
pengar den här lilla tjejen  hystar runt med under ett år!

Kerstin har ett företag som heter "Er städhjälp" som hjälper till med hushållsnära
tjänster av olika slag. Och hon anställer hela tiden nytt folk. Vi är förstås
jätteglada att det här behovet täcks in  av en ung driftig företagare från vår
egen bygd istället för något stort multinationellt företag.

Kerstin är bara 28 år, men har det som många ungdomar har här, egenföretagande
i blodet. Det är lite Gnosjö över Årjäng, massor av småföretag som växer fram
ur småbrukarmentaliteten, precis som nere i Småland.
1500 - 2000 företag i en kommun med 10.000 invånare.
Det betyder att varannan invånare ungefär har ett eget företag!
Många har föräldrar som också är småföretagare; ett jordbruk, en lastbil, en grävmaskin,
en timmerbil, en affär, en byggfirma osv!
Så blir det naturligt att fortsätta på den vägen för dem som växer upp här.
Senast jag såg Kerstin så var det ¨på andra sidan glasrutan frenetiskt
putsande, när hennes företag hade fått fönsterputsningen på skolan,
den enda vi haft på 10 år tror jag. Det blev fint!

Lycka till i fortsättningen Kerstin! Vi håller tummarna!

Och alla knappar är med!

Jag hade alltså beställt en ny lap top långt innan knappen med flaggan försvann in i centraldammsugaren.

Och just idag fick jag den. Nu har jag en lap top med alla knappar i behåll och ett batteri som gör att jag kan sitta var som helst i huset eller trädgården och vara uppkopplad på nätet; läsa tidning eller blogga. Det har jag tänkt på länge. Det har varit mixtrigt att alltid ha förlängningssladd ute på altanen eller annorstädes utomhus. Batterikapacitet var jag ute efter.

Det hade väl som vanligt inte blivit något av om inte gubben hade köpt en; en liten, bättre begagnad Dell av Lennart på Järnhandel, för att kunna köra bildspel på OH-kanon (heter det så?) när han är ute någonstans och pratar jakt och rovdjur och annat vilt.

Nu kan jag alltså sitta till och med framför TVn med datorn! Känns otroligt lyxigt just nu.

Den gamla lap topen var rätt gammal. Jag fick köpa den begagnad som jobbdator via arbetsgivaren med något slags skatteavdrag som fanns då. Jag antar att det  är borta. Den är nog 5- 6 år gammal nu minst och då är en dator verkligen gammal.

Så här såg det ut i kväll framför TVn. Gubben var på något möte i Arvika, länsstyrelsen och Jägareförbundet om jakt i rovdjursområden. Jag kunde ägna kvällen åt att administrera mitt liv; boka diverse kroppsvårdsinsatser, ordna liten semester till Tyskland framöver, bilrep på Toyota i Åmål, zonterapi, talat med dotter och moder i telefon, gjort några längre jobbsamtal, gubbens tur till Kyoto och min tur till Stockholm, samt eventuellt celebert besök i sommar från fjärran land. Ja, vi får se vad som blir verklighet och inte.


Avslutar dagens bloggande med att önska Tony ( Ingrids gubbe!) stort grattis på födelsedagen!

Kolla bara! Puckade jag dammsög tangentbordet på lap-topen! Vet inte vad det är för knapp och jag har inte saknat den än. Men gissa om jag letade!! Tömde hela centraldammsugarbehållaren på ett lakan ute i snön och  gick igenom ALLT, men ingen knapp!!!  Hur dum får man bli egentligen???

Ibland känns det rätt  att göra ett inlägg om den egna bloggen. Och nu är jag framme vid ett sådant! igen.

Det ändrar sig över tid, bloggen och bloggandet!

Just nu är det tre nivåer för min  del : En med dialogbloggar, en med läsebloggar och en med distansbloggar. Jag har försökt medvetet systematisera det hela så, även om gränserna mellan nivåerna är lite flytande. Ibland försvinner någon blogg ut i periferin och byts successivt ut mot någon ny som fasar in.

 Dialogbloggarna är den innersta kretsen, de som jag vill ha nära, kunna läsa nästan varje dag och kommentera nästan varje dag. Och få kommentarer tillbaka från ofta. Det är bloggar som jag liksom samtalar med. Det är kanske 5-10 stycken, inte fler. Bör inte vara fler för då hinner jag inte med märker jag. 

Läsebloggarna är bloggar som jag läser ofta men inte kommenterar. De läser jag kanske varje dag, kanske mer sällan. Det är så där  4-5  stycken..

Distansbloggarna är bloggar som finns i bakhuvudet någonstans, som jag läser lite nu och då, bloggar som jag lärt känna på vägen och som jag går in på någon gång i vecka eller mer sällan, men som jag känner till. De är kanske 5-10 stycken.

Sammantaget är det ett tjugotal bloggar som jag följer av och till. Det är naturligtvis alldeles för många. Problemet är inte att utöka bloggen, problemet är att begränsa bloggen till att bli lagom stor för den tid som står till förfogande.  Det finns ju så många intressanta bloggar som man vill följa!

Jag vill kunna ha lite kontakt med dem som läser bloggen också och det hinner jag inte om den blir för stor. Pengar och reklamintäkter är ointressanta i sammanhanget. Tvärtom, jag betalar gärna en slant till blogg.se för att slippa reklam på min blogg och är glad att den möjligheten finns.

Så kom vi då äntligen iväg och fick gratulera Sven på jämn födelsedag idag. Han och fru Eva bor i det vackraste hus jag vet. Kolla in bara! Strandtomt, sjön Stora Lee ligger här bakom och ett egenhändigt ihopkommet hus. Det är byggt som ett kors med 4 gavlar vilket ger fina uteplatser i vinklarna. Rakt fram när man kommer in är ett vackert rum med fönsterutsikt hela väggen förstås ut mot sjön. Väggarna är tryckimpregnerat virke  bestruket med järnvitriol. Det grånar så snyggt mot silverskiftning. Vi fick en mysig pratstund idag söndag.

Den blev en succé! Många utställare och många besökare på vår lilla bygdegård!
Den här festkommittén är fantastisk! De träffar bara helt rätt.  Det var styling
med frisör, försäljning av trasmattor, smycken, hudvårdsprodukter, massage,
påskpynt, kaffe, pynt, prydnadssaker och annat hantverk. Jag köpte ett fint halssmycke, påsk-
kärringar till riset och kaffe förstås.  Lyckades med stor självövervinnelse låta bli att köpa
ytterligare en trasmatta. Jag har så många förut och byter redan ofta. Får inte köpa fler.
Men visst går jag och nyper i dem!

Ha ha...jag fick en kommentar på FLATA-historien som jag bara måste göra inlägg av. Jag hoppas att LL inte misstycker för det är hennes kommentar.

"Postat av: LL

Min väninnas 13-åriga dotter frågade sin mor om filmen Fucking Åmål. "Mamma, vad betyder Åmål?". Detta är inget inlägg i skoldebatten, bara sant."

Ibland får vi småtrevliga  fräckisar från Grisnils, Stellan Olofsson. Kan inte låta bli att dela med mig av den här. Tack Stellan för alla skratt vi har fått från Dig!

FREDAGS-FRÄCKIS;

Otroligt skön mamma-dotter diskussion Flickan 6 år -Mamma, vad är flata?? mamman skruvar lite på sig och kände inte riktigt för att diskutera det just då. Men vad gör man inte... mamman -Det är när en flicka tycker om en annan flicka Flickan - Jag tycker om johanna Mamma -Nej nej inte så.. det är när de är kära när de vill hålla i handen och bor tillsammans. Flickan -hmm.. men vad meeeeenar du vad gör de då? Mamma -åhh..men de är när de vill pussas och kramas. Så som mamma och pappa gör men det kommer ingen bebis. Flickan ser nu jättebekymrad ut, förstår inte alls. Mamma -Men snälla lilla gumman va får du det här ifrån, vem har sagt det här ordet till dig? Flickan -men mamma det står ju här på asken "100 flata tandpetare"

...hade vi på hotellet igår. Det var dreverklubbens årsmötes fest. Vi har ingen drever så jag borde inte kvala in där, men gubben satt ordförande på mötet så då blev vi inbjudna att delta i den efterföljande festen.

Vi mumsade och åt och hade trevligt, det här är verkligen ett uppsluppet gäng. Vet inte varför just dreverägare är så gladlynta personer, så här livat brukar det inte vara på årsmötesfester minsann. Det var  show och historieberättande.  Och sen hade hotellet  valt en bra orkester, Rickards, för musiken. Det är roligt att höra gamla Creedence-låtar. Sen hade matlagaren på hotellet (Reinhold?) hittat på en ny efterrätt åt mig. Nu var det friterad banan med sorbet till. Den var jättegod och dessutom matchade den en av kvällens historier (!). Fast jag tror att de friterade äpplena  med den där såsen till är ett strå vassare. Framför allt är jag så imponerad av att man kommer ihåg min mat.

Hade tänkt en lugn och lång eftermiddag igår men det kom fiskegäster som vi inte visste om innan. De pratade inte engelska så jag var med på ett hörn för att översätta, så där försvann den extratiden.

Idag ska det bli lojt tempo i alla fall. Jag ska hinna ringa broder och dotter. Det hann jag inte igår.

...längre att köpa. Jag letade en alldeles vanlig rostfri kaffekokare till min mor igår. Men det fanns ingen bra att få tag på i hela Årjäng. Jag undrar om det är så att folk inte längre kokar kaffe. Det är espresso, latte, brygg och allt annat, men inte kokkaffe. Jo, det fanns en för induktionshäll och den kostade nästan 700 SEK. Tacksam för tips om någon har sett en rostfri kaffekokare någonstans i någon affär.  Modren dricker kokkaffe på förmiddagen och bryggkaffe på eftermiddagen.

Under mitt sportlov hade vi planerat att få chansen att träffa folk som ´vi inte hunnit se på ett tag, men därav blev alltså intet, eftersom jag tillbringade den mesta tiden i horisontalläge.

Men nu får det bli lite ordning. I kväll kommer U och A i Hol hit lite improviserat bara för ett prata bort en stund med räkor och annat smått och gott och enkelt.

I morgon blir det hotellet med dreverklubbens i Värmland årsstämma med tillhörande festligheter. Det är ett glatt gäng och ett evenemang som alltid drar mycket folk. Roligt att man väljer att hålla det just här i Årjäng. Det finns ingen drever i huset men vi ska dit ändå, jag tror att gubben har något uppdrag att fylla där. Om inte annat så får han väl berätta historier. Det brukar det bli i alla fall till slut.

Den 21:a  tror jag det är som  vi ska på hockey i Karlstad till Golden Star och fira någon med jämn födelsedag.  Det ska bli roligt, är ju slutspel på gång nu antar jag.

'
Gamla kärringar ska inte halka omkring och bryta lårbenshalsar!

Så nu har jag investerat i broddar, fast det ser inte ut som broddar och himla
dyra var dom; 200 SEK. Det är gummiband med metallspiraler.

Men de fungerar perfekt!! Rekommenderas!

Bäst av allt är att slippa gå och spänna hela kroppen vid promenader på is och snö.
Nu vågar jag gå helt avslappnat. Har inte tänkt på det förut men märkte skillnaden
nu. Det kanske är viktigare än att undvika det där benbrottet vart 20 : e år eller så.

På skolan är dessa nästan ett måste. Vi har branta backar runt skolan och på rastvakterna klänger jag upp och ner som en apa i dem, utan broddar är det med livet som insats. :-)

De här var små i storlekarna så jag fick köpa för 40 - 42 eller så, fast jag egentligen
har stl 39 på grova ytterskor.

Glöm det UNO - X! Vi kommer aldrig mer att tanka UNO-X! Aldrig någonsin!  Ni stängde Er bensinstation i Svensbyn här i Sillerud, inte för att det var olönsamt att sälja bensin här, utan för att lönsamheten var för låg! Ni ville tjäna ännu mer pengar!  Och vi som brukade tanka här i Svensbyn kommer aldrig mer att tanka på UNO - X !

Ni kryper bakom regeringens miljömål som innebär att man vill ha fler mackar med miljövänliga drivmedel, men det stämmer inte. Det finns möjlighet till att slippa det på småorter, om Ni hade velat. Men Ni ville inte! Uno - X ville inte! Ni ville bara ha mer lönsamhet! Så nu stänger Ni macken här i vår lanthandel, efter 20 år med UNO - X!!
 
Istället blir det  Din - X! Vi är tacksamma att kunna tanka på hemorten fortfarande istället för att köra miltals bort för att tanka bilen, vilket inte är alls miljövänligt, bara mer bensinkrävande. Men UNO - X kommer vi aldrig mer att tanka!  Det är ett som är säkert!!

Hacka i Er det!

Nu har jag läst boken "Mitt första liv, den gudarna älskar dör inte" och den är sååååååå bra! Den är bäst av Bodil-böckerna hittills. Den är kött och blod och den är vansinnigt rolig tycker jag. Fast det är egentligen inte en rolig bok, men det finns ett ömsint leende i bakgrunden i hennes beskrivning av uppväxten på 50-talet.

När jag läser den här boken reagerar jag ungefär som när jag läser Jonas Gardell, jag tycker om  ilskan och ömheten, raseriet och skratten och alla detaljer i hur det var att leva då. Jag har ju glömt och hon påminner mig om trender, talesätt, levnadsmönster, fördomar, teknik, allt.

Om man vill börja läsa Bodil Malmsten så är nog det här den boken som man ska börja med. För mycket av nycklarna till hennes andra romaner finns här i uppväxtbeskrivningen, personer och associationer. Jag kommer att läsa om boken inom de närmste dagarna för att gotta mig mer.

Läs den! alla Ni tanter som har upplevt 50-talet! Det är inte en rekommendation, det är en order!!

 Igår kväll var vi på musikcafé på Tjolitta. Det var Eva Bartholdsson och Greger Siljebo som framförde sång, musik och trevligt småprat som de kallar "Ett ögonblick". Arrangemanget gjordes av Silleruds Bygdegård, tillsammans med Riksteatern och Vuxenskolan.

Vi hade en trevlig kväll och är mycket glada över den duktiga festkommittén på bygdegården. De har satt ihop ett fint program under våren.

Jag fortsätter att läsa Bodil Malmsten. Nu har jag läst boken "Det är fortfarande inga ordning på mina papper"

Om jag skulle tvingas välja bort någon av hennes böcker så skulle det bli den här. Början av boken var till och med lite prat-trist. Men sen blev jag fångad igen av hennes språkbehandling och svindlande associationsbanor och sträckläste resten.

Den här boken är inte en sammanhängande berättelse utan varje litet kapitel står på egna ben och de kan läsas i vilken ordning som helst. Så till vida är det en bra bok att ha med sig på resor då det kan bli många korta läspass.

Efter genomläsningen av den här boken så blev jag nyfiken och googlade mer på Bodil, jag hamnade på hennes blogg bl.a. Jag tror att den hade namn efter den ort i Frankrike som hon bor på; Finistere (stavning?).

I kväll ska jag blogga om Tjolitta igår och Eva och Gregers framträdande.

Och det ska bli roligt! Jag ser fram emot att träffa alla min elever igen och höra dem berätta hur de haft det över lovet. Vi har ju haft kanonväder och jag hoppas att många av dem har kunnat vara utomhus en hel del. Vår lilla slalombacke har varit öppen hela veckan tror jag och det finns massor av skidspår och andra möjligheter till uteliv både med fritis och med familjen. Vi startar i morgon upp i det gamla klassrummet igen. Vi flyttade tillbaka dit under lovet.

Svensk landsbygd är befolkad  -  än!

Jag tror ibland att de som beslutar om svensk rovdjurspolitik föreställer sig att svensk landsbygd är obefolkad, alltså kan man besluta om antal vargar och björnar helt utifrån ett biologiskt perspektiv, man behöver inte bry sig om människor som bor där. Men under dagens promenad med Oskar, till Spriklerud och sedan till Holstorpet så blev det mycket tydligt att det finns människor också i skogen, inte bara djur;


Någon har alltså plogat en skogsväg över till Holstorpet så att den ska gå att använda av hästar, traktor o. dy. (Tack för det!)


Någon väljer att träna sina hästar på den här skogsvägen.


Någon hämtar sin vinterved här.


Någon (jag!) promenerar med sin hund här för att få egen rekreation och få motion för hunden.
(Just här har han satt alla fyra fötterna i backen för han har kommit till ett färskt rådjursspår och vill inte gå vidare.)

Landsbygdsboende har valt att bo på landet för att kunna använda skogen för sin näring och sina intressen, därmed har man valt bort närhet till jobbet,  kulturutbud, buss, tunnelbana och till shopping t.ex.  Om vi får den mängd rovdjur här som Naturvårdsverket nu vill att regeringen ska besluta om innebär stora inskränkningar i möjligheterna att vistas i naturen med tamdjur, för jakt och för egen rekreation.  

Det är ungefär som att säga till en stadsbo: "Ja vi förstår att Du har bosatt Dig i stad för att ha nära till tunnelbana, shopping, jobb osv. Men nu gör vi det omöjligt för Dig att använda Dig av detta. Hädanefter får Du åka 10 mil för att handla och Du måste åka bil till jobbet 5 mil bort, Du kan inte gå på bibliotek eller bio i vår stad utan måste åka långt bort. osv " 

Kan Ni fatta vad jag menar?

De flesta av oss accepterar att det finns stora rovdjur i svensk skog, några och ibland.
MEN INTE MASSOR AV DEM OCH HELA TIDEN!
Det måste finnas plats för människor också!
Det handlar om vår livskvalitet i boendemiljö, näring och vardagsliv.