Jakt är bra!
Jakten i Sverige har gamla anor, för mig har den ett självklart berättigande av flera skäl:
-.Viltstammar måste förvaltas (bl.a. begränsas )både lokalt och nationellt
- Viltkött är bra mat rent näringsmässigt och smakar bra. Det är kött som har fått "röra på sig" på ett naturligt sätt och som inte är framdrivet för snabbväxande.
- Viltkött är även ur klimat- och miljösynpunkt bland det bästa vi kan äta. Det har inte kommit till genom utfordring med importerat foder, viltets levnad kräver inga dyrbara miljömässigt tveksamma investeringar, det kräver ingen veterinärvård med upprepade rutinmässiga behandlingar för att överleva, transporten från skogen via slakt och styckning till matbordet är kortast tänkbara, det handlar verkligen om närproducerat.
- Viltköttet utgör en mycket större andel av vår köttkonsumtion än vi vanligtvis tror och om vi nu ska ge bort allt det till vargarna så måste vi öka på den konstlade uppfödningen av kött, alltså mer av stora djurbesättningar i jordbruket.
- Värdet av jakten i Sverige är högre än värdet på betningsskadorna i skogen och utan älgars betning av lövsly skulle skogsägare få lov att bekosta dyrbar röjning för hand.
- Jag tillåter mig också att anse att jakten har ett värde som hobby och stort intresse för de c:a 300.000 människor i Sverige som sysslar med detta. Jakten är friskvård på hög nivå med mycket motion och utevistelse. Jakten är spännande och när ett djur till slut blir skjutet så är det den bästa döden ett djur kan få, livet släcks ut omedelbart. Ingen död är säkert smärtfri men den här döden är snabb. Den, för ett vilt djur, utdragna "naturliga" döden är inte trevlig. Den innebär ofta en död av svält och törst medan fåglar och andra djur börjar äta av kroppen medan den lever. Döden för en kula / för hagel i skogen föregås inte av transport långa vägar eller någon stress i stora djurtransporter / på slakterier.
Jakten betyder ofta mycket för dem som utövar den, det är ett sätt att leva och den innebär ofta att man också lever och bor i naturen, man är med och observerar vilt för forskningsändamål, man stödutfordrar när det behövs, man avlivar djur som är sjuka eller skadade, man ställer upp för polisen med eftersök av trafikskadat vilt.
Jag är övertygad om att vi kan ha både jakt och rovdjur i landet om man har en vettig rovdjurspolitik :
- En stam på c:a 200 vargar fördelade över Sverige enligt centralt beslut
- Stafettförvaltning dvs att ett område som har haft varg under några år ska kunna få vara vargflockfritt sedan under en lång tid så att jakten och viltstammarna får reparera sig.
- Regionala beslut genom de folkvalda om hur förvaltningen av varg ska ske precis som med andra djur där vi har licensjakt.
- Goda möjligheter att ta bort individer omedelbart när de visar brist på skygghet eller visar benägenhet att ta hundar.
Jakt är inte bara skjuta. Det handlar mycket om det här just nu när det mesta av jaktsäsongen är över för vår del. Gubben har köpt ensilage till stödutfordring av vilt, framför allt rådjur som inte tar sig så långt i sitt födosök i snön. 
Det är bättre för magarna än till exempel hö
Det läggs ut efter små skogsvägar där djuren har lätt att ta sig fram, om det går nära vatten och kompletterat med en saltsten.
Det blir fort mycket spår runt en foderplats. Det är mest älg och rådjur.
Ibland väljer älgar att vila lite i närheten.
Jag är mycket imponerad av att du vågar vara SÅ nära en älg. Vi på vår lilla väg matar också rådjuren, dom har det inte så lätt nu med all snö som varit.
Det här låter inte klokt men är faktiskt sant. När jag en tidig morgon efter att ha hälsat på min farbror i en liten Jämtlandsby åker söderut och passerar Ragund tror jag det var så på en plats där vägen svänger ligger det en älg mitt på vägen ungefär på det sätt som Du visar på kortet. INGEN MÄNNISKA HAR NOG TROTT PÅ MIN HISTORIA, INTE ENS SONEN som sov i bilen och somnat direkt när vi lämnat min pappas hemby. Men jag har faktiskt sett en älg vilandes på en landsväg i Jämtland.
ja, jakt behövs, alldeles för många rådjur här.
Jag väljer konsekvent att inte kommentera jakten eftersom jag anser att jag inte ens har kompetens att tycka där...jag vet ingenting om jakt, mer än det jag tar del av hos dig och som jag alltid tycker låter rimligt.
Däremot måste jag berätta om när vi hade en Älg som förvirrat sig in i vårt lilla bostadsområde (när jag var barn). Hela skola var i uppror, eleverna fick hämtas när de gick till och från skolan eftersom man inte visste om älgen var så pass stressad att den skulle kunna attakera ngn. Hur som helst så minns jag hur min mamma och jag gick hemma och väntade hem min far. När mor min tittade efter honom genom köksfönstret skrek hon rakt ut. Utanför fönstret uppe på trappan stod en älg och tittade in genom fönstret...hahaha...mamma höll på och få hjärtslag.
Om jag inte missminner mig så slutade hela historien med att älgen försvann...om det var till skogen eller om den blav skjuten vet jag inte...jag kanske var förskonad från sanningen...
Kloka tankar du presenterar. Utan jakt skulle säker fler människor dö i trafikolyckor med framförallt älg!
Häftig bild med den vilande älgen!
Ingrid: Nej nu när snön har legat ett tag så tär matbristen på hullet. De börjar bli lite taniga. Just de här kortet har gubben tagit men jag skulle nog också våga, åtminstone om kon inte har kalv.
Herta: Jag tror Dig absolut! Det är en märklig känsla att komma så nära ett så stort djur.
Hannele: Jakten måste till för att reglera viltstammarna och även för att reglera vargstammen. Ingen tror på fullt allvar att vi kan låta den växa hej vilt i landet, inte ens de mest entusiastiska vargvännerna. De får ju stora kullar med ungar och förökar sig alltså med en farlig fart.
Marie: Ha ha...jag förstår om Din mamma fick en smärre chock. Det är ett stort och mäktigt djur att skåda på nära håll. Jag kan lite förstå alla tyskars fascination över älgen. Älg är det första våra tyska gäster frågar efter när de kommer hit. Alla vill se älg.
Mia: Ja, det finns många goda skäl att bedriva jakt tycker jag och jag skäms inte för att berätta om det. Fast jag vet att det är kontroversiellt i mångas öron.
Mia: Ja, de är respektingivande.
Men du. Nu måste jag fråga. 200 vargar fördelade över Sverige enligt centralt beslut. Vargen, kommer och går den inte litet som den själv tycker? Eller om en varg ger sig ut på vandring, haffar man den och kör tillbaks den dit där den hör hemma?
Ha ha...nej så funkar inte stafettprincipen. Så här istället:
1. Ett vargpar etablerar en flock och bildar ett revir, får ungar, så där 5 stycken.
2. De här ungarna blir vuxna året därpå och vandrar iväg för att hitta en partner och ett eget revir.
3. Detta upprepas kanske i tre år eller nåt.
4. Sedan tar man bort det ursprungliga föräldrareviret och det området ska sedan få hållas vargflockfritt under ett antal år så att viltstammarna, jakten, hundhållningen, bärplockningen, fårhållning, nötkreaturshållning, friluftsliv, eftersök på trafikskadat vilt, turismen, skogspromenader osv kan återupptas i samma omfattning som före vargflockens inträde.
Ungarna från det ursprungliga reviret, har då bildat nya revir någon annanstans. Vargar vandrar självmant långa sträckor när det behövs. Man har följt varg som har gått genom hela Sverige under rätt kort tid.
När ett par väl etablerat ett revir så är de rätt hemkära och stannar gärna kvar, åtminstone så länge maten räcker. Problemen med varg uppträder alltså inte på nationell nivå utan lokalt inom vargreviret, för de människor och de bytesdjur som tvingas umgås rätt tajt med varg eller hur man ska uttrycka det. Därför är omfattningen av bekymren svåra att förstå för den som inte drabbas.
Att negligera problemen genom att hänvisa till att 200 vargar i hela Sverige är försumbart, vilket många försöker, är lika smart som att säga att det är inga problem med trafiken i Stockholm och slå ut antalet stockholmsbilar på hela Sverige.
Det är ett dilemma med de nationella nivåerna på vargstammen men ett ännu större problem med den ojämna fördelningen av dem.
Oj, det blev långt men detta är ju en känd käpphäst.