Inga Magnusson

Hela denna historia är bedrövlig, jag orkar inte riktigt ta till mig allt. Det finns inget försvar till att han någonsin skulle få bli en fri man igen!

En så sjuk människa som han skulle aldrig få komma ut tycker jag.Finns ingen rättvisa i Tyskland heller.Ha en fin lördag kram Thalina

Är det verkligen så? Inget straff för allt det andra? Och är det verkligen så i Österrike att livstid i praktiken är halva tiden+ Det är det ju inte ens här i Sverige där jag trodde vi hade det mest eftergivna (eller vad man ska kallade) straffsystem. Jag tänker på Mattias Flink tex som trots exemplariskt uppförande inte fått tidsbegränsat straff.



Rätt eller fel, men straffrabatt känns inte rätt.

Du är inte ensam om att reagera på straffrabatten. Jag hörde fem äldre herrar i en ICA-kö vara helt överens om att det bästa vore att låsa in Fritzel och slänga nyckeln. Kan österrikarna med världens ögon på sig släppa ut honom efter halva tiden eller förklarar de honom sjuk och behåller honom inlåst?

Ett intressant inlägg du gör här ovan. Ordet straffrabatt har jag aldrig hört, men huvudsaken är förstås att jag förstår vad du menar - och det gör jag.



För mig så betyder straff ett försök till återanpassning till samhället för människan som begått brottsliga handlingar. Alltså är inte huvudsyftet att låsa in människor för tid och evighet utan just för att skydda samhället från deras handlingar under en kortare eller längre tid. Under den tiden ska de vårdas och/eller behandlas för att åter kunna leva fritt i samhället.



Sedan vet jag, såväl som de flesta andra, att det inte alltid är verkligheten, men trots allt tycker jag det måste vara den första inriktningen i straff.



Det är väldigt lätt att döma andra rakt upp och ned och då menar jag inte i domstolar utan i allmänhetens ögon. Ser man bakom brotten och tittar på människans villkor så finner man väldigt ofta ganska grusade förutsättningar redan från födseln. Därför tycker jag det är samhällets ansvar att ge människor ett andra ansvar.



I fallet Fritzl som jag följt litet grand: Jag instämmer i att det är mycket grova brott han gjort, men spelar det någon roll om han döms för varenda brott han gjort eller om han får straffet som helhet!? Han är så gammal redan nu att han efter 12 års fängelsestraff säkerligen är en ganska gammal och bruten man, tror han då är ganska ofarlig för både sin familj och för samhället i övrigt.

Ingermaryissa: Ja, jag kan nog inte tycka annat än att han borde sitta inne resten av livet, ett riktigt livstidsstraff. Detta om halva tiden läste jag i en tidning men minns inte var så jag kan inte gå i god för uppgiften.



Ingrid: Kan bara hålla med.



Thalina: Jag tror att lagstiftningen på det här området ser ungefär likadan ut i västeuropa.



Anne: Det jag menar med straffrabatt är inte att han eventuellt släpps ut efter halva tiden utan att han endast döms för det grövsta brottet, inte för de andra. Det stör på något sätt mitt rättsmedvetande. Det är likadant i Sverige.



LL: Det är möjligt att han någonstans på vägen i rättsprocessen sjukförklaras så han kan hållas inlåst en längre tid.



Mia: Nej jag tycker på något sätt inte att det är betydelselöst vilka av brotten han döms för. Han har inte dömts för brotten som helhet, han har dömts för det grövsta brottet alltså för mordet, men inte alls för de andra. Om jag inte är felunderrättad så fungerar den svenska lagstiftningen på samma sätt.



Jag har alltså svårt att begripa varför det är så. Om det ska finnas någon logik i det sättet att döma så borde ju en person som begått ett mord i 25-årsåldern sedan slippa straff för alla eventeulla brott som han begår under resten av livet. Om det nu ska finnas någon tanke med begreppet likhet inför lagen.



Jag fattar inte varför det blir sammanlagt lindrigare straff om brotten bedöms i en klump istället för om de är utspridda över tid.



Sen kan man alltid resonera om huruvida människor ska straffas för brott eller vårdas. För mig så är strafflagen i första hand en lag för att ge ett straff åt den som överträder de gemensamma "umgängesregler" som vi har i vår demokratiskt beslutade lagstiftning. Det ska vara ett straff som känns och som är ett straff. Vi har ju valt frihetsberövandet som straff eftersom vi inte gillar tanken på att stympa eller ta död på människor. Och då tycker jag att frihetsberövandet ska stå i rimlig proportion till det brott som begåtts.



Med fängelsevistelse så skyddas ju samhället dessutom från den här brottslingen under en tid.



Sen så tror jag på att man ska försöka att skada människan så lite som möjligt under det här frihetsberövandet så att den kan få komma ut igen och rehabiliteras in i samhället. Men ibland är det svårt. En del av våra notoriska våldsbrottslingar har ju valt brott som sin livsstil, sin försörjning och sitt umgänge. De har uppenbarligen inget intresse av det vanliga svenssonlivet och eftersträvar inte det. Det lär ju vara en ganska liten skara människor som står för lejonparten av rån, inbrott, hot och mord i vårt land.



Det är bättre att satsa på dem som verkligen vill hitta en väg tillbaka och sätta in kraftfulla insatser där, speciellt på dem som är yngre och inte har fastnat i missbruk och trauman.

Det värsta är - med sexualbrottslingar - att de kan sitta av tio eller femton år eller mer och sen blir de frisläppta och begår förstås nya brott.



Och detta vet rättsväsende och polis om!!



Problemet är att samhället vill inte lägga några pengar på att låsa in eller följa upp dessa personer under livstid vilket egentligen är ett måste.



Istället tar vanliga medborgare saken i egna händer och hänger ut pedofiler m.fl. med namn och foto -

för att kunna skydda sig. :-(

Hela den historien är omöjlig att förstå. Ingen lagtextskrivare kan ha i sitt vildaste fantasi kunnat förutse, att nån skulle låsa in sina egna barn 24 år. Nästan "tur" att en av babysarna dog, för annars skulle han inte fått nästan någon straff alls...

Josephine: Ja, i Sverige har OG lagt upp en sida där man hänger ut pedofiler och andra sexbrottslingar. Jag tycker inte att det är helt fel.



Hannele: Nej det är en helt orimlig historia, om någon skulle ha gjort film om den eller skrivit en bok om den så skulle det ha avfärdats som alldeles för fantastiskt tror jag.