Om min blogg!
Det ändrar sig över tid, bloggen och bloggandet!
Just nu är det tre nivåer för min del : En med dialogbloggar, en med läsebloggar och en med distansbloggar. Jag har försökt medvetet systematisera det hela så, även om gränserna mellan nivåerna är lite flytande. Ibland försvinner någon blogg ut i periferin och byts successivt ut mot någon ny som fasar in.
Dialogbloggarna är den innersta kretsen, de som jag vill ha nära, kunna läsa nästan varje dag och kommentera nästan varje dag. Och få kommentarer tillbaka från ofta. Det är bloggar som jag liksom samtalar med. Det är kanske 5-10 stycken, inte fler. Bör inte vara fler för då hinner jag inte med märker jag.
Läsebloggarna är bloggar som jag läser ofta men inte kommenterar. De läser jag kanske varje dag, kanske mer sällan. Det är så där 4-5 stycken..
Distansbloggarna är bloggar som finns i bakhuvudet någonstans, som jag läser lite nu och då, bloggar som jag lärt känna på vägen och som jag går in på någon gång i vecka eller mer sällan, men som jag känner till. De är kanske 5-10 stycken.
Sammantaget är det ett tjugotal bloggar som jag följer av och till. Det är naturligtvis alldeles för många. Problemet är inte att utöka bloggen, problemet är att begränsa bloggen till att bli lagom stor för den tid som står till förfogande. Det finns ju så många intressanta bloggar som man vill följa!
Jag vill kunna ha lite kontakt med dem som läser bloggen också och det hinner jag inte om den blir för stor. Pengar och reklamintäkter är ointressanta i sammanhanget. Tvärtom, jag betalar gärna en slant till blogg.se för att slippa reklam på min blogg och är glad att den möjligheten finns.
Inga,jag ser att vi bloggat ungefär lika länge men när jag kom i bilden i din blogg kommer jag faktiskt ihåg men det är något år sedan. Kanske när jag skrev Brottstycken.
I alla fall hoppas att jag är medräknad i din dialogförtecknimg.
Jag läser nästan dagligen din mångfasetterade, intressanta blogg som omfattar mycket som går över mitt förstånd men framför allt om djur och natur, konst och livets vardagligheter. Och ett och annat från mitt älskade Värmland där ännu några sega trådar vägrar släppa taget.
Det är en gråmurrig dag här i huvudstaden, jag har min veckotvätt i maskinen, det är en rutin som sedan åratal blivit en vana i övrigt är arbetslusten minimal.
Jag har halva av sista av Stieg Larssons triologi kvar men den är stor och tung och jag har fått träningsvärk i axlarna av att hålla den. Tala om konsekvenser. Undrar varför jag över huvud taget läser om den när jag redan kan den utantill.
Hoppas att veckan för dej och också mej.
Det där var väl en superbra analys. Är det det jag håller på med? Tur jag har någon som kan öppna mina ögon så jag förstår.
Jag är helt klart bloggberoende nu sen ditt besök i höstas. Nu kan jag inte heller skylla på att det är för barnens skull, för de är hemma. Nej, jag har som sagt blivit beroende och det är härligt!
Du har en sund nivå på bloggandet. Själv är jag en otrogen bloggare, en riktig periodare. Det finns 5-10 bloggar som jag kikar in på regelbundet, men ofta är jag inte alls vän med tangentbordet och avstår att kommentera. Kanske det ändrar sig när och om boklusten lägger sig. Hej svejs.
Rut: Det känns som om vi hör lite till veteranerna här Du och jag. Det var inte så många som bloggade när vi började, antagligen är det minst 10 gånger fler idag. Då i december 2005 var detta med blogg inte så känt, inget man skrev om i pappersmedia heller. Din blogg hör till dem som jag läser ofta och kommenterar i ofta, jag missar nog inte något av Dina inlägg.
Suss: Asch man kan väl blogga utan att skylla på något. Jag började mycket för barnens skull, ja eller för min egen kontakt med barnens skull. Men nu skulle jag självklart fortsätta blogga även om alla tre skulle komma hemflyttande förstås. Välkommen in som bloggaddict (stavning?)
Blackout: Bloggandet får aldrig bli en plikt enligt min mening. Jag kan inte föreställa mig att jag skrivit en enda pliktskyldig rad här på bloggen. I så fall skulle jag avstå. Jag har pliktskrivit en hel del i mitt liv; studier och skrivande mot ersättning. Men det är något helt annat.
Konsten för mig i bloggandet är att inte låta det svälla ut och bli för många bloggkontakter och för mycket bloggläsande. Det är svårt att låta bli för det finns så många intressant och trevliga människor därute som man vill läsa om och kommentera hos. Det gäller verkligen att hålla fingrarna i styr på tangentbordet, så det inte svävar ut och tar för mycket av tiden.
Bloggberoende? Kanske? Men det är sällan jag fastanar totalt och glömmer allt annat. Utan egen block gör jag det lätt för mig och tar hjälp av klockan för att sätta gränser. En rest av datordisciplinen på jobbet? Men härligt är det! Och friheten är total!
LL: Ja, det nog friheten som är en del av tjusningen. Skrivandet måste inte vara korrekt svenska, inte "vetenskapligt" rätt med fotnoter, inte skrivet med varje uppgift dubbelkollad med olika källor, inte skrivet utan egna synpunkter som lyser igenom osv. Det är nog friheten som är behaglig. Det skrivna kan rinna direkt från tanken till tangenterna.
Rut: glömde skriva om Stieg Larsson-trilogin. Du undrar varför Du läser om den. Jag känner igen mig, jag har också läst om den och hittat nya saker i den. Det kännetecknar nog en bra bok, just att den tål omläsning.
Som regel läser jag bloggar som gör mig glad...eller i alla fall på gott humör ;-). Dessutom läser jag lite mer sporadiskt sådana bloggar som ger mig lite huvudbry. Naturligtvis smiter det också med en hel del skolbloggar, av naturliga skäl.
Egentligen är det nog bara din blogg som jag följer dagligen. Hm...jag undrar om det har varit någon enda dag som jag hoppat över din blogg...jag tror inte det, såvida det inte har varit någon dag som jag inte ens har satt på datorn. Det kan ju ha hänt. Annars fungerar mina datarutiner som så att datorn sätts på, jag kontrollerar om jag har fått några mail eller några kommentarer på min blogg...därefter går jag alltid in till dig och ser hur du har det. Jag kommenterar ofta men inte alltid. När jag inte kommenterar är jag i regel stressad och orkar inte formulera mig. Ibland kan jag tycka att mina kommentarer blir onödigt korta av samma anlednin. Jag uppskattar ALLTID din blogg, vare sig jag kommenterar eller inte (och längden på mina kommentarer är inte heller någon måttstock), men det vet du nog redan ;-)).
Marie: Jag skrev att dialogbloggarna är 5-10 stycken. Det var nog en överdrift, snarare 5- 6 så där.
Roligt att Du är daglig gäst här hos mig, med eller utan kommentarer! Jag kollar nog Din blogg både morgon och kväll om jag ska vara ärlig. För så är mitt bloggande, morgonen en stund innan jag går opp och sedan på kvällen ett pass istället för TV.
ja precis så är det tycker jag.bloggen kan vara en otrolig tidstjuv känner jag och tänker ibland att jag ska sluta men det är ju så roligt också..man får som du säger försöka begränsa sig...ha en bra dag
Du har ditt bloggande under kontroll, alltid kvalitet på dina inlägg och alltid väl genomtänkta. Jag kan periodvis låta bloggandet ta massor av tid, ibland är det en flykt när jag inte vill göra något annat och enstaka perioder har det känts som ett tvång.
Jag gillar att läsa din blogg, minst en gång om dagen, för alla sunda, friska åsikter och aktiviteter du ägnar dig åt och skriver om! :)
Britten: Jag upplevde också bloggen som en tidstjuv, fast rolig. Ioch för sig tog den väl mest TV-tid och den kunde jag avvara.Men det var då jag satte mig ner och tänkte igenom hur jag ville ha det och hur jag ville begränsa det hela. Jag vill absolut att Du fortsätter. Jag är ofta inne och läser och kommenterar hos Dig.
Anne: Tack för alla vänliga ord! Jag vet inte om jag förtjänar alla. Allt som skrivs här är nog inte så himla genomtänkt förstås. Mycket rinner bara ner utan närmare eftertanke. Det blir en hisnande blandning av dagbok, natur, bilder, jakt, skola, figurer, inredning, hundar, filosofi, nostalgi, ilska, debatt osv. Jag vägrar att försöka nischa mig för att vinna läsare. På bloggen är jag som mig själv, alltså rätt sammansatt av olika teman, precis som de flesta andra människor.
Men jag försöker att inte falla i den vanliga kvinnofällan, som jag så ofta fallit i annars, den att försöka vara andra till lags. Min blogg är min och det är jag som bestämmer vilka bloggar jag vill läsa och kommentera och vad jag vill skriva om!!! Ingen annan!!
Alltså är det bra att ibland samla ihop funderingar och välja till och välja bort.
Vilken kreativ kvinna du är! Jag lever i bloggvärlden på ungefär samma sätt som du, men inte har jag haft så här fina namn på mina olika grupper av bloggvänner... :-)
Vet inte hur det har gått till, men ju fler bloggar det blivit där ute desto färre läser jag! Tror jag har kroknat lite sedan vågen av åsiktsmaskiner bröt fram. 100 liknande inlägg om FRA och allt vad det är gör mig bara trött. Det var bättre förr, 2005 eller så...
Mia: Hmmm kreativ eller för det mesta på gränsen till kaos kanske. :-))
Nja, jag vet inte om namnen är fina, men att ge de olika kategorierna av bloggar namn, var ett sätt att analysera bloggandet. Jag har ju en tid just varit lite upptagen med att fundera ut hur jag ska kunna begränsa bloggandet så att det fortsätter att vara roligt. Och också så att jag känner att det är jag som väljer hur jag vill ha det, inte bara hamnar in ett bloggande som jag egentligen inte önskar. Det är lite av kvinnligt mönster att finna sig i att bli vald och sedan bara gå på och försöka göra andra nöjda. Åtminstone har jag några slags reflexbeteenden åt det hållet. När man hamnar in i det läget så förlorar bloggandet sin tjusning för mig och blir plikt.
Annaa: Du har ju bloggat lite längre än mig om jag minns rätt, sedan mitten av 2005 någonting och jag kom in i december 2005. Jag tror att Du hittade min blogg på den här listan över de senaste inläggen som fanns där då. Där kunde man på den tiden hitta roliga bloggar. Jag har försökt att slumpmässigt hitta något intressant nu, men det lyckas aldrig. Så visst var det på det sättet bättre 2005. Men däremot kan man lyckas via etablerade bloggkontakters kommentarer och blogglistor. Håller med Dig om att bloggandet inte blir bättre med fler kontakter. Konsten är nog att begränsa.