Inga Magnusson

Svensk landsbygd är befolkad  -  än!

Jag tror ibland att de som beslutar om svensk rovdjurspolitik föreställer sig att svensk landsbygd är obefolkad, alltså kan man besluta om antal vargar och björnar helt utifrån ett biologiskt perspektiv, man behöver inte bry sig om människor som bor där. Men under dagens promenad med Oskar, till Spriklerud och sedan till Holstorpet så blev det mycket tydligt att det finns människor också i skogen, inte bara djur;


Någon har alltså plogat en skogsväg över till Holstorpet så att den ska gå att använda av hästar, traktor o. dy. (Tack för det!)


Någon väljer att träna sina hästar på den här skogsvägen.


Någon hämtar sin vinterved här.


Någon (jag!) promenerar med sin hund här för att få egen rekreation och få motion för hunden.
(Just här har han satt alla fyra fötterna i backen för han har kommit till ett färskt rådjursspår och vill inte gå vidare.)

Landsbygdsboende har valt att bo på landet för att kunna använda skogen för sin näring och sina intressen, därmed har man valt bort närhet till jobbet,  kulturutbud, buss, tunnelbana och till shopping t.ex.  Om vi får den mängd rovdjur här som Naturvårdsverket nu vill att regeringen ska besluta om innebär stora inskränkningar i möjligheterna att vistas i naturen med tamdjur, för jakt och för egen rekreation.  

Det är ungefär som att säga till en stadsbo: "Ja vi förstår att Du har bosatt Dig i stad för att ha nära till tunnelbana, shopping, jobb osv. Men nu gör vi det omöjligt för Dig att använda Dig av detta. Hädanefter får Du åka 10 mil för att handla och Du måste åka bil till jobbet 5 mil bort, Du kan inte gå på bibliotek eller bio i vår stad utan måste åka långt bort. osv " 

Kan Ni fatta vad jag menar?

De flesta av oss accepterar att det finns stora rovdjur i svensk skog, några och ibland.
MEN INTE MASSOR AV DEM OCH HELA TIDEN!
Det måste finnas plats för människor också!
Det handlar om vår livskvalitet i boendemiljö, näring och vardagsliv.