Nationella prov i trean är bra!
Nu svartmålar psykolog Hans - Åke Scherp den här provverksamheten utan att ha någon som helst lärarerfarenhet ("beprövad erfarenhet"?) eller forskning bakom sig . Så vitt jag vet så finns det ingen som har forskat på hur de svenska nationella proven fungerar. Men många lärare tycker att de är bra. Jag tror inte att Hans-Åke vet hur de är upplagda ens. Om han visste det så borde han inte vara så kritisk. Istället så hänvisar man till England där man nu minskar antalet prov. Men vi har ingen aning om hur deras prov ser ut eller är konstruerade. Att man minskar dem är begripligt om de engelska proven ser ut som vi är vana vid att skolprov ser ut. Men de svenska nationella proven är inte upplagda så och de förekommer vid några tillfällen under ett barns skoltid, årskurs tre, fem och nio. .
Synd att Hans -Åke Scherp väljer att odla sin politiska karriär i hopp om ett maktskifte. Han torde efter sina kraftfulla politiska utfall vara given för en topp-position i en röd-grön regering. Men en forskares trovärdighet tar stryk av en livlig politisk agitation med tydliga partipolitiska preferenser. Kanske vore justare om han titulerade sig politiker istället för forskare.
Jag menar inte att alla prov i skolan behöver vara av godo, det måste vara rimlig kvanititet och kvalitet, men faktum kvarstår att vi behöver goda mätinstrument för att kolla vad eleverna faktiskt kan och att den mätningen ska göras utifrån skolans mål. Om vi inte har de här goda instrumenten, som jag tycker att de nationella proven är, så blir skolan flummig i ordets traditionella bemärkelse.
Jag är också av den åsikten att de nationella proven är bra. Däremot har jag också sett baksidan av dem, men den baksidan är egentligen lärare själva som har skapat genom att stressa upp både sig själva och eleverna inför provet. Tar man som lärare provet på rätt sätt (och inte ser dem endast som ett kontrollorgan på den egna kompetensen), så anser jag att man bevöver ett nationellt prov. Hur ska vi annars ens kunna tala om likvärdig skola/utb. och samtidigt skulle jag tro att även den målstyrda skolan får mycket svårt.
Marie: De nationella proven är ett bra riktmärke och jag skulle inte ha något emot att undervisningen riktades in mer åt det hållet som de representerar, istället för åt lärobokshållet. Proven ger en bra vink om hur undervisningen på den aktuella skolan fungerar, även om den inte säger hela sanningen förstås.
Jag förstår vad Du menar med att lärare stressar upp sig inför proven, det tror jag är en större risk än att eleverna gör det.
Scherp tillhör väl den gruppen människor som tycker att kunskap och vägen dit inte är mödan värd. I alla fall tycks han följa s-traditionen, sedan Palmes tid som utbildningsminister. I Lgr 69 byttes "kunskap" ut mot att "ha kännedom om". Där tror jag man startade den svenska skolans väg utför jmf med resten av Europa.
Att flumma omkring i åtta läsårår innan man får sitt första betyg gör det heller inte så lätt för eleverna. Då är man kanske i puperteten och skoltrött och har bara två terminer på sig för att fixa betyg som räcker till den gymnasieplats man gärna vill ha.
Ja, det vore intressant att se forskning som fördjupar sig i vad som hände just när det började bli sämre med kunskaper i den svenska skolan. Det borde gå att ta reda på, åtminstone få en hint om.
När det gäller den faktiskt försämrade läskunnigheten så bland eleverna så tror jag att det hänger samman med att barn i dag har så mycket annat roligt än bokläsning att syssla med på fritiden. Den läskvantitet som barn fick förr på sin fritid kan vi aldrig ersätta i skolan med undervisning. Men detta gäller ju för hela västvärlden så det förklarar inte att vi backar även relativt sett i förhållande till andra länder.
Jag är övertygad om där får vi leta förklaringar i att man tog bort lågstadielärarna och deras utbildning. Förr hade den lärarkategorin nästan två års utbildning i den första läs och skriv och matten. Under några decennier nu så har man inte ens måst ha någon utbildning på området, eller som lärare för 1-7 sv so, futtiga 5 veckor! Det är inte mycket att komma med i verkligheten.
Lågstadielärarna jobbade också hela tiden med just den kategorin elever och fick alltså snabbt mycket god erfarenhetskunskap ("beprövad erfarenhet"!) också av området. Den är guld värd märker jag själv nu efter många år med just detta. Jag känner till exempel igen läs- och skrivsvårigheter direkt när eleven varit hos mig någon vecka i ettan och kan genast sätta in de åtgärder som behövs för att underlätta. Bota kan man inte men som sagt underlätta och förhindra pålagringar av andra bekymmer.
Forskare, liksom vi andra, bör basera beslut och kanske i denne Scherps fall uttalanden, på fakta, inte en massa åsikter och tyckanden.
Man tog inte bara bort lågstadielärarna, man lät 20-åriga lärarstudenter själva bestämma vilka kurser de tyckte verkade vara kul och ville läsa. Är det att ta nationellt ansvar för utbildningen av nästa generation? Skandalöst, tycker jag.
Anne: Som sagt, så vitt jag vet finns ingen forskning på de svenska nationella provens påverkan på undervisningen.
LL: Ja, det fanns en svacka där i lärarutbildningen när det inte ställdes några krav på vad som skulle ha lästs. Det då rådande paradigmet var att detta med att lära sig läsa och skriva var något helt naturligt för barn, lika naturligt som att lära sig prata, något som inte behövde någon speciell pedagogik. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Just den första läsinlärningen är en känslig period för barns lärande.