Lodjursspår
Vägen från Blåsåsen till Hopbröten och vidare till Döverud och hem gick vi. Här ute på kalhygget var det intressanta harspår!
Klockrent harspår och färska var det.
Vid Hopbrôten såg vi alldeles färska lodjursspår. Lon hade strukit efter väggen på huset, precis som en katt och vidare upp emot åsen mot Blåsåsen. Vi letade sedan hela vägen efter något utspår men fann inget. Alltså låg lon däruppe någonstans på åsen och lyssnade på oss. Lodjur är nattaktiva djur ¨så de söker daglega och de vill gärna ligga högt så de har koll på läget runt om sig. Märklig känsla att det måste ha legat däruppe inom hörhåll från oss och lyssnat efter var vi var. Ger sig säkert ut på natten på jakt. Det är inte så långt från den plats där vi såg ett rådjur slaget av lodjur på vägen upp till Döverud förra året. Hundarna reagerade inte med något stort intressse. Taxen var nog mest nyfiken på den här katten.
Vi hade ett lodjur som käkat rådjur i vår hästhage för 3år sedan, det tyckte jag var lite läskigt. Dom är faktiskt ganska stora.
Ingrid: Mmmm... de käkar små hästar också. Bara så Du vet! Och vargar käkar stora hästar! :-)
Nu fick du in en fullträff!!!Men än har jag inte sett spår av gråben nära huset så honom är jag inte så rädd för än, men kanske blir vem vet.
Så mycket snö fortfarande! Hu! Spännande med lospår.
Är det första gången hundarna har varit i kontakt med lodjur? Bra att de inte tyckte det var intressant, för lo käkar väl också hund?
Ingrid: Jag hoppas att Du slipper, fast Du bor på en plats där det ofta funnits varg i närheten. Det trista är att när varg kommer så är det ofta fler samtidigt, inte bara en. Det är ett flockdjur. Då är en häst försvarslös.
LL: Nej, de måste ha haft kontakt med lospår förut, men vi har inte märkt något större intresse, tack o lov. De äter säkert hund också, åtminstone små taxar.
Så spännande det måste vara med de olika spåren i snön.
Och även lodjursspår.....
Att veta att denna kisse har promenerat runt och kanske finns i närheten.
Kan tänka mig att taxen var nyfiken på denna katt, men kanske bäst att hålla sig undan.
Kram
Någonstans i mitt bakhuvud, ända sen Hultsfredstiden, har jag för mig att jag har sett ett lodjur på riktigt. Idag känns det så osannolikt att jag inte minns om jag bara hittat på, dvs önskat att jag sett ett. Fast jag är nästan säker på att jag gjort det. I så fall var lodjuret uppe i ett träd med tjocka grenar. Kan de det????
Vilket surr.....! Bäst att sova!!!!
Oj, spännande!
Svärmor påstod sig ha sett ett här hos oss för några år sedan. Vi har varit tveksamma till att tro på henne. Vi bor centralt, fast bredvid en hyfsat stor skog. Hur skygga är de?
Ingermaryissa: Ja, man skulle vilja veta vad en lite tax tänker sig när han känner vittringen av lo, han har ju aldrig sett någon.
Suss: Ingen aning, men de borde väl kunna klättra, det kan ju alla katter! Hos oss så trivs lodjur bäst i områden med berg och stenrammel.
Lotten: De kan närmar sig tydligen hus nattetid, ibland intresserade av tamkatter som byte. När de är hungriga så blir de mer närgångna.
Jag minns när ett lodjur anföll en man någonstans i Stockholmstrakten på 50-talet. Det var vintertid och mannen gick (eller åkte skidor) på en skogsstig när lodjuret, som befann sig i ett träd, plötsligt hoppade på honom. Han blev inte allvarligt skadad men eftersom det var en ovanlig händelse skrevs det mycket om det i tidningarna.
Lillan: Det var nog en väldigt ovanlig händelse. Jag minns den inte. De tillfällen då lodjur uppträtt närgånget och hotfullt mot människor så har det varit utsvultna individer som har sökt sig till människoboningar för att leta föda och som känt sig trängda då man försökt schasa bort dem. Tyvärr har det tidigare inte varit tillåtet att ta bort sådana djur. Jag tror att det är ok nu, men jag är osäker. Rovdjurslagstiftningen har varit mycket märklig.