Inga Magnusson

 Entrén är på bild ovanför ritningarna. Den blir under den fina överbyggnaden med balkongen.

 

Positivt och bra med skolan tycker jag är kryssformen som gör att man kommer ifrån mörka långa korridorer och får in mycket ljus. Ljushallen i mitten är vacker och funktionell så vitt man kan se. Trevligt med konstverk av lokal förmåga. Fasaden är fin och att den är i trä som inte behöver behandlas är tilltalande. Bra att man anpassat från början för elever med synproblem och hörselproblem. Där finns ett tänk med färgsättning och ljusa ledstråk samt åtgärder för att dämpa ljudet. Det är klokt att bygga för de egna eleverna på övervåningen och göra undervåningen mer öppen för alla. Sen ska det vara en skofri skola men jag  fattade inte hur skologistiken skulle funka. Var tas de av och på, förvaras?

 

Mindre bra är att man inte redan från början har byggt för särskolans träningsskola eller för att kunna ta emot elever som på grund av förlamande rörelsehinder är beroende av bl.a. taklyftar och utrustning för toa-hygien och tvätt. Det kan vara elever med medfödda förlamningsskador typ CP, det kan också vara sviter efter olyckshändelser eller sjukdom. Kan inte föreställa mig att någon stor skola idag byggs utan detta eftersom man förr eller senare får in elever som har de här behoven för att kunna klara den personliga hygienen. Det är tyvärr inte en miss att det saknas på Nordmarkens skola utan man valde bort det eftersom man just nu inte har någon elev med detta behov. Men det får inte vara så att den första eleven som kommer till skolan med detta behov ska behöva bråka om en ombyggnad. 

 

Sen kan man förstås fundera över detta att bygga med så mycket insyn, genomsyn och utsyn. För den elevkategori som är lättstörd av intryck utifrån så funkar det inte bra. Kanske borde det inte vara självklart att det är modernitet och trender som styr en skolbyggnad utan de specifika behov som just en skola har. Om man kollar på hur skolor byggdes i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet så finner man just den här speciella behovsanpassningen till behoven för  skola. Man insåg även då att barn behöver mycket ljus för att hålla sig vakna och pigga, så man byggde många och stora fönster. Men fönstrens underkant lades så högt att eleverna när de satt i bänkarna inte såg ut  (lugnande på oroliga elever) och överkanten på fönstren gick i stort sett upp till taket för att man skulle få in så mycket av ljuset från himlen som möjligt

 

Rent spontant kan jag också tycka att det är synd att betongfasaden i undervåningen ska målas. Den är fin som den är. Men det kanske blir fint målat också, den som lever får se.

.