Inga Magnusson

Och köper såna här istället. Varje gång jag är på IKEA så får några glasburkar följa med hem. Nu har jag flera av alla storlekar. De känns mycket bättre att använda, både för den egna hälsan och för miljön i exempelvis haven. Inte för jag vet hur slängd plast i vårt sorterade avfall skulle  kunna hamna på havets botten men ändå!  Ju mindre  plast  desto bättre. De här glasburkarna är helt ok att äta direkt ur också, om jag vill ha med en sallad eller någon annan mat på utflykt / i båten eller så. Att locket är tättslutande är inte heller fel. Bra grejer är det!

Oj, vilken trevlig kväll vi hade med goda vänner och äting. Det var färsk sparris direkt från odlaren, den var kokt och den var stekt och serverades tillsammans med delvis hemgjord hollandaisesås, extragod skinka, potatis och parmesanost. Till dessert hade vi med oss glass från Värmlandsmejerier och den serverades fint med ägglikör, romlagda russin och espresso. Bättre än så här blir det inte!  Tacksamma för våra goda vänner är vi. Sommaren så här på landet har kollektiva drag, med mycket god äting tillsammans och många trevliga kvällar i gott sällskap.

 

Till det goda viner och gott bubbel.

Roland var snäll och kapade ner de här tre risiga buskarna. Jag funderade ju på vad jag skulle göra med dem och rådgivarna var samstämmiga: Kapa ner radikalt!

 

Så nu är de nedkapade ordentligt. Fast det är lämnat så mycket att jag hoppas de ska hämta sig, bli täta och frodiga igen med fin blomning. Jag har ju aldrig låtit tukta dem, de har stått där sedan året efter vi byggde huset 1978 och de är garanterat helt ovårdade. Ingen ompyssling alls har det varit. De var fina under många år men nu på slutet har de blivit torra.

 

 Det är två vanliga brudspirea och en norsk brudspirea. En av de där helt onödiga hågkomsterna som man släpar omkring på i min ålder; vilka spireabuskar som blev planterade för snart 40 år sedan!! Hade gärna glömt sånt här gammalt för att i stället få minnesplats för lite nyare och  fräschare minnen. Men det tillkommer väl inte mig att sudda där eller rita dit nytt.

 

... fick jag av Roland. De doftar så gott och pryder sin plats på köksbordet.  Han hade plockat dem i Prästeparken. Rolands farbror Nils brukade alltid ge sin Anna liljekonvaljer på Mors Dag men han plockade dem i Bobergskuel. Det var inte så vanligt då att en man plockade blommor men Nils gjorde det. Jag kan tycka att det var snällt och omtänksamt gjort, krävde säkert en del mod också att strunta i eventuella gliringar. Fast Nils blev ju sällan svarslös.;-)) Så pratade vi en stund om dem, vad de gjorde och vad de brukade säga.  De finns ofta med i våra samtal, de som bodde här på Liane förut.

 

 

Köpt hos bonden igår! Det är bara så läckert, vi testade lite så här i förväg! Och det rymdes inom dagens snåla kaloriram, sparris har nästan inga kalorier alls.  Kanonbra att den kommer färdigskalad. Sparrisbonden har maskin som ombesörjer det om man vill.

Barnbarn Bill var ju här och hjälpte farfar med både snickring och målning. Nu är det taket och verandan kvar. Ja och fönstren förstås.

Vi hade bokat mat här vid lunchtid för att fira Mors Dag! Det var Italien-tema på maten och kanongott!! Kyckling, små korvar, pasta, räkor med dressing, olika sallader, glutenfri pasta, jordärtskocka, skinka, halloumi.

 

Det var riktig sommarkväll igår lördag. Efter en genomtänkt måltid hemma med lite smarriga ingredienser så tog vi med oss hundarna och gick runt Liane. Det är så där drygt tre kilometer, lagom långpromenad.  Gamle Jazz kan man leda i en sytråd, han drar inte alls. Valpen Hambo är läraktig och lydig. Hej är trotsig och drar och stretar. Alla hundar är inte lika ;-))

 

Roland tror att barnbarn Bill  vill köra HD om så där 15 år. Jag är inte lika säker. Vi får se hur det blir, vilka gener som slår igenom. ;-))

Det var så otroligt fint igår hela dagen och fortfarande varmt på kvällen. Solen gick ner med värmen kvar och det var helt vindstilla. Helt omöjligt att inte ta en tur med båten och plocka med lite ätbart.

 

Det är ett gammalt bruk som övergavs av ägarna, men ett antal konsthantverkare och konstintresserade flyttade in i det lilla samhället och gav det nytt liv. Nu har verksamheten pågått i många år. Med och driver det är en del av dotter Malins gamla gymnasievänner från Åmål, bl.a. Sandra O, Malin R-H och Lotta R-H. Vi brukar åka hit minst en gång varje säsong.Igår torsdag var lämplig dag eftersom det var vackert väder och det finns fantastiska vägar för motorcykelåkning hit både via Åmål och via Bengtsfors. En del av oss gillar ju det.;-)) Vi andra åker bil.

 

Här är stenugnsbageriet med butik. Man säljer bröd på plats men också i varuhusen i Åmål.

 

Det finns en tradition att gubbarna i närheten påtar ner sin  potatis i det här potatislandet på Sand. Det är nog Kjell som är chef för hela projektet och fixar till fårorna. Roland har i alla fall två rader mitt i i år, de med vita pinnar. Det brukar bli en liten skörd  i alla fall, även om det inte räcker till hela året.

 

Vi passerade när vi gick runt Liane med hundarna i kväll, för övrigt en helt magisk kväll med värme, sol och vindstilla. På vägen mötte vi Izze o Viggo. De kom senare på en pratstund på altanen  o Anna var också med. Izze och Roland hjälptes åt att fixa pratsystemet som Roland ska ha i motorcykelhjälmen. Det tog ett par timmar, fast tiden bara flög iväg.

 

Mer om gårdagens bygdetur Åmål - Fengersfors - Bengtsfors - Liane senare.

Lilla Lovis kan nöjd och glad klappa fåren. Hennes klänning är otroligt fin och sydd av en släkting som syr mycket kläder åt henne.

 

Nu torsdag middag åker vi til Not Quite i Fengersfors! En del av oss åker motorcykel dit.

Och han håller sig gärna i närheten av favoritmaten; kabblekorna. De blommar för fullt i bäcken nerom Liane. Det är likadant varje år att älgarna visar sig nu när det börjar bli lite grönt på åkrarna och kabblekor i vattendragen. Men det är färre älgar nu än det brukade vara förr om åren.

Här vaknade vi tidigt igår , kl halv 7! Det blev en god stunds såpbubblegöring på morgonen och farfar åt frukost på verandan.

De är oslagbara i smak och inte minst doft! Men dyra så man får äta lite varje gång.

 

 BEST IN SHOW-konkurrensen, t.v. Hej som vann och så i tur och ordning tvåan, trean och fyran.

 

 

 

 

 

Det var en alldeles magisk kväll.  En värme vi behövde efter så lång tid med kyla och blöta och blåst. Fast inte så många har sjösatt än 

 

 

 

 

Det blir en bro över nya vägen vid infarten till Karlstad härifrån räknat, på Sörmon. Fast vi kunde inte se någon väg som leder till bron ??  Eller om vi missade den ? Verkar knepigt att bygga en bro som inte har någon väg. Kanske ska det bli en väg senare? Eller en cykelbana? Eller kanske bara en djurbro för grodor och vargar ? Fast att döma av storleken på bron så är det väl för elefanter i så fall? 

 

Läget i pallkragen är ok, inget har frusit. Men den sådda salladen i raden omgiven av mossa, har växt väldigt långsamt. Inte framme vid skörd än, så det fick bli inköp av plantor.  Kvar från förra året är lite timjan längst bort och en del av gräslöken. Resten är köpt nu som plantor för att kunna skörda direkt. Mossan tog jag  från vinterdekorationerna och lade under för att slippa få jord i bladen. Ska så lite mer sallad nu så den kan gro och ta vid när vi plockat slut på plantor och raden. Hoppas vi ska slippa lägga på plastlocket igen, men får förstås speja på väderrapporten om det blir mer frost.

Att vi väljer att göra ärenden i Åmål på tisdagar är ingen slump. Den dagen serverar hotellet stekt fläsk och löksås på  sin lunchbuffé. Det är så gott. Fast Åmål har flera bra matställen, vi borde testa dem också.  Centrum är så snyggt och prydligt planerat, med vatten från Vänern och pampiga byggnader från den lilla stadens storhetstid som centrum för  tull, sjöfart och handel på 1700 - 1800-talen.

Han har inte riktigt förstått det men nu har han blivit så stor att det är svårt att sitta i knä hos husse. Men man kan ju umgås på annat sätt också. Vi tränar på det. :-))

Vi gjorde grillknyte i Lianegrillen igår kväll med Magnus- och Hannafamiljen. Enkelt och väldigt mysigt med de tre tjejerna också.

..... gör barnbarn Bill tillsammans med kompis Emmet. Detta är årlig återkommande syssla om man bor i stan. I morgon mer om vår trevliga kväll här  på Liane.

Nu spirar det gröna gräset på åkrarna och det borde vara mycket älg synlig. Men det är det inte. Igår såg vi i alla fall två stycken, ett udda par var det, två tjurar. Den ovan är en ung tjur, förmodligen född förra året, en som nyligen blivit bortjagad av kon för att hon ska föda ny kalv. Den under är också en ung tjur men något år äldre. Båda har lite hornämne på gång. De gick som sagt nära varandra.

 

Och sörjt. Och vi har ätit lunch i ett  rum där han måste ha sprungit omkring som barn , på Statíonscafet. Det finns så många minnen kvar av honom, en snäll människa med massor av humor och en lysande intelligens.

 

 

 

 

 

 

 Cykling är ju hundarnas motion och Rolands också förresten. Att bara promenera med stora stövarhundar skulle inte ge tillräckligt med träning under den jaktfria delen av året. Taxen Seffrin går jag med och det räcker för honom. De korta benen får jobba på rätt bra i vanlig promenadtakt.

 

Det känns bra att se att vi kan få elkraft från vind. I Årjäng finns en vindkraftpark och det ska byggas mer verkar det som. På det här avståndet är de tjusiga, men jag vet inte hur upplevelsen är på nära håll. Kanske stör utsikten, solskenet eller påverkar djurlivet. Jag har i alla fall inte hört några klagomål. Sen kanske det inte är så lönsamt att bygga såna här snurror, antar att det beror på hur länge de kan förväntas fungera före skrotning. Bilden tog jag på hemväg från Breviken.

 

Jag strävar och försöker göra mig av med sånt som vi inte använder.  Massor av kläder hänger oanvända sedan decennier. Jag använder få plagg, bara de som är sköna och som är lättvättade och ganska varma. Men det är ändå så knepigt att fatta beslut om att skicka iväg. Jag lyckas oftast ändå hitta något udda tillfälle när en tröja eller blus eller byxor skulle kunna  komma till användning.

 

Det är nästan ännu värre med böcker. Jag har ju förstås läst alla böcker jag äger minst en gång, ofta är de lästa flera gånger. Det innebär någon känslomässig upplevelse ihop med läsningen, minnen och så förknippade med innehållet. Alltså är mitt förhållande till mina böcker inte helt rationellt, jag gillar dem alldeles för mycket för att vilja göra mig av med dem. Å andra sidan vet jag med mig att de flesta kommer jag inte att läsa om, de står bara där och är nostalgi.  Fast jag försöker vädja till mitt förnuft att det då är bättre att skicka iväg dem så någon annan får njuta av läsningen. Och mina barn kommer aldrig att samla på sig böcker, vare sig mina eller andras. De kommer att läsa på nätet.  (Fast sen kommer en liten tanke farande att kanske havererar vårt moderna samhälle och internet försvinner och då vill alla ha böcker igen....!! )  Det är i alla fall en kamp det här med att skiljas från både plagg och prylar.

 

Nu har jag lyckats samla ihop en säck med textilt och ett par kassar med böcker för vidare transport när vi reser nästa gång reser till annan ort. För jag vill inte lämna hit till Årjängs second hand och riskera att få se mina kläder på någon annan.  Och håller tummarna att inte second hand-butikerna skickar till varandra av samma skäl. Riktigt stolt att jag den här gången lyckades övertyga Roland om att också samla ihop en sopsäck med gamla kläder.

 

Vi kämpar vidare!

 

Vi var i Breviken för en veckan sedan, på andra sidan Årjäng,  och då hade björkarna börjat slå ut. Här hos oss  dröjde det flera dagar till.   Vi besökte Rolands avlägsne släkting S och  hans A.  Intressant att få berättat vem som bor var och hur det har varit förut. Och vi har roligt tillsammans! Inte minst med planerna på att återupprätta Alfred på Döveruds årliga färd tur  från Sillerud till Livlund i Blomskog.

 

Han brukade gå genom skogen till Västersil, ro över sjön och så gå igen till det gamla hemmet och släktingarna. Alfred var ju den av Rolands anfäder som flyttade från Blomskog till Sillerud, först till Sand tror jag och sedan till Deborgere och eventuellt en kort period på Lihaget, dvs nästan där vi bor nu fast söder om oss i Lihaget i så fall. Han slog sig i alla fall ihop med Emma och bosatte sig på Döverud. Alfred var far till Rolands farfar Gustav.

 

 

Jazz heter Leverhögens Jazz SJCH RR och tiken heter SUCH SJCH Esperillas Molly.  Det blev 2 tikar och 4 hanar. De finns hos Claes Göran Lindberg i Filipstad Nordmarkshyttan. Det är inte så långt bort så vi kommer att åka och kolla på de här små sötisarna så fort det går. De ser ut att ha det så fint i valplådan, man skulle vilja lukta på dem!  Valpar luktar så gott.

 

Jag undrar om någon av dem har en sån där speciell liten tuppkam mitt uppe på huvudet som Jazz har, den har alltid varit hans kännetecken och han hade den med i hårremmen från födsel.

 

Jag fick tag på Wermlandsmejeriers  gräddglass i Årjäng för en vecka sedan och bunkrade genast 4 förpackningar med kola-pecan som alla säger är så god. Och den är verkligen kanongod!! Vi har mumsat i oss alla fyra på en vecka. En är lagom att dela på två personer, åtminstone till ett par gottegrisar som oss. Nästa gång jag får tag på den så blir det till att köpa på sig ett litet lager  och stoppa i frysboxen, att ta fram nu och då till dessert eller till kaffet när det kommer trevliga gäster.

 

Wermlandsmejeriers glass är alltså närproducerat av ett litet bondeägt mejeri i Nysäter. Eftersom våra arrendatorer levererar en del mjölk dit så har den liksom lite ursprung här på Liane. Det känns bra att veta.

 

Barnbarn lilla Lovis i Umeå slänger pinnar i den ringlande bäcken och vinkar adjö åt dem när de åker iväg. Lite senare där än här förstås, säkert någon veckas skillnad minst.

 

Här lagade vi oss kvällsmat  med den vackra synen av absolut lysande gröna nyutslagna björkar  både här och på andra sidan sjön.  Om man därtill lägger intensiv fågelsång och bäckens porlande så kan det inte bli så mycket  bättre.

Fortsättning på gårdagskvällens bilder. Det blev premiärtur med Busterbåten. Först en långsam färd över vår sjö Östra Silen och sedan  hamnade vi på Restön. Vi mätte vattentemperatur och det var underligt nog kallare uppe i viken med + 7 grader och här nere var det + 11.  Kanske är den envisa nordanvinden som drivit ner vamt ytvatten hit ner.  Det blev grilling och firing av två födelsedagsbarn. Det var de två damerna på bild, längst till vänster och längst till höger: M. och B.

Vi tog Busterbåten och gjorde en tur ut på vår sjö. Östra Silen för att grilla med goda vänner.  Det var ju sommarvarmt när vi åkte sen eftermiddag.

Så här ser det ut i min pallkrage på altanen just nu. Det har stått lite stilla förstås med kylan vi har haft. Varje natt fortfarande så lägger jag på plastlocket från Plantagen och drar in det hela under altantaket. Den har ju stora hjul på undersidan. Trots att vi haft varmt under dagarna, bortåt 15 grader så är det  frost på nätterna.

 

Salladen har klarat sig och nu ska jag så en ny rad bredvid så jag kan skörda i omgångar. Dillen har farit illa i kylan, medan rosmarin och timjan och gräslök klarar sig bra. Om någon undrar över mossan så lägger jag den under för att växterna inte ska bli jordiga. Den får hänga med hit direkt efter vinterdekorationerna.  Detta är lagom för mina odlarambitioner, de är inte så stora. ;-))

Nu är det häng på altanen både med folk o fä. Det gäller att passa på innan nästa snöyra kommer. Här är lille valpen Hambo. Fast inte så liten längre. Han är full av energi men lugnar sig till slut och kopplar av, börjar bli vuxen.

Välkommen in på handikapptoan! Det svarta på golvet är alltså inte lort, utan golvet under den slitna golvmattan / ytbeläggningen.  Ingen skugga ska fall över vår duktiga städpersonal som försöker hålla rent och fint fast det ser ut så här.

 Här är bilder från en fin liten valpkull. Det är två tikar och fyra hanar. Hamiltonstövare förstås.

 

 

Ett gäng var här i vårt inhägnade område och tränade inkallning med sina hundar. Det är tryggt att träna  när det finns stängsel runt och hunden inte kan rymma. En fin eftermiddag hade de här på Liane.

Vackert väder var det igår och flaggan fladdrade i lagom mycket vind! Det var tacksamt med flaggdag i  sommarvärmen. Liane är ju Rolands föräldrahem som ligger ett stenkast från vårt hus och vi försöker behålla det i vår ägo. Det finns så många minnen sedan generationer förknippade med det här huset, skulle vara svårt att lämna över till någon annan. Barnen och goda vänner kan använda det när de besöker oss och vi hyr ut det dygnsvis / veckovis till gäster som vill fiska, jaga,  vandra eller bara njuta av lantluft.

 

Idag blir det Åmål för att lägga om till sommardäck och få dem kalibrerade med dator för att varningssystemet för dåligt lufttryck ska fungera. Ett knepigt krångel som ingen egentligen begriper och gillar. Jag vet att jag är sent ute men vi har haft frost och snö för inte så länge sedan. Och om vi nu måste åka till Åmål så väljer vi helst en tisdag! ;-)) Det finns goda skäl till att lägga Åmålsbesöken just på tisdagar!! Stadshotellets lunchrestaurang brukar servera stekt fläsk och löksås vilket en del av oss uppskattar.

 

Vi tog en tur till Värmskog idag och åt räkor. Det är en specialitet här.Man sitter fint vid sjön om man vill, fast vi satt på  andra sidan.  Och hade tur att träffa goda vännerna R och Å-B med syster och svåger. Det blev trevlig pratstund  hela eftermiddagen nästan. Det var ett tag sedan vi sågs.

Vi var där på Valborgsfirande. Hembygdsgården ligger så fint på en höjd i Svensbyn med utsikt över Svensbysjön. Det var servering, körsång av Urbandet + kyrkokörer enligt decennierlång tradition och vårtal. Tack o lov ingen brasa. Det är lite otäckt med Valborgseld med tanke på allt eldfängt torrt gräs den här tiden på året.