Nu åkte den skruttiga spirean!
Roland var snäll och kapade ner de här tre risiga buskarna. Jag funderade ju på vad jag skulle göra med dem och rådgivarna var samstämmiga: Kapa ner radikalt!
Så nu är de nedkapade ordentligt. Fast det är lämnat så mycket att jag hoppas de ska hämta sig, bli täta och frodiga igen med fin blomning. Jag har ju aldrig låtit tukta dem, de har stått där sedan året efter vi byggde huset 1978 och de är garanterat helt ovårdade. Ingen ompyssling alls har det varit. De var fina under många år men nu på slutet har de blivit torra.
Det är två vanliga brudspirea och en norsk brudspirea. En av de där helt onödiga hågkomsterna som man släpar omkring på i min ålder; vilka spireabuskar som blev planterade för snart 40 år sedan!! Hade gärna glömt sånt här gammalt för att i stället få minnesplats för lite nyare och fräschare minnen. Men det tillkommer väl inte mig att sudda där eller rita dit nytt.
Nu är det i alla fall tomt på spireaplatsen och helt ärligt så kapade vi en hel del annat också när grejerna nu ändå var framme. Men det får jag återkomma till. Vi har ju egentligen ingen trädgård, mest ett vildvuxet område runt vårt hus.
Nu ska vi äta vit sparris med goda vänner!!!
Kommentarer
Trackback