Fengersfors bruk, Not Quite konstvandring ....
... besökte vi igår torsdag. Det ligger en bit söder om Åmål och alltid trevligt att besöka.
Det är ett gammalt bruk som övergavs av ägarna, men ett antal konsthantverkare och konstintresserade flyttade in i det lilla samhället och gav det nytt liv. Nu har verksamheten pågått i många år. Med och driver det är en del av dotter Malins gamla gymnasievänner från Åmål, bl.a. Sandra O, Malin R-H och Lotta R-H. Vi brukar åka hit minst en gång varje säsong.Igår torsdag var lämplig dag eftersom det var vackert väder och det finns fantastiska vägar för motorcykelåkning hit både via Åmål och via Bengtsfors. En del av oss gillar ju det.;-)) Vi andra åker bil.
Här är stenugnsbageriet med butik. Man säljer bröd på plats men också i varuhusen i Åmål.
Det är ständigt kö här, populärt!
Vi fick en pratstund med Sandra som har stenugnsbageriet. Alltid lika mysigt att träffa den här strävsamma och snälla tjejen. Eftersom hon är en av dotters bästa vänner så ses vi ibland, både här och hemma på Liane. Hon fick en fin teckning med en drake av E som tydligen har konstnärliga talanger.
De som är anslutna till verksamheten säljer sina alster i butik. Det finns smide, foto, keramik, textil, bilder, skulptur och en del annat.
Ett galleri för utställningar
Den här bilden blev min favvo men jag orkade inte stå i kö för att få pris på den. Och jag borde inte köpa mer, har så mycket hemma redan.
Det finns ett café också. Det var massor med folk där och kö förstås. Många satt ute i fina omgivningar.
Menyn är inbjudande. Jag tog en glutenfri macka med lax med granskottssirap på och mycket grönt. Sen frossade vi i Pavlovabakelser- Allt gjort på plats.
Nytt för i år på Not Quite är bokhandel. Man blir så lycklig över att få se en ny bokhandel, de flesta gamla har ju försvunnnit. Bra böcker var det också och jag investerade i ett antal för barnbarnens födelsedagar och julklappar.
Kylskåpsmagneterna var himla kul, jag köpte några.
Sen besökte vi som sagt Malin R - Hs fina fotoutställning, men jag tror hon var upptagen med pressbesök så vi stannade inte länge. Malin är duktig fotograf. Det var hon som förra sommaren rådde mig att köpa den kameran jag har nu och det var ett bra råd. Jag är nöjd med den.
Mc-turen blev alltså Åmål - Fengersfors - Bengtsfors - Sillerud den här gången. Många smala, krokiga vägar med fina vyer runt omkring. Här över slussen vid Krokfors mellan sjöarna, till höger södra änden på vår sjö, Östra Silen och till vänster Västra Silen som ligger bra mycket djupare.
Östra Silen
Västra Silen med Vårviks kyrka i bakgrunden. Här byggs nytt tydligen.
Som sagt, den här vägen bjuder på många fina utsikter, här över Östra Silen sydligaste del. Det kanske blir någon mer tur i sommar.
Till slut, lite mer om vårt försök till äting i Åmål på det som förr hette Hamnkompaniet och som nu har nya ägare och heter Sjösidan. Vi har varit där många gånger under årens lopp, alltid fått god mat, bra service och vacker plats att sitta på med utsikt över Åmåls hamninlopp och Vänern. De vindskyddande glasrutorna är en klar fördel för här blåser ofta
Men torsdagens besök här var i det närmaste parodiskt. ;-)) Allt som kunde gå fel, gick fel. Först blev jag arg och irriterad men till slut så skrattade jag mest och log åt eländet resten av dagen. Det var bara för knasigt, som Jörgen skrev på fb, liknade mest Pang i bygget.
Det började med att vi kollade på menyn. Där stod lake som fiskrätt men den var lite kladdigt överstruken och istället serverades rödspätta. Kötträtten skulle vara Wallenbergare. Den var inte överstruken men ersatt av fläskkarré sa tjejen i kassan. Så fanns då kycklingsallad och soppa att välja på. Alla rätter kostade 100 kr. Ingen av oss ville ha den fisken eller det köttet så Roland valde kycklingsallad och jag soppan. Tänkte också att det borde gå snabbt att få de maträtterna. Vi betalade våra 100 kr styck.
Sen slog vi oss ner och väntade. Och vänta fick vi göra - länge. Vi försökte sysselsätta oss med att äta av den ledsna och lite mosiga salladsbuffén, men den hade inte ens någon dressing så det blev lite andefattigt. Gästerna vid bordet bredvid kom efter oss men fick sin mat. Till slut frågade jag i kassan om det var ytterligare lång väntan på vår mat. Hon kollad med köket och försäkrade att maten skulle komma alldeles strax. Det gjorde den inte utan det dröjde en god stund till. Jag hämtade min padda och surfade.
Men den kom i alla fall till slut. Servitrisen bad om ursäkt att det dröjt så länge men gav ingen förklaring till dröjesmålet. Hon erbjöd oss som kompensation dricka istället för det vatten som ingick i priset. Nu hade vi inte valt bort dricka av fattigdom utan för att vi gillar vatten till maten så vi avböjde vänligt erbjudandet. Men jag bad att få en sked till soppan eftersom den saknades. Det skulle hon genast ombesörja.
Jag väntade på skeden medan Roland började plocka i sin anrättning. Och jag väntade och väntade men skeden kom inte. Till slut blev Roland arg och gick och hämtade en sked till mig. När jag nästan ätit upp soppan med den så kom servitrisen med en sked, men det var ju lite sent. ;-))
Jag åt alltså upp soppan. Den var ok om än ingen höjdare som blir ihågkommen efteråt och den var vid det här laget, om inte kall, så bara lite drygt ljummen.
Rolands anrättning var däremot mycket märklig och oätlig. Det som kallats kycklingsallad var ett berg av grönsaker, helt smaklösa, på botten av djup tallriken. Och ovanpå det var placerat två större kycklingköttstycken, lätt smetiga av något och kalla förstås. De hade absolut ingen smak, inte av salt och inte av någon krydda. Man kunde ana lite smak av någon dags kylskåpsförvaring, men inget annat. Roland orkade förstås inte få i sig det här. Bild nedan!
Vi lämnade det hela utan att orka bråka mer och riktade in oss på att äta i Fengersfors istället. Vi startade alltså vår bygdetur här i Åmål och åkte vidare tillFengersfors sen. När vi gick ut så stod tre personal i kassan och följde oss med blicken men jag tyckte inte att vi hade något att tacka för, så jag sa bara Hej då. Min förhoppning är förstås att detta var en engångsföreteelse och att man i vanliga fall har både bra mat och bra service, men jag gissar att det dröjer innan vi chansar på att gå hit igen. Det var glest mellan gästerna när vi kom, kanske 10 sammanlagt och när vi gick så var det tomt. Jag förstår varför.
Kycklingsallad??? Ha ha....!
Kommentarer
Trackback