"Kommunalrådet med anhang" ...
... väljer några ledande bygdeskolebevarar-politiker att kalla kommunalrådet och två tredjedelar av kommunfullmäktige i Årjäng i en debattartikel i vår lokaltidning idag. Om jag letar synonymer på nätet till ordet "anhang" så hittar jag "liga", "otrevligt följe", "dåligt sällskap", ´"hord", "följe", "pack", "gäng", "koppel", "klick".
Det är inte värdigt vuxna människor att i en saklig debatt använda en så nedsättande beteckning på en grupp människor vars enda "brott" är att ha en annan åsikt i en kommunpolitisk fråga. Man måste kunna resonera utifrån respekt för varandra även om man tycker olika.
Sen vill vi ju veta hur bygdeskolebevararna ska lösa detta med kvaliteten i de små skolorna också:
- Problemet att få behöriga lärare på sikt.
- Problemet med att exempelvis kunna genomföra de nationella proven i bl.a. svenska och engelska och matematik eftersom de kräver att man kan göra jämnpresterande par / smågrupper av eleverna i den aktuella årskursen. Hur gör man det med bara en eller två elever i årskursen? Och att eleverna får göra provet med kompisar som de känner och känner sig trygga med, annars är det svårt att prestera maximalt.
I striden för att bevara de minsta bygdeskolorna, de med 20 - 35 elever fördelade på 6-7 åldersgrupper, så talas vitt och brett om att skolorna behövs för bygdens bevarande (märklig uppgift för en skola!), det talas om långa skolskjutsar (fast många barn redan finns på skolan genom att skjutsas av föräldrar till fritis!), om ekonomi, men sällan om kvalitet. Vad är kvalitet i skolan? Hur liten kan en skola bli och fortfarande ha kvalitet? Vilka krav har staten på skolan idag? Hur kan man organisera skolan så att den långsiktigt uppfyller de kraven i vår kommun? Ska Årjängs kommun ställa sig utanför skollagen och strunta i dess krav på en viss kvalitet? Ska Årjängs kommun ställa sig utanför kommunallagens krav på en budget i balans?
Lärarförbundet har skrivit en del om kvalitet:
http://www.lararforbundet.se/web/lokhem/arjang.nsf/doc/11EE60EA7EC83ABDC1257B7400407DA6?OpenDocument
Intelligens ...
... är ett väldigt diffust begrepp. Traditionellt så har vi tänkt oss att det är nåt som kan mätas med intelligenstest och som handlar om att snabbt kunna bearbeta information. Men ny forskning visar revolutionerande att intelligens kan vara en helt annan förmåga: Att kunna automatiskt sortera bort oväsentligheter så de inte ockuperar hjärnans arbete, dvs låter tankarna istället fokusera maximalt på det som är viktigt för stunden.
15 minuters längre skolväg ...
...enkel väg, får eleverna i Bön, Östervallskog om man lägger ner den skolan. Det är tiden det tar att transportera sig i laglig hastighet från bygdeskolan i Bön till Töcksfors skola. Detta gäller de elever som bor vid skolan och längre bort. (Det tar en kvart extra att ta sig från Bön till Töcksfors, sen kan elever naturligtvis bo en bit från Bön och behöva transport dit, men det gäller ju oavsett om de går i Bön eller i Töcksfors) Elever som bor mellan Bön och Töcksfors får rimligen kortare väg. Det är inga Norrlandsavstånd direkt och troligen överkomligt för de flesta. Jag tror att Böns skola nu har runt 20 elever fördelade på sex eller sju åldersgrupper. Det är svårt att vara uppdaterad på exakt antal och jag är osäker på om förskoleklassen räknas in / har några elever.
Vid en nedläggning får barnen komma till en skola med ett betydligt fler kompisar i nära ålder. Det ger större möjligheter till att leka och ha roligt på raster och föräldrar kan spara in ett antal dryga resor på fritiden för att komma till kompisar. Jag minns att vi körde som skållade råttor när våra barn var små. De gick på en liten bygdeskola och suktade ständigt efter aktiviteter med jämnåriga. Om de hade fått leka av sig på en större skola så hade det alldeles säkert gått att minska ner på de resorna.
På sikt får eleverna på en större skola också bättre möjligheter att få behöriga lärare i skolans ämnen och det i sig är en kvalitetssäkring, kanske värd olägenheten med en kvarts extra skolväg. Det är oklokt att bevara skolor som är så små att man inte kommer att kunna erbjuda barnen behöriga lärare.
Samtidigt kan jag förstå att det är en sorg att bygden inte kan ha kvar sin skola. Den betyder naturligtvis mycket för dem som bor där. Det sorgligaste är ju ändå att det inte finns befolkningsunderlag för att behålla en skolor med nya och fina lokaler, att det inte räckte med fina skolor för att attrahera många inflyttande barnfamiljer. Det var ju förhoppningen.
Uppdaterat: I Sunne har en folkomröstning "skyddat" vissa skolor från nedläggning. För att rädda ekonomin så tvingas man nu besluta att lägga ner två skolor ändåt. En skola med 50 elever och en med 150 elever tror jag det var..
Uppdaterat igen: Jag har fått ett antal kommentarer som försöker beskriva elevers skolväg o skolbilarnas framfart i Östervallskog. Jag har inte tänkt reda ut det. Mitt blogginlägg var avsett att ge lite proportion till de beskrivningar av hur lång och gruvlig skolvägen kommer att bli vid en nedläggning av Böns skola. Ja, den blir längre. I alla ´år antar jag att eleverna har kommit till skolan i Bön en viss tid, eller kommit tidigare med skjuts och fått vänta in en viss tid när skolan börjar. Om man denna vissa tid istället samlar in alla elever och kör dem till skólan i Töcksfors så blir skolvägen en kvart längre för alla. Då får man en realistisk uppfattning om avståndet mellan Bön o Töcksfors om man inte vet hur det ser ut. Det är inte så himla långt. Att illustrera det var min avsikt med blogginlägget, inte att försöka kartlägga skolskjutsverksamheten i den kommundelen och framför allt inte ett år i förväg. Jag har inte påstått att skolvägen för alla ska bli en kvart vilket någon hävdade. Jag skrev mycket tydligt 15 minuter längre.
Priset för att behålla små bygdeskolor ...
... i Sunne, får alla barn i Sunne betala. Stort underskott i ekonomin är det. Kommunens inkomster är givna, går inte att öka. 15 miljoner fattas nu, en stor del av underskottet ligger på Barn o utbildningsnämnden och det måste enligt kommunalrådet Ola Persson, bli besparingar i skolorna. Barnen i Sunne får betala priset för att behålla de små bygdeskolorna efter folkomröstningen. Det kan också bli nedläggningar av andra skolenheter, såna som inte är "skyddade" av folkomröstningen.
Folkomröstningar är lite märkliga. Man rycker ut en enda liten fråga och röstar om den. Men med i omröstningen finns inte konsekvenserna. Typ, de flesta skulle väl rösta för en rejäl skattesänkning om den frågan tvingades fram till en folkomröstning, men gillar förmodligen inte följderna av ett sånt beslut, dvs sämre skolor, sämre vård och omsorg. Nu är ju folkomröstningar endast rådgivande, inte beslutande. Resultatet ska sättas in i ett större sammanhang och det finns väl en tanke bakom den lagstiftningen. En kommun ska inte tvingas fatta de stolligaste besluten.
Skolan på den politiska agendan!
Nu är skolan i fokus i rikspolitiken. M vill inför en särskild chefsutbildning för förskolechefer. S vill minska stora klasser med fem elever i åk 1-3 = 4000 fler lärare och 2 miljarder i kostnad.
Kanske är det en god idé att ta tillbaka den sänkta restaurangmomsen, den som kostade 5,4 miljarder och anställa fler lärare som S vill. Då har man ändå 3,4 miljarder över att satsa på bättre löner och anställningsvillkor för lärare.
Lågkvalitetsskolor i glesbygden?
Högkvalitetsskolor i tätorten?
Är det så vi vill ha det?
Kraven på att alla barn i Sverige ska ha behöriga lärare har nu skrivits in i skollagen och gäller fullt ut från och med 2015. Det är ett välkommet kvalitetskrav i svensk skola. Barn har rätt att ha lärare som är bra och som är utbildade för de ämnen de undervisar i. All forskning visar att det är läraren som betyder mest för hur barnen lyckas i skolan.
Men det kommer att bli svårt att få behöriga lärare i de minsta skolorna framöver, och varför det nu då? Jo, tidigare har man kunnat anställa en lågstadielärare, behörig att undervisa i i stort sett alla teoretiska ämnen för de yngsta barnen. Man har kunnat anställa en mellanstadielärare, behörig i de flesta av stadiets ämnen för den åldersgruppen. Sen har det varit klart. Med två personer och flera årskurser hos varje lärare har man fått behöriga lärare till en hel skola med årskurserna 1-6..
Men så kommer det inte att bli framöver. Det beror på att de lärare som utbildats de senaste decennierna endast är utbildade för ett par - tre ämnen, ibland ganska udda ämneskombinationer också. För att täcka in behörighetskraven i alla skolans ämnen kommer det att finnas behov av fler lärare på skolan. En skola kommer att behöva anställa minst 3 - 5 lärare på heltid och då får man ha lite tur också att hitta lärare med rätt ämneskombinationer. Det fixar inte en liten glesbygdsskola. Med endast 20 - 35 elever på hela skolan så finns inte ekonomiskt underlag för så många lärare. Att försöka få ett antal lärare att pendla flera mil varje dag för enstaka lektioner är orealistiskt. De små skolorna har redan rekryteringsproblem visar exempelvis skolutredningen i Årjäng.
En möjlighet är förstås att anställa delvis obehöriga lärare i de små glesbygdsskolorna och söka dispens från behörighetskravet. Men vad har man då gjort? Jo, genom att behålla små skolor som inte kan svara mot lagens kvalitetskrav har man har byggt in en kvalitetsskillnad mellan större skolor i tätort och mindre skolor i glesbygd. Barnen i tätorten får behöriga lärare, man uppfyller lagens krav på kvalitet, medan barnen i glesbygden får delvis obehöriga lärare, man uppfyller inte lagens krav på kvalitet. Och det är inte riktigt rätt mot barnen.
Alla barn har rätt till en bra skola med lärare som är både duktiga och behöriga. Det måste vara en kommuns riktmärke när man bygger upp skolverksamheten. Man kan inte organisera in kvalitetsskillnader i själva systemet från början.
(Ett par kommentarer som kom in här har jag försökt svara via mail istället för att publicera här, hoppas att jag lyckades)
Länk om skoldebatten i Årjäng!
Kan vara lite intressant att läsa. Den gode Lennart på Bison delar väl inte alla mina synpunkter, men uppenbarligen är vi överens om några i alla fall. Bland annat om att NWT är en tidning som uppträder partiskt i den här konflikten genom att ta ställning för Töcksfors mot kommunalrådet och det har ju inte varit så svårt att upptäcka för den som har följt tidningen agerande sedan badhusnedläggningen i Töcksfors o torgbråket i Årjäng. Lennart är liksom jag tydligen också lite fundersam på varför kyrkan (via Roland Moberg) ger sig in i detta meningsutbyte och eldar på konflikten. Om man ser till kyrkans grunduppdrag så hade det kanske varit mer klädsamt att försöka gjuta olja på vågorna istället och mäkla fred. Genusaspekten har Lennart också lagt märke till. Tänkvärt!
Om skolan i Årjäng ...
... breder pingstpastorn i Töcksfors, Roland Moberg, salvelsefullt ut sig i en debattartikel i NWT idag.
Den får väl bli en slags illustration till att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den till slut en sanning.
1. Roland M påstår att C har brutit vallöften om bygdeskolorna. Det stämmer inte. C har inte lovat att behålla bygdeskolorna. Man har sagt att de ska vara kvar så länge det finns elevunderlag. Och nu gör man bedömningen att det inte finns tillräckligt med elever i de minsta skolorna. Det är inget löftesbrott. Det "löftesbrottet" är en lögn som har levt sitt eget liv från mun till mun utan att någon brytt sig om att se efter vad som skrivits. Alliansen inkl. C, M, FP o KD har lagt ner skolor förr när de blivit för små och det har utan knorr godtagits av Allianspolitikerna från Töcksfors , men då var det ju inte i Töcksforsområdet. Vädrar vi bypolitik?
2. Moberg talar varmt om att barn måste få kosta osv. Men sanningen är ju den att om man ska ha kvar de små skolorna (20 - 35 elever på 7 åldersgrupper!) är det barnen i de andra skolorna i kommunen som får betala priset! Se hur det ser ut i Sunne just nu! Bygdeskolornas bevarande kostar en skattehöjning och dessutom 10 miljoner i besparingar på andra skolor i kommunen med ev. nedläggning av andra enheter istället, enheter som inte skyddas av en folkomröstning! Det är barnen i Sunne som får stå för notan efter beslut om att behålla bygdeskolorna. De ekonomiska medlen till skolans verksamhet i en kommun kommer ju inte som oändlig manna från himlen, utan från skattebetalarnas plånböcker. Det finns en gemensam kaka att fördela. När någon får mer så blir det mindre kvar till någon annan.
3. Roland M påstår att besluten om skolan handlar om enbart krass ekonomi. Det är lögn. Besluten om ny skolorganisation i Årjängs kommun handlar inte enbart om ekonomi och det sägs mycket tydligt. Det handlar också om kvalitet i undervisningen för alla barn i kommunen. Enligt skollagen så ska alla lärare vara behöriga i de ämnen man undervisar och med lärarutbildningarnas konstruktion de senaste åren så är de flesta lärare behöriga att undervisa endast i ett par tre ämnen genom hela skolsystemet. Det gör det omöjligt att leva upp till lagens krav på kvalitet på de små skolorna framöver. För vi vill väl inte på lång sikt ha skolorna i kommunen uppdelade i två kvalitetskategorier? Skolor i tätorterna med den kvalitet som bra och behöriga lärare innebär och skolor i glesbygden som inte når upp till lagstadgad kvalitet utan hankar sig fram med dispenser när det gäller lärarbehörigheter? Alla barn i kommunen har rätt till skolor med hög kvalitet.
4. Debattartikeln är undertecknad med Roland Moberg, föreståndare i pingstförsamlingen i Töcksfors. Jag måste ju då undra vad som driver en frikyrkoförsamling ut att ta ställning för en del barn i kommunen och för en del politiker i kommunen men mot andra. För om en person undertecknar en debattartikel med den beteckningen så utgår jag ifrån att han har något slags mandat från sin församling att skriva det han skriver. Åtminstone skulle jag tro på ett mandat från arbetsplatsen om min chef gick ut och skrev en debattartikel i egenskap av rektor på min skola. Om nu pastor Moberg ömmar så för barnen i Årjängs kommun, så rekommenderar jag ett besök på min skola., Silbodalsskolan. Ta gärna ett varv utvändigt runt skolans låg- och mellanstadiebyggnad o kolla det lokalmässiga förfallet. Och gärna en tur invändigt också. Kolla gärna den barack också som varit en nödlösning i flera år. Det är exempelvis barnen på den här skolan som ska betala de minsta bygdeskolornas bevarande, med att inte få nödvändiga renoveringar på sin skola.
5. Ja, förtroendekris är det i Årjängs kommun, men den gäller inte de politiker i S och C som valt att ta ett ansvar för att alla barn i kommunen ska få undervisning med den kvalitet som nya skollagen föreskriver och som tar ett ansvar för den kommunala ekonomin på sikt. Förtroendekrisen riktar sig mot de kommunpolitiker från den västliga kanten av kommunen som inte bryr sig om barnen i hela kommunen utan driver stenhård bypolitik i skolfrågan och som vill driva en ansvarslös ekonomisk politik, tvärs emot vad man lovade inför förra valet. Här finns sveket av vallöften! Här finns förtroendekrisen!
Karen P. : Du har kommenterat i det här inlägget och skickat en länk från ett radioprogram. Jag publicerar den inte. Jag har ingen möjlighet att värdera det som sägs där ryckt ur sitt sammanhang och vill inte bidra till spridning. Vi har ju alla (inklusive politiker) hoppats på att kommunens skolor ska fyllas av barn och självklart har siktet varit inställt in i det längsta på att behålla så många som möjligt. Men nu måste man organisera om utifrån de förutsättningar som gäller. Och om jag har förstått det rätt så hamnar nedläggningen av högstadiet i Töcksfors inte i den här mandatperioden utan i nästa, efter 2014. Eller hur?
Genusaspekt ...
... finns det på trakasserier mot politiker. De förekommer på nätet, i form av allt från nedsättande kommentarer till hot om våld, men också som mail, sms osv
Det är oftast kvinnor som utsätts och arga män som utsätter. Läget börjar nu enligt minstern bli så allvarligt att det är ett hot mot demokratin, politiskt aktiva kvinnor undviker tydligen nätfora som FB, bloggar och annat för att slippa undan, vilket är en begränsning i det politiska agerandet. Det har också blivit en tillvänjning, dvs man tar emot, polisanmäler inte och låter trakasserierna bli en del av vardagen. Eventuellt behövs en lagstiftning för att skydda dem som arbetar aktivt i demokratiska institutioner.
Politisk kamp ska ju naturligtvis föras i sak och inte i form av personangrepp.
"En cancersvulst som borde elimineras" blev nyligen en kvinnlig politiker i Årjäng kallad av en man på nätet i kölvattnet på beslut om nedläggning av de minsta bygdeskolorna. Det FB-inlägget är ett exempel på politisk kamp som urartat i trakasserier mot person istället för att driva en debatt i sak. Föräldragruppen säger sig aktivt bekämpa detta och det är bra. Jag ´hoppas att övriga bygdeskolebevarande-förkämpar på västkanten i kommunen också tar tydligt avstånd. För trakasseriers mekanismer handlar inte enbart om att någon utsätter och någon annan blir utsatt, utan lika mycket om att några finns runt omkring med en godkännande tystnad. Det är den tystnaden som hela tiden ger näring åt personförföljelsen, samma fenomen på skolgården som bland vuxna.
Smart om skolan!
S har kommer med förslag om akuta åtgärder mot krisen i skolan utifrån gemensamma resonemang med lärarorganisationer och kommuner. Och i nästa skede med de andra partierna. Det är smart tänkt att få en del åtgärder genomförda snabbt, en del av det som behöver göras är ju rätt enkelt och kostar inga jättesummor, exempelvis lyfta bort administration ur skolan. Men sen behövs förstås åtgärder på sikt också. Det vore klädsamt och förtroendeingivande om S i det här sammanhanget inte ger intryck av att jaga politiska poäng hos väljarna genom att skälla på Alliansen utan tar på sig sin del av skulden för att skolan har bekymmer. Som lärare är man lite trött på att skolan blir just ett politiskt slagfält där det mesta som sägs / görs är populistiska skenmanövrer utan förankring i verkligheten.
Förstatliga skolan!
Allt oftare krävs att staten tar tillbaka ansvaret för skolan. Och det är rimligt. Det är ju ändå staten som lagstiftar om skolans kvalitet, som genom läroplaner, kursplaner o nationella prov talar om i detalj vad eleverna ska kunna. Dessutom reglerar man en stor del av lärarnas arbetsinnehåll uppifrån numera. Då är det inte mer än rätt att staten också betalar fullt ut vad det kostar och tar ansvar. Med staten som arbetsgivare skulle det kanske gå att få till rimliga löner också. Rikspolitikerna har ju talat sig varma för en höjning av lärarlönerna o då kan man som arbetsgivare ordna till det istället för att sitta i Stockholm och klaga över snåla kommuner.
Antiklimax alltså!
Tja inte helt oväntat resultat av fullmäktigemötet i kväll, minoritetsåterremiss som begärdes av FP.
Det tycks finnas en klar majoritet för det förslag till skolorganisation som nu framlagts i fullmäktige, dvs nedläggning av högstadiet i Töcksfors och av skolorna i Bön o Blomskog, men de som känner sig berörda vill krångla och förhala så länge som möjligt. De valde alltså att utnyttja den möjlighet som finns, att en minoritet kan driva igenom krav på återremiss i fullmäktige. Inget beslut nu om skolorna i Årjäng, det kommer då vid nästa fullmäktige. De här bygdeskolorna har vardera ca 20 - 30 elever fördelade på 6 - 7 åldersgrupper. Det handlar om riktigt små skolor alltså. Gissar att de är de minsta i Värmland, kanske i hela Sverige.
Årjäng har verkligen strävat på in i det längsta och hoppats på att de små fina skolorna på landsbygden skulle locka till inflyttning och folkökning. Men det blev inte så. Elevantalet bara minskar och nu tvingas man anpassa skolorganisationen till verkligheten, 200 färre barn de senaste 10 åren och trenden går fortsatt neråt. Det går inte att drömma längre, även om det gör ont att släppa taget om djupt kända förhoppningar.
Ekonomin går back och skolorna i centralorterna Årjäng och Töcksfors har lokalmässigt fått förfalla. Det måste till nybyggnation och omfattande renoveringar där, istället för de senaste årens lappverk av provisorier. Gymnasieskolan behöver ses över. Det är dags för en helhetssyn på skolorna i Årjängs kommun, alla barn har rätt till skola med hög kvalitet och det här beslutet som skulle ha fattats nu, är första steget på den vägen.
Fullmäktigebeslut om skolan ...
.... o dess organisation på lång sikt i ett helhetsperspektiv ska det bli imorgon kväll. 200 elever mindre är det nu jämfört med för 10 år sedan i kommunen och trenden är fortsatt nedåtgående, tyvärr. Trots alla förhoppningar så har det inte blivit någon inflyttning, vare sig till kommunen som helhet eller till dess glesbygder. Det krävs nytänk o en ny organisation anpassad till verkligheten, främst för att kunna erbjuda alla barn i kommunen skola med kvalitet, men också för att slippa lämna skulder för dagens skoldrift till nästa generation.
Buller o bång o media är aviserat av dem som prostesterar mot det förslag som ligger, främst från en del medborgare från Töcksfors och västkanten på kommunen, möjligen med deras gamla f.d. kommunpolitiker i spetsen. Så vitt jag vet väntas däremot ingen folkvandring från Sillerud eller centralorten till mötet. Sillerud har nästan lika många invånare som Töcksfors men barnen här på östkanten har märkligt nog klarat sig utan både högstadium o simhall i alla år utan att gå under. Många har klarat sig riktigt bra i livet med studier och yrkeskarriär, må hända använde de de extra stunderna i skolbilen till läxläsning eller hälsobringande kontemplation i tidsutrymmet mellan skola o fritidsaktiviteter. :-)
Vi får se, kanske blir det decibeldemokrati som avgår med segern imorgon på fullmäktigemötet, eller bara ett antiklimax. Var det nån som trodde att kommunpolitik ute i glesbygden är tråkig o enahanda? Besök i så fall Årjäng, här är det drag under galoscherna, ungefär som på central politisk nivå.
Mina koll från läromedelsmässan i Karlstad.
Serholt är inget jättestort förlag men det man gör är ofta bra.Detta såg bra ut för att jobba med läsförståelse bland yngre barn. Parallellt med läsinlärning så är det en vits att jobba med läsförståelse inför helklass eller i grupper utifrån högläsning av vanliga barnböcker. Och att träna barnen på att reflektera över vad texten handlade om förstås. Men viktigt också vad kan man reflektera över utifrån texten. Har den ett etiskt budskap, hur vi ska vara mot varandra, som många sagor o fabler har. Eller vill den lära mig nåt? År det en faktatext? (Genrer! Stavning?) Kan man läsa nåt mellan raderna och gissa lite? Alltså komma ett steg vidare från att enbart komma ihåg de orden som stod där, en djupförståelse som vi nog måste börja med tidigare (igen!). Sen när barnen själva börjar kunna läsa texter med god avkodning så är det här Serholtmaterielet nog ett något som man kan starta läsförståelseträningen med. Det är i alla fall det lättaste jag såg på mässan.
Jag spejade mest efter materiel för läsförståelse eftersom vi behöver ta tag i det, inte bara vi utan alla skolor i Sverige. Undersökningar visar att barn i Sverige dyker där. Det finns säkert flera skäl till det. Vi har ganska många barn med annat hemspråk och det tar ett tag innan de fixar förståelsen i svenska, vilket naturligtvis syns i våra tester. Vi har sett tydliga exempel på hur det kan bli i Rosengård i Malmö där svenska inte ens talades eleverna sinsemellan på skolan. Man tvingades stänga skolan för att blanda upp eleverna med svensktalande barn på andra skolor. Eleverna med annat hemspråk behöver bra svenska-2 undervisning och goda kontakter med svenska barn för att snabbt ta sig till en bra svenska. Och naturligtvis, bra läromedel. Men först och främst måste man våga tala om att detta dilemma existerar utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Om inte problemet erkänns ens så blir det svårt att hitta bra lösningar.
Sen tillkommer att vi förr ofta hade gemensamma genomgångar av texter som skulle läsas, alltså i helklass, där vi förklarade svåra ord och uttryck och barnen fick relatera med egna erfarenheter till texten. Sådana undervisningsmetoder har under många år renderat markering med rödpenna vid skolinspektionens besök. Klassundervisning har varit omodernt, barnen skulle ta sig fram på egen hand med individuell handledning och egen forskning. Nu börjar vi med hjälp av Hatties metaforskning få tillbaka sans i den pedagogiska debatten och lärarnas professionalitet får gälla igen, inte enbart politisk klåfingrighet. Vi får undervisa i helklass igen, behöver inte smyga med det. Bäst resultat ger säkert att variera helklass med eget arbete och grupper.
Betapedagog brukar jag alltid kolla noga också. Här finns en serie med språklig matte från 0 - 20 i talområde tror jag att det var. Det såg ut som redigt innehåll, inte för mycket, grafiskt bra upplagt och kanske begripligt för dem som kan läsa lite och kanske lämpligt att jobba med två och två, en som kan läsa bättre och en som inte kan. Sen måste man räkna med att barn som ska klara av att jobba med detta måste redan ha en god uppfattning om talområdet som behandlas. Den som håller på att ta in det ska inte ha detta. Jag tänker Vygotskys scaffolding; först kan jag tillsammans med nån som kan bättre, sen kan jag på egen hand och till sist kan jag lära någon annan. Bodil Jönsson som är författaren är ju en av mina favoritet, hon är nog lite galen. Hennes läseböcker är dråpliga och hennes föreläsningar underhållande.
Bokstavsböcker med prickar är bra, glömmer alltid att köpa det, sitter och gör prickarna istället.
En bearbetning av favvoboken Pojken o Tigern, den såg bra ut. Lite reflektioner efter läsning.
Bornholmsmodellen är en av få som verkligen är baserad på forskning och inte vem som helsts; Ingvar Lundberg. Den tränar språket på ett suveränt sätt före läsning och i början på läsning. Trulle är en utveckling av detta men jag skulle gärna se fler.
Den här såg bara bra ut men jag vet inte längre riktigt varför.
Sammanfattningsvis så var det en bra mässa, massor av utställare och konsten är att få ut något av besöket utan att bli bara överväldigad och trött. Min metod numera är att innan bestämma mig för vad jag ska kolla på. Den här gången alltså läsförståelse. Sen när jag hittar nåt bra så hystar jag över katalogen till försäljaren, ber honom leta upp materielet där och så sätter jag ett stort kryss på det och viker ett hörn och går vidare. På så sätt kommer jag hem med en lunta kataloger och jag vet exakt var det finns som jag fastnade för.
Åldersblandat i skolan är inte bra.
Forskning visar att åldersblandat är negativt för barns lärande i skolan. Forskning är alltså generaliserande, man har mätt effekterna av åldersblandning på många skolor o under olika omständigheter o funnit att själva åldersblandningen är negativ. Sen kan det finnas andra faktorer på en skola som är positiva och som gör skolan bra, men just åldersblandningen drar resultatet neråt.
Dessutom finns det forskning som pekar på att barnen själva, om de får välja, inte vill ha åldersblandat för det innebär att man byter kamrater varje år. De vill hellre ha stabila grupper så att de kan bygga upp relationer på lång sikt.
För mig är det här motbjudande att ta in för jag trodde inte att det var så, men nu handlar det om gedigen forskning, så jag får acceptera faktum.
Senare under dagen skriver jag inlägg med bilder o text från läromedelsmässan i Karlstad igår torsdag.
Lärare stressar mer än andra.
Det konstaterar TCO i sin stressbarometer enligt SVT idag. Genomsnittsvärdet för tjänstemän är 31 och lärare hamnar på 46, alltså i särklass. Det handlar om att en mängd pappersarbete har lagts på utan att några arbetsuppgifter tagits bort.
Byråkrati o dokumentation...
... breder ut sig i vård, skola o omsorg. Nu har det kommit förslag om att alla olyckstillbud på dagis ska rapporteras till ett centralt nationellt register. Ändå kan man inte säga att de är ett stort problem. Barn snubblar, ramlar o får blåmärken, det ingår på nåt sätt i deras utveckling o endast ett av tio olyckstillbud sker på dagis, resten i hemmet. Men det finns en risk, skriver Marteus i Expressen idag, att det blir fler olyckstillbud medan personalen är upptagen med att skriva rapporter istället för att ha tillsyn över barnen. För man kan anta att som vanligt så läggs administration bara på som arbetsuppgift utan att mer personal anställs för uppgiften.
Lärare sysslar med administrativa uppgifter en tredjedel av sin arbetstid. Det är inte orimligt att tänka sig att det i slutänden påverkar elevernas lärande.
Enligt Marteus så klagar en läkare över att han o hans kollegor bara håller på med patientarbete 18 procent av tiden, resten går åt till dokumentation av olika slag.
Hur blev det så här? Och varför?
10.000 kr / månad ...
... kunde man ha höjt lärarlönerna med för det som sänkningen av restaurangmomsen kostade statskassan. Lite funderar man över prioriteringarna där, visst blev det fel. Den lägre restaurangmomsen slog ju inte ens igenom på priserna o inte särskilt många fler blev anställda i branschen.
Lärarutbildningsplatser gapar tomma, samtidigt som kraven för behörighet o legitimation skärps. Det kommer inte att gå ihop. Den låga lönen är inte det enda som avskräcker ungdomar från att bli lärare men det är en viktig faktor i sammanhanget, livslönen efter lång högskoleutbildning blir låg och de flest går ut i yrkeslivet med rejält minus i stora studieskulder. De låga lärarlönerna är naturligtvis ett problem för den enskilde läraren, men framför allt ett samhällsproblem när de får såna konsekvenser som lärarbrist. i
Skolinspektionen ...
... kommer ut från central myndighetsnivå till enskilda skolor för att leta fel. Efter att ha pratat med elever, lärare, rektorer, förvaltning och politiker, samt gjort en genomgång av skolans /lärares / rektors dokumentation så kommer sedan en rapport där eländen rabblas upp och exemplifieras. Fokus i kritiken ligger ofta i felaktigheter i dokumentation. Det är faktiskt så, man har inte uppdraget att ge en sammanfattande rättvisande bild av en skola, med positivt och negativt, utan det ska letas fel. Och sen hamnar ofta rapporten i media o skolan får stå i offentlig skamvrå med fel o brister men inte en stavelse om det som är bra. Skolledare o lärare får göra pudel, erkänna sina tillkortakommanden, lägga sig platt på marken, lova dyrt o heligt att åtgärda felen och uttrycka sin underdåniga tacksamhet över att ha blivit tillrättaförda.
Det är inte riktigt rättvist. Och det är inte utvecklande, vare sig för den enskilda skolan eller för skolan som helhet i vårt land.
I andra länder, där man lyckas bättre med skolans resultat, så finns inte någon central skolinspektion som ska leta fel. Man har istället regionala institutioner som har i uppdrag att stötta skolor som behöver hjälp och att lyfta fram / sprida goda exempel, ungefär som vi i Karlstad hade länsskolnämnder med konsulenter för olika ämnen. De var ofta duktiga på sitt ämnesområde, deltog i studiedagar ute i kommunerna, anordnade länssstudiedagar med ämnesfokus, spred det senaste som hände inom det egna ämnet, hade ett nätverk av kontakter bland skolledare o lärare i länet.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell till mitt lärarjobb med undervisning. Om jag hos en enskild elev /en klass endast skulle dra fram felen och göra stor affär av dem hela tiden så skulle jag starta en nedåtgående spiral när det gäller elevens kunskapsutveckling o trivsel. Det skulle bara bli sämre och sämre. Detta är en välkänd sanning inom pedagogiken som vetenskap. De enda som tillämpar den här metoden är alltså den högsta pedagogiska myndigheten i Sverige. :-(. Det är nästan lite absurt.
Har inrättandet av en central skolinspektionen, med detta märkligt negativa uppdrag, aktivt bidragit till försämringarna i skolan när det gäller kunskaper hos eleverna, den relativa neddragningen av lärarlönerna, de fåtal sökande till lärarutbildningarna, den negativa bilden av skolan i media? Alltså tvärt emot vad som var avsikten! Kan vara värt att fundera på.
Klasser med mobbning / trakasserier..
... jobbar dotter i Umeå bland annat med som skolkurator, först i Obbola, sen i centrala elevvårdsteamet. Hon berättade om det och jag blir imponerad av hur systematiskt och effektivt det var upplagt.
I Umeå så har man också anställt personal inom elevhälsoteamet för att utbilda personal i praktiskt lika-behandlingsarbete som det kallas i skolans värld. Det är alltså inte lärarna som har huvudansvaret för att reda ut situationen när en klass drabbats av mobbning o trakasserier, utan det är proffsen i skolan som leder arbetet, eht. För elakheter mot någon / några berör inte bara enstaka individer, involverade är alla runt omkring i klassen, de som antingen tiger o samtycker eller försöker få stopp. Det är eleverna själva som måste få till en bra stämning i klassen med hjälp av skolan o föräldrarna.
Och det är inte något famlande, på känn, som görs utan verkligen omedelbar åtgärd med systematiska insatser, från gedigen kartläggning skriftligen o muntligen, ihopsamling av alla berörda; elever - föräldrar - lärare, till uppföljning. Detta praktiska arbete ger resultat, det blir inte bara planer som pryder bokhyllan.
Som lärare blir jag glad över att man på så sätt avlastat pedagogerna en tung arbetsuppgift som lärare egentligen inte har utbildning för att göra. Och inte tid heller att göra på ett tillräckligt effektivt sätt inom ramen för ett normalt lärararbete. Det ska ju undervisas också, undervisningen är kärnan i jobbet, eller borde åtminstone få vara det.