Inga Magnusson

Serholt är inget jättestort förlag men det man gör är ofta bra.Detta såg bra ut för att jobba med läsförståelse bland yngre barn. Parallellt med läsinlärning så är det en vits att jobba med läsförståelse inför  helklass eller i grupper utifrån högläsning av vanliga barnböcker.  Och att träna barnen på att reflektera över vad texten handlade om förstås. Men viktigt också vad kan man reflektera över utifrån texten. Har den ett etiskt budskap, hur vi ska vara mot varandra,  som många sagor o fabler har. Eller vill den lära mig nåt? År det en faktatext? (Genrer! Stavning?) Kan man läsa nåt mellan raderna och gissa lite? Alltså komma ett steg vidare från att enbart komma ihåg de orden som stod där, en djupförståelse som vi nog måste börja med tidigare (igen!). Sen när barnen själva börjar kunna läsa texter med god avkodning så är det här Serholtmaterielet nog ett något som man kan starta läsförståelseträningen med. Det är i alla fall det lättaste jag såg på mässan.

 

Jag spejade mest efter materiel för läsförståelse eftersom vi behöver ta tag i det, inte bara vi utan alla skolor i Sverige. Undersökningar visar att barn i Sverige  dyker där. Det finns säkert flera skäl till det. Vi har ganska många barn med annat hemspråk och det tar ett tag innan de fixar förståelsen i svenska, vilket naturligtvis syns i våra tester. Vi har sett tydliga exempel på hur det kan bli i Rosengård i Malmö där svenska inte ens talades eleverna sinsemellan på skolan. Man tvingades stänga skolan för att blanda upp eleverna  med svensktalande barn  på andra skolor.  Eleverna med annat hemspråk  behöver bra svenska-2 undervisning och goda kontakter med svenska barn för att snabbt ta sig till en bra svenska. Och naturligtvis, bra läromedel. Men först och främst måste man våga tala om att detta dilemma existerar utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Om inte problemet erkänns ens så blir det svårt att hitta bra lösningar.

 

Sen tillkommer att vi förr ofta hade gemensamma genomgångar av texter som skulle läsas, alltså i helklass, där vi förklarade svåra ord och uttryck och barnen fick relatera med egna erfarenheter till texten. Sådana undervisningsmetoder har under många år renderat markering med rödpenna vid skolinspektionens besök. Klassundervisning har varit omodernt, barnen skulle ta sig fram på egen hand med individuell handledning och egen forskning.  Nu börjar vi med hjälp av Hatties metaforskning få tillbaka sans i den pedagogiska debatten och lärarnas professionalitet får gälla igen, inte enbart politisk klåfingrighet. Vi får undervisa i helklass igen, behöver inte smyga med det. Bäst resultat ger säkert att variera helklass med eget arbete och grupper.

 

Betapedagog brukar jag alltid kolla noga också. Här finns en serie med språklig matte från 0 - 20 i talområde tror jag att det var. Det såg ut som redigt innehåll, inte för mycket, grafiskt bra upplagt och kanske begripligt för dem som kan läsa lite och kanske lämpligt att jobba med två och två, en som kan läsa bättre och en som inte kan. Sen måste man räkna med att barn som ska klara av att jobba med detta måste redan ha en god uppfattning om talområdet som behandlas. Den som håller på att ta in det ska inte ha detta. Jag tänker Vygotskys scaffolding; först kan jag tillsammans med nån som kan bättre, sen kan jag på egen hand och till sist kan jag lära någon annan. Bodil Jönsson som är författaren är ju en av mina favoritet, hon är nog lite galen. Hennes läseböcker är dråpliga och hennes föreläsningar underhållande.

 

 

Bokstavsböcker med prickar är bra, glömmer alltid att köpa det, sitter och gör prickarna istället.