Minskat fritidsläsande bakom Pisa-resultat enl forskare.
Han har självklart rätt medieforskaren som hävdar att barns minskande läskunnighet delvis finns att söka i alla nya digitala möjligheter.
Jag har länge hävdat att barn idag har mycket annat roligt att göra på fritiden än att läsa och att skolan måste inrätta sig utifrån det. Vi måste se till att barn får lästid inom skolans tidsram för att kompensera det kraftigt minskade läsandet hemma. Intensivlästräningsprojekt är bra om de är rätt genomförda. De böcker som eleverna väljer ska vara 90 - 95 % rätt lästa. Om de är svårare blir det inget flyt i läsningen, förståelsen tar stryk och det som skulle bli träning slår back istället, läsningen riskerar att utvecklas till mekanisk avkodning.
Ulla Wennbo, en av mina lärare på spec. utbildning i Göteborg, brukade hävda att arbetsminnet i läsning är bara 15 sekunder så det är den tid man har på sig att komma över stopp i läsningen av en mening, sen ha man glömt vad man redan läst. Och hon sa också att för barn med läsbekymmer kan arbetsminnet vara så kort som 9 sekunder. Barn tenderar att välja för svåra böcker för att briljera lite inför kompisar så de behöver hjälp att välja rätt svårighetsgrad på böckerna i intensivlästräning för att mödan ska ge maximal effekt.
Om texten är så lätt att allt läses helt utan fel så är den för lätt. Enligt Vygotsky och forskaren Mary Clay, ska man hålla sig i den proximala zonen med lärandet, alltså precis där svårigheterna börjar för att lära mest. Just när man lägger ner tid på intensivlästräning så bör det finnas förutsättningar för så god effekt som möjligt, sen dessemellan kan eleverna behöva välja mer fritt i läsandet.
Läsprojekt kan genomföras i alla åldrar i skolan, de kan omfatta alla i en klass, eller erbjudas enskilda elever som behöver det bäst. God utdelning ger läsprojekt för alla i början på årskurs 2 och årskurs 3. Om man startar läsåret med det så kickar det igång läsningen inför arbetsåret och det är bra. 5-6 veckor behövs med läsning 15- 20 minuter varje dag tillsammans med förälder, helst högläsning så det går att kontrollera. Efter varje lästillfälle bör barnet berätta om det lästa så att förståelsen kommer med och läsningen inte blir mekanisk. Ett läsprotokoll fylls i efter varje gång så att läraren i efterhand kan kolla hur det gått.
När vi var två heltidsanställda speciallärare på min skola så räckte tiden till att hålla i de här läsprojekten, de för alla i åk 2 och åk 3 och sedan de riktade mot behov längre upp i åldrarna, riktade mot de elever som sackade i läsningen och som vi kunde hitta i våra test. Under den tiden hade vi inte en enda elev på skolan som låg under medel i läsning enligt test ordkedjor / meningskedjor (som har riksmedelvärden). Nu mäter inte ett enda lästest allt när det gäller en elevs läsning men gav ändå en fingervisning om läget som helhet.
En gång varje vecka brukar jag låta eleven ta med böckerna och var och en får berätta för mig om en läst bok och jag kollar igenom att lässchemat stämmer, har man läst den stipulerade tiden varje dag? Misskötta läsprojekt brukar jag avbryta och ersätta med annan insats. Det kan vara klokt att göra den här träningen hemma frivillig. Kanske kan föräldrarna inte göra den här arbetsinsatsen varje dag just nu och då ser jag till att jag lyssnar istället på skolan, kanske under / före drop in- tiden på morgonen, eller annan tid som vi kan vara överens om.
Bra att kolla avkodningsförmågan med enkelt lästest, typ H4 / H5 före och efter och ge föräldrarna och eleverna en feed back på resultatet. Under en sån här period är det kul att höra hur det "kokar" av läsning i gruppen, böcker värderas och diskuteras. Vi har i Årjäng ett bra bibliotek som skickar till skolan boklådor som vi kan behöva inför ett sånt här arbete.
Detta är ett sätt att försöka kompensera för den minskade fritidsläsningen, det finns säkert fler.
Här finns mer intressant skrivet om dyslexi och läsning. DN har en satsning just nu på barns läsande. Martin Ingvar menar efter forskning att läsandet förändrar vår hjärna till att bli duktigare, inte bara på läsning utan på bildseende och en del annat.
Och här är bara vackert skrivet om läsandet som tankeöverföring mellan människor!
Skäms BRIS!
Så besviken är jag på BRIS, organisationen som hjälper utsatta barn! BRIS påstår att skolan kan vara en plats där barn mår bra men "lika ofta" är en plats där barn mår dåligt!!! Dvs enligt BRIS` påstående skulle 50 % av eleverna må dåligt i skolan. OCH SÅ ÄR DET INTE!!!
Vi som jobbar i skolan sliter varje dag för att barn ska ha det bra, må bra i skolan och vi blir så hjärtligt trötta på att felaktiga negativa påståenden sprids om svensk skola både i media o annorstädes. Det finns barn som mår dåligt i skolan och varje barn som går dit och inte trivs är ett barn för mycket! Självklart är det så och BRIS gör ett bra arbete för de barnen, därför blir jag så besviken när man kommer med detta dråpslag mot skolan i Sverige.
Så här var det för en stund sedan: I en affär, ett Apotek, låg ett smycke i form av en fjäril som säljs till förmån för BRIS. Jag höll det i handen och var på väg att betala för det när jag råkade vända på förpackningen och fick läsa detta på baksidan, att skolan kan vara en plats för trygghet men alltså lika ofta är en plats där barn mår dåligt.
I internationella undersökningar visar det sig att Sverige ligger i topp när det gäller trivsel. Våra barn trivs i allmänhet bra med både lärare och kamrater.Många trivs och känner sig trygga
Så här beskrivs det på Skolverkets hemsida:
" Rapporter och undersökningar visar att när elever fick beskriva vad de tyckte var bra i skolan kom lärare och skolpersonalen på första plats följt av kompisar och skolämnen på andra plats.
Elever har stort eller ganska stort förtroende för sina lärare, och skolmiljön upplevs som förhållandevis positiv. Elever, lärare och skolledare svarar i hög grad att man trivs och känner sig trygg i skolan. En majoritet av eleverna tycker att det är roligt att gå till skolan.
Nio av tio anser att lärare och elever bemöter varandra med respekt, vilket är något som har ökat under 2000-talet. Detta bekräftas också av lärarnas svar."
För ett antal år sedan gjorde jag i samband med studier en undersökning på temat trivsel - utsatthet på högstadiet i Årjäng. Resultatet visade att 1-2 elever per klass i genomsnitt kände sig utsatta på något sätt och trivdes inte i skolan. Det ligger väl i linje med Skolverkets siffror som visar på att knappt var tionde elev kände sig utsatt i skolan.
1-2 elever per klass är naturligtvis för många, varje elev som inte mår bra i skolan är en för mycket , men att påstå att det är lika vanligt att elever mår dåligt i skolan som att de mår bra är bara såååå fel. Jag blir upprörd, arg och ledsen.
Skäms BRIS och ta tillbaka! Be om ursäkt för texten som hör till det här smycket!
Välkomna alla elever ...
... har vi hälsat idag. Det finns en så positiv energi första dagen på läsåret, så mycket återseendeglädje och förväntan. Jag ser fram emot ett nytt läsår på Silbodalsskolan.
Sen ska jag skriva nåt om kontrastproblem i läsning, fast det blir nog på fredag när jag kan visa bilder på färgade läslinjaler. Imorgon är jag ju ledig och har sovmorgon och stryker tvätt (kanske!). Jag skriver nu ibland om lässvårigheter / dyslexi, men vill bara lugna med att enligt min erfarenhet så är det endast 1-2 elever i genomsnitt per klass som behöver ett mer långvarigt stöd för sin läsning / skrivning. Med tidiga insatser som vi gör på vår skola så blir läsproblem oftast hanterbara och läsningen blir så bra att den är användbar för att läsa de faktatexter som skolan använder. Med ELK, en läsande klass, som flera lärare nu kommer att använda och gå studiecirkel på, så tror jag att vi kan förbättra läsförståelsen också trots att barn läser betydligt mindre hemma nu än förr på sin fritid. Nu finns ju mycket annat roligt att göra på ledigheten vilket i grunden är positivt, men läsningen tar stryk. Skolan försöker kompensera det.
Träna samband bokstav - bokstavsljud
Såna här lappar har vi gjort på min skola, några av oss lärare för att träna just det som man efterlyser i undersökningen om hur man kan hjälpa barn med dyslexi. Till slut så anser man nu äntligen att det handlar om att träna just att snabbt kunna koppla samman varje bokstav med sitt ljud. Och vi gör detta med alla barn i deras bokstavsinlärning, alla de barn som inte kan läsa när de börjar ettan. Vi har använt dem i rätt många år nu för de är bra. Det är bra för alla barn att få en systematik i det här, det gynnar läsinlärningen. De får lappen med i hemläxa när de är säkra på att läsa den på skolan och vi har stenkoll på att ingen lär in fel automatisering. För det handlar lite om att traggla in perception och motorik.
För det gör vi två lappar, den till vänster ska användas så att eleven pekar på en bokstav i taget och låter som den bokstaven låter ( inte som den heter) och vi påpekar att här ska det vara mellanrum mellan ljuden. Men varje bokstav ska inte sägas för snabbt utan med lite uthållighet för att förbereda för bra ljudning. På lappen till höger tränas sammanljudningen systematiskt och här får det absolut inte vara något mellanrum i varje bokstavsgrupp. Vi tränar tills mellanrummet är borta i så fall. För om barn får en felaktig ljudningsteknik så blir det en onödig svårighet på vägen mot bra läsningen.
"Orden" på den högra lappen ska helst inte betyda något utan vara meningslösa bokstavsgrupper som ändå går att ljuda ihop. Om orden har betydelse så kan barn använda helordsläsning och det ska de inte göra här. Läsläror som stödjer detta är bl.a. gamla "Nu läser vi" men också Bodil Jönssons läseböcker, det finns säkert fler som jag inte känner till där texterna är enkla och utgår från de bokstavsljud som eleverna lärt sig. Däremot kan man med fördel träna helordsläsning med andra materiel men då ska eleverna skilja dem åt.
Men återigen, jag tror på att det lönar sig både för dyslektiker och andra barn att träna in en bra ljudningsteknik men parallellt träna också på helordsläsning men med annat materiel, gärna med LTG, läsning på talets grund, som är den ultimata helordsträningen. Men det finns läsmateriel färdiga som också tränar det, exempelvis Torböckerna. Och sen tror jag på att också använda ELK, en läsande klass, för att stärka läsförståelsen parallellt. Och ELK kan man starta med i förskolan.
Vitsen med att göra så här är att man delar upp inlärningen av ljudningsteknik i två moment som tränas var för sig. Det blir tydligt vad som behöver automatiseras och detta syftar just till att automatisera att se, känna igen och uttala bokstavsljuden utan att samtidigt läsa och förstå. Skämmigt har det under lång tid varit att jobba så här systematiskt med ljudningsteknik för enligt vissa teoretiker så ska barn lära sig detta automatiskt utifrån analys i helordsläsning. Och det gör många barn förstås. Men ett antal barn som har jobbigt med sin läsning klarar inte det utan behöver den här systematiken, precis som en del barn behöver ELK s strukturerade metod för att komma till läsförståelse.
För min del är det ett tänk som härstammar från min tid som lärare i särskolan, om det är något svårt som ska läras in så kan man dela upp lärprocessen i mindre beståndsdelar och träna en bit i taget, sen sätta ihop till en helhet. Roligt att forskning nu också bekräftar detta som erfarna lärare alltid har vetat men periodvis har fått smyga med. ;-) Självklart kan man lära in sambandet mellan bokstav och bokstavljud på andra sätt också, men detta är ett av dem som fungerar.
Mer om dyslexi o ögon
Man menar i tester som ännu inte är forskningsbekräftade att man kan hitta ett speciellt rörelsemönster i ögonen hos barn som har läs- och skrivsvårigheter; att de går fram och tillbaka och rör sig ojämnt i läsningen. Men enligt testarna så beror detta inte på ögonen utan på hur hjärnan avläser. Om detta håller forskningsmässigt så menar man att man funnit en metod att upptäcka dyslexi tidigt.
Först och främst måste jag ju häpna över att skolan kan undgå att upptäcka läs- och skrivsvårigheter tidigare än mellan- och högstadiet som påstås i artikeln. Om det finns svårigheter med läsningen på ett sätt som hindrar skolarbetet så märks det under de första åren i skolan. Däremot har man rätt i att det är bättre ju tidigare man kan sätta in åtgärder, så att elever slipper uppleva sig som "en som inte kan", "en som misslyckas". Och eftersom mycket av den tidiga läsningen är beroende av att automatiseringarna i läsningen fungerar så kan det bli kämpigt om ögonen "automatiserar" in felaktiga läsmönster.
Ryckiga ögonrörelser kan naturligtvis finnas där från början av olika orsaker och ha en egen betydelse för läsningen, men kan också vara ett resultat av läs- och skrivsvårigheter. Om eleven har svårt att läsa och förstå ett ord / en mening, dvs läser en alldeles för svår text, så är det naturligt att försöka igen och igen. Då kommer blicken att pendla fram o tillbaka på ett sätt som kanske automatiseras o byggs in i läsning. Det är egentligen logiskt. Så frågan är vad som kom först; ögonrörelserna eller lässvårigheterna. Forskning får väl visa på det. Men det kan vara på sin plats att återigen varna för att elever inte ska läsa för svåra texter i sin läsinlärning när man tränar att automatisera ljudningsläsning. Och jag hänvisar till Mary Clays gedigna forskning, som i sin tur bottnar i Vygotsky.
Ögonen har betydelse för läsningen. Det dominanta ögat ska leda läsningen och det andra hänga med enkelt uttryckt. Precis som man är vänster- eller högerhänt så har man ett öga som är dominant. Den som är högerhänt är oftast högerögd och högerfotad, men det behöver inte vara så. Det kan vara olika och det är helt normalt. Om man vill testa så kan man hålla ett rör / hushållsrulle framför en persons ögon och be den blunda och titta in i "kikaren". Då väljs oftast det dominanta ögat. Fast personen i fråga får inte hålla själv i den för då väljs samma öga som hand.
Ögonens funktion och samordning är viktig men verkar gåtfull i starten på läsinlärning. Synfel kan finnas och skolan har inte möjlighet att undersöka synen på läsavstånd, det kan bara optiker / ögonläkare göra. Skolan mäter bara långseendet. Synfel som drabbar seende på läsavstånd brukar inte märkas förrän i klass 2 eller 3. Det beror på att i ettan så läses det så korta stunder att musklerna i ögonen kan kompensera för synfelet. Men vid längre tids läsning så orkar de inte det utan slappnar av och då blir läsbilden allt suddigare för eleven. Karaktäristiskt vid synfel är att läsningen blir sämre efter en stund. Då är det läge att remittera till koll, som alltså skolan inte kan göra själv.
Sen när eleven väl fått sina glasögon är det svårt att motivera dem att använda dem av samma skäl: När läsningen börjar så kompenserar ögonen och då märker eleven ingen skillnad, tycker sig inte få hjälp av glasögonen. Synfelet smyger sig på allt mer sedan under lässtunden och det märks inte så väl att läsningen blir allt långsammare och hackigare.
Om ett synfel drabbat endast ett öga så blir det svårare om det drabbat det dominanta ögat. Det kan då inte leda läsningen utan det andra ögat tar över och det kan bli en växling mellan ögonen i "ledarskapet", som gör att läsningen blir ryckig.
Ryckig läsning och fel i radväxling kan det också bli när en elev har synlig eller dold skelning. Då samordnar inte ögonen heller utan de växlar förmodligen mellan att leda läsningen, det hoppas över ord och börjas på fel rad exempelvis. Detta kan vara tecken på skelningsproblem. Man kan som lärare tänka på att påminna de här eleverna om att följa läsningen med pekfingret eller ha en läslinjal under raden och det gäller egentligen alla elever med läsproblem. Det finns särskilda specialister som är duktiga på att hjälpa till med just skelning. De kallas nåt på ortoptister eller liknande.
Ögonen kan alltså ställa till det lite i läsning och läsinlärning. Men som alltid så är det bra om problemen upptäcks i tid och kan justeras så långt det går. Tyvärr så tror föräldrar (o lärare!) i allmänhet att elevernas syn är kollad av skolan, men det synavstånd som används vid läsningen är inte kontrollerad av skolsköterskan, för det kräver speciella instrument. Kanske borde skolan rutinmässigt försöka få iväg alla elever med läs-och skrivsvårigheter på syntest hos ögonläkare (före 8 års ålder) eller optiker (efter 8 års ålder). Det är inte alltid trubbel med synen som orsakar läsbekymmer men om det är så, så kan man rätt enkelt åtgärda.
Hörseln kan också ha betydelse för läsning och framför allt skrivning. Barn som haft bekymmer med nedsatt hörsel under långa perioder av sin barndom pga exempelvis envisa öroninflammationer, kan få det jobbigt med att stava. Det behöver inte vara så men kan bli så. Det märks mest på förväxlingar av de bokstäver vars språkljud ligger nära varandra; g-k, m-n, l-r, s-f osv. beroende på vilka ljud som fallit bort mest i elevens hörsel under de perioder när hörseln varit nedsatt. De ljuden låter alltså ganska lika för oss alla och det behöver inte vara hörselnedsättning som orsakar stavfel på dem.
Ja ha, så blev det ett långt inlägg igen om läsning och dyslexi. Jag har jobbat med detta på olika sätt under nästan hela mitt yrkesliv och det är fortfarande intressant tycker jag. Det är som ett detektivarbete att försöka förstå elevers bekymmer med läsning - skrivning. På vår skola har vi ett medvetet arbete för att upptäcka och hjälpa de här eleverna tidigt och det ger bra resultat. Sen som jag skrev i förra inlägget, så kan man inte "bota" dyslexi men hjälpa till att hantera den så bra som möjligt och sen finns ju olika kompensatoriska hjälpmedel också. De är framför allt användbara längre upp i åldrarna.
Fortsätter imorgon att skriva mer om hur jag och flera lärare på min skola arbetar systematiskt med att träna in det här som efterlystes i förra artikeln om dyslexi; sambandet mellan bokstav och bokstavsljud. Jag tog bilder idag på det materiel som vi tillverkar för ändamålet och som vi använt i rätt många år nu med framgång. Jag är fortfarande lite förvånad att inget förlag har tillverkat detta som stöd för den första läsinlärningen.
Dyslexihjälp
Hjälp mot dyslexi har figurerat i media den senaste tiden. Man har genom forskning kommit fram till det som erfarna lågstadielärare alltid har vetat: Man måste träna kopplingen mellan bokstav och bokstavsljud.
Detta måste tränas till automatik för det är en rätt komplicerad neurologisk process att
-först upptäcka den enskilda bokstaven,
- sen komma ihåg precis hur den låter,
-sen beordra talcentrum att åstadkomma exakt det ljudet och
-till slut ska munnens muskler och nerver få order om att låta så; ex "ssssssss" om det nu är den bokstaven som är aktuell.
Det lönar sig alltså att lägga ner möda på att träna ljudningen så att den är automatisk och utan felaktigheter, exempelvis inte staccattoljudning där eleven gör mellanrum mellan varje bokstavsljud. Det ska flyta ihop.
För att underlätta så kan man träna in bokstavsljuden ett och ett på en egen lapp; "med mellanrum" och sammanljudningen på en annan lapp med de bokstavsljud som eleven är säkert på.
För barn med dyslektiska bekymmer så är detta guld att få med sig, så här systematisk träning av ett moment i taget. Och då kan man lika gärna göra det med alla för de andra tar inte skada.
Sen tror jag ju inte på att enbart ljudenlig läsning med en bokstav i taget ska vara den enda inlärningsmetoden i läsning även om den ligger som en grund.
LTG är en bra form av helords / helmeningsläsning som är bra att köra parallellt men inte med ljudningsmaterielet. Ltg betyder "Läsning på talets grund" och det innebär att eleverna får utforska det egna språket nedskrivet och analysera vad mening är, skiljetecken, enskilda ord och ljuden i början - slutet på ord. Tillsammans brukar man göra en diktering där eleverna bidrar med en mening var om ett gemensamt tema; exempelvis "Drömmar". Genom återläsning så kan eleven känna igen helord och det brukar vara kunskapsbefrämjande för läsningen. Detta förutsätter helklass / grupp och det var inte så populärt ett tag så då var det "ute" men lärare som vet vad de håller ¨på med har vågat fortsätta ändå.
Om man kör de här två metoderna parallellt så når man fler barn än med bara en enda metod, för en del barn lär sig bäst utifrån detaljer och en del barn utifrån helheter, det är helt enkelt olika lärstilar. Och med båda så får man ett bredare spektra och fler elever med på tåget.
Ljudningsläsningen engagerar den ena hjärnhalvan, den som gillar detaljer och Ltg den andra hjärnhalvan, den som gillar helheter. Till slut måste eleven kunna kasta snabbt mellan helordsläsning och ljudningsläsning i den enda bana som finns mellan hjärnhalvorna Corpus Callosum och det kräver också lite medveten träning. Vid den tidpunkten är det lagom att introducera läsning av delar av ord. De flesta barn gör det automatiskt men inte alla. Man kan behöva sätta in särskilt materiel för att eleven ska upptäcka att man kan läsa ett långt ord som två korta ord och sen få ihop dem snabbt.
Vi vuxna använder de här strategierna om vi plötsligt tvingas läsa ett vilt främmande språk också.
Sen parallellt med de här två läsinlärningsmetoderna så tror jag starkt på att använda ELK, "En läsande klass". Det är en metod för att strukturera elevernas möjligheter att förstå det lästa eller en text som de hör. Vi har precis haft Marie von Trapp hos oss och hon har berättat om detta. ELK rekommenderas helt enkelt och den kan man börja med redan hos yngre barn med högläsning för den bygger på ett bildspråk med symboler för att exempelvis leta främmande ord ( detektiven), sammanfatta (cowboyen med lasson), se inre bilder ( konstnären) osv. Man högläser texter gemensamt och analyserar dem gemensamt utifrån de här strategierna. Gynnar speciellt barn i gråzon för svårigheter och invandrarbarn med annat hemspråk visar forskning. Och vi vågar komma tillbaka nu igen till helklassundervisning eller gruppundervisning. Eleverna måste inte alltid jobba individuellt med egna uppgifter / arbetsscheman. Det är bra att växla om.
ELK är det bästa som hänt läsundervisningen sedan LTG kom i början på 70-talet. Dessemellan har det varit mycket okvalificerat trams som dikterats av andra än de professionella. Men nu är vi tillbaka igen tycker jag till något vettigt.
Sen har det stått i tidningarna att man kan bota dyslexi med den här metoden, men det är naturligtvis inte sant. Man kan inte bota dyslexi men man kan ge eleverna redskap för att hantera sina problem och strategier att bli så bra läsare som möjligt. Dyslexin behöver inte vara ett hinder framöver i utbildningen. En av mina allra duktigaste lärare på Universitetet i Karlstad var dyslektiker, vi måste lämna in våra arbeten med stort radavstånd för att underlätta för honom. Men han har gjort en fin karriär läser jag ibland om i tidningen, hans dyslexi har inte hindrat honom. Och ett antal duktiga företagare som jag känner har också dyslexi, men har klarat sig bra ändå och varit framgångsrika.
Oj va långt det här blev då, men det går så snabbt att skriva det så det är svårt att hejda. Den som är ointresserad av hur barn lär sig läsa kan ju bara strunta i det här inlägget.
Himla bra föreläsning ...
.... på skolan idag, Marie von Trapp, "Läsande klass". Skriver mer om det sen. Det är mycket nu! ;-)
KD: "Mer idrott i skolan"
Det tror man kommer att höja resultaten i skolan för det har det gjort på en skola! Detta är ett nytt utspel inför valet.
Rörelse och hälsa är naturligtvis viktigt men man blir så trött på populistiska utspel om skolan och försök till "Quick fix" från politiker.
Något måste tas bort för att det ska rymmas mer idrott men vad som ska bort vill KD inte gå in på (????). Ska man ta av svenskan, matten, so, no? , slöjd? Idrott varje dag tar stor plats, det är inte bara själva idrotten som ska in på schemat, eleverna ska ju ta sig till gympasal / idrottsplats byta om före o efter och duscha. Så det måste nog bort flera teoretiska lektioner varje dag. Längre skoldagar måste det nog också bli menar man (????) men hur det ska finansieras sägs inte heller (????). Eller hur eleverna ska orka med det och samtidigt prestera mer? Det här partiet lägger verkligen manken till för att slippa vara med i riksdagen.
Barn ska ha tråkigt ...
... ibland. Det odlar deras kreativitet. Så säger en nutida expert och så sa Astrid Lindgren för några decennier sedan. Hennes berättande började växa fram när hon och andra barn rensade rovlanden. Det var rad på rad och långa var de. Kändes oändligt och mycket tråkigt. Då började Astrid tänka ut roliga och spännande saker för att underhålla sig själv. Senare som vuxen så pläderade hon för att vi skulle låta barn ha tråkigt ibland för att deras kreativa tänk skulle få utvecklas.
Läxor eller inte?
Det kan man diskutera i all oändlighet, för och emot. Men det är hur man vrider och vänder på det ingen fråga för kommunpolitiker. Det är en pedagogisk fråga som hör hemma i klassrummet, gärna efter diskussion med elever och föräldrar, men slutligen är det läraren som bestämmer. Det är svårt med den första läsinlärningen om eleverna inte tränar en stund hemma också några gånger i veckan. Vissa färdigheter kräver verkligen repetition och träning för att automatiseras. Och så små barn klarar inte långa arbetspass utan behöver dela upp i många kortare stunder. Som lärare har man svårt att hinna lyssna på var och en elev så mycket som skulle behövas. Det vore förödande att hänga ett kommunalt beslutat läxförbud över skolverksamheten i det läget. Man kan förstås undra också hur politikerna ska kunna förhindra barn att ta med sig böcker hem och träna extra självmant, utan att ha fått läxa. Ambitiösa barn och ambitiösa föräldrar finns ju.
Sen kan naturligtvis kommunpolitiker besluta att det ska finnas erbjudande om kostnadsfri läxhjälp i någon form på skolan, eller att man har ferieskola / sommarskola som kan stödja elever i behov av särskilt stöd eller alla som vill. Men det är en annan fråga.
Björklund resonerar bra!
Visst måste skolan förstatligas om vi ska kunna tackla grundläggande problem i svensk skola! Då kan exempelvis inte staten längre klaga på snåla kommuner som struntar i att höja lärarlönerna, då har man makt att själv göra det istället - i ett penndrag! Det är populärt att skälla på Björklund och allt han har gjort är inte lysande. Men mycket har varit bra och hans analys av läget ser ut att stämma med verkligheten. Hans tankar om att åter förstatliga skolan är kanonbra!
Examensdag - skolavslutning!
Grattis till alla barn som nu får sommarlov!
Skolan nu och då!
Så här före examensdagar så finns en artikel om hur kaotiskt det kan bli i skolan.
Det verkar vara en lång autentisk beskrivning av en lärarvikaries förnedring och misslyckande. Det är förstås också på något plan en autentisk beskrivning över en del av problemen i skolan med bristen på redskap att åstadkomma den ordning som elever och PISA-undersökning efterlyser i svenska skolor. Nu ska man inte tro att det är så här överallt. På många håll fungerar både klasser och lärare alldeles utmärkt. Men det finns mycket att diskutera i anslutning till artikeln; bristen på ordningsredskap, bristen på ledarskapsutbildning i de senaste decenniernas lärarutbildningar osv.
Det som också slår mig är ju att en journalist tror att han kan hoppa in i en svensk skola och klara av lärarjobbet, mot bakgrund av att han, liksom alla andra, själv har gått i skolan. Om jag skulle hoppa in tvärt som journalist så skulle inte det heller bli så bra, ganska kaosartat tror- jag, precis som det blev för den här journalisten som lärare. Jag inbillar mig inte att jag skulle kunna vara journalist för att jag har läst tidningar. På nåt sätt så finns tron på att vem som helst som har varit elev kan gå in och fungera som lärare och klara av jobbet. Det är som att man tror att elevrollen och lärarrollen är den samma! Det är den inte. Det ställs olika krav på de olika rollerna och man kan inte lära sig att bli lärare genom att ha varit elev! Det är en klar insikt när man läser den här artikeln.
Samtidigt kan jag tycka att skolan ska ha redskap för att upprätthålla arbetsron i skolan i alla lägen, det borde inte vara personberoende. Skolan borde få möjlighet att upprätthålla grundläggande arbetsro utan att det ska hänga på den lärare som för tillfället finns i klassrummet. För den stora skillnaden tror jag inte går mellan skolor utan mellan klassrum, allt för mycket lämnas över till den enskilde läraren när det gäller att skapa förutsättningar för lugn och trygghet i elevgruppen. När man sedan kombinerar det med att lärarutbildningarna under lång tid tagit lätt på ledarskapsutbildning och att det inte längre finns formella redskap för att upprätthålla ordningen, så blir det problem.
Facket bekräftar den bild som ges i artikeln
Mycket att fundera på efter genomläsningen alltså.
Nytt kunskapsprov vill Skolverket ha!
Man tar sig för pannan! Ett kunskapsprov till! Och ingenstans kan man läsa att det ska tas bort några av de redan existerande. Det som kunde förväntas vore en gallring i de Nationella prov vi redan har, men enligt Skolverket är de bara ett stöd för betygssättningen. Det behövs ett nytt prov för att utvärdera kunskapsnivåerna nationellt. Pisa duger inte eftersom svenska elever presterar så dåligt där! Hjälp!!
PISA-proven missvisande???
DN har gjort en undersökning om hur PISA-testerna fungerat i praktiken och finner märkliga resultat. Eleverna har alltså gjort PISA-proven under en period när de gjort (12 delprov i !) Nationella prov. De har varit rejält prov-trötta och omotiverade. Eftersom PISA-proven inte varit betygsgrundande och ingen ens fått reda på resultaten så har eleverna helt enkelt struntat i att anstränga sig. Elever som har toppresultat på Nationella prov o kanonbetyg har alltså tydligen inte sällan dåliga / medelmåttiga resultat på PISA. Märkligt!
Om man ska fortsätta med PISA kan man förstås funderar på, men framför allt måste man ta sig en funderare på om det är vettigt med den mängd Nationella prov som vi har i skolan. Det handlar ju inte om ett prov i varje ämne, det är ett antal delprov. De rycker sönder undervisningen under långa perioder och slukar massor av lärartid i bearbetning, både före och efter. Sett i internationellt perspektiv har vi väldigt många prov av den typen.
Kritik mot skolans nationella prov!
Ett antal rektorer har i en debattartikel protesterat mot utformningen av nationella prov i svensk skola. Man menar att proven sänker resultaten i svensk skola eftersom de rycker undan tid som kunnat användas till vanlig undervisning. Mängden prov och hur de är utformade måste kunna diskuteras öppet. Jag tycker att det borde räcka att testa kärnämnena; svenska, matte och engelska. Och proven behövde nog inte vara så omfattande. En hel del skulle kunna rättas centralt om de kunde göras på dator. Som det är idag så är arbetsbelastningen på lärarna runt nationella prov gigantisk, vilket framgår av artikeln. När man ser det sammanräknat är det oerhört många timmar.
Snöat inne på kranen!
Jag har nog snöat inne på den här byggkranen vid högstadiebygget på min skola! Den är så otroligt pampig och stor, dessutom vacker i vissa vinklar. Kolla där i sparsam morgonsol när kyrkan är bakom! Tänk att någon vågar sitta där uppe och sköta den. Det är ju på väg till himlen! Jag skulle hellre dö än gå dit upp. Det ser ut som om det är en trappa hela vägen, inte hiss. Herregud! Jag står som ett fån och stirrar på den här varje morgon när jag går från parkeringen till skolan. Fast den som sköter kranen kan kanske stå på marken också och styra den.
Undrar om den historien är sann som säger att det var en pappa och en son som byggde med Meccano som hittade på den nutida byggkranen som är rak och där vingen balanserar med tyngder. Tidigare var byggkranar snedställda och stöttade i vinkel Jag måste ta reda på det.
Disciplin ...
... är ett ord som varit snudd på skällsord i skolsammanhang. Men nu börjar det dyka upp igen som en del i framgångsrecept på skolor som vågar sticka ut.
- Tydliga ramar, regler och disciplin.
- Höga förväntningar på eleverna
- Möjlighet att utveckla sig under extralektioner, tutorials.
- Regelbunden måluppföljning
Detta är riktlinjerna för en skola som lyckats bra med sina elever, både när det gäller skolresultat och trivsel. Det kan vara en media-myt att svenska elever vill ha klassrum med mycket prat, för sena ankomster, mobiler på lektion och ett minimum av klassundervisning. Extralektioner för alla, inte bara för dem som behöver extrahjälp, låter intressant. Bra att det finns olika typer av skolor så föräldrar och barn kan välja, både skolor med disciplin + tydliga regler och skolor där det mesta är tillåtet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolresan-disciplin-och-struktur-ger-resultat_3564878.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolresan-mariefred-tog-finland-till-sverige_3570842.svd
Skolverket - felfinnarverket!
Skolverket är en central skolmyndighet i vårt land och det har tillsammans med Skolinspektionen makt och myndighet över svensk skola, så vad de gör har betydelse för vårt dagliga arbete.
Det här ska Skolverket göra:
"Skolverket är förvaltningsmyndighet för skolan, förskolan, vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet. Myndigheten ska främja att alla barn och elever får tillgång till en utbildning och verksamhet som är likvärdig och av god kvalitet i en trygg miljö. Skolverket ska bidra till goda förutsättningar för barns utveckling och lärande samt förbättrade kunskapsresultat för elever."
Det är alltså den högsta pedagogiska instansen och därmed kan man förvänta sig att det finns kunskap i pedagogik där, det vill säga kunskap om hur man för lärandeprocesser framåt i goda spår. För det verkar ju ytterst ändå vara uppdraget enligt ovan. En hörnsten i allt lärande / i all pedagogik är positiva förväntningar och uppmuntran, det vet varje pedagog, oavsett lärarutbildning.
Om jag i mitt lärarliv någonsin hanterat en elevs eller en klass` lärandeprocess så som Skolverket hanterar svensk skola så hade jag hamnat i en total katastrof. Om jag systematiskt och oavbrutet letat fram fel, blåst upp dem, belyst dem, torgfört dem offentligt så mycket som möjligt, hängt ut syndabockar, klagat uppåt i systemet och neråt i systemet över elevernas prestationer osv. så hade jag misslyckats totalt med att få barnen att lära sig något. Situationen hade hela tiden blivit allt sämre, eleverna lärt sig allt mindre och tappat allt självförtroende, sett sig själva som misslyckade och dåliga. Det är en känd pedagogisk sanning, välkänd i forskning världen över, att om jag som lärare bara fäster vikt vid misslyckandena och struntar i det positiva så startat jag nedåtgående spiraler i lärandet. Det går helt enkelt back.
Man kan tycka att detta ska vara välkänt hos den högsta pedagogiska myndigheten också. Man kan alltså förvänta sig att Skolverket skulle ta reda på goda exempel från svensk skola, sprida dem, belysa dem, lyfta fram dem i media så att man åstadkommer positiva spiraler genom skolsystemet, att man aktivt bidrar till att uppfylla syftet med sin verksamhet "... bidra till goda förutsättningar för barns utveckling och lärande samt förbättrade kunskapsresultat för eleverna".
Hur man ska lyckas med detta övergripande uppdrag genom att gång på gång stampa fram elände ur den svenska skolan är en gåta för mig. Det ser inte ut att finnas nåt som är bra i Skolverkets ögon, värt att använda som inspiration för att göra skolan bättre för många elever och många skolor. Märkligt! För det finns massor av goda exempel på att bl.a. "Särskilda undervisningsgrupper" har fungerat positivt för både elever och skola. Om elever och föräldrar får välja, om man använder den individuella lönesättningen för att få duktiga lärare, om eleverna trivs med varandra och lokalen, om syftet är att få till så mycket tid som möjligt i den vanliga klassen, om verksamhet är anpassad till eleverna osv. Men i stort sett inte en stavelse i den här rapporten om något positivt.
Här i rapporten "Särskilda undervisningsgrupper, rapport 405, 2014", klagas på kommunerna ur olika aspekter, fast de flesta klagomål handlar om undantag och lösa antaganden om hur man tror att det skulle kunna vara. Hela rapporten andas okunskap om hur verkligheten ser ut. Jag får en känsla av att man ser framför sig 25 - 30 elever i klassen med en lärare och katederundervisning hela dagen. Och så ett antal elever som är "deporterade" till egna små grupper under protest. Det här är ju bara inte sant! Undervisningssituationen är mycket mer flexibel än så när det gäller lokaler och grupper.
När jag kom till ett klassrum på min skola efter att ha läst rapporten, så var den klassen delad i halvklass på svenskan, en elev med stora behov av stöd satt en stund själv i sin bänk och läste en bok som var välkänd, klassläraren läste med en elev som har svårt att byta personal medan jag som speciallärare gick runt och lyssnade på de andra elevernas läsning. Vi söker hela tiden lösningar som ska passa varje elev som har behov av extra hjälp och det handlar inte om att styras av ekonomi eller slentrian. Vilken ful förväntan! Och självklart ska alla vara så mycket tid som möjligt i sin egen klass, men det är ingen dramatik i att använda en annan lokal i en mindre grupp eller enskilt vid behov. Det rör sig hela tiden i en klass, med olika konstellationer av grupper och lärare.
Jag är övertygad om att Skolverket och Skolinspektionen har stor del i den svenska skolans bekymmer med sin fel-letar-vurm! Tänk om den här rapporten istället hade handlat om hur man på bästa sätt kan utnyttja möjligheten till att bilda grupper för stöd till elever som har stora bekymmer med koncentration och lärande. Istället för att undervisa en stimmig elev ensam utanför klassrummet, eller i en grupp med elever med liknande problem, kanske placering i en grupp av lugna elever i ett grupprum är en bättre lösning del av dagen. Såna goda exempel kunde ha lyft skolverksamheten och inspirerat till bättre undervisning, mer lärande och en bättre arbetsmiljö.
I Finland, som verkar ha mindre bekymmer med skolan än Sverige, tror jag inte att Skolverk och Skolinspektion existerar ens.
(C) - för hela Årjängs kommun!
På väg till mitt jobb passerar jag det här bygget varje gång. Det är så roligt att se hur Årjängs kommun satsar på ett nytt fint högstadium för kommunens alla elever. Man vill verkligen bygga en ny fin skola istället för att fortsätta lappa och laga på det gamla. I en modern och välutrustad skola, byggd för dagens undervisning, har man förutsättningar att få en fin arbetsmiljö för både elever och lärare. Den kan locka behöriga lärare hit till Årjäng. Den nya skollagens krav är inte så lätta att uppfylla när det gäller lärarkompetens, kraven är höga. Jag är glad att (C) i Årjäng valde att ta strid för långsiktigt bra skolor i vår kommun, trots att (C)-företrädare fick ta mycket stryk för det. Våra barn förtjänar en fin och bra skola. Det är dags att satsa på det nu här i Årjäng.
Det är fascinerande att se hur en så stor byggnad växer fram. Det är synbarligen en enda stor röra men alla ser ut att veta vad de ska göra och maskinerna är jättestora.
Det här ser läskigt ut, att stå i betongen så.
Jag antar att det sitter någon där högst uppe i kranen, inte ett jobb för mig. Skulle inte ens våga åka upp o kolla. Det måste svaja.