Inga Magnusson

... debatteras vildsint i media just nu och även bland politiker. En svensk reporter har gjort ett nedslag i finsk skola. I Finland gör eleverna mindre tid i skolan, landet lägger mindre resurser på skolan än Sverige ändå lyckas eleverna bättre. Men som vanligt så blir analysen ytlig.

 

Man konstaterar att skolan har aldrig statliga inspektioner, skolan  har morgonsamling med hela skolan närvarande,  lärare har hög status och högre lön, eleverna lyder lärare och arbetar hårdare än svenska barn. Men inget i artikeln om hur man tar hand om elever som har svårt nå målen, inget om vad som händer om en elev bär sig illa åt (alltså vilka verktyg har läraren för att upprätthålla ordningen och statusen), inget om skillnaden i invandring mellan länderna. (Finland tar i stort sett inte alls emot invandrare medan Sverige just nu har många barn i klasserna som inte förstår svenska så bra. Det påverkar undervisningen, måluppfyllelser och resursfördelning men det får man liksom inte låtsas om, för då kan man bli anklagad för att vara främlingsfientlig, och det oavsett om man tycker att det är ok eller inte att vi tar emot barn från andra länder)

Tyvärr har föräldrars högläsning för barn halverats de senaste åren. Synd, för det är superviktigt både för att bygga upp barnets ordförråd utöver det som vardagen ger  (det är inte så mycket!)  och för att underlätta  läsinlärning.

Det är nya förslag för att förbättra skolan. Betyg i åk 4 gör varken till eller ifrån när det gäller elevernas prestationer. Vi som jobbar i skolan vet mycket väl vilka elever som riskerar att inte nå målen, men sen har vi problem med att få resurser och kunskaper att räcka till för att rätta till det. Betyg behövs inte för att fånga upp dem.

 

Mål för läskunnighet i 1:an är fel, skulle vara i 2:an istället. Barn har så olika takt i läsinlärningen och det finns moment som inte ska forceras fram för då kan det leda till mer bestående läs- och skrivsvårigheter.

 

Att nationella prov digitaliseras (de som går!) är jättebra och rättas externt. Det borde ha gjorts för länge sedan eftersom tekniken finns. Lärare lägger ner massor av tid på den här rättningen som i vissa fall är rent mekanisk. Sen finns det uppgifter som måste rättas manuellt eftersom det bl.a. är texter som ska bedömas och det kan inte göras automatiskt.

Jamen visst är det märkligt! Genom livet samlar man på sig några gurus - de där människorna som man beundrar oreserverat för deras grundade yrkeskunskap. Jenny är en av mina gurus!. Hon är sjukgymnast och jobbade på barnhabiliteringen i Karlstad när jag var förskolekonsulent på omsorg - hab. Ibland arbetade vi med samma barn fast hon ur sitt yrkesperspektiv och jag som pedagog. Det var bara några år, men Jenny gjorde starkt intryck. Jag minns fortfarande sånt som hon sade och gjorde. Hennes skrifter har jag kvar  exempelvis  om normala, försenade och avvikande rörelsemönster hos barn. De är fortfarande giltiga.

 

Av en händelse sprang jag på Jenny häromdagen i en korridor på Barnpsyk i Karlstad där hon jobbar nu. Vi hejade och pratade en stund. Jag blev nästan generat starstruck - det måste vara 30 år sen sist. Trevligt återseende och överraskande!

... vill regeringen ha. Med en satsning på 2,3 miljarder i "Lågstadielyftet" så kan kommunerna minska klasstorleken med 4-5 elever. Det är klokt tänk och rimmar väl med forskningsresultat som säger att det finns ett samband mellan mindre klasser och bättre skolresultat för de yngsta barnen i skolan. (Men däremot inte bland de äldre så där är nog vettigt med andra satsningar!). Förr i tiden, när Sverige hade goda skolresultat internationellt sett, så skedde det mesta av undervisningen i lågstadiet i halvklass, dvs man hade en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp. Eftersom helklass kunde vara 24 elever så innebar det oftast 10- 12 elever / grupp  i den första läsinlärningen och första matteundervisningen som kräver mycket laborativt jobb. Det  var bra.

Vilka kan nå skolans mål? Det är intressant. Rent teoretiskt så ska alla som inte hör till särskolan kunna nå skolans mål. Men är det så i praktiken? Det finns intressanta tankar runt detta med svag begåvning och huruvida vi kan prata om det i skolans värld. Kan vi det?  Gör vi det?  Detta handlar inte specifikt om min skola utan om skolan i största allmänhet - i Sverige och i andra länder.

 

Psykolog Gunilla Carlsson Kendall på barnneurologiska utredningsteamet vid Karolinska  och   professor i Barn-och ungdomspsykiatri Elisabeth Fernell har funderat runt detta.

 

 Gunilla: "Jag har ställt mig frågan vilken teoretisk begåvning som behövs för att klara skolans mål? Egentligen borde målen vara satta så att även svagbegåvade har förmåga att klara dem. Vi har en IQ-gräns för utvecklingsstörning och särskola för de barnen, alla andra förväntas klara grundskolans mål.

14 procent av befolkningen beräknas vara svagbegåvad, det vill säga ha ett IQ på 70 – 85."

 

OECD har alltså utifrån Pisa - undersökningarna kommit med första rapporten om vad Sverige behöver förändra.

 

- Högre lärarlöner och karriärvägar för lärare, för man menar att skolans kvalitet står och faller med just läraren. Sverige måste göra läraryrket attraktivt för att få behöriga och duktiga lärare. (Idag fylls inte ens utbildningsplatserna för en del lärarutbildningar!)

 

-  Mer av klassundervisning så att läraren leder kunskapsbefrämjande samtal med hela elevgruppen. Det skulle främja matematikämnet som halkat i bakvatten, men även förbättra  läsförståelsen.

 

- Bättre ordning i klassrummen så att det blir studiero.

 

- Högre förväntningar på elevernas insatser och ambitioner. I Sverige så skyller ofta elever som har svårigheter i skolan på skolan/ lärarna eller nåt annat. I andra länder, även Finland, så menar både elever, skolan och andra att studieresultaten i första hand beror på elevens egen insats i skolan och hemma. Den som inte lyckas så bra i skolan ska först och främst jobba hårdare själv, inte först förvänta sig mer stöd i skolan. Pisaundersökningarna visar att Sverige klart avviker  där.  Vi  tycks ha en allmän uppfattning att det alltid är skolans fel om en elev misslyckas i skolan och vi har ständigt  en levande debatt huruvida föräldrar verkligen ska behöva hjälpa sina barn med läxorna.

 

OECD har alltså enkelt uttryckt pekat ut de områden där Sverige avviker från de länder som når bättre resultat.

Mer resurser borde egentligen inte behövas säger man, det man har måste användas klokare. För Sverige satsar redan mycket på skolan jämfört med andra länder.  

 

Det var frågan som ställdes i en ny undersökning.

Det finns en viss skepsis inom skolan över det plötsliga politiska intresset inför valet. Ibland leder sånt  till inspel som inte rimmar särskilt väl med skolans vardag. Vi som har varit med ett tag har ju upplevt ett och annat i den vägen. Ett tag skulle vi absolut räkna minuterna i varje ämne för det var superviktigt att alla elever fick exakt rätt mängd undervisning.  

 

Sen blev det   temaarbete  över ämnesgränserna som skulle göras och då hade vi ingen aning om hur mycket tid varje elev fick i varje ämne. Periodvis har vi varit paria om vi har påkommits med att undervisa i helklass från någon plats nära kateder / tavla. Jättefult var det! Undervisningen skulle vara enskild eller i grupp eller inte alls. Vi skulle bara handleda försiktigt.

 

 Åtgärdsprogram var jätteviktigt fast ingen begrep de första åren hur de skulle se ut, men det var inte fel på Skolverket som skrev anvisningar utan på oss lärare (!) som inte fattade nåt. Vi präntade och skrev, ofta blev det meningslösa dokument.

 

Det har förekommit tider när åldersblandat var bäst, för att sen snabbt bli allra sämst. Ibland har det hetat uppifrån att eleverna ska forska själva fram sin kunskap och leta, men nu är det inte så bra längre.  Matten bestod av helt nya begrepp ett tag, det var element och mängder istället för vanliga tal.

 

Så visst skälver skolans lärare  lite inför det nymornade intresset för vad vi håller på med inom skolans väggar. Det kan sluta med lite vad som helst som något parti finner på för ge intryck av handlingskraft i en het valfråga.

.... kritisera en utredning som inte ens är klar, Per-Arne Andersson, tjänsteman på  SKL! Du kunde gott ha väntat tills Leif Lewins utredning var klar och vi alla hade haft möjlighet att värdera dina synpunkter. Detta luktar skvaller och det är ovanligt ohyfsat i de här sammanhangen! Du har också alldeles rätt i att du kan misstänkas vara partisk eftersom du företräder SKL. Utredningen tar med stor sannolikhet  kommunerna i örat för de senaste decennierna av misslyckat skolhuvudmannaskap och förordar att skolan ska få komma tillbaka till staten. Du har också alldeles rätt i att det löser inte alla problem, men det skulle vara en god bit på väg, eller åtminstone öppna upp dörrarna för lösningar, bl.a. med  likvärdigheten och lärarlönerna.  Det tror i alla fall många av oss som jobbar i skolan och som har varit med om att lyda under både stat och kommun.

... orsakar problemen med läsförståelse menar Chris Hedges.

 

"... dagstidningar och böcker knuffas ut i kulturlivets marginaler, som fornlämningar från det tryckta ordets svunna tidsålder, och där allt som inte erbjuder ögonblicklig förströelse avfärdas som otillgängligt och elitistiskt."

 

Han drar paralleller till det gamla Rom där makthavarna sysselsatte folket med "bröd och skådespel" (alltså mat för dagen till alla o gratis underhållning!) för att skyla över bristerna i samhället. Översatt till idag  är helt enkelt svårt för skolan att bli lika spännande och rolig som Idol, Starwars, GTA osv. Medan skolorna lider brist på resurser så byggs gigantiska arenor för fotboll och andra nöjesevenemang.

 

Tja det är en förklaring i mängden till de dåliga Pisa-resultaten, en som kanske är ovanligt djupgående.  Det är nog inte så att det finns en förklaring utan flera samverkande och detta ser ut att vara  en trend över hela västvärlden.