Examen
Examen var det alltså i fredags. Fint, vackert och rörande är det vid vår examenshögtid i kyrkan. Det är fullsatt till bristningsgränsen, ändå delar skolan upp sig i tre "sittningar" och vi är bara f-2 i vår. Barnen sjöng jättefint och vår präst gjorde en fantastisk "betraktelse".
Prästens betraktelse är en stående punkt på programmet vid examen och jag får väl erkänna att det historiskt sett varit ett moment där vi lärare har sträckt på oss för att med lite stränga blickar upprätthålla ordningen där framme bland barnen, så att ingen ska få för sig att klättra på altarringen eller retas med den som sitter bredvid medan prästen säger något till föräldrar och barn och önskar trevlig sommar.
Men med vår präst är det inte alls så. Mimmi gör show av det hela för att illustrera något av de etiska budskap som är användbara i allas liv, inte bara om man är kristen. Temat för sittningen med de små barnen i år handlade om att man kan vara rädd för olika nya saker men om man vågar erkänna att man är rädd så kan man få hjälp av någon annan och då bli lite mer modig än man är rädd. Och då kan det gå. 
Mimmi pratade om det hela helt kort först och sedan vrängde hon av sig prästkappan och demonstrerade, inför fullsatt kyrka, praktiskt hur hon med hjälp av skydd och hjälm och barnens hejarop vågade åka kickboard nerför altargången! Allas, säger verkligen allas, ögon var som tefat, ingen busade vare sig bland barn eller publik. Alla höll andan och undrade om hon verkligen skulle våga åka kickboard i kyrkan! Och det vågade hon! 
Hon är bara helt fantastisk!
Efter högtiden i kyrkan samlades vi i klassrummet en stund med drop in för de som kunde komma ifrån och inte skulle se äldre syskon i nästa omgång. Klassföräldrarna bjöd på fika och det var trevligt att få träffa dem alla, både barn och vuxna en stund innan vi skiljs åt för ett långt sommarlov. Vi som jobbar i klassen fick flera fina bevis på uppskattning. Det var en fin dag och i år slapp vi jobba på eftermiddagen med annat, vilket vi är glada för. (Förra året förväntades vi ta itu med en departementspromemoria på eftermiddagen efter examen! Då satt vi där påbyltade våra varma folkdräkter omgivna av blommor och presenter, med klassrum som borde städas och svettades med kanslisvenska och formuleringar. Ett nytt grepp som tydligen snabbt fick sitt avslut! En får tacke!)
De kollegor som ska åka till Paris åkte nog hem och började packa. Just nu söndag middag är de nog landade i Frankrike och jag önskar Er alla en fin upplevelse om Ni läser bloggen därifrån. Jag hade gärna gått med om det hade varit möjligt. Ha det gott, vi ses igen i augusti.
Det var inte så lysande...
... med Årjäng som skolkommun. Tråkigt att det inte var så, för visst hade det varit roligt om det varit så bra som det såg ut vid första anblicken. Det basunerades alltså ut i lokaltidningen NWT att Årjäng låg på 17 plats i en rankning av Sveriges skolkommuner. Det såg märkligt ut för mig eftersom tidigare mätningar rätt stabilt över flera år har placerat Årjäng betydligt längre ner på skalan. Jag har skrivit om det förut och gjort länkar till de mätningarna.
Nu när jag går in och läser lite mer om undersökningen så sägs uttryckligen att det man mätt inte alls är måluppfyllelsen i skolkommunerna, utan det handlar om betydligt mer avancerad statistik;
MAN HAR MÄTT VAD KOMMUNEN HAR UPPNÅTT I FÖRHÅLLANDE TILL INSATTA RESURSER I DEN HÄR KOLUMNEN!
Och det är något helt annat. Det innebär att en kommun som Årjäng, som främst utmärker sig genom att satsa väldigt lite på sina grundskolebarn, inte behöver prestera några toppresultat för att komma långt upp på listan. Årjäng är alltså inte den 17:e bästa skolkommunen i Sverige om man mäter vad eleverna i genomsnitt kan.
Men man har däremot fått valuta för ¨pengarna som satsats på skolan och det är ju lovvärt i sig.
Eftersom detta är rätt komplicerad statistik som man använder sig av för att få fram mät-tal, så är det knappast meningsfullt att försöka referera dem i en blogg. Man har justerat resultaten utifrån olika socioekonomiska förhållanden exempelvis föräldrars inkomst, invandrartäthet om jag fattat det rätt. (Det blir alltid lite lurigt med statistik i Årjäng eftersom vi är en gränskommun, många jobbar på andra sidan gränsen så jag vet att det ser ut i statistiken som om våra barn lever fattigt, och dessutom växer upp med mycket fylla eftersom norrmännen handlar en massa på vårt systembolag, alltså helt fel siffror ).
Det är svårt att tolka undersökningens metod om man inte lägger ner tid och sätter sig in i hur mätningarna gjorts. Det har jag i ärlighetens namn inte gjort men jag har ögnat metoddelen för att få en uppfattning.
Var och en kan ju spekulera i varför man tror att det är så att Årjäng får god utdelning på pengar som sätts in i skolverksamheten. Jag väljer ju att se förklaringarna utifrån mitt eget perspektiv, vad jag ser i mitt jobb:
- Skolpersonal som verkligen jobbar hängivet för att barnen ska ha det bra och förkovra sig, trots att förutsättningarna som ges av kommunen är dåliga; skollokalerna är enligt skollokalutredningsrapporten skröpliga. Den gula delen som jag jobbar i betraktas av den utredningen som ett eventuellt rivningsobjekt trots det nya taket. Andra resurser som när det gäller antal lärare per klass, klasstorlekarna är också dåliga jämfört med andra kommuner.
- Föräldrar som ställer upp på barnen och hjälper till på olika sätt. Jag som snart är 60 år och jobbat med barn länge har aldrig upplevt någon tidigare generation föräldrar som ägnar så mycket tid ´åt sina barn. Och den stora skillnaden ligger i att idag så är det ofta så att båda föräldrarna engagerar sig i barnen, inte bara mamman.
- Barn som kämpar för att bli bra i skolan trots att de ska kämpa mot dåliga odds och bl.a.på de största skolorna i kommunen måste gå i stora klasser
I artikeln i NWT så framgår att skolchefen förklarar resultatet utifrån att andra kommuner inte har hängt med i minskning av barnantalet, medan Årjäng inte drabbats på samma sätt av detta. Hon säger nu efteråt att hon i intervjun också hävdat att lärarna gör ett mycket bra jobb, men att det tyvärr inte kom med i artikeln. Jag vet inte om det kommer någon rättelse i tidningen därvidlag, men jag framför detta ändå gärna här på bloggen, för jag tycker ju det är bra om hon kan se och uppskatta personalens arbete.
Kommunalrådet är inne på att barn och personal har betydelse för det som är positivt i resultatet.
Eftersom ingen kan veta säkert så är vars och ens förklaring lika god antar jag.
Nu när jag går in och läser lite mer om undersökningen så sägs uttryckligen att det man mätt inte alls är måluppfyllelsen i skolkommunerna, utan det handlar om betydligt mer avancerad statistik;
MAN HAR MÄTT VAD KOMMUNEN HAR UPPNÅTT I FÖRHÅLLANDE TILL INSATTA RESURSER I DEN HÄR KOLUMNEN!
Och det är något helt annat. Det innebär att en kommun som Årjäng, som främst utmärker sig genom att satsa väldigt lite på sina grundskolebarn, inte behöver prestera några toppresultat för att komma långt upp på listan. Årjäng är alltså inte den 17:e bästa skolkommunen i Sverige om man mäter vad eleverna i genomsnitt kan.
Men man har däremot fått valuta för ¨pengarna som satsats på skolan och det är ju lovvärt i sig.
Eftersom detta är rätt komplicerad statistik som man använder sig av för att få fram mät-tal, så är det knappast meningsfullt att försöka referera dem i en blogg. Man har justerat resultaten utifrån olika socioekonomiska förhållanden exempelvis föräldrars inkomst, invandrartäthet om jag fattat det rätt. (Det blir alltid lite lurigt med statistik i Årjäng eftersom vi är en gränskommun, många jobbar på andra sidan gränsen så jag vet att det ser ut i statistiken som om våra barn lever fattigt, och dessutom växer upp med mycket fylla eftersom norrmännen handlar en massa på vårt systembolag, alltså helt fel siffror ).
Det är svårt att tolka undersökningens metod om man inte lägger ner tid och sätter sig in i hur mätningarna gjorts. Det har jag i ärlighetens namn inte gjort men jag har ögnat metoddelen för att få en uppfattning.
Var och en kan ju spekulera i varför man tror att det är så att Årjäng får god utdelning på pengar som sätts in i skolverksamheten. Jag väljer ju att se förklaringarna utifrån mitt eget perspektiv, vad jag ser i mitt jobb:
- Skolpersonal som verkligen jobbar hängivet för att barnen ska ha det bra och förkovra sig, trots att förutsättningarna som ges av kommunen är dåliga; skollokalerna är enligt skollokalutredningsrapporten skröpliga. Den gula delen som jag jobbar i betraktas av den utredningen som ett eventuellt rivningsobjekt trots det nya taket. Andra resurser som när det gäller antal lärare per klass, klasstorlekarna är också dåliga jämfört med andra kommuner.
- Föräldrar som ställer upp på barnen och hjälper till på olika sätt. Jag som snart är 60 år och jobbat med barn länge har aldrig upplevt någon tidigare generation föräldrar som ägnar så mycket tid ´åt sina barn. Och den stora skillnaden ligger i att idag så är det ofta så att båda föräldrarna engagerar sig i barnen, inte bara mamman.
- Barn som kämpar för att bli bra i skolan trots att de ska kämpa mot dåliga odds och bl.a.på de största skolorna i kommunen måste gå i stora klasser
I artikeln i NWT så framgår att skolchefen förklarar resultatet utifrån att andra kommuner inte har hängt med i minskning av barnantalet, medan Årjäng inte drabbats på samma sätt av detta. Hon säger nu efteråt att hon i intervjun också hävdat att lärarna gör ett mycket bra jobb, men att det tyvärr inte kom med i artikeln. Jag vet inte om det kommer någon rättelse i tidningen därvidlag, men jag framför detta ändå gärna här på bloggen, för jag tycker ju det är bra om hon kan se och uppskatta personalens arbete.
Kommunalrådet är inne på att barn och personal har betydelse för det som är positivt i resultatet.
Eftersom ingen kan veta säkert så är vars och ens förklaring lika god antar jag.
Skolan i Årjäng ...
...hamnar bland de kommuner som presterar bland de 20 bästa i landet. Jag vet inte hur man mäter detta, vore intressant att veta eftersom andra mätningar inte har varit så smickrande, det är i alla fall ett glädjande resultat.
Men det jag kan reagera på är skolchefen May Bjerklunds uttalande att de höga nivåerna beror på att barnantalet inte sjunker så snabbt i kommunen. Hade det gjort ont att säga att det skulle kunna bero på att det finns en duktig personal som sliter häcken av sig trots knappa resurser, urusla lokaler och dålig organisation!?? Och barn som kämpar för att nå bra resultat och föräldrar som ställer upp på skolan och barnen?
Vi som jobbar i skolan bugar och tackar kommunalrådet Katarina Johannesson som i artikeln uppmärksammar skolpersonalens (och barnens!) betydelse för resultatet!
Nu har vi fått svart på vitt på att grundskolan i Årjäng redan lever under mycket knappa ekonomiska omständigheter och då blir det ännu mer märkligt att man ska dra in ytterligare på de viktiga resurspersoner som behövs för att ge alla barn en chans att klara av sin skolgång på ett bra sätt och bidra till att alla kan få gå till skolan på morgonen utan ont i magen.
Uppdaterat natt till lördag: May Bjerklund har mailat mig att hon visst sade i intervjun att det allra viktigaste som skulle skrivas i artikeln var att personalen på skolorna gjorde ett bra jobb men att det inte kom med i tidningen. Bra att hon sa det till reportern, men synd att det inte kom med i tidningen. Nu har jag i alla fall uppdaterat mitt inlägg med Mays synpunkter. Sen får vi väl se om det blir någon rättelse i tidningen, det kanske vore på sin plats eftersom skolchefen här upplever att hon har blivit missförstådd.
Men det jag kan reagera på är skolchefen May Bjerklunds uttalande att de höga nivåerna beror på att barnantalet inte sjunker så snabbt i kommunen. Hade det gjort ont att säga att det skulle kunna bero på att det finns en duktig personal som sliter häcken av sig trots knappa resurser, urusla lokaler och dålig organisation!?? Och barn som kämpar för att nå bra resultat och föräldrar som ställer upp på skolan och barnen?
Vi som jobbar i skolan bugar och tackar kommunalrådet Katarina Johannesson som i artikeln uppmärksammar skolpersonalens (och barnens!) betydelse för resultatet!
Nu har vi fått svart på vitt på att grundskolan i Årjäng redan lever under mycket knappa ekonomiska omständigheter och då blir det ännu mer märkligt att man ska dra in ytterligare på de viktiga resurspersoner som behövs för att ge alla barn en chans att klara av sin skolgång på ett bra sätt och bidra till att alla kan få gå till skolan på morgonen utan ont i magen.
Uppdaterat natt till lördag: May Bjerklund har mailat mig att hon visst sade i intervjun att det allra viktigaste som skulle skrivas i artikeln var att personalen på skolorna gjorde ett bra jobb men att det inte kom med i tidningen. Bra att hon sa det till reportern, men synd att det inte kom med i tidningen. Nu har jag i alla fall uppdaterat mitt inlägg med Mays synpunkter. Sen får vi väl se om det blir någon rättelse i tidningen, det kanske vore på sin plats eftersom skolchefen här upplever att hon har blivit missförstådd.
Dagen före examen...
...är alltid en speciell dag för lärare. Vad gör jag?
(Det här är ett väldigt skolcentrerat inlägg så alla som är ointresserade av skola kan genast sluta läsa!)
- Förbereder mig mentalt på att sakna barnen under en hel lång sommar.
- Bestämmer mig för att i år ska jag minsann inte gråta en skvätt av rörelse när barnen står där framme i kyrkan och sjunger vackra sommarsånger. (Fast det brukar inte lyckas! Jag vet ju hur mycket de har övat och strävat för att kunna alla texter och melodier och det är sååå vackert både för ögon och öron!)
- Stryker Värendsdräkten för att kunna ha den. Det är dräkten för min fars hembygd under många generationer.
- Stålsätter mig inför tanken på att min kollega och resursperson i klassen hör till dem som fått varsel och inte ska ersättas. Hon kommer att fattas mig / oss.
- Försöker fatta hur en förhållandevis liten besparing på Barn- och utbildningsområdet på två miljoner, varav det mesta skulle kunna sparas på barntillsynssidan tack vare minskad efterfrågan (sas det), kunde leda till att ett antal tjänster för assistenter och resurspersoner i den redan utarmade grundskolan försvinner. Har det hänt något på vägen som inte var meningen? Här lämnas nu ett antal barn utan den hjälp och det stöd de självklart behöver för att klara upp sin skolgång och risken är att anmälningarna till Skolverket kommer att hagla.
- Kokar potatis och ägg som jag behöver i morgon när vi äter något gott tillsammans med I och T.
- Kollar yr.no-sidan för att se hur vädret blir imorgon när vi ska ut och gå parad från skolan till kyrkan. Jo, vi har fortfarande examen i kyrkan och vi gillar det.
- Summerar automatiskt i huvudet det gångna läsåret och funderar som vanligt på alla möjliga och omöjliga lösningar för att få möjlighet att arbeta i en skolverksamhet med hög kvalitet, en verksamhet där jag skulle kunna förverkliga mina pedagogiska visioner istället för att sitta fast i ett träsk av skrivbordslösningar och hyllvärmarproduktion och socialt kompensationsarbete.
Jo, jag tror att mina elever har fått ett skolår med hög kvalitet och en bas av trygghet, glädje och gruppkänsla, vi har varit två vuxna med hela tiden, barnen har verkligen velat göra det bra, föräldrarna har varit med. Fokus i jobbet har legat på trygghet för min del, för barnens del och för föräldrarna. Vi har tvingats lägga fokus på trygghetsarbete eftersom den organisation man valt vid min skola inte är skapad utifrån barnens behov av trygghet, inte utifrån ett barnperspektiv. Det är en organisation som skickar barnen mellan olika undervisningslokaler och olika ledarpersoner hela tiden, ingen vuxen människa skulle orka med att leva gott med att tvingas byta arbetsrum, kollegor och chef flera gånger varje dag och ännu mindre ett barn på 7-8 år. Alltså krävs ett omsorgsfullt och eftertänksamt arbete av oss alla för att kompensera för en orosskapande organisation. På många sätt kan man säga att skolan bäddar för problem genom att göra för stora klassenheter och för mycket oro runt barnen med ideliga lärarbyten och lokalbyten.
Vi som har jobbat länge med små barn i grundskolan försöker förgäves hävda att tryggheten med en lärare och ett klassrum och en mindre stabil undervisningsgrupp behövs för att skapa en bra skola för de yngre barnen i grundskolan och allra mest behövs det för barn som kommer till skolan med oro i kroppen / själen av olika anledningar. De är redan alldeles för sköra för att klara av det här som vi har nu. Det är ingen skola för alla.
Jag hade hellre sett att den sociala grundtryggheten hade funnits där redan, inbyggd i organisationen så att jag hade kunnat fokusera på det jag är utbildad för; arbeta med pedagogisk utveckling, att vara lärare. För min del är det en stor sorg att inte kunna jobba med det jag egentligen vill och den sorgen känns mest när skolåret börjar och slutar, eller när jag tvingas sitta av meningslösa samkväm på arbetstid.
En tröst, om än klen, är att antalet meningslösa sammankomster under den kommande veckan minimeras genom att större delen av kollegiet är på någon sorts studieresa till Paris.
(Det här är ett väldigt skolcentrerat inlägg så alla som är ointresserade av skola kan genast sluta läsa!)
- Förbereder mig mentalt på att sakna barnen under en hel lång sommar.
- Bestämmer mig för att i år ska jag minsann inte gråta en skvätt av rörelse när barnen står där framme i kyrkan och sjunger vackra sommarsånger. (Fast det brukar inte lyckas! Jag vet ju hur mycket de har övat och strävat för att kunna alla texter och melodier och det är sååå vackert både för ögon och öron!)
- Stryker Värendsdräkten för att kunna ha den. Det är dräkten för min fars hembygd under många generationer.
- Stålsätter mig inför tanken på att min kollega och resursperson i klassen hör till dem som fått varsel och inte ska ersättas. Hon kommer att fattas mig / oss.
- Försöker fatta hur en förhållandevis liten besparing på Barn- och utbildningsområdet på två miljoner, varav det mesta skulle kunna sparas på barntillsynssidan tack vare minskad efterfrågan (sas det), kunde leda till att ett antal tjänster för assistenter och resurspersoner i den redan utarmade grundskolan försvinner. Har det hänt något på vägen som inte var meningen? Här lämnas nu ett antal barn utan den hjälp och det stöd de självklart behöver för att klara upp sin skolgång och risken är att anmälningarna till Skolverket kommer att hagla.
- Kokar potatis och ägg som jag behöver i morgon när vi äter något gott tillsammans med I och T.
- Kollar yr.no-sidan för att se hur vädret blir imorgon när vi ska ut och gå parad från skolan till kyrkan. Jo, vi har fortfarande examen i kyrkan och vi gillar det.
- Summerar automatiskt i huvudet det gångna läsåret och funderar som vanligt på alla möjliga och omöjliga lösningar för att få möjlighet att arbeta i en skolverksamhet med hög kvalitet, en verksamhet där jag skulle kunna förverkliga mina pedagogiska visioner istället för att sitta fast i ett träsk av skrivbordslösningar och hyllvärmarproduktion och socialt kompensationsarbete.
Jo, jag tror att mina elever har fått ett skolår med hög kvalitet och en bas av trygghet, glädje och gruppkänsla, vi har varit två vuxna med hela tiden, barnen har verkligen velat göra det bra, föräldrarna har varit med. Fokus i jobbet har legat på trygghet för min del, för barnens del och för föräldrarna. Vi har tvingats lägga fokus på trygghetsarbete eftersom den organisation man valt vid min skola inte är skapad utifrån barnens behov av trygghet, inte utifrån ett barnperspektiv. Det är en organisation som skickar barnen mellan olika undervisningslokaler och olika ledarpersoner hela tiden, ingen vuxen människa skulle orka med att leva gott med att tvingas byta arbetsrum, kollegor och chef flera gånger varje dag och ännu mindre ett barn på 7-8 år. Alltså krävs ett omsorgsfullt och eftertänksamt arbete av oss alla för att kompensera för en orosskapande organisation. På många sätt kan man säga att skolan bäddar för problem genom att göra för stora klassenheter och för mycket oro runt barnen med ideliga lärarbyten och lokalbyten.
Vi som har jobbat länge med små barn i grundskolan försöker förgäves hävda att tryggheten med en lärare och ett klassrum och en mindre stabil undervisningsgrupp behövs för att skapa en bra skola för de yngre barnen i grundskolan och allra mest behövs det för barn som kommer till skolan med oro i kroppen / själen av olika anledningar. De är redan alldeles för sköra för att klara av det här som vi har nu. Det är ingen skola för alla.
Jag hade hellre sett att den sociala grundtryggheten hade funnits där redan, inbyggd i organisationen så att jag hade kunnat fokusera på det jag är utbildad för; arbeta med pedagogisk utveckling, att vara lärare. För min del är det en stor sorg att inte kunna jobba med det jag egentligen vill och den sorgen känns mest när skolåret börjar och slutar, eller när jag tvingas sitta av meningslösa samkväm på arbetstid.
En tröst, om än klen, är att antalet meningslösa sammankomster under den kommande veckan minimeras genom att större delen av kollegiet är på någon sorts studieresa till Paris.
T R Western i Årjäng...
...ja, eller i Karlanda kanske det är. Jag är inte så hemma i geografin i den mer nordvästliga delen av kommunen.
Vi var i alla fall på nöjesresa med min klass i går tisdag på TR Western nöjesanläggning, eller äventyrsanläggning eller vad det nu kan vara. Det var i alla fall perfekt för mina elever, 8 år gamla ungefär. Det är länge sedan jag hörde så många goda glada skratt på en dag! De fick gå runt stationerna och bara testa för att roa sig. Men om man lägger in ett tävlingsmoment så passar det även för äldre barn och vuxna. Anläggningen anlitas för festligheter i samband med jämna födelsedagar, företags friskvård / nöje, möhippor o dy.
TR står för Tina o Roland och det är de som tillsammans driver det hela. Jag har maskat av ansiktena för att eleverna inte ska vara identifierbara. Jag ser också att en del elever lyckats hamna framför kameran oftare än andra. Jag kan bara försäkra att det har inte varit något medvetet urval. Det är slumpen som styrt hela tiden.
De föräldrar som önskade kunde också var med oss här under dagen.
Lassokastning. Jag försökte flera gånger utan att lyckas få repet runt hornen. Men en elev klarade det två gånger.
Matsäck vid utflykter är alltid en höjdpunkt. Så även denna gång. Vi hade med egen korv från skolan och barnen matsäck om de ville.
Bra idé att steka vår medhavda korv i panna över öppen eld! Det blev inte så lång väntetid då och små barns grillande med spett är klart överdrivet som nöje när det handlar om så där 20 stycken samtidigt.
Bågskytte var en gren.
Skidor också¨...
Medan barnen roade sig på anläggningen så togs några i taget med i grupper om 5-7 barn på dels skattjakt, dels häst 0 vagntur. Ingen behövde alltså vänta på sin tur och ha tråkigt.
Stocken här var nog i alla fall mest populär och ibland fick jag helt sonika "stänga den" för att få barnen att gå runt till andra saker och åtminstone pröva på. Det skrattades och lektes och var sååå kul. Visst slog sig någon ibland men man kom efter ett tag överens om (barnens förslag) att man inte skulle få dra ner motståndaren när man redan var på väg ner.
Jag ser nu att skytte med slangbella och kast med hästsko har jag inte fått med alls. Inte heller något som barnen verkligen gillade; skjuta liten pil med blåsrör. De som provade tyckte att det var roligt.
Vi var i alla fall på nöjesresa med min klass i går tisdag på TR Western nöjesanläggning, eller äventyrsanläggning eller vad det nu kan vara. Det var i alla fall perfekt för mina elever, 8 år gamla ungefär. Det är länge sedan jag hörde så många goda glada skratt på en dag! De fick gå runt stationerna och bara testa för att roa sig. Men om man lägger in ett tävlingsmoment så passar det även för äldre barn och vuxna. Anläggningen anlitas för festligheter i samband med jämna födelsedagar, företags friskvård / nöje, möhippor o dy.
TR står för Tina o Roland och det är de som tillsammans driver det hela. Jag har maskat av ansiktena för att eleverna inte ska vara identifierbara. Jag ser också att en del elever lyckats hamna framför kameran oftare än andra. Jag kan bara försäkra att det har inte varit något medvetet urval. Det är slumpen som styrt hela tiden.
De föräldrar som önskade kunde också var med oss här under dagen.
Lassokastning. Jag försökte flera gånger utan att lyckas få repet runt hornen. Men en elev klarade det två gånger.
Matsäck vid utflykter är alltid en höjdpunkt. Så även denna gång. Vi hade med egen korv från skolan och barnen matsäck om de ville.
Bra idé att steka vår medhavda korv i panna över öppen eld! Det blev inte så lång väntetid då och små barns grillande med spett är klart överdrivet som nöje när det handlar om så där 20 stycken samtidigt.
Bågskytte var en gren.
Skidor också¨...
Medan barnen roade sig på anläggningen så togs några i taget med i grupper om 5-7 barn på dels skattjakt, dels häst 0 vagntur. Ingen behövde alltså vänta på sin tur och ha tråkigt.
Stocken här var nog i alla fall mest populär och ibland fick jag helt sonika "stänga den" för att få barnen att gå runt till andra saker och åtminstone pröva på. Det skrattades och lektes och var sååå kul. Visst slog sig någon ibland men man kom efter ett tag överens om (barnens förslag) att man inte skulle få dra ner motståndaren när man redan var på väg ner.
Jag ser nu att skytte med slangbella och kast med hästsko har jag inte fått med alls. Inte heller något som barnen verkligen gillade; skjuta liten pil med blåsrör. De som provade tyckte att det var roligt.
Dålig skolbyggnad fortfarande.
Taket läcker inte in vatten längre men fortfarande är byggnaden i mycket dåligt skick. Så här ser fasaden ut längst ner på många ställen och den vittrar allt snabbare. För ett par år sedan byttes de sämsta bräderna ut men inte alla och inte hela vägen upp utan nedersta halvan (!). Men nu har eländet fortsatt. Det ramlar liksom av och förmultnar under målarfärgen. Golven inne är sedan 60-talet och ska bonas en gång om året. Santitetsporslin och innerväggar är sedan skolan byggdes, början 70-talet och orenoverat sedan dess.
Fasaden på den gula byggnaden.
Båda bilderna här är tagna utanför mitt klassrum.
Det här är dörrposten ut till hallen i mitt klassrum
Under tvättfatet på handikapptoaletten ser det ut så här
Och på väggen ser det ut så här. Handikapptoaletten är samtidigt något slags central för värmesystemet. Många roliga röda knappar och rattar att vrida på.
Ok vi har fått ett nytt tak på huset för så där 3-4 miljoner, men den arkitektbyrå som kartlagt skolbyggnaderna i kommunen skriver ändå lakoniskt;
"Kan rivas".
Fast samtidigt vill de också riva den enda kvalitetsbyggnaden på Silbodalsskolan, den gamla mellanstadiebyggnaden, den som är byggd för att hålla i flera hundra år. Den som har tjocka väggar, stengolv, järnräcken och höga fönster som släpper in mycket ljus i rum som man glad av att jobba i. Så man kan undra om de har alla hästar hemma, men det är väl varje arkitektbyrås mardröm, ett hus som inte blir dåligt på några år. De vill förstås riva, få nya uppdrag och bygga nytt.
Fasaden på den gula byggnaden.
Båda bilderna här är tagna utanför mitt klassrum.
Det här är dörrposten ut till hallen i mitt klassrum
Under tvättfatet på handikapptoaletten ser det ut så här
Och på väggen ser det ut så här. Handikapptoaletten är samtidigt något slags central för värmesystemet. Många roliga röda knappar och rattar att vrida på.
Ok vi har fått ett nytt tak på huset för så där 3-4 miljoner, men den arkitektbyrå som kartlagt skolbyggnaderna i kommunen skriver ändå lakoniskt;
"Kan rivas".
Fast samtidigt vill de också riva den enda kvalitetsbyggnaden på Silbodalsskolan, den gamla mellanstadiebyggnaden, den som är byggd för att hålla i flera hundra år. Den som har tjocka väggar, stengolv, järnräcken och höga fönster som släpper in mycket ljus i rum som man glad av att jobba i. Så man kan undra om de har alla hästar hemma, men det är väl varje arkitektbyrås mardröm, ett hus som inte blir dåligt på några år. De vill förstås riva, få nya uppdrag och bygga nytt.
Dan Olweus - bra om mobbning!
Här i gränstrakterna mot Norge har vi hört och läst Dan Olweus rätt länge, sedan 1970 - talet. Minns när jag första gången för nu rätt många år sedan hörde honom och Magne Raundalen föreläsa om sitt program för att hejda och förebygga mobbning. De pratade redan då om att man i Norge flyttade mobbarna istället för att flytta på mobbade. Man använde sig också av metoden att sätta in en resursperson på mobbaren istället för att anställa någon som skulle skydda den mobbade Vi som lyssnade tappade nog hakan lite och vi lyssnade förundrat över de här radikala tankarna. Men det hade slagit väl ut.
För oss i Sverige var det en ny tanke och det hade ingen tillämpning hos oss då. Och egentligen inte senare heller. Skolverket i vårt land har inte riktigt godkänt Olweus, trots att hans metod används framgångsrikt på c:a 500 skolor i Norge och c:a 2000 i USA
- Jag tror inte att man gillar att jag säger att vuxna ska vara auktoriteter i skolan, säger han i en artikel i senaste numret av Pedagogiska magasinet ( maj 09).
Och han har säkert rätt. I Sverige envisas man ju med att förväxla ordet "auktoritet" med ordet "auktoritär" och genast står någon och viftar med filmen "Hets" i bakgrunden.
Dessutom har man i Sverige trott att om man avskaffar lärarens auktoritet så inträder demokrati i klassrummet. Det är naturligtvis inte sant. Om lärarens auktoritet försvinner i skolan så försvinner ofta också garanten för demokrati i skolan och ersätts med elevernas anarki. Mobbningen får fältet fritt. Har man tur så blir det en from anarki, men har man otur så blir det rent bedrövligt och ingen har makt att få hejd på det hela. Därför står vi här idag med klasser som fungerar jättebra och det är hur lugnt som helst och klasser som är ett rent helvete för elever och lärare. Det blir slumpen som avgör. Och det kan variera totalt från klass till klass på samma skola.
Jag är glad att Olweus goda och dokumenterade idéer nu har fått fotfäste i den svenska politiken och att vi har fått fram beslut som gör det möjligt att tillämpa ett bra koncept även här. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har gjort en vetenskaplig , internationell genomgång av 30 olika antimobbningsprogram och det visade sig att Olweusprogrammet och de metoder som inspirerats av detta ger bäst resultat. Man minskar mobbningen med 30 - 50 % och reducerar dessutom skadegörelse och skolk i skolan. Boken om detta har översatts till 20 språk och metoden används i många länder. Hans studie av 900 Stockholmspojkar räknas som den första vetenskapliga studien av mobbning.
Olweusprogrammet bygger på forskning som säger att de som mobbar är aggressiva mot barn och vuxna, de har ofta god självkänsla, kommer inte från speciellt dåliga hem, de är positiva till våld och är oftast pojkar. De som blir mobbade är som barn är mest. De kan vara lite mer osäkra och känsliga, men har sällan yttre avvikelser. Både pojkar och flickor kan bli mobbade.
Enligt Olweus så måste man för att stoppa och förebygga mobbning ha mycket goda rastvaktrutiner eftersom det är på raster utom synhåll som mobbningen sker. Det ska finnas tydliga regler i klasserna om att man ska hjälpa mobbade kamrater. Allvarliga samtal ska föras direkt med elever som mobbar och deras föräldrar. Skolan ska genomsyras av att mobbning inte tolereras och arbetet mot mobbning ska bli en del av skolans vardag.
Nu vägrar jag ju att sälla mig till dem som enögt tror att forskningen har svaret på alla frågor och att dess resultat är tillämpbara alltid och överallt. Forskningsresultat ska hanteras med en nypa salt och det vore förödande om långsiktiga politiska beslut skulle vila på tillfälliga forskningstrender. Men Olweus metod bottnar både i teori och mycken praktik och är värd uppmärksamhet i Sverige också äntligen.
För oss i Sverige var det en ny tanke och det hade ingen tillämpning hos oss då. Och egentligen inte senare heller. Skolverket i vårt land har inte riktigt godkänt Olweus, trots att hans metod används framgångsrikt på c:a 500 skolor i Norge och c:a 2000 i USA
- Jag tror inte att man gillar att jag säger att vuxna ska vara auktoriteter i skolan, säger han i en artikel i senaste numret av Pedagogiska magasinet ( maj 09).
Och han har säkert rätt. I Sverige envisas man ju med att förväxla ordet "auktoritet" med ordet "auktoritär" och genast står någon och viftar med filmen "Hets" i bakgrunden.
Dessutom har man i Sverige trott att om man avskaffar lärarens auktoritet så inträder demokrati i klassrummet. Det är naturligtvis inte sant. Om lärarens auktoritet försvinner i skolan så försvinner ofta också garanten för demokrati i skolan och ersätts med elevernas anarki. Mobbningen får fältet fritt. Har man tur så blir det en from anarki, men har man otur så blir det rent bedrövligt och ingen har makt att få hejd på det hela. Därför står vi här idag med klasser som fungerar jättebra och det är hur lugnt som helst och klasser som är ett rent helvete för elever och lärare. Det blir slumpen som avgör. Och det kan variera totalt från klass till klass på samma skola.
Jag är glad att Olweus goda och dokumenterade idéer nu har fått fotfäste i den svenska politiken och att vi har fått fram beslut som gör det möjligt att tillämpa ett bra koncept även här. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har gjort en vetenskaplig , internationell genomgång av 30 olika antimobbningsprogram och det visade sig att Olweusprogrammet och de metoder som inspirerats av detta ger bäst resultat. Man minskar mobbningen med 30 - 50 % och reducerar dessutom skadegörelse och skolk i skolan. Boken om detta har översatts till 20 språk och metoden används i många länder. Hans studie av 900 Stockholmspojkar räknas som den första vetenskapliga studien av mobbning.
Olweusprogrammet bygger på forskning som säger att de som mobbar är aggressiva mot barn och vuxna, de har ofta god självkänsla, kommer inte från speciellt dåliga hem, de är positiva till våld och är oftast pojkar. De som blir mobbade är som barn är mest. De kan vara lite mer osäkra och känsliga, men har sällan yttre avvikelser. Både pojkar och flickor kan bli mobbade.
Enligt Olweus så måste man för att stoppa och förebygga mobbning ha mycket goda rastvaktrutiner eftersom det är på raster utom synhåll som mobbningen sker. Det ska finnas tydliga regler i klasserna om att man ska hjälpa mobbade kamrater. Allvarliga samtal ska föras direkt med elever som mobbar och deras föräldrar. Skolan ska genomsyras av att mobbning inte tolereras och arbetet mot mobbning ska bli en del av skolans vardag.
Nu vägrar jag ju att sälla mig till dem som enögt tror att forskningen har svaret på alla frågor och att dess resultat är tillämpbara alltid och överallt. Forskningsresultat ska hanteras med en nypa salt och det vore förödande om långsiktiga politiska beslut skulle vila på tillfälliga forskningstrender. Men Olweus metod bottnar både i teori och mycken praktik och är värd uppmärksamhet i Sverige också äntligen.
Olweus är bäst!
Dan Olweus är Mobbningsforskaren med stort M! Jag har lyssnat på honom och Magne Raundalen flera gånger för länge sedan och deras teorier håller för mig, både teoretiskt och praktiskt. Läser just nu om Olweus i Pedagogiskt magasin. Måste skriva om det i morgon torsdag. Han är så klok och kunnig och förtjänar respekt.
Och så blir det ett inlägg under dagen om KSAUs besök i Sillerud. Och bilder därifrån.
Och så blir det ett inlägg under dagen om KSAUs besök i Sillerud. Och bilder därifrån.
Himla roligt jobb har jag!
Det är svårt att beskriva, men jag har ett himla roligt jobb! Jag är verkligen glad hela dagarna och känner att mungiporna går uppåt för det mesta. Jag har fått en närmaste kollega som är suveränt duktig och som tänker som jag. (Ibland så lika att det är magiskt!) De övriga kollegorna är positiva och stöttande.
Bland eleverna möter jag så mycket värme och klokskap. Ni anar inte vilken kapacitet 7- 8- åringar har om man tar sig tid att lyssna! Med åren blir jag allt mer fascinerad över att så unga människor kan ha hunnit med att förstå så mycket. På bara några år har de tagit till sig ett helt språk både muntligen och skriftligen. De använder språket som ett verktyg både för att skapa goda relationer och att utvecklas kunskapsmässigt. Ändå har de ju bara levt i några futtiga få år!! Tänk om jag kunde lära mig så mycket så snabbt!
De är kapabla att ta ansvar för mycket av sina egna liv, de hjälper till och ställer upp för andra barn och vuxna i sin närhet!
På något sätt känns de som hjältar i vardagen. När de får chansen att vara med och påverka målsättning med klassens arbete och utvärderingen, så tar de det på allvar både i jobbet med skolarbete och jobbet med att skapa en bra klass. Det positiva resultatet faller verkligen tillbaka på dem själva. Det är ju de som har gjort det bra tillsammans med föräldrarna!
Min fascination och beundran för barns kapacitet tilltar för varje år. Det låter kanske märkligt att säga att jag som varit lärare i så många år, ändar mitt yrkesliv med att se upp till mina elever. Men så är det nog i alla fall när jag nu har anledning att börja summera både året och yrkeslivet.
Bland eleverna möter jag så mycket värme och klokskap. Ni anar inte vilken kapacitet 7- 8- åringar har om man tar sig tid att lyssna! Med åren blir jag allt mer fascinerad över att så unga människor kan ha hunnit med att förstå så mycket. På bara några år har de tagit till sig ett helt språk både muntligen och skriftligen. De använder språket som ett verktyg både för att skapa goda relationer och att utvecklas kunskapsmässigt. Ändå har de ju bara levt i några futtiga få år!! Tänk om jag kunde lära mig så mycket så snabbt!
De är kapabla att ta ansvar för mycket av sina egna liv, de hjälper till och ställer upp för andra barn och vuxna i sin närhet!
På något sätt känns de som hjältar i vardagen. När de får chansen att vara med och påverka målsättning med klassens arbete och utvärderingen, så tar de det på allvar både i jobbet med skolarbete och jobbet med att skapa en bra klass. Det positiva resultatet faller verkligen tillbaka på dem själva. Det är ju de som har gjort det bra tillsammans med föräldrarna!
Min fascination och beundran för barns kapacitet tilltar för varje år. Det låter kanske märkligt att säga att jag som varit lärare i så många år, ändar mitt yrkesliv med att se upp till mina elever. Men så är det nog i alla fall när jag nu har anledning att börja summera både året och yrkeslivet.
Frivilligt med teori på gymnasiets yrkeslinjer - Tack, tack, tack!!
Att läsa teori på gymnasiets yrkeslinjer kan bli frivilligt, men samtidigt lagstiftas om rätten att senare ta igen teorin på komvux!! Himla klokt förslag!! Tack för det regeringen!! Äntligen har någon fattat varför så många hoppar av gymnasiet. Det är orimligt att de yrkesinriktade eleverna ska tvingas tröska igenom en högskolebehörighet också. Ingen tvingar ju en gymnasist med lärarambitioner att också läsa in en rörmokarutbildning!
Roligt att få träffa barnen imorgon!
Imorgon är första dagen på jobbet efter påsklovet. Det ska bli roligt att träffa barnen igen efter så lång ledighet. De har säkert mycket att berätta. Det ska också bli roligt att träffa kollegorna. Det är fantastiskt att få ha en sån bra arbetsplats! Det känns alltid roligt att komma dit!
Synd att en dålig organisation hänger med sedan flera år tillbaka. Det skulle kunna vara bättre och det är vi många som är medvetna om, men jag bestämmer ju själv hur mycket det får påverka mig i vardagen.
Synd att en dålig organisation hänger med sedan flera år tillbaka. Det skulle kunna vara bättre och det är vi många som är medvetna om, men jag bestämmer ju själv hur mycket det får påverka mig i vardagen.
VI VANN, VI VANN!!!!!!!!
Just nu fick jag telefonsamtal hit till Kolding från kollegan Ingrid som jobbar i min klass. Vår klass, 1A Silbodalsskolan i Årjäng har vunnit påskbrevstävlingen på tidningen NWT (samarbete med Värmlands museum). Alla bilderna är med i tidningen (de elever som inte har bilder med var sjuka, tyvärr inget att göra åt, vi hade kräksjukeepidemi just då) och vi har vunnit 2000 kr!!! Det var i kategorin skolklasser i den här åldern.
Grattis till alla barnen och till Annika och Ingrid som ansvarade för tävlandet!
Tyvärr hittar jag inget på nätet om tävlingsresultatet att länka till.
Här är länken till bilderna:
Grattis till alla barnen och till Annika och Ingrid som ansvarade för tävlandet!
Tyvärr hittar jag inget på nätet om tävlingsresultatet att länka till.
Här är länken till bilderna:
Skolsyster tar emot...
... skrivs det om i en artikel. Erfarna skolsystrar intervjuas och berättar om sitt jobb. Barn idag mår bra fysiskt men allt sämre psykiskt. Å andra sidan, säger de så frågar vi idag barn hur de mår. Det gjordes inte förr, då förträngdes barns bekymmer, talades inte om, fanns inte.
De talar också om vikten av att barn får komma till tals i vardagslivet hemma och i skolan. Men att det inte innebär att de för tidigt ska belastas med att fatta beslut som de inte är mogna för att ta. Att barn blir tillfrågade och lyssnade på innebär inte med automatik att de också ska bestämma allt. ( Barn har klart begränsningar i tidsperspektiv och det gör att de knappast kan överblicka konsekvenser av ageranden som har betydelse på lång sikt.) Barnen har rätt till en barndom innan de blir vuxna med krav på långsiktigt ansvarstagande.
De noterar att det finns ett samband; barn som sover för lite (alltså ofta sitter uppe för länge vid teven eller med datorspel eller mobilen) ofta är samma barn som inte äter frukost och samma barn som uppger sig ofta ha huvudvärk , tycka skolan är jobbig osv. Skolsystrarna påpekar att det finns en okunskap hos en del barn och föräldrar om behovet av tillräcklig med sömn och hur sömnbrist påverkar orken.
Artikeln hittade jag på länk hos Alltiallon som finns på min länklista!
Intressant artikel!
De talar också om vikten av att barn får komma till tals i vardagslivet hemma och i skolan. Men att det inte innebär att de för tidigt ska belastas med att fatta beslut som de inte är mogna för att ta. Att barn blir tillfrågade och lyssnade på innebär inte med automatik att de också ska bestämma allt. ( Barn har klart begränsningar i tidsperspektiv och det gör att de knappast kan överblicka konsekvenser av ageranden som har betydelse på lång sikt.) Barnen har rätt till en barndom innan de blir vuxna med krav på långsiktigt ansvarstagande.
De noterar att det finns ett samband; barn som sover för lite (alltså ofta sitter uppe för länge vid teven eller med datorspel eller mobilen) ofta är samma barn som inte äter frukost och samma barn som uppger sig ofta ha huvudvärk , tycka skolan är jobbig osv. Skolsystrarna påpekar att det finns en okunskap hos en del barn och föräldrar om behovet av tillräcklig med sömn och hur sömnbrist påverkar orken.
Artikeln hittade jag på länk hos Alltiallon som finns på min länklista!
Intressant artikel!
Nationella prov i trean är bra!
De nationella prov som vi gör i årskurs tre, och för den delen i årskurs fem, är bra. De är fantasifullt konstruerade och de mäter väsentligheter, som hur barnen kan samtala, uttrycka sig, grupparbeta, konstruera, hjälpas åt, använda ett främmande språk i verkligt prat, bl.a. Barnen upplever inte så sällan att det är roligt och lärorikt att göra de här uppgifterna. Jag gjorde en del som var svenska och lite matte idag med en grupp och barnen hade kul när de gjorde uppgifterna! De fick lyssna, samtala, klippa, klistra och konstruera tillsammans på ett strukturerat sätt. Jag och de flesta av mina lärarkollegor tycker att proven är bra, man får fram en kunskapsprofil som är till hjälp i undervisningen samt för att bedöma behovet av eventuella stödinsatser.
Nu svartmålar psykolog Hans - Åke Scherp den här provverksamheten utan att ha någon som helst lärarerfarenhet ("beprövad erfarenhet"?) eller forskning bakom sig . Så vitt jag vet så finns det ingen som har forskat på hur de svenska nationella proven fungerar. Men många lärare tycker att de är bra. Jag tror inte att Hans-Åke vet hur de är upplagda ens. Om han visste det så borde han inte vara så kritisk. Istället så hänvisar man till England där man nu minskar antalet prov. Men vi har ingen aning om hur deras prov ser ut eller är konstruerade. Att man minskar dem är begripligt om de engelska proven ser ut som vi är vana vid att skolprov ser ut. Men de svenska nationella proven är inte upplagda så och de förekommer vid några tillfällen under ett barns skoltid, årskurs tre, fem och nio. .
Synd att Hans -Åke Scherp väljer att odla sin politiska karriär i hopp om ett maktskifte. Han torde efter sina kraftfulla politiska utfall vara given för en topp-position i en röd-grön regering. Men en forskares trovärdighet tar stryk av en livlig politisk agitation med tydliga partipolitiska preferenser. Kanske vore justare om han titulerade sig politiker istället för forskare.
Jag menar inte att alla prov i skolan behöver vara av godo, det måste vara rimlig kvanititet och kvalitet, men faktum kvarstår att vi behöver goda mätinstrument för att kolla vad eleverna faktiskt kan och att den mätningen ska göras utifrån skolans mål. Om vi inte har de här goda instrumenten, som jag tycker att de nationella proven är, så blir skolan flummig i ordets traditionella bemärkelse.
Nu svartmålar psykolog Hans - Åke Scherp den här provverksamheten utan att ha någon som helst lärarerfarenhet ("beprövad erfarenhet"?) eller forskning bakom sig . Så vitt jag vet så finns det ingen som har forskat på hur de svenska nationella proven fungerar. Men många lärare tycker att de är bra. Jag tror inte att Hans-Åke vet hur de är upplagda ens. Om han visste det så borde han inte vara så kritisk. Istället så hänvisar man till England där man nu minskar antalet prov. Men vi har ingen aning om hur deras prov ser ut eller är konstruerade. Att man minskar dem är begripligt om de engelska proven ser ut som vi är vana vid att skolprov ser ut. Men de svenska nationella proven är inte upplagda så och de förekommer vid några tillfällen under ett barns skoltid, årskurs tre, fem och nio. .
Synd att Hans -Åke Scherp väljer att odla sin politiska karriär i hopp om ett maktskifte. Han torde efter sina kraftfulla politiska utfall vara given för en topp-position i en röd-grön regering. Men en forskares trovärdighet tar stryk av en livlig politisk agitation med tydliga partipolitiska preferenser. Kanske vore justare om han titulerade sig politiker istället för forskare.
Jag menar inte att alla prov i skolan behöver vara av godo, det måste vara rimlig kvanititet och kvalitet, men faktum kvarstår att vi behöver goda mätinstrument för att kolla vad eleverna faktiskt kan och att den mätningen ska göras utifrån skolans mål. Om vi inte har de här goda instrumenten, som jag tycker att de nationella proven är, så blir skolan flummig i ordets traditionella bemärkelse.
I morgon börjar skolan - jobbet igen!
Och det ska bli roligt! Jag ser fram emot att träffa alla min elever igen och höra dem berätta hur de haft det över lovet. Vi har ju haft kanonväder och jag hoppas att många av dem har kunnat vara utomhus en hel del. Vår lilla slalombacke har varit öppen hela veckan tror jag och det finns massor av skidspår och andra möjligheter till uteliv både med fritis och med familjen. Vi startar i morgon upp i det gamla klassrummet igen. Vi flyttade tillbaka dit under lovet.
Gränslandsfenomen!
"(Utdrag ur Norsk Standard)
Hela röret skall tillverkas av ett långt hål, omgivet av stål,
betong plast centrerat omkring kärnan av hålet.
Hela röret måste bestå av hål i hela dess längd. Hålet skall dessutom
vara lika långt som röret.
Inre diametern får inte vara större än yttre diametern
eftersom hålet då blir liggande på utsidan.
Hela röret skall innehålla enbart hål så att vatten eller
andra media kan flyta fritt.
Långa rör skall märkas "Långa rör" så att man lätt kan se
om det är långa eller korta rör.
Extra långa rör skall märkas "Extra långa rör" även på mitten
så att inspektören slipper gå till någon av ändarna
för att se om det är långt, kort eller extra långt rör
om han/hon skulle råka ankomma till mitten av röret.
När rörböjar i 30, 45 eller 90 grader beställs måste det anges
om det skall vara vänster- eller högersvängda böjar.
Rörgatan riskerar annars att svänga fel vid installationen.
På lodräta rör måste flödesriktningarna anges. Annars riskerar mediet i röret
att "krocka" eller rinna fel väg.
Gängade rörkopplingar måste vara av vänster- eller högergängad typ,
aldrig blandat!
Om man blandar skruvas ju den ena på när den andra skruvas av. "
.
.
Författare till ovanstående är okänd, det kom på mail från Peter tror jag.
Sånt här kan flyga omkring här nära gränsen
mot Norge. :-))
När jag läser det här så kommer jag osökt att tänka på det
kvalitetsutvärderingsplanehelvete som skolor i Sverige
ibland tvingas att syssla med.
Jag förstår inte varför????
Lärares etiska regler...
... är intressanta! Eftersom Alltiallon, som pluggar till lärare, just nu läser ämnet och boken av Colnerud - Granström så kunde jag inte låta bli att ögna igenom den upplagan jag läste för några år sedan: "Respekt för lärare".
Det har alltid varit önskvärd egenskap hos lärare att bry sig om sina elever. I "Skollärare-regler" från 1849 så uttrycktes detta betydligt mer poetiskt än det görs idag:
"§ 10 En skollärare med takt och ordningssinne, men utan kärlek till barnen lyser som en måne.
§ 11 Men skollärare med sann och lefvande kärlek till barnen lyser som solen, hvilken även värmer."
Det är regler skrivna på ett språk som är lätt att begripa!
Det har alltid varit önskvärd egenskap hos lärare att bry sig om sina elever. I "Skollärare-regler" från 1849 så uttrycktes detta betydligt mer poetiskt än det görs idag:
"§ 10 En skollärare med takt och ordningssinne, men utan kärlek till barnen lyser som en måne.
§ 11 Men skollärare med sann och lefvande kärlek till barnen lyser som solen, hvilken även värmer."
Det är regler skrivna på ett språk som är lätt att begripa!
Våldet i skolan.
Jag blir upprörd över att skolan (nu menar jag skolan i största allmänhet, inte specifikt min skola) har fått bli ett reservat för dåligt uppförande och till och med olagligheter. Janne J är inte min favorit och jag brukar inte se hans program men temat för kvällens debatt var ju just våld i skolan och det är intressant.
En sån debatt blir råttan på repet typ...
Elever skyller på lärare, lärarstuderande skyller på brister i lärarutbildningen (ingen konflikthantering), lärare skyller på skolledningen, skolledningen skyller på föräldrar och dåliga resurser osv osv
Lärare är rätt maktlösa egentligen om elever vill ta makten. Och det vill de ibland. De elever som tar makten och plågar både lärare och andra elever gör det inte för att de har farit illa i samhället utan för att de njuter av att plåga, det ligger en lust i maktutövningen (finns forskning som belägger det till och med, förutom erfarenhet) . Därför måste det finnas gränser som är tydliga. Det måste bli konsekvenser av dåligt och olagligt uppträdande. Och då får man strunta i om skolans rykte blir skamfilat. Våld mot lärare ska polisanmälas.
Det märkliga är att återigen höra en rektor tala om att man inte kan sätta gränser och polisanmäla för soc ska in och elevvården och man måste hålla sig väl med föräldarna. Men herregud det finns inget motsatsförhållande mellan gränssättning och vårdinsatser (när det behövs). Man måste kunna både sätta gränser och tala med elever och föräldrar. Det ena kan inte utesluta det andra.
Föräldrar är svårt att lasta. Det kommer alltid att finnas föräldrar som har gett upp eller inte orkar med sina barn av en eller annan anledning och skolan måste kunna hantera deras barn också. Föräldrar har knappast tid att vistas längre tider på skolan och passa sina barn heller även om det skulle hjälpa en stund. Detta är skolans problem och skolan måste få redskap att hantera det.
Jag kan inte förstå varför människor som jobbar i skolan ska behöva bli blåslagna, till och med regelmässigt utan att någon ingriper. Ingen annan yrkeskategori skulle tigande acceptera att ha det så på sin arbetsplats. Tänk tanken att på 100 kontorsanställda så får 4 stycken stryk på jobbet och 10 stycken utsätts för hot??? Så ser våldstatistiken ut i skolan just nu. 4 % utsätts för fysiskt våld och 10 % för andra hot. Om man vill omsätta siffrorna i andra tal så blir det att en på 25 utsätts för hugg och slag. Det stämmer rätt väl med bilden på min skola också, varken bättre eller sämre, bara lika dåligt.
Pinsamt stavfel...
...gjorde jag. Hemingway stavas med ett m, inte två. Stockholmssonen påpekade detta förstås, han som inte kan låta bli att korrekturläsa allt (yrkesskada?). Rättstavning handlar mest om att se att ordbilden är korrekt, inte så mycket om att höra vilka ljud som ingår. För mig ser Hemingway med ett m fortfarande fel ut fast jag vet hur det ska vara nu. Sen sitter en hel del rättstavning i fingrarna. Det märkte jag när jag en gång i tiden gick över till att skriva på ett tangentbord istället för att skriva för hand. Plötsligt fick jag börja skriva för hand bredvid för att kolla hur en del ord stavades. Antagligen har man något motoriskt minne också, ett alldeles eget, förutom visuellt och auditivt.
Glad blir man ibland...
Jag blir ju så där fånigt glad varje gång någon förstår vad jag egentligen menar när jag rasar över att skolorna i Sverige översvämmas av ett rätt meningslöst kvalitetsutvärderingsplanehelvete.
En (Mats som finns på min blogglista) har fattat i alla fall tror jag och han skriver så här i en kommentar på sin blogg:
En (Mats som finns på min blogglista) har fattat i alla fall tror jag och han skriver så här i en kommentar på sin blogg:
"Jag lider med dig - till sist tror jag att den dimension av läraryrket skulle kunna kallas omedelbarhet är en nagel i ögat på alla beslutsfattare. En stor del av yrket handlar om att våga fatta snabba beslut i oförutsägbara situationer. Och då är planerna ett ringa stöd - kanske t.o.m. ett hån om visionen är alltför avlägsen.
Jag drabbades tidigt av den stora ledan i de här diskussionerna och ser problemet i att försöka styra genom implementering. Till sist stod vi där med ett taffligt dokument och frågade cheferna:
- Är det så här ni vill ha det?
Lika förnedrande för alla..."