Statistik: Lärare har sämsta psykosociala arbetsmiljön i Sverige!
Citat från artikeln i tidningen "Du och jobbet", en tidning om arbetsmiljön i kommuner och landsting:
"Lärare pressas hårt i jobbet
PRESS | 2009-01-22
Tipsa en vän 
Skriv ut Lärarna har Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö. Var fjärde lärare jobbar under hög anspänning och saknar stöd i arbetet. Det framgår av en ny undersökning som Du&jobbet kan redovisa i sitt nya nummer.
Att ha ett yrke med hög anspänning innebär att man utsätts för höga krav och samtidigt har små möjlighet till inflytande och kontroll över sitt arbete.
Arbetssituationen blir än mer pressad om man saknar stöd av andra (chefer eller arbetskamrater).
Flera forskningsstudier visar att om man arbetar i sådana arbetsmiljöer riskerar man sämre hälsa och att drabbas av olika sjukdomar.
Du&jobbets nya lista över yrkena med den sämsta psykosociala arbetsmiljön bygger på uppgifter som SCB (Statistiska centralbyrån) tagit fram för Du&jobbets räkning.
Den visar att lärare ligger allra sämst. Var fjärde lärare arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd. Vårdyrken som läkare och sjuksköterskor ligger också dåligt till.
Det finns många förklaringar till att lärare pressas hårt på jobbet, kommenterar Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR).
- Det ställs höga krav på lärare på väldigt många områden. Lärare ska vara allkonstnärer, inte bara eminenta pedagoger, utan dessutom socialarbetare och ta sig an elever med problem, administrera och marknadsföra skolan. Uppgifter som lärarna inte är utbildade för har tillkommit, utan att något tagits bort.
Bäst till i Du&jobbets lista ligger butikskassörer, personaltjänstemän, civilingenjörer, arkitekter och revisorer.
Andelen som arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd
| Yrken | Andel |
| Gymnasielärare | 26 |
| Grundskollärare | 25 |
| Läkare | 25 |
| Sjuksköteskor | 24 |
| Försäljare dagligvaror | 23 |
| Lastbils och långtradarförare | 23 |
| Verktygsmaskinoperatörer | 22 |
| Köks och restaurangbiträden | 21 |
| Barnmorskor | 20 |
| Undersköterskor, sjukvårdssbiträden mf | 19 |
| Förskollärare och fritidspedagoger | 19 |
| Brevbärare mfl | 19 |
| Barnskötare mfl | 17 |
| Lagerassistenter mfl | 17 |
| Kontorssekreterare läkarsekreterare mfl | 16 |
| Kockar och kokerskor | 16 |
| Hotell- kontorsstädare mfl | 15 |
| Montörer | 15 |
| Tele och elektronikreparatörer mfl | 15 |
| Maskiningenjörer och maskintekniker | 14 |
| Vårdbiträden personliga assistenter mfl | 14 |
| Socialsekreterare och kuratorer | 14 |
| Administrativa assistenter | 13 |
| Journalister författare informatörer mfl | 12 |
| Datatekniker | 12 |
| Receptionister mfl | 12 |
| Administratörer i offentlig förvaltning | 12 |
| Handpaketerare och andra fabriksarbetare | 11 |
| Företagssäljare | 11 |
| Försäljare fackhandel | 11 |
| Målare | 10 |
| Banktjänstemän och kreditrådgivare | 10 |
| Byggnadsträarbetare inredningssnickare mfl | 10 |
| Fastighetsskötare | 10 |
| Bokförings och redovisningsassistenter | 10 |
| Skötare och vårdare | 10 |
| Ekonomichefer och administrativa chefer | 10 |
| Systemerare och programmerare | 9 |
| Kontorspersonal | 9 |
| Installationselektriker | 9 |
| Marknadsanalytiker och marknadsförare | 9 |
| Revisorer mfl | 8 |
| Byggnadsingenjörer och byggnadstekniker | 8 |
| Civilingenjörer, arkitekter | 8 |
| Personaltjänstemän och yrkesvägledare | 7 |
| Butikskassörer biljettförsäljare mfl | 6 |
| Genomsnittet | 15 |
Det hävdas ibland att media svartmålar skolan och att det inte är så illa som man visar upp. Jag är rädd att det är precis så illa som man visar upp, men om man ska beskylla media för något så är det att man inte också visar upp det som är positivt. För det finns också. Klass 9 A var ett exempel men det finns fler naturligtvis.
Kvalitetsutvärderingsplanehelvetet...
Under ett antal år har vi lärare verkligen vant oss vid att jobba i arbetslag. Det har blivit självklart att vi tar stöd av varandra i det vanliga arbetet med barn och föräldrar. Vi har ett ständigt utbyte av goda erfarenheter / kunskaper och dåliga. Vi strävar på och försöker få till en röd tråd i verksamheten så att barnen inte ska komma som till en ny skola när de byter lärare i sin vandring uppåt i klasserna.
Men utan möjlighet att verkligen jobba tillsammans i arbetslag så tenderar lärarjobbet att bli ett ensamarbete igen på ett sätt som det inte varit de senaste 20 åren. För det är ensamarbete som återstår när vi inte längre kan använda arbetslagstiden till att få vara ett arbetslag utan tvingas till att producera pseudodokument.
Tänk om någon godhjärtat och insiktsfull själ däruppe kunde frälsa oss från kvalitetsutvärderingsplanehelvetet så att vi kan få ägna oss åt ett professionellt undervisningsarbete istället!
Begåvad snabbskiss...
Vi har nu gjort grovjobbet i vår flyttcirkus. Vi, G. och I. och jag har packat ihop och flyttat in allt till ett annat klassrum idag och mitt rum ska saneras för mögel, liksom ytterligare ett. Några andras rum är färdigsanerade och tas åter i bruk. Samtidigt ska vi helst göra utvärdering på så där 13 punkter sa kollegan. De hann en på förmiddagen medan vi packade. Det kan alltså återstå 12, som ska tröskas igenom vid några andra tillfällen.
MEN ALLA BARN SKA KOMMA SOM VANLIGT TILL DEN GAMLA ENTRÉN IMORGON BITTI, TORSDAG. SEN GÅR VI INNEVÄGEN TILL DET NYA KLASSRUMMET SÅ VISAR VI PLATSERNA I KORRIDOREN OCH I KLASSRUMMET. (Skriver det ifall någon förälder läser detta och undrar!)
Uppdaterat torsdag morgon kl 5: En terminsstart kunde ha varit bättre! Jag jobbade med klassrumsflytten igår 10 timmar i sträck med endast en kvarts rast för snabbmat under dagen (korv o pommes). Försökte lägga mig tidigt för att få så mycket sömn som möjligt, men somnade inte utan hela kroppen bara vibrerade av stress samtidigt som hjärnan jobbade på, på egen hand för att komma ihåg saker som jag vet att jag glömt inför morgondagen när eleverna kommer. Det kändes som om elevernas första dag på terminen var dåligt förberedd, det hanns inte med riktigt i flyttvillervallan. Somnade till slut bortåt halv två-tiden med en konstig huvudvärk. Sov väldigt ytligt, rädd att inte vakna i tid och vaknade halv 5 med en ännu konstigare huvudvärk. Tog en huvudvärkstablett.
Och vet att den här första dagen blir grym för ingen personal får någon rast eller ens paus under hela arbetsdagen. Det beslutades igår på morgonmötet (som jag inte var med på eftersom jag packade )att all personal ska rastvakta alla raster för att kunna ingripa mot barn som nonchalerar rastregler för exempelvis snöbollskastning. Det betyder att jag hinner inte skriva lappar hem till föräldrarna om att vi nu går i ett annat klassrum under skoldagen utan jag får försöka åka till skolan någon timme tidigare på morgonen och få det på pränt och lapparna kopierade. Eftersom vi ska använda en ny ingång nu så behöver alla veta!
Ska bli roligt att träffa eleverna, men önskar att det inte hade varit så här.
Om dyslexi och ljudningsläsning...
Himla kul är det när man till slut får rätt! Ha ha! Lång näsa åt alla dogmatiska läsinlärningsexperter (skrivbordsanknutna forskare) som hävdat att ljudningsläsning är förkastlig läsning eftersom den inte tar med förståelse. Erfarna lärare har länge använt både ljudningsläsning och förståelseläsning för att få med alla elever. (Och kallt struntat i det som kallats aktuell gällande forskning som alla bör anamma för att få del av det indviduella lönepåslaget på sin skola!) Barn har ju ofta olika ingångar till läsning, för en del är det ljudningsläsning som funkar bäst, för andra helordsläsning / läsning på talets grund. Och att Wittings extrema ljudningsläsning är effektiv för ominlärning när någon fastnat i en felaktig läsinlärningsstrategi (exempelvis pga dyslexi) är inget nytt.
Som speciallärare har jag ofta fått lov att under perioder helt ta bort förståelseläsningen för barn med svår dyslexi, för att de ska automatisera språkljuden och sluta gissa. Sen kan man komma tillbaka till förståelseläsning igen. Jag använder språkljudsträningslappar för alla barn i början på läsinlärningen i min klass. De är inte så himla roliga tror jag, men rasande effektiva som grund för läsning. Parallellt med dem kör jag med dikteringsläsning modell Ulrika Leimar. De metoderna blir så olika varandra att de inte kolliderar och stör varandra. Ljudningen ligger i detaljhalvan av hjärnan och dikteringsläsning (helord) ligger i helhets / bildhalvan av hjärnan. Så småningom övar vi upp banorna i Corpus Callosum (stavningsfel?) mellan dem och barnen kan snabbt kasta sig mellan de två strategierna (hjärnhalvorna!). Det brukar hända ungefär på vårteminen i ettan om man tar en genomsnittlig nybörjarläsare och är en period som är väldigt tydlig när man sett den komma hos många barn.
I många andra sammanhang är gissningsläsning inte så tokig om den är kombinerad med att barnet också utnyttjar förståelse och bilder, men inte just för barn med dyslexi i starten på läsinlärningen. Bra artikel!
Texten är hämtad ur senaste numret av tidningen Specialpedagogen.
Himla bra inlägg om flumpedagogik!
Fina blommor fick vi...
som undervisar i klass 1A. Och vi fick goda ord också och det värmde! Tack! Jobbet med barnen och föräldrar är himla mysigt.
Den här blomman var en ampel och den passade bra i min nyrenoverade hall, med smideskedja att hänga upp i.
Flyttcirkusen närmar sig...
för min del. Istället för att riva ner vår gamla slitna och omoderna skola så valde man att riva ut allt som fanns i taket och göra nytt, pga konstaterat mögel. Och lägga på ett nytt yttertak. Här sprutas isolering upp i klassrummen bredvid mig. Sedan är det min tur att dra iväg med min klass till ett provisorium medan man renoverar hos mig.
När allt detta är över och en dryg räkning ska betalas så sitter vi här i alla fall i en skola som inte är anpassad efter kraven i dagens undervisning rent lokalmässigt. Och fönstren där uppe i taket som skulle ge ett behagligt ljus i klassrummen är igensatta. Mörkret breder ut sig över oss, i flera bemärkelser.
Och organisationen ska ses över i januari. Förr tände det alltid förhoppningar hos mig för jag trodde att det kunde i alla fall inte bli sämre. Men jag har insett att organisationer kan alltid bli sämre så numera väcker såna rykten enbart skräck och oro. Hos mig och hos flera, ja kanske till och med hos många av oss. Frågan är som alltid, vilka ska vinna den här gången och vilka ska förlora?
Jag hoppas att barnen och barnperspektivet vinner den här gången.
Skoldebatt på min blogg har vi fortfarande ...
längre ner i tid på bloggen. Eftersom inlägget, om Flumpe-dagogik nu har försvunnit utom synhåll när man öppnar bloggen så länkar jag här för de läsare som eventuellt vill följa med.
http://inga.blogg.se/2008/december/om-skolans-undervisning-i-matte-och-flumpe-.html#comment
Fantastiskt Luciafirande...
På genrepet i onsdags hade kantor-Carina emellanåt blicken hos en drunknande och hon bad försynt om ett extra genrep igår. Det fick hon förstås.
Men sen hände det som kan hända ibland, barnen bara fixade detta när det nu gällde idag! Och det lät bra! Och söta var de! Fullkomligt hjärtknipande! Och A. H. sa att vi lärare såg kul ut när vi satt på en lång rad på första bänken och grimas-mimade alla texter samt gjorde alla möjliga och omöjliga uppmuntrande gester! Han var strategiskt gömd därframme bland barnen. Men han har tystnadsplikt på alla sina iakttagelser har vi beslutat i det informella kollegiet. Inget kunde dock hindra honom från att sitta med ett brett grin på läpparna hela lussefikat efteråt. (Tack för fikat bjudande arbetslag! Det var storslaget!)
Och vi hade minsann vår rektor närvarande. Hon sade trevliga ord till publiken = föräldrar /släktingar, vände sig sedan till barnen och talade om hur bra de sjungit. Och Du A-C, hon berömde oss som personal också!! Jag såg mig om bland kollegorna och kunde konstatera att fler än jag svalde något tjockt i halsen och blinkade lite extra några gånger när vi hörde det. Bara en sån sak! Det lever vi länge på! Vi tog åt oss som halvvissna plantor törstande efter livgivande regn uppifrån!
Hoppas Molkom, om det nu var Molkom, har förstånd på att uppskatta Dina talanger efter förtjänst, annars tar vi Dig tillbaka! Så det så!
God Jul önskar vi Dig från alla oss x-kollegor här på Silbodalsskolan!
Ps: Jag har skickat ett mail också med några bilder
Skolan och ledarskapet igen då...
Det här är långt och totalt ointressant för alla, utom de människor som jobbar i skolan förmodar jag, så alla andra kan sluta läsa här och gå tillbaka och njuta av bilden på Roland och Jazz och haren. Medan jag skriver detta så hör jag hur han pratar med jaktbekantskapskretsen om dagens jakt, om och om igen. Just nu är det Eskil minsann!
Det här är ju en del av tjusningen med bloggen; att kunna argumentera och diskutera hjärtefrågor med människor som har samma intresse som man själv har. Det är utvecklande att formulera egna tankar i sånt som känns viktigt och påtagligt. Det ger både djup och distans. Ledarskap är intressant, både lärares ledarskap och andras ledarskap. Jag har fått möjlighet att kommentera detta på en blogg och min senaste kommentar på den bloggen klistrar jag in här (lite ändrad!) för den blev lite skamligt lång för att vara en kommentar och samtidigt hjälpte den mig att klara ut vad jag egentligen tror på själv:
"Jag hör till de människor som inte var "födda till lärare", jag hade när jag kom ut från min första lärarutbildning vare sig medfödd naturlig auktoritet, fostran till att utöva auktoritet eller kunskap om hur jag skulle vara ledare för en grupp elever.
Det blev som det blev de första åren, men både jag och eleverna överlevde (ibland mirakulöst!) . Samtidigt kunde jag känna äldre kollegors medlidsamma blickar i ryggen;
- Ja, vi har också varit där, vi vet hur Du har det just nu, stackars Dig, men det blir bättre.
Jag fick pröva mig fram, precis som de flesta av mina kollegor, och långsamt blev det bättre år för år. Jag fick lära mig att hantera mitt språk, mitt kroppsspråk, mitt tonfall, mitt arbetssätt osv för att få barnen att lyssna på mig. Jag lärde mig långsamt att jag måste vinna vars och ens förtroende i gruppen, knyta en tråd till varje elev. Våga visa det engagemang och intresse jag verkligen känner för var och en av mina elever. De här trådarna till varje elev kom tillsammans att utgöra det nätverk som gruppbygget vilar på. För det är ett "byggföretag" att skapa en fungerande grupp av ett antal individer. Jag lärde mig långsamt att hela tiden söka upp det som var bra och fokusera på det, göra det till tydligt riktmärke för hela gruppen. Det handlar om:
1. Förtroende för mig som ledare (så att alla elever vill gå samma väg som jag vill gå, dvs samma väg som skolan syftar till).
2. Trygghet tillsammans i gruppen (så att ingen behöver vara rädd och känna sig tvungen att bråka för att skydda sig mot mig som lärare eller mot klasskamrater).
3. Samla allas; elevers, föräldrars, lärares, kraft och energi åt samma håll (om vi; föräldrar, elever och lärare är involverade i samma process framåt så är vi tillsammans oövervinnerliga).
Varje lärare måste hitta sitt sätt att hantera ledarskapsuppgiften, men inget av detta kommer gratis och av sig själv. Jag kan inte vänta på att det ska regna ner av sig självt från himlen. Det är jag som lärare som måste bygga upp det, metodiskt och steg för steg. Där ligger ansvaret i mitt ledarskap.
Jag hävdar med en dåres envishet att bakom ett fungerande lärarjobb ligger ett hårt och målmedvetet arbete. Jag ser det dagligen bland mina kollegor, men vi är dåliga på att formulera vad vi egentligen gör. Och tyvärr är det oftast något var och en av oss lärare har fått lära oss själva på egen hand och tillsammans i personalgruppen.
Det är bland annat därför vi behöver bra arbetslag och tid inom arbetslagets ram att stötta varandra till bra jobb, skapa en röd tråd i elevernas tillvaro över tid och rum. Om arbetslagstiden används enbart till övergripande beordrade arbetsuppgifter med s.k. "kvalitet", s.k. "planer" s.k. "utvärderingar" osv så tappar vi en hel del av den gemensamma kompetensen. För det är tillsammans vi är kompetenta på jobbet, inte ensamma var och en för sig."
Hårt arbete - inte vissa personliga egenskaper...
Jo, jag kan hålla med Stavros om att man som lärare måste gilla sitt jobb och tycka om ungarna annars blir det fel. Men om man i sin lärarutbildning finge lära sig att hantera en klass på 20 elever så är det lättare att tycka om barnen än om dessa 20 hanterar sin lärare med svidande förakt. Det hänger ihop på något sätt och det tål att tänka på vad som är hönan och vad som är ägget.
Så här skrev jag i en kommentar på en blogg:
"Ditt resonemang om att lärares personliga egenskaper ska vara avgörande för en bra lärarinsats eller inte, är intressant. Om det vore så är ju det enda raka att ha personlighetstester till lärarutbildningen. Eller gå tillbaka till systemet man hade i början på 70-talet då de som ansökte till lärarutbildning (åtminstone i Karlstad) måste provundervisa först inför kritiska ögon innan de blev antagna. Och jag minns att en av de som utsattes för denna granskning fick ett påpekande att sömmen på hennes strumpor inte var rak och att det borde den vara på den som vill bli lärare. Kvinnors strumpor hade en söm bak på den tiden).
Nej, det får inte vara så att personliga egenskaper avgör. Jag hävdar bestämt att man kan bli en bra lärare om man får rätt utbildning i att vara just lärare. Om man på högskolorna vågar (får?) undervisa i konsten att hantera en klass, konsten i att faktiskt kunna hantera 20-30 elever på en gång. Idag är det nästan förbjudet att nämna. Det ska liksom lösa sig bara man går in där och "är sig själv" som en lärarutbildare svarade mig en gång i tiden.
Jag har under ett långt lärarliv avverkat några olika lärarutbildningar och i alla frågat efter just den här kunskapen; hur ska jag hantera en klass? Men aldrig fått något svar annat än flackande blickar inför en pinsam fråga.
Vi som har jobbat länge i yrket har på något sätt tvingats lära oss själva med trial and error-metoden och alltså överlevt. Men inte så få har stupat på vägen eftersom de inte hann fram till de rätta verktygen innan orken och lusten tog slut."
Om skolans undervisning i matte och "Flumpe - dagog"
Men i kölvattnet på en sån här undersökning så riktas ett politiskt fokus in på skolan igen. Och det kommer in debattörer från alla håll och kanter. En del av dem är forskare som kommer in från vänster. De har valt att definiera om det gamla uttrycket Flum i positiva termer så att det ska stå för något bra. Det kan man ju göra med allt;
Jag kan ju hävda att skit inte längre betyder skit utan står för "skola, kreativ i tanken" och så lägga till ordet pedagog. Sen kan jag trycka upp ett antal t-shirtar med texten
Skitpe
dagog
på och sälja den till mina meningsfränder.
Asch, det är bara ett så lågt debattläge.
Diskutera skolan istället för att syssla med retoriska omdefinitioner av ord vars betydelse är etablerad sedan många år tillbaka! Detta är ju sandlåda!
Flumpedagogik har ju sedan länge varit ett uttryck som vi använt för att beteckan en pedagogik som är otydlig och som låter lärandet gå lite hipp som happ utan mål. Det kan styras av dagsformen och ta sig vilka uttryck som helst. Ett fenomen från det glada 60-talet och början på 70-talet när ansvarslösheten i sig var ett mål.
Uttrycket har använts av minister Björklund och andra för att markera avståndet till detta sättet att se på barns lärande. För att ta udden av den kritiken så väljer några att adoptera uttrycket Flumpedagog och göra om det till något annat. Jag har svårt att se det positiva i syftet med detta.
Mitt lilla kvalitetsarbete.
Detta är en utvärdering och ett kvalitetsarbete som jag har god nytta av.
Uppdaterat tisdag kväll:
Det blev precis så bra som jag föreställt mig innan. Jag har fått nya tankar om vad jag ska göra och hur. Barn är himla kloka och mycket mer intresserade av sin lärandemiljö än vi tror.
Nytt jobb...
har en kollega fått:
- Jag kom till fina lokaler, det var nybyggt och fräscht! Och de som jobbade där var glada! De verkade trivas på jobbet! Jag behöver bara jobba 6 timmar och tre kvart per dag på heltid. Det blir tre dagar i veckan. Jag går från en tjänst på grundskolan i Sverige till en tjänst på dagis i Norge ( Mysen, barn i åldrarna 2 - 4 år) och jag tjänar på tre dagars jobb per vecka ungefär lika mycket som jag tjänar på att jobba heltid som behörig grundskollärare i Sverige. Jag får jobba tillsammans med en svensk trevlig kollega (Ingrid B.) . Och schemaläggningen innebär att jag som pedagogiskt utbildad personal inte öppnar eller stänger på dagis, utan jobbar under mitten på dagen när det mesta av organiserade aktiviteter äger rum. Öppnings- och stängningstider har man vårdpersonal anställd istället. Det tar tre kvart att åka dit, det mesta av vägen är E 18.
Jaha, vi kan bara gratulera Inger F. och önska lycka till! Lite avundsjuka är vi dock! Både på att lokalerna verkar vara nya och anpassade till verksamheten och att personalen verkar vara glada istället för slokörat strykrädda och beredda på timslånga litanior av ovett från någon överordnad.
Nu har jag svarat på kommentarer.
Dilemmat dubbel lojalitet...
Det här med lojalitet är svårt. I mitt jobb är det på många sätt en balansgång; vem ska jag vara lojal mot? Eller rättare sagt; jag är skyldig att vara lojal mot alla.
Enligt de yrkesetiska reglerna för lärarkåren så är mina främsta skyldigheter gentemot eleverna. Mitt fokus ska ligga på att skydda dem mot sånt som jag tror kan skada dem och deras lärande. Detta finns också uttryckt i skollagen.
Fast jag är också skyldig att vara lojal mot min arbetsgivare och det kan bli ett dilemma om de här lojaliteterna kolliderar. Vems sida väljer jag i så fall? Ska jag välja elevens sida och riskera mothåll från min skolledning, minimala lönepåslag osv? Eller ska jag välja att vara lojal mot skolledningen, tiga om sånt som jag uppfattar lärandenegativt / kränkande för barnen och få dåligt samvete inför de mest skyddslösa på jobbet. (Samt faktiskt bryta mot de yrkesetiska principerna).
Kritik kan ju framföras anonymt i enkäter och även i den formen vara rätt omfattande, detaljerad och utpekande. Kritik kan också framföras helt öppet. Ska anonym respektive öppen kritik hanteras olika? Är den ena mer acceptabel än den andra? Det är naturligtvis lugnare för en anställd att kritisera endast i enkäters kryssrutor och det är definitivt mindre riskabelt.
Å andra sidan kan man tänka att kritik inte bör framföras (finnas?) alls, för det är inte bra för arbetsplatsen att anställda är kritiska. Personalen ska hålla ihop med ledningen både inåt och utåt för det ger samlad styrka. Om man inte vill hålla med ledningen kanske man till och med bör byta jobb. Så skulle ju en arbetsgivare kunna se på saken. Och det kan väl fungera som strategi förstås för att hantera kritik från enstaka personer. Men det blir ett problem om det exempelvis skulle vara så att mer än hälften av de anställda har omfattande kritik och saknar förtroende för ledningen. Då blir det många som bör lämna jobbet.
Ja, detta hör väl till de frågor som saknar svar och jag antar att det här med dubbla lojaliteter är ett dilemma för de flesta av oss som jobbar med människor, alltså inom vård, skola och omsorg av olika slag. Man kan bara spekulera runt omkring frågorna och oftast inte bli så värst mycket klokare.
Jag resonerar nu om detta i generella termer och vill för säkerhets skull påpeka att ingen skugga ska i sammanhanget falla över den person som är anställd som min rektor. Hon har, som jag uppfattar det, ett mycket starkt stöd av sin personal och vi har inga pågående "bataljer" med henne på jobbet. ;-)
Skolan och utvärderingshysterin igen då....
Jag brukar ju ibland berätta om de utvärderingar jag gör i mitt eget lärararbete, de utvärderingar som jag har nytta av i mitt arbete på olika sätt. Det kan vara för att utveckla mitt eget jobb, barnens jobb och även föräldramedverkan. Just nu planerar jag att försöka få träffa min gamla klass för att i samtalsform utvärdera det jobb jag gjort med dem under två år. Det känns verkligen som en kvalitetsutvärdering. De eleverna, om några, har kloka tankar om vad jag gjort, vad jag ska behålla och utveckla i mitt lärarjobb och vad jag ska förändra eller ta bort.
Sen brukar jag pusta och sucka över att jag dessutom tvingas genomföra ett mastigt arbete med utvärderingar som jag inte alls har nytta av. De är bara beordrade uppifrån och kommer att värma några hyllor. För det mesta gormar jag förstås förbittrat över spilld tid, tid som borde komma barnen till godo istället. Men ibland lockar eländet till skratt.
Nu senast idag fick jag i handen av styransvarig i mitt arbetslag ett par A4 med beskrivning av det här arbetet med som det kallas "kvalitet" i min kommun. Det finns en kvalitetsgrupp med experter på skolkvalitet och man beskriver sitt arbete på de här lapparna.
Man tar avstamp i Skolverkets syn på det hela och om det inte vore så himla dumt uttryckt av den centrala myndigheten så skulle det vara betryggande förstås. Här hymlar man inte:
"Kvalitetsarbetet i förskola och skola ska präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt och inte av vardagsförståelse".
Om man läser den meningen några gånger och begrundar den så tror jag att man där har lite av nyckeln till skolans problem idag. Någonstans på vägen så har vardagskunskapen blivit underkänd. Och det är himla synd, för lärares, föräldrars och elevers samlade vardagskunskap är gigantisk, medan den kunskap som har beforskats och dokumenterats utgör en väldigt liten del av den samlade kunskapsmängden.
Dessutom är de flesta överens om att skolforskningen inte har sysslat med att forska på områden som är relevanta för vardagsjobbet i skolan. Och därför negligeras i viss mån resultaten av de verksamma i skolan, åtminstone av dem som står på gräsrotsnivå. Men självklart är det så att bra och behövd skolforskning ska användas när det behövs och i de sammanhang den behövs, men den är inte så omfattande och så bra att den kan styra skolan eller en lärares hela arbete.
Den hybris som har drabbat skolforskarvärlden och Skolverk och andra där uppe i hierarkin skulle vara skrattretande om det inte funnits ett så starkt drag av tragedi i att slösa bort jätteresurser på feltänk.
Diskussion om skolnära forskning hos Tomas Kroksmark har jag...
"Sunt liv" igen då...
Det är samma sak varje gång med en ny årskurs 1: Kämpigt i början för att få till strukturer och sedan så vansinnigt roligt när allt landar och vi alla skördar insatserna från barn och föräldrar och våra egna bemödanden! "Det är en bra klass, en sån där klass som alla vill gå i egentligen!" En klass som alla känner sig välkomna till varje dag och ingen enda går omkring med ont i magen inför en ny skoldag!
Fast som sagt på måndag är det studiedag och då står det "Sunt liv" på programmet. Det kan också bli spännande. "Sunt liv" är namnet på en av de enkäter som gjordes på min skola förra läsåret. Jag skrev en del om den på bloggen då och här också. Sedan dess har jag undrat vad det blev av det hela egentligen. Jag kan ha missat något men jag har inte märkt någon förändring som varit påtaglig.
Jag läser igenom vad jag skrev då och får väl passa på att uppdatera en uppgift. Jag antog att enkäten kostade kommunen pengar men det gjorde den inte. Årjängs kommun hörde (hör?) till de kommuner i landet som har mest sjukdom bland sina anställda så det hela bekostades av bl.a. försäkringen.
Numera vet jag ju att Årjäng är en av de kommuner i landet som satsar minst på skolan, räknat per barn, (lägst belopp bland Värmlands kommuner enligt "Föräldraalliansen" och ungefär 8 nerifrån av landets alla kommuner enligt Skolverkets statistik). Jag kan ju inte låta bli att undra om det finns ett samband. Jag menar mellan den låga satsningen på verksamheten i skolan och den höga sjukfrånvaron bland personal. Kanske får vi svar på måndag?
Ska bli spännande att få veta om enkät-sammanställarna vågat se bortom de anställdas ev. skadliga mumsande av pommes frites, fläskkorv och bakelser, samt osunda inmundigande av vin och snaps och vidga analysen till eventuella samband mellan höga sjuktal och arbetsgivarens ansvarsområden; ekonomi, lokaler, organisation osv.
Skolan i Årjängs kommun..
Jag har inte satt mig in i hur man har mätt kvaliteten på skolverksamheten, men tyvärr så kommer min kommun Årjäng på en trist plats i rankningen! Det gäller 2007. Får väl passa på att gratulera vår fritidsverksamhet som ser ut att hålla hög kvalitet, men tyvärr räcker det inte för att dra upp placeringen särskilt mycket.
Och neråt går det med en farlig fart för grundskolan o förskoleklass enligt föräldraalliansens mätning av vilka som förbättrat sig mest / försämrat sig mest sedan förra mätningen 2006.
Skolverkets mätning när det gäller hur mycket kommunerna satsat räknat per elev på förskoleklass och grundskolan , placerar också Årjängs kommun bland dem lägst ner i tabellen för senaste mätningen; faktiskt ungefär nr 8 från slutet om jag räknat rätt. Alltså rätt långt under medel 67.900 kr. Den kommun som satsade mest satsade 99.800 kr per elev och den som satsade minst låg på 57.400. Årjäng satsade 59.600 per elev och år. Beräkningen är gjord utifrån kostnader för "pedagogiska kostnader" typ lärarlöner men räknar inte med lokaler och inventarier.
Men återigen så ligger kommunen en bit över genomsnittskostnaderna när det gäller satsningen på förskola och barnomsorg
Det har dock inte alltid varit så här. 1992 var Årjängs kommun en av de kommuner i Sverige som satsade över medel per elev i grundskolan totalkostnad.
Men jag hoppas och tror att det blir mer till skolan i den budget som görs nu för nästa år. Kommunen är lite på grön kvist eftersom staten börjar betala tillbaka de pengar som Årjäng förskotterat för vägbyggen.