Himla roligt jobb har jag!
Bland eleverna möter jag så mycket värme och klokskap. Ni anar inte vilken kapacitet 7- 8- åringar har om man tar sig tid att lyssna! Med åren blir jag allt mer fascinerad över att så unga människor kan ha hunnit med att förstå så mycket. På bara några år har de tagit till sig ett helt språk både muntligen och skriftligen. De använder språket som ett verktyg både för att skapa goda relationer och att utvecklas kunskapsmässigt. Ändå har de ju bara levt i några futtiga få år!! Tänk om jag kunde lära mig så mycket så snabbt!
De är kapabla att ta ansvar för mycket av sina egna liv, de hjälper till och ställer upp för andra barn och vuxna i sin närhet!
På något sätt känns de som hjältar i vardagen. När de får chansen att vara med och påverka målsättning med klassens arbete och utvärderingen, så tar de det på allvar både i jobbet med skolarbete och jobbet med att skapa en bra klass. Det positiva resultatet faller verkligen tillbaka på dem själva. Det är ju de som har gjort det bra tillsammans med föräldrarna!
Min fascination och beundran för barns kapacitet tilltar för varje år. Det låter kanske märkligt att säga att jag som varit lärare i så många år, ändar mitt yrkesliv med att se upp till mina elever. Men så är det nog i alla fall när jag nu har anledning att börja summera både året och yrkeslivet.
Tack för fina ord, håller med i det du skriver till 100%. Man kan inte ha det bättre.Trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle kunna få det så bra, är otroligt tacksam över att få lära känna dej, plus alla underbara ungar, sen finns det fler bra lärare som jag ser som en positiv del av min vardag. Ses i morgon.
Så himla kul att läsa en lärare som inte är trött på sitt arbete. Alltför många i vår ålder är trötta på yrkeslivet. Jag instämmer med dig, jag har ett jätteroligt arbete, men så har jag bytt yrke några gånger under mina yrkesverksamma år. Säkert nödvändigt för mig, annars tror jag att jag hade varit uttråkad! Jag tillhör de som behöver nytt att bita i emellanåt, helst riktiga nystarter. Nu skulle jag behöva en sådan igen känns det som. Jag har varit på min nuvarande tjänst i 5½ år, även om den förändrats under tiden börjar jag känna att jag går på tomgång litet.
En sån lärare som du, önskar jag att jag hade haft när jag var liten. Istället hade jag en som inte var särskilt förtjust i mig enbart för att jag hade börjat skolan ett år för tidigt. Jag kan lätt hävda att hon mobbade mig på grund av det!
Så roligt att läsa i Din blogg idag om hur Du gillar Ditt arbete och ser en massa möjligheter i detta. När vi får läsa sådant får det oss att förstå att vi faktiskt har en skola med en massa kompetenta pedagoger som är med och formar framtiden och de människor som kommer att vara med och ta ansvar i framtiden.
Ingrid: Kul att få ha ett bra jobb som vi har och ett bra samarbete. Ibland bara stämmer det. Ett riktigt bonusår för min del.
Mia: Så där har det varit för mig också, ungefär 5 år upp och så 5 år ner och så nytt lärarjobb. Jag har ju jobbat med olika typer av undervisningsuppgifter och jobbet är roligt så länge det går att utveckla. Nu blir det ett år till med klass för min del sen tillbaka till speciallärarjobbet. Med vår urusla organistion så går det inte att jobba med praktisk matematik utan mattebok och då faller min motivation för ett klasslärarskap.
Suss: Det där måste vi tala om vid tillfälle när vi ses: Din elaka lärare. När jag om så där 6-7 år ska lämna jobbet för gott så kommer jag att få svår abstinens.
Herta: Fast en grundförutsättning för min trivsel är just det som beskrivs i senaste numret av tidningen Specialpedagogen; att lärare som klarar sig i skolan idag är de som kan stänga av kraven utifrån och uppifrån (ofta totalt meningslösa!), vägra "skolutveckling" (= ofta nya politiska propåer för att förändra världen :-)) ) och som istället klarar att koncentrera sig på jobbet i klassen,dvs det som är kärnverksamheten. Så rådet för mental hälsa för lärare; sätt på skygglapparna och stäng in Dig med Din klass och jobba på det sätt som Du tror på själv! Skapa en oas med Din egen klass och Dina egna föräldrar! Det finns ingen person som kan klara av att både göra ett bra jobb på jobbet och samtidigt frälsa alla andra och förändra världen!
Härligt att möta ditt goda humör! - frågan om hur man gör för att stänga av kraven från olika håll och njuta av samvaron är ju glödhet.
Konsten att belöna sig själv (tillsammans med en god kollega!)
Mats: Jaså, är den glödhet? Det har jag inte märkt av, här är den iskall och våra glädjeyttringar genomförs i det tysta bakom stängda dörrar.
Officiellt är vi ju alla istället inblandade i den statligt beordrade fel-letarmentaliteten, denna nedslående aktivitet som vi ägnar ett antal heldagar per år åt, det mesta av konferenstiden och som förpestar hela skoltillvaron. Konsten att överleva utan att gå under i deprimerande pedagogiskt navelskåderi är att slänga några feta köttbitar till "kvalitetsutvärderingsplanehelvetet" så att dess tillskyndare får sin pärm att ställa i hyllan, allt för att hålla hyllan varm. Men knappast fyllande något annat syfte i en lärarvardag, mer än att möjligtvis öka känslan av otillräcklighet.
Om man lyckas få iväg den här köttbiten i utvärderingsmonstrets gap så kan man sedan syssla med meningsfulla aktiviteter, exempelvis att stötta varandra som personal när vi möts i korridorerna (för den gemensamma tiden har ju numera ockuperats av k-u-p - helvetet) och njuta av de fantastiska barn som vi får träffa varje dag, och ge dem och dialogen med dem en massa tid och få tid att ringa föräldrar och berätta även de goda nyheterna runt barnen, dela med sig av lite jubel när det lyckas. Och lyckas gör det ju ganska ofta om man öppnar ögonen för det och tittar efter.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Dina elever är lyckligt lottade.
Jag har förmånen att ha en av dessa kloka 8-åringar här hemma. Så jag förstår precis vad det är du skriver om. Han får mig verkligen att tänka till om livet. Kramar...
Vad härligt med glada ord om skolan! Hoppas det är ok att jag länkar! Ha en ny rolig dag med eleverna i morgon!
Gisan: Ja, de är lyckligt lottade för de har bestämt sig för att göra en bra klass och de har lyckats så vitt jag kan se. Vi har nästan aldrig bråk, när någon råkar ut för något så finns genast en skara klasskamrater där och hjälper till. Det är så fint att se och bådar gott för klassens framtid i 6 år tillsammans. Det känns som om det kommer att ta hand om varandra även senare upp i skolåren.
Jag kan ibland tycka lite synd om alla skolbyråkrater på olika nivåer som inte kliver ner till verkligheten och delar vår glädje över det som lyckas också i skolan. De verkar leva i en värld av eländes elände med problem och missnöje och misslyckanden. De ser inte när vi har lyckats göra ett suveränt medelvärde i lästest för ettor och tvåor på skolan. De hör inte när föräldrar är jättenöjda och glada. De ser inte när barnen trivs och utvecklas.
Trist att det positiva som finns aldrig får fokus i skolans värld ens nere på skolnivå. Vi får aldrig känna att vi tillsammans ofta gör ett riktigt bra jobb.
Jag förstår att Du får många fina tankar från Din prins! Det är en väldigt rolig ålder att träffa barn i och att få göra det varje dag är ett privilegium! Det har vi gemensamt Du och jag.
Janis: Helt ok med länk förstås!
Jo visst ska jag ha en bra dag med barnen i morgon. Det är verkligen roligt att åka dit varje dag. Och jag skäms inte för att erkänna det.