Inga Magnusson

Examen var det alltså i fredags. Fint, vackert och rörande är det vid vår examenshögtid i kyrkan. Det är fullsatt till bristningsgränsen, ändå delar skolan upp sig i tre "sittningar" och vi är bara f-2 i vår. Barnen sjöng jättefint och vår präst gjorde en fantastisk "betraktelse". 

Prästens betraktelse är en stående punkt på programmet vid examen och jag får väl erkänna att det historiskt sett varit ett moment där vi lärare har sträckt på oss för att med lite stränga blickar upprätthålla ordningen där framme bland barnen, så att ingen ska få för sig att klättra på altarringen eller retas med den som sitter bredvid medan prästen säger något till föräldrar och barn och önskar trevlig sommar.

Men med vår präst är det inte alls så. Mimmi gör show av det hela för att illustrera något av de etiska budskap som är användbara i allas liv, inte bara om man är kristen. Temat för sittningen med de små barnen i år handlade om att man kan vara rädd för olika nya saker men om man vågar erkänna att man är rädd så kan man få hjälp av någon annan och då bli lite mer modig än man är rädd. Och då kan det gå.



Mimmi pratade om det hela helt kort först och sedan vrängde hon av sig prästkappan och demonstrerade, inför fullsatt kyrka, praktiskt hur hon med hjälp av skydd och hjälm och barnens hejarop vågade åka kickboard nerför altargången!  Allas, säger verkligen allas, ögon var som tefat, ingen busade vare sig bland barn eller publik. Alla höll andan och undrade om hon verkligen skulle våga åka kickboard i kyrkan! Och det vågade hon!


Hon är bara helt fantastisk!

Efter högtiden i kyrkan samlades vi i klassrummet en stund med drop in för de som kunde komma ifrån och inte skulle se äldre syskon i nästa omgång. Klassföräldrarna bjöd på fika och det var trevligt att få träffa dem alla, både barn och vuxna en stund innan vi skiljs åt för ett långt sommarlov. Vi som jobbar i klassen fick flera fina bevis på uppskattning. Det var en fin dag och i år slapp vi jobba på eftermiddagen med annat, vilket vi är glada för. (Förra året förväntades vi ta itu med en departementspromemoria på eftermiddagen efter examen! Då satt vi där påbyltade våra varma folkdräkter omgivna av blommor och presenter, med klassrum som borde städas och svettades med kanslisvenska och formuleringar. Ett nytt grepp som tydligen snabbt fick sitt avslut! En får tacke!)

De kollegor som ska åka till Paris åkte nog hem och började packa. Just nu söndag middag är de nog landade i Frankrike och jag önskar Er  alla en fin upplevelse om Ni läser bloggen därifrån. Jag hade gärna gått med om det hade varit möjligt. Ha det gott, vi ses igen i augusti.