Inga Magnusson

Taket läcker inte in vatten längre men fortfarande är byggnaden i mycket dåligt skick. Så här ser fasaden ut längst ner på många ställen och den vittrar allt snabbare. För ett par år sedan byttes de sämsta bräderna ut men inte alla och inte hela vägen upp utan nedersta halvan (!). Men nu har eländet fortsatt. Det ramlar liksom av och förmultnar under målarfärgen.  Golven inne är sedan 60-talet och ska bonas en gång om året. Santitetsporslin och innerväggar är sedan skolan byggdes, början 70-talet och orenoverat sedan dess.



Fasaden på den gula byggnaden.


Båda bilderna här är tagna utanför mitt klassrum.


Det här är dörrposten ut till hallen i mitt klassrum


Under tvättfatet på handikapptoaletten ser det ut så här


Och på väggen ser det ut så här. Handikapptoaletten är samtidigt något slags central för värmesystemet. Många roliga röda knappar och rattar att vrida på.

Ok vi har fått ett nytt tak på huset för så där 3-4 miljoner, men den arkitektbyrå som kartlagt skolbyggnaderna i kommunen skriver ändå lakoniskt;
"Kan rivas". 
Fast samtidigt vill de också riva den enda kvalitetsbyggnaden på Silbodalsskolan, den gamla mellanstadiebyggnaden, den som är byggd för att hålla i flera hundra år.  Den som har tjocka väggar, stengolv, järnräcken och höga fönster som släpper in mycket ljus i rum som man glad av att jobba i.  Så man kan undra om de har alla hästar hemma, men det  är väl varje arkitektbyrås mardröm, ett hus som inte blir dåligt på några år. De vill förstås riva, få nya uppdrag och bygga nytt.