Beröm fick Katarina Johannesson...
... på ett ovanligt kommunfullmäktigemöte går, onsdag 17:e juni.
Ovanligt var det, så till vida att ett allianskommunalråd fick uttalat beröm av oppositionens företrädare, Gunilla Svantorp och Lena Karlsson!
Katarina fick beröm för att hon drivit igenom en ny typ av budgetprocess, en process som har större öppenhet än man varit van vid från tidigare budgetarbete. Nu involveras hela kommunstyrelsen i jobbet med budgeten som läggs för kommande år och det innebär att oppositionen också blir delaktig på ett annat sätt. "Regerande allians" och vänster-opposition var också helt överens om att avskeda kommunchefen, Per Åkersson, vilket har refererats både i lokalpress och rikspress. Bra med samverkan i kommunpolitiken nu när vi står inför en ekonomisk kris!
Skönt att ha en duktig ekonom (f.d. bankchef!) till kommunalråd när det blåser bistra ekonomiska vindar! Om nu den kommunala kassan blir magrare än förut, så tror jag att pengarna används effektivt åtminstone och att det finns en bra styrning i ekonomin från den högsta nivån. Den redan utarmade grundskolan ska exempelvis inte drabbas av besparingar den här gången. Vi får hoppas att den tankegången håller hela vägen ner till gräsrotsnivå. Däremot ska man snabbt bromsa upp inför minskad efterfrågan på barnomsorg. En snabb anpassning är naturligtvis guld värd, antingen det går oppåt eller neråt.
Sen var nog inte oppositionen nöjd med allt annat förstås men det hör mer till vanligheterna, något annat vore väl "tjänstefel"!
Arne Skorup och Årjängshat
I fredags var det stort uppslaget över flera sidor med negativt om Årjäng i NWT. Jag menar inte att en tidning inte ska granska olika företeelser i ett samhälle. Det är helt i sin ordning. Men jag måste fundera över varför det alltid är just Arne Skorup som skriver det negativa om Årjäng. Han skriver aldrig något positivt om vårt lilla samhälle, så det kan inte bero på att han på något sätt är Årjängsexpert. Någon som vet huruvida Arne Skorup har upplevt något traumatiskt elände i samband med just Årjäng, något som fått honom så hatiskt inställd till orten?
Har han ramlat ner från Årjängstrollet? Kantrat med någon kanot på Västersil? Gått vilse i Glaskogen? Blivit bedragen av någon kvinna på dans i Årjängsparken? Förlorat pengar på travet? Förköpt sig på köpcentret i Töcksfors?
Eller är det så simpelt som en personlig vendetta mot Kjell Ericsson, vårt f.d. kommunalråd? Om det är det sistnämnda så vore det kanske justare om Arne utmanade Kjell på en holmgång bakom logväggen istället för att använda tidningen och årjängsborna som slagträ.
Monika Stridsman - ett urbanbiologiskt stolpskott!!
Nu måste man ju fundera över varför jordbruksdepartementet gör samma misstag igen ; väljer Monika Stridsman, ytterligare en av de här tjänstemännen som pendlar mellan jobb i miljöorganisationerna och anställningar i statliga myndigheter , departement och verk. Gemensamt för dem alla är just det urbanbiologiska perspektivet; de ser skogen och naturen från ett stadperspektiv, som något man är åskådare till, något som ska stå där så orört som möjligt så man kan åka dit över helgerna eller semesten och titta. Det ska se likadant ut varje gång. Skogen, naturen och viltet är inte något man brukar, använder, lever med, lever av, bor i, arbetar i, osv. utan något man betraktar. Hur man än börjar se på de här frågorna så går skiljelinjen där; betraktarperspektiv eller brukarperspektiv.
Monika Stridsman har varit en sån här slalomåkare mellan olika intressen, generalsekreterare i WWF, enhetschef på Naurvårdsverket, generaldirekör Skogsstyrelsen.
I det senaste numret av verkets tidning SkogsEko så breder hon ut sig om hur skogen kan bli ett redskap för en bättre miljö.
"Smältande Grönlandsis som dränker låglänta öar i Stilla Havet. Isbjörnar som har allt svårare att överleva. Öknar som breder ut sig. Okontrollerade skogsbränder och dramatiska effekter av oroande vädersystem - alla är de bilder av hotet om ett globalt förändrat klimat."
".....om vi brukar skogen på ett klokt sätt kan effekterna lindras"
Det ovan citerade är vad hon skriver på riktigt, men det hon förmedlar till mig mellan raderna är ungefär det här:
"Visst kan jag förstå att det är synd om Er som vill använda Er skog till lönsam och proffsig produktion, men nu anser politikerna att vi måste ta globala hänsyn så därför måste Ni först och främst fråga Er vad skogen kan göra för miljön, i det här läget har vi inte råd att vara egoistiska och tänka snävt privatekonomiskt. Jaså ska Ni leva på skogsbruket också? Ja, Ni ska inte tro att jag inte förstår hur det är, jag har ju själv varit på landet flera gånger, har minsann en stuga i Dalsland som jag besöker. Ni måste berätta hur Ni upplever det här nu, det är alltid bra att tala om sånt som är svårt, det känns bättre efteråt...... Om Ni tröttnar på att leva på bidrag till miljövänlig produktion så kan Ni för en billig penning överlåta Er skogsegendom till staten som naturreservat, vi skriver i tidningen om hur lyckliga människor brukar bli av en sådan välgärning "
Monika Stridsman klipper som vanligt fromt med ögonen, ler och anlägger ett påklistrat terateutiskt tonfall i en oändlig tröste-retorik inför de stackars människor som kommer i kläm tack vare de beslut hon administrerar fram. Men jag undrar om hon inte egentligen är kall som fisk, med ett isbergs empatiska förmåga.
Hela SkogsEko-numret handlar om vad skogen kan göra för miljön och klimatet. Det är säkert bra att det finns ett miljötänk i skogsbruket också, men om inte Skogsstyrelsen agerar för ett professionellt och kommersiellt gångbart skogsbruk, vem ska då göra det? Vi har ju redan ett Naturvårdsverk och ett Miljödepartement som ska bevaka miljöfrågorna plus ett oräkneligt antal livaktiga och inflytelserika frivilliga miljöorganisationer. Skogen måste väl i rimlighetens namn få lov att också generera vinst och en god produktion, inte bara reduceras till att bli ett verktyg för att förbättra den globala miljön genom ryckig statsbidragsunderstödd produktion av "miljövänlighet". .
Monika Stridsman slår an tonen direkt, ett par dagar efter att hon börjat på jobbet så att ingen ska tveka om var hon står:
- I det här numret av SkogsEko kan du läsa på sidorna 16 - 23 om skogens roll i arbetet med att motverka klimatförändringarna. Eller vad en gran kan tänkas ha med en isbjörn att göra"
osv i en hel lång ledare med samma tema och ett språk som om man talade milt tillrättavisande till små barn (=skogsägarna)!.
Skogsägare fattar genast vad det handlar om och hur hon ser på syftet med sitt arbete. Hela hennes första ledare i myndighetens tidning handlar om den svenska skogens ansvar för för det globala klimatet. Skogsägare pustar tungt och förbereder sig mentalt på nya pålagor och ekonomiska repressalier för att man har mage att försöka förvalta det gröna guld som vårt lands välstånd i så hög grad ändå vilar på. Det är en rätt otacksam uppgift med statliga och överstatliga myndigheter som bara ser mörkt på skogsbruket. I stort sett alla rubriker handlar om svartmålning av skogsbruket ur mjljösynpunkt när jag bläddrar igenom tidningen.
Jag väljer att tro att valet av Monika Stridsman gjorts därför att man helt enkelt vill avveckla Skogsstyrelsen, man vill köra hela verksamheten i botten, ta bort den och ersätta den med något mer ändamålsenligt. I så fall finns det i alla fall en klok tanke bakom det hela. Och tidningen SkogsEko duger väl till att tända i pannan med - åtminstone om man som skogsägare inte vill bli tilltalad som en mindre vetande.
Hakelius om Folkpartiet = en klassiker!
Johan Hakelius
Mejla [email protected] inga kommentarer 
Textstorlek: "Ett folkparti med doft av giftmord
Claudius, den tafatte, stammande, men ändå framgångsrike romerske kejsaren, giftmördades av sin sista hustru Agrippina den yngre. Hon ville göra plats för sin son Nero, tyrannen som påstås ha spelat fiol, eller snarare lyra, medan Rom brann. Vilket förstås leder tankarna till folkpartiet och Lars Leijonborgs "avgång".
Svensk politik tillåter inte giftmord, annat än i undantagsfall, men när folkpartiets Stockholmsdistrikt i måndags efterlyste en "nytändning", hade man antagligen känt doften av arsenik, om inte arsenik vore doftlös.
I kulisserna, under helgen förlagda till ett konferenscenter i Örebro, hade de sammansvurna smitt sina ränker. Det var en fråga om tajming. Den gamla ledaren måste undanröjas innan de sammansvurnas Nero, Jan Björklund, fick konkurrens av socialliberala blötdjur. Så de slog till, Leijonborg föll och Jan Björklund harklade sig.
En klassisk palatskupp.
Det är sådant här som gör folkpartister intressanta. Man kan ana det när man läser Dagens Nyheters ledarsida, eller Herbert Tingstens memoarer.
Folkpartister är städade på ytan, rationella på gränsen till robotlika, men på insidan döljer sig en ålkista av slingrande passioner, förräderier och vendettor. Bara den oförsiktige vänder ryggen mot en folkpartist, utan att bära kevlarväst. Och från romarriket har vi lärt oss att passion för makt ofta går hand i hand med andra passioner. Kejsar Claudius tredje hustru, Messalina, påstås till exempel ha utmanat en av Roms ledande prostituerade i en tävling om vem som kunde ha flest älskare under en natt. Hon vann.
Folkpartiets dataintrång har vi hört nog om, men någon erfaren kriminalreporter borde gräva djupare i hela partiet. Här finns antagligen stoff till saftiga politiska thrillrar som skulle få det att vattnas i munnen på Hollywoods mindre kräsmagade producenter.
I väntan på det kan medkännande människor inte låta bli att undra vad som kommer att hända med Lars
Leijonborg. Ska han sitta kvar i regeringen?
Kommer han att gå i exil? Kommer den där spända, plågade rösten att mjukna, nu när han inte längre tvingas kryssa mellan förrädare och lönnmördare?
Skolminister Jan Björklund har säkert MVG i historia, men ändå en liten påminnelse: Nero upphöjde Claudius till gud så snart han själv tagit över makten".
Manliga f.d. ( ?) makthavare...
- Vad var det jag sa, hon kunde ju inte!
och på så sätt tvinga fram ett ledarbyte, eventuellt utifrån egna önskemål. Eller är det möjligt att hämndlystnaden är så stor att agerandet enbart har destruktiva förtecken? Kan det vara prinsessan - på -ärten - syndrom med en skavande misstanke om att nytt ledarskap med automatik innebär kritik av det gamla?
Jag läser förstås om Göran Perssons utspel i samband med första maj (Aftonbladet 2:a maj) och senast Börje Hörnlunds artikel i DN där han kritiserar Maud Olofsson i samband med centerstämman i Örebro nu i veckan. Nu är ju inte Maud efterträdare till Börje men fenomenet kan ändå vara detsamma. Göran Perssons maktutövning har intresserat mig förut och jag har skrivit om den i ett inlägg januari 2008 som handlade om diktatorn i demokratin, alltså om detta med möjligheterna att styra med diktatorsfasoner trots den demokratiska inramningen.
De här farbrödernas kritik i sak ska jag inte grubbla över i det här inlägget, men jag kan inte låta bli att fundera över detta med manligt och kvinnligt i maktspel. Det måste ändå vara ovanligt att föredettingar inom politiken så hårt och framför allt så öppet utåt kritiserar sina efterträdare som skett här. I de flesta organisationer finns möjligheter till interna diskussioner, men utåt brukar man istället försöka knyta näven i byxfickan, bita i det sura äpplet för den goda sakens skull eller försöka acceptera att med nya ledare kommer också nya tankar, eller, till och med, stötta sina efterträdare. Många tycker nog att det vore anständigt att de som har avgått från sina poster också drar sig tillbaka i praktiken istället för att utnyttja sin gamla maktposition till att sabotera för sina efterträdare genom att splittra sina partier / sina allianser. Hade det varit möjligt att agera som G.P och Börje H gjort om efterträdarna varit män? Är detta en del av ett maktmönster i samhället? Eller är det en slump?
Vårdnadsbidrag har man beslutat...
Det är på ett sätt orättvist för alla har inte råd att utnyttja det och stanna hemma, men en hel del kommer säkert att trixa så gott det går för att i alla fall få lite extra tid hemma med sina små barn. Och blir det helt fel så får man väl ombesluta.
Sen är det besparingar förstås på olika områden. Kommunen får skatteprognoser som säger hur mycket inkomst man kan förvänta sig och med högre arbetslöshet (nu uppe i 5 % totalt i vår kommun!) så blir det mindre pengar som flyter in. Då måste man rätta munnen efter matsäcken och minska på utgifterna för att få ihop budgeten.
Alla sektorer drabbas förstås men lite fler på barnomsorgen som enligt ekonomiska analyser har haft god personaltäthet och goda resurser jämfört med andra kommuner. Det blir omfördelningar och sänkning av ambitionsnivån i den kommunala servicen på fler områden. Man kan väl bara vara glad att just vår kommun tidigare haft rätt gott ställt med låg arbetslöshet och låga socialbidragskostnader så det blir i alla fall en bit kvar till smärtgränsen. Det planeras dessutom ett nytt stort köpcenter vid gränsen och det kommer att behöva anställa mellan 100 och 200 personer. Gränshandeln frodas nu i lågkonjunkturen.
Det känns ju alltid fel att man drar in på vård, skola och omsorg som verkligen behövs, men samtidigt kan ju en kommun, lika lite som en privatperson, spendera mer pengar än man får in. Vad som däremot kan kritiseras är om pengar försvinner helt i onödan och i dålig planering och förbiseende eller, i ett krisläge som nu, till sånt som inte oundgängligen måste göras. Jag tänker på detta med fotbollshall i Töcksfors. Den hoppas jag att man skippar.
För att visa solidaritet med dem som drabbas så ska kommunfullmäktigeledamöterna inte ta ut någon ersättning för sina möten en tid framöver. I praktiken är det inte mycket pengar, mer en gest av som sagt medkänsla.
Polisstationen i Årjäng - finns den?
Årjäng
Telefon: | 114 14 |
|---|---|
Telefax: | 054-18 30 04 (kontorstid) |
Besöksadress: | Storgatan 66, Årjäng |
Postadress: | Box 68, 671 22 Arvika |
E-postadress: |
Tjänster: Anmälan, Hittegods
Ovan syns infon på stationens hemsida.
Jag har inte haft anledning att kontakta polisstationen i Årjäng och det ska man väl vara glad för kanske, för när man behöver det så har det oftast hänt något tråkigt.
Vi har varit i Åmål och donat med passansökningar och nationellt id-kort för det görs inte i Årjäng. Sånt kräver speciella maskiner för foto och så.
Men jag var bara nyfiken på Årjängspolisens hemsida så jag gick in där och kollade också. Och blev lite konfunderad. Finns den på riktigt? Det står så frejdigt på någon startsida hos Rikspolisen att de flesta ärenden kan skötas om av den lokala polisstationen, men jag undrar hur man kommer in på den i Årjäng. Det finns bevisligen en besöksadress men öppettider saknas. Den kanske aldrig är öppen för allmänheten. Fast hur hanterar man då hittegods och anmälningar?
Telefonnumret går till något callcenter antar jag och där blir man väl kopplad till Årjäng om man vill.Telefaxen går till Karlstad. Pappersposten går till Arvika. E-posten går väl till Karlstad antar jag eftersom adressen är polisen i Värmland. Polisen i Årjäng verkar vara en ointaglig borg, åtminstone att döma av hemsidan.
Detta kan också vara ett smart sätt att lasta av polisen all administration så att de anställda får syssla med polisuppgifter. Alltså tvärt emot skolan och sjukvården som lastar på sina proffs en massa administration så att det blir för lite tid kvar för elever / patienter, alltså det man egentligen är utbildad för att jobba med.
Bonusarna banade väg...
...för drömlönerna. Traditionellt är bonus ett begrepp som innebär att om ett företag går med vinst så ska anställda också få del av den vinsten i akt och mening att tacka för bra jobb och uppmuntra till vidare ansträngningar. Åtminstone tolkar jag det så. Under lång tid har vi haft en högkonjunktur och många företag har visat upp goda vinster. Det innebär att chefer speciellt i stora vinstrika företag har kunnat få drömersättningar. Det har smittat av sig på hela den finansiella sektorn och även på den offentliga vilket både den nuvarande och den förra regeringen nu får skämmas för.
När sedan vinsterna går ner så väljer man att plötsligt omtolka bonusbegreppet och göra om det till individuell lön baserad på prestation, alltså en förmån som plötsligt ska utgå oavsett om det finns en vinst eller inte. Till och med politiker blandar begreppen friskt och talar om att det skulle vara bra med bonusar till sopåkare. (!?).
För mig är det självklart att bonus betyder att en liten del av en vinst kan gå till anställda eftersom de förmodligen bidragit till den (!). Men om det inte finns någon vinst att dela på och om eventuell vinst behövs exempelvis för att möta stora bekymmer i närtid så ska bonus naturligtvis inte betalas ut. Beslut om bonusutbetalningar fattas rimligen i efterhand.
Sen kan löner vara individuella och prestationsbaserade men det är för mig frikopplat från vinstkrav. Individuell lön beslutas / förhandlas fram i förväg och där kan naturligtvis vägas in i vad mån den anställde har bidragit till ett bra resultat men också annat.
Genom att medvetet blanda begreppen "bonus" och "indviduell lön" så kommer alltså nu, som ett brev på posten, krav från de bonussnuvade cheferna på en högre lön istället för bonus. Säkert kommer också krav på andra löneförmåner in, typ städning i hemmet, gratis semesterresor, subventionerat boende osv. Det är bara motbjudande. Tacksamt kan man konstatera att vanligt folk världen över nu plötsligt reagerar på den här vansinniga lönespiralen som drivits upp med hjälp av bonusar. I Frankrike reagerar människor som vanligt handfast; låser in chefer och kastar ägg osv.
Straffrabatt! Varför det???
Han liksom, många andra grova brottslingar, får en rejäl straffrabatt genom att endast dömas för det grövsta brottet de begått, inte de andra. Det betyder att Fritzel döms enbart för mordet på det lilla barn som dog strax efter födseln. De 3000 våldtäkterna, de 24 årens slaveri för Elisabeth och de 7 barnen, för incest under 24 år tid får han inget straff alls. För allt detta blir rabbatterat i och med att han döms för mordet!!
Jag har lite svårt att förstå logiken bakom detta. Om han hade begått de här brotten med 15 års mellanrum så hade han straffats för alla, men nu begick han dem samtidigt och de behandlades i ett svep, då får han straffrabatt. Jag fattar inte hur det kan hänga ihop. Blir brotten mindre onda för att de begåtts samtidigt? Är det mer synd om gärningsmannen när han gör allt på en gång istället för att sprida ut försyndelserna? Hur känns det för brottsoffret att veta att alla de där gångerna, det här monstret kom ner i källaren och förgrep sig på henne, är ostraffade?
I USA har man ett annat tänk om jag förstått saken rätt, eftersom man kan höra talas om domar som sträcker sig mot hundratals år.
Jag kan inte avgöra vad som är rätt eller fel i sammanhanget. Men jag undrar över var logiken finns med straffrabatten. Samma system gäller i Sverige, en brottsling döms för det grövsta brottet.
Enkäten förblir obesvarad...
och min mans förhållande till de här djuren förblir en väl förborgad hemlighet. :-)
Det här är delar ur en märklig enkät som Roland fick häromdagen i sin egenskap av ledamot av länets rovdjursråd. Flera av ledamöterna trodde direkt att det var ett dåligt skämt, men tydligen är det på fullt allvar. Det kanske är viktig och epokgörande forskning men jag har goda skäl att anta att svarsfrekvensen riskerar att bli låg. :-)) Minst en halv miljon räknar man med att undersökningen ska kosta för det har man fått i anslag till den. Vad man egentligen har för avsikt att undersöka och varför står inte i pappren som följer med.
Vetenskap?? Ha ha!!
Jag raljerar ju ibland med sånt som kallas vetenskap, men som kan vara mest snömos. Gubben har fått en vetenskaplig undersökning skickad hit som måste ta alla pris när det gäller pseudoundersökningar!!
Jag måste bara hinna förbereda den för bloggen. Den är helt vansinnig! Hinner kanske i morgon. Först trodde han att den var ett skämt, men det är den inte, den är på fullaste allvar och kostar någon halv miljon att genomföra, minst.
Vad säger dom egentligen??? Om bonusar?
Hon, chefen på SEB kommer väl att gå till historien som något av det mest verklighetsfrämmande vi har hört. Först försvarar hon bonusarna, sedan gör hon om dem till lönehöjningar på samma nivå för att helt öppet och fräckt fiffla sig till statligt stöd den vägen. Sedan säger både staten och folket bestämt nej till detta. Då skippas lönehöjningarna också men OBS
INTE FÖR ATT DE VAR FEL UTAN FÖR ATT DET BLEV EN REAKTION PÅ DEM I OPINIONEN OCH ATT DE OMÖJLIGGJORDE STATLIGT STÖD säger hon!!!.
Den här kallögda damen ser alltså fortfarande inte det orimliga i att chefer ska ha bonus / jättelönepåslag när verksamheten går dåligt. Egentligen borde de inte få statligt stöd alls eftersom det inte finns någon som helst moral i verksamheten. Varför ska inte banker kunna ha ett långsiktigt ekonomiskt tänk som vilken privatperson som helst?? De har gjort miljardvinster under ett antal år men har alltså inget att möta krisen med. Jag vill också ha statligt stöd en gång vart tionden år när jag måste byta bil eftersom jag kanske glömt att spara ihop till bytet. Varför ska jag vara så himla rekorderlig och moralisk när inte storbankerna är det?
Sen har vi Vanja Lundby - Vedin, tror jag hon heter. Hon ska försöka förklara varför AMF pension som LO är storägare i, ville dela ut bonusar till sina chefer trots urdåligt resultat i förvaltningen av våra pensioner. Jo, för "de verkar i en miljö där det är vanligt". Hör hon inte hur puckat det låter? Det är alltså ursäktligt att bära sig åt hur som helst bara man gör som "alla andra"?? Ingen ska behöva ta egen ställning till vad som är god etik och inte!!! Det är bara att göra som de andra gör. Om tillräckligt många beter sig skurkaktigt så är det ok!
Girigheten har ingen gräns i de här kretsarna. Bonus är så vitt jag vet ett vedertaget begrepp för fenomenet att även anställda ska kunna vara med och dela på vinst om något går med vinst, alltså ska inte bara ägaren gynnas om det går bra. Men nu har plötsligt hela begreppet gjorts om till en form av indviduell lön när det inte längre finns några vinster att få del av.
Presidenten...
Man har dessutom fått en president med stor karisma, kanske något som liknar det vi upplevde med John Kennedy för länge sedan. Obamas tal var oerhört bra som tal betraktat, mycket skickligt genomfört. Skulle kanske inte gått hem om det varit framfört av en svenska statsminister hos oss precis, men i USA tror jag att man älskar att höra om sina strävsamma förfäder och nationens storhet.
Framgångsvågen handlar naturligtvis till stor del om att erbjuda en motsats till Bush som lyckats bli ordentligt impopulär på slutet. Om Obama genom sitt tal vill sätta en agenda för sitt ledarskap så blir det nog bra.
Långfingrad på börsen?
Läser hos Alltiallon om hur man nu återigen gjort viktig forskning och kommit fram till att långfingrade börsmäklare är mer framgångsrika, ja, eller ungefär så.
Någonstans är det väl det vi har anat! :-)) Att det krävs ett visst mått av långfingrighet för att bli rik.
Fast för mig finns det ett tankehopp här i forskningsreferatet. Har människor med långa långfingrar mer manligt könshormon? För just det där med att de största och hårigaste "gorillorna" är gynnade på olika sätt i flocken är ju inget nytt annars.
Jag har annars rätt långa långtår. Jag undrar vilken karriär det borde ha predestinerat mig för.
7 miljarder i vinst och sparpaket????
Årjäng; statistiskt sett fattigdom och elände :-))
Sanningen är att ett antal av invånarna i Årjäng jobbar i Norge och därför inte skattar alls i Sverige. Det ger ett lågt genomsnitt på beskattningsbar inkomst överlag. Och dessutom invaderas vi av norrmän som handlar billig alkhol på vårt systembolag. Det kan alltså bli ordenligt fel om man litar helt på statistik utan att kolla lite på verkligheten också.
Jag skulle tro att invånarna i vår kommun har det till och med rätt gott ställt jämfört med genomsnittet i landet, för det finns nästan ingen arbetslöshet alls. Det tack vare närheten till Norge som tagit emot arbetskraft med öppna armar i något decennium nu. Dessutom är många människor, i en landsbygdskommun av den här typen, ägare till eget hus och inte så sällan dessutom ägare till egendom med skog och mark och det kan ju vara värt en slant.
Himla intressant om klimatet...
Välgörenhet till bovar?
Och antalet har ökat från 18 till 29 enligt Frii. Man kan alltså ana att det här är en lukurativ (stavningen?) bransch för lycksökare.
Det är helt otroligt att det kan finnas så många oseriösa insamlingar till välgörande ändamål för människor, djur och natur. En hel del av dem kan alltså också hålla på år efter år och berika sig på andras elände. Jag tror att ett knep de använder sig av är att ringa upp äldre människor och tigga pengar. Min gamla mamma får betydligt fler såna här samtal än vi får här i huset.
En del reklam för välgörenhet gör mig fundersam: På någon webportal så brukar det finnas en tufsig hund som ser allmänt ledsen ut. Det handlar om insamling till en organisation som säger sig stödja lidande djur bl.a. åsnorna i något afrikanskt land. De hystar omkring ett rätt avsevärt antal miljoner, 55 tror jag, men vem vet vad som egentligen händer med pluringarna. Hur mycket går till ändamålet med insamlingen och hur mycket går till administration och annat?
Min misstänksamhet gäller också WWF, som är en organisation över hela världen i stiftelseform, internationellt helt ogenomtränglig för granskning utifrån. Enligt senaste siffror (från 2006) så balanserar WWF också farligt nära gränsen för vad som krävs för att få vara 90-konto, dvs minst 75 % ska gå till ändamålet och WWF redovisar att 74 % gått till ändamålet.
Då har jag mer förtroende för de insamlingar som görs av demokratiskt styrda föreningar. Där går inte att dölja något i alla fall. Vill jag tro åtminstone.
De här ska man inte skänka något till enligt Frii.
Slåss är ok?? Åtminstone i LLA!
Asch, det är i alla fall fel, främst för att det ger fel signaler till barn och ungdomar som håller på med hockey, men även till andra ungdomar i andra sammanhang= Det är ok att slåss om saken om man är oense.
För mig är det solklart ett sätt att fika efter mer publik och högre intäkter, inte en slump att detta beslut om en ny domarpolicy sammanfaller med vikande publiksiffror. Det är lågt! Jag kan inget om hockey så det ska jag inte ha synpunkter på, men jag jobbar varje dag aktivt för att lära unga människor att nävarna aldrig är ett bra verktyg att lösa konflikter. Det finns bättre alternativ. Och då blir såna här ställningstaganden rena sabotage mot exempelvis skolors trägna jobb att lära ut ett annat förhållningssätt i konflikthantering.
Rosengård och vilsna funderingar i kölvattnet...
på den senaste tidens kravaller. Jag printar ner mina tankar om detta med risk att trampa i klaveret förstås. Min enda erfarenhet av invandringsproblematik är ett par års jobb som lärare i förberedelseklass för nyanlända 7-9-åringar. I Årjäng har ju invandrarna inte precis klumpat ihop sig. De utlandsfödda människor som valt att bosätta sig här har smält in i vårt lilla samhälle utan bekymmer.
Det finns liksom bara plats för en åsikt åt gången i Sverige. Nu ska vi i princip alla ansluta oss till en gemensam förklaring till kravallerna i Rosengård: Det handlar om stackars invandrare; deras arbetslöshet, trångboddhet. och utanförskap.
Och det är sant allt det där, att invandrare som grupp löper större risk att hamna i fattigdom, fattigdom ur flera aspekter. Det är den övergripande bilden av dilemmat ur ett samhällsperspektiv, den är korrekt och ska hanteras med politisk klokhet.
Men om man ser på det en gång till så finns, parallellt med samhällsperspektivet, också ett indvidperspektiv med ett eget ansvar och egna val när det gäller boendeort och utbildning. Det är ingen som tvingas att bo kvar i det överbefolkade och språksegregerade Rosengård.
Men man kan tro det när man läser om en ung Rosengårdsboende i DN idag:
"Han har läst statskunskap på universitetet, uttrycker sig väl och har politiska meriter:
- Men jag får inga jobb, bara "tack för visat intresse". Jag har kanske fel namn. Det finns ingen arbetsmarknad för invandrare i Malmöområdet.
När välutbildade personer som Adrian Kaba inte får jobb så är det närmast omöjligt för andra ungdomar i Rosengård med sämre utbildning och sämre språkkunskaper. " slut citat.
Detta låter ju som exempel på klockren främlingsfientlighet. Men jag vet inte om någon helsvensk kille skulle få jobb heller i Malmö för att han har läst statskunskap och varit politiskt aktiv. Jag vet inte om det ens någonstans i Sverige går att få en jobb på det cv:t. Det blir liksom lätt att som individ skylla allt på att man är invandrare.
Det är min ena invändning mot vinklingen i artikeln. Min andra invändning är att detta att ha läst statskunskap ska betraktas som välutbildat och därmed självklart inkörsport till jobb. För mig är det också välutbildat att ha läst till rörmokare på gymnasiet. Och klokt att därefter komma till Värmland och söka jobb (och förmodligen få ett jobb!) .
Min slutsats alltså:
Om man nu inte vill sätta människor i "kommunarrest" som Reinfeldt och Sahlin säger, utan låta de invandrande bosätta sig var de vill (tydligen i Rosengård!), så måste det väl ändå vara klok politik att sätta in rejält med resurser på att stödja individernas egna goda val:
Ge extremt god information om olika möjligheter till vettiga utbildningar, utbildningar som kan ge jobb. Kanske ordna lärlingsutbildningar i bristyrken för dem som inte klarar / klarat gymnasiet pga språkbrister. Kanske uppmuntra både genom information och ekonomiska bidrag till flytt vidare upp i landet istället för att få alla i en klump i Malmös Rosengård. Och, för allas skull, både för invandrares och alldeles helsvenska ungdomars skull, sluta upp med att betrakta universitetsutbildningarna som något självklart mål för alla!
Det är lika välubildat att vara en bra rörmokare som att vara en bra statsvetare, fast det ena jobbet kräver mycket praktik för att nå målet och det andra kräver mycket teori. Det ena inte värt mer än det andra. Båda är lika nödvändiga. (Nja, kanske inte. För om jag får välja mellan att bo i ett land utan statsvetare och ett land utan rörmokare så vet jag ju vad jag väljer. Men det är liksom en annan diskussion) .