Vad ska kommunens pengar användas till?
Det finns just nu en högst levande debatt om byggnation av en fotbollshall i Töcksfors i vår kommun. Självklart är det bra att det kommer fram förslag på olika användningsområden för kommuninvånarnas gemensamma tillgångar, men de måste också granskas i ett bredare perspektiv.
Det här är en debatt som pågår i hela Sverige nu när pengarna tryter. Ska kommunerna kunna bygga monument över sitt kommunala friutrymme samtidigt som man säger upp folk inom skola, vård och omsorg + kräver staten på bidrag för att klara sina lagstadgade åtaganden? I länken ovan finns en intressant genomgång av hur kommuner i Sverige hanterar sina prioriteringar.
Det finns i krisens fotspår diskussioner om vad kommuner ska välja att lägga pengar på. Vad måste en kommun göra enligt lag? Vad är frivilliga åtaganden som kommunen kan göra om man vill / har råd?
Skola, äldrevård, barnomsorg är exempel på sånt som kommunen är skyldig att ta ansvar för, det ansvaret kan inte lastas över på någon annan även om man betalar privata företag för att genomföra arbetet. Kostnadsansvaret är kommunens, kvalitetsansvaret är kommunens.
Byggnation av fritidsanläggningar är ett frivilligt åtagande. De kan ofta motiveras väl, främst för att man vill värna om en god fritid för ungdomar. Men samtidigt ingår de inte i kommunens lagstadgade skyldigheter.
Det blir väldigt konstigt att bygga nya hallar i vår kommun, hallar som ska värmas upp och underhållas samtidigt som stora skolor i tätorterna av skollokalsutredning betraktas som rivningsobjekt för att de är så dåliga och otidsenliga och personal inom skola / omsorg sägs upp.
Kanske är det så att stora satsningar på kultur och fritid under ekonomiskt besvärliga tider måste kunna bekostas av frivillig sponsring eller vänta på sin tur.
Och vi får vara tacksamma att vår kommun har en mycket låg ungdomsarbetslöshet.
Det här är en debatt som pågår i hela Sverige nu när pengarna tryter. Ska kommunerna kunna bygga monument över sitt kommunala friutrymme samtidigt som man säger upp folk inom skola, vård och omsorg + kräver staten på bidrag för att klara sina lagstadgade åtaganden? I länken ovan finns en intressant genomgång av hur kommuner i Sverige hanterar sina prioriteringar.
Det finns i krisens fotspår diskussioner om vad kommuner ska välja att lägga pengar på. Vad måste en kommun göra enligt lag? Vad är frivilliga åtaganden som kommunen kan göra om man vill / har råd?
Skola, äldrevård, barnomsorg är exempel på sånt som kommunen är skyldig att ta ansvar för, det ansvaret kan inte lastas över på någon annan även om man betalar privata företag för att genomföra arbetet. Kostnadsansvaret är kommunens, kvalitetsansvaret är kommunens.
Byggnation av fritidsanläggningar är ett frivilligt åtagande. De kan ofta motiveras väl, främst för att man vill värna om en god fritid för ungdomar. Men samtidigt ingår de inte i kommunens lagstadgade skyldigheter.
Det blir väldigt konstigt att bygga nya hallar i vår kommun, hallar som ska värmas upp och underhållas samtidigt som stora skolor i tätorterna av skollokalsutredning betraktas som rivningsobjekt för att de är så dåliga och otidsenliga och personal inom skola / omsorg sägs upp.
Kanske är det så att stora satsningar på kultur och fritid under ekonomiskt besvärliga tider måste kunna bekostas av frivillig sponsring eller vänta på sin tur.
Och vi får vara tacksamma att vår kommun har en mycket låg ungdomsarbetslöshet.
ÄNTLIGEN!!
Var det inte så han brukade säga, Gert Fylking, när Nobelpristagarna i litteratur presenterades och i stort sett varje gång var ett okänt namn för de flesta?
Möjligen inspirerat av detta har nu EU utsett två i stort sett okända personer till de första permanenta ledarna. Och de verkar ha kommit med i diskussionerna i sista minuten. Nästan lite slumpartat så där vem som skulle utses. Den man sist råkat prata om? Vi pratade om det för någon vecka sedan; hur mycket av till synes genomtänkta och viktiga beslut som kommer till av en händelse. Trista och tjocka utredningar orkar ju ingen tröska sig igenom så det blir lite tillyxat istället. Kanske hade det varit läge för Fylking att vara med och ropa sitt slagord?
Den ena av de här två figurerna, mannen, ser mer än lovligt försynt och försagd ut och den lilla baronessan, blivande utrikesminster, var fnissig och uppspelt och såg så engelsk ut som man bara kan göra om man är från England och dessutom adel. Skönhetsidealet där lär ju vara att vara så lik kungahuset som möjligt och där platsar hon absolut. Men samtidigt är hon alltså socialdemokrat, vilket verkar spännande.
En teori är att man valt de här två lite slätstrukna kompromisskandidaterna för att statscheferna själva ska få glänsa och synas utåt.
Jag begriper mig inte på EU som fenomen så jag har inga synpunkter, inte ens några fördomar att lufta. Mina förväntningar i höjd med vristerna, inte högre, så de är inte svåra att överträffa. Den som lever några år till får väl se. Jag vet inte ens hur länge de ska sitta på sina poster, för det är väl inte livstidsuppdrag?
Möjligen inspirerat av detta har nu EU utsett två i stort sett okända personer till de första permanenta ledarna. Och de verkar ha kommit med i diskussionerna i sista minuten. Nästan lite slumpartat så där vem som skulle utses. Den man sist råkat prata om? Vi pratade om det för någon vecka sedan; hur mycket av till synes genomtänkta och viktiga beslut som kommer till av en händelse. Trista och tjocka utredningar orkar ju ingen tröska sig igenom så det blir lite tillyxat istället. Kanske hade det varit läge för Fylking att vara med och ropa sitt slagord?
Den ena av de här två figurerna, mannen, ser mer än lovligt försynt och försagd ut och den lilla baronessan, blivande utrikesminster, var fnissig och uppspelt och såg så engelsk ut som man bara kan göra om man är från England och dessutom adel. Skönhetsidealet där lär ju vara att vara så lik kungahuset som möjligt och där platsar hon absolut. Men samtidigt är hon alltså socialdemokrat, vilket verkar spännande.
En teori är att man valt de här två lite slätstrukna kompromisskandidaterna för att statscheferna själva ska få glänsa och synas utåt.
Jag begriper mig inte på EU som fenomen så jag har inga synpunkter, inte ens några fördomar att lufta. Mina förväntningar i höjd med vristerna, inte högre, så de är inte svåra att överträffa. Den som lever några år till får väl se. Jag vet inte ens hur länge de ska sitta på sina poster, för det är väl inte livstidsuppdrag?
"En sån här fin brandstation...
vill vi ha i Årjäng också, ta ett kort och lägg ut den på bloggen" sa gubben när vi åkte förbi den här, Nerikes brandkår, strategiskt placerad mellan Hallsberg och Kumla i en fyrvägskorsning. Smart placering för snabb utryckning och en prydlig byggnad. Jag kan ju fortfarande undra varför man inte valde att bygga en anläggning av den här typen med enkel utfart utanför Årjäng för både polis och brandkår. Istället knövlades det nybyggda polishuset in i det trånga centrum i kommunhuset. Men det har säkert något slags förklaring.
Tänkarhattar...
... har politikerna i Laholms kommun fått för att tänka bättre, det ska vara olika färg för olika tänk och man ska träna sig att byta tänk (perspektiv), inte helt fel egentligen. Nja, eller fått och fått! 60 hattar lär ha kostat 18.000 SEK, så någon gåva var det inte fråga om. Politikerna håller på att utbildas av någon förändringskonsulent (eller var det kommundirektören direkt?) som ska få dem att tänka på ett nytt sätt, i nya banor och hattarna var specialsydda - sas det. Fast jag har inte hört något om vad som var fel med det gamla tänket, eller ur vilket behov hattarna har vuxit fram. Jo, kanske ur behovet av försörjning för förändringskonsulenten.
s
Säga vad man vill om förändringskonsulenter men de har i alla fall födgeni, tänker framåt och kreativt! Föreställ Er bara vilken försäljartalang som ligger bakom att kunna kränga enkla tyghattar typ trädgård för 300 SEK styck! Man blir grön av avundsjuka på ett sådant geni!. Företagen måste stå i kö för att anställa den här personen.
Jag undrar om Årjängs kommun också ska införskaffa såna här mössor till sina politiker. I så fall vill jag att min gubben paxar för den där med grönt mönster på, den kommer att passa hans jägargröna skjortor och byxor bäst. Gunilla S ska nog ha den rödrosa med tanke på partifärgen, Daniel som är noga med kläderna tror jag faller för den elegant svarta med vita prickar på, Katarina som är positiv och lyser upp tillvaron med sitt goda humör och goda idéer ska nog ha den gula, Weine kan ta den mer robusta till vänster, han ska ju snart avgå och kan behöva en gedigen bomullshatt i det framtida trädgårdsarbetet. Någon sysselsättning måste väl till för att ersätta många års politiska engagemang.
Sen är det en hatt med fyrkanter kvar att dela ut, skulle passa någon fyrkantig typ. Om den dessutom hade varit fodrad med hjälm så kunde man ha argumenterat att någon behövde skydd mot hackspetten, men då vore det på gränsen till mobbning och det sysslar vi inte med här på bloggen. Den hatten får förbli outdelad - av mig i alla fall.
s
Säga vad man vill om förändringskonsulenter men de har i alla fall födgeni, tänker framåt och kreativt! Föreställ Er bara vilken försäljartalang som ligger bakom att kunna kränga enkla tyghattar typ trädgård för 300 SEK styck! Man blir grön av avundsjuka på ett sådant geni!. Företagen måste stå i kö för att anställa den här personen.
Jag undrar om Årjängs kommun också ska införskaffa såna här mössor till sina politiker. I så fall vill jag att min gubben paxar för den där med grönt mönster på, den kommer att passa hans jägargröna skjortor och byxor bäst. Gunilla S ska nog ha den rödrosa med tanke på partifärgen, Daniel som är noga med kläderna tror jag faller för den elegant svarta med vita prickar på, Katarina som är positiv och lyser upp tillvaron med sitt goda humör och goda idéer ska nog ha den gula, Weine kan ta den mer robusta till vänster, han ska ju snart avgå och kan behöva en gedigen bomullshatt i det framtida trädgårdsarbetet. Någon sysselsättning måste väl till för att ersätta många års politiska engagemang.
Sen är det en hatt med fyrkanter kvar att dela ut, skulle passa någon fyrkantig typ. Om den dessutom hade varit fodrad med hjälm så kunde man ha argumenterat att någon behövde skydd mot hackspetten, men då vore det på gränsen till mobbning och det sysslar vi inte med här på bloggen. Den hatten får förbli outdelad - av mig i alla fall.
Klokt beslut...
... i Årjäng att erbjuda influensavaccin till 3 ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott så att man var beslutsmässiga även vid ett omfattande influensautbrott. Kommunstyrelsen måste ju också kunna vara kommunal krismyndighet om någon katastrof skulle inträffa i kommunen och det gäller inte bara katastrofen att många får influensa utan annat som kan hända som kräver snabba beslut och ingripanden. Varje kommun är skyldig att kunna ställa upp med olika insatser i krissituationer och de insatserna måste kunna tas beslut om. Karlstad kommun har också valt att vaccinera kommunpolitiker för att försäkra sig om ledningsfunktion i alla lägen.
Men i den socialdemokratiska tidningen VF slås detta upp stort och görs till moraliskt förkastligt, trots att det hela egentligen rimmar väl med kommunallagen. Trist att man utnyttjar influensabekymren i något slags tidig valkampanj.
Men i den socialdemokratiska tidningen VF slås detta upp stort och görs till moraliskt förkastligt, trots att det hela egentligen rimmar väl med kommunallagen. Trist att man utnyttjar influensabekymren i något slags tidig valkampanj.
Berlinmuren föll 9:e november 1989
Idag, måndag, är det alltså 20-årsjubileum över murens fall. Det märks bl.a. på att det är många program om detta på teve och i radio, samt stort uppslaget i dagspress. En liten bit av Berlinmuren hamnade här hos oss. Vi fick den av tyska goda vänner som fick den av sina vänner som var med och rev ner muren.
Muren var en tragedi i Berlin. Vi har träffat äldre människor som stått och sett på hur de som försökte fly över muren sköts ner skoningslöst. Man berättar också om hur kvarvarande släktingar till dem som lyckades fly, trakasserades. Muren delade på familjer, släktingar och vänner.
När gränsövergångarna öppnades plockades muren tjänstvilligt ner i stora och små stycken av vanligt folk tror jag. En hel del av jobbet gjordes för hand så här.
Man kan väl på något sätt tacka den gamla sovjetiska beslutshierarkin för att muren föll till slut. Vakterna vid gränsövergångarna lär ha sökt kontakt med överordnade för att få besked vad man skulle göra med de människomassor som krävde att muren skulle öppnas. De överordnade i sin tur sökte stöd längre upp i maktsfären men ingen vågade fatta beslut av rädsla för att göra fel i överordnades ögon. Under tiden så öppnades gränsövergångarna. Alternativet att skjuta ner så många vanliga människor var nog moraliskt omöjligt.
Det var en ofattbart stor dag för berlinare och tyskar i allmänhet. Tiden indelas numera ofta "vor und nach der Wende", "före och efter vändpunkten". "Wende" har blivit beteckningen på det som hände den här dagen.
Så här i efterhand kan man konstatera att de tyska områden som tillhört östblocket under många år, var i ett otroligt dåligt skick när det gäller all infrastruktur så som vägar, järnvägar, elnät, telenät, avlopp, vattenförsörjning. Det var mycket sämre än man kunnat föreställa sig. Tyskland tvingades ta ut en extra skatt av hela befolkningen för att kunna bygga upp allt detta. Nu har man gjort det i alla fall, en gigantisk insats!
Dessutom har ju Tyskland varit ett land med stor generositet gentemot invandringen, det har också varit dyrbart. Det fanns till en början stöd för det som en solidaritetsgest mot omvärlden som tog emot så många flyktingar från Tyskland under andra världskriget. Så småningom har nog mycket av det stödet försvunnit och man har integrationsproblem, precis som i Sverige. Stödet för att vara solidarisk med gamla Östtyskland sviktar också i takt med att arbetslösheten breder ut sig och extrema ytterlighetspartier vinner sympatier i valen.
Pensionerna exempelvis, är ett problem. De som bor i forna öst får lika mycket som de som bor i forna väst. Orättvist tycker en del eftersom de östboende inte varit med och betalat in några pengar i systemet. Och Tyskland har fortfarande kvar rätt förmånliga pensioner som folk kan leva på och många går i pension rätt tidigt.
I gengäld är man tvungen att försörja sin barn genom universitetsstudier och man kan också ha plikt att försörja gamla föräldrar om de behöver dyr omsorg. Det är mycket vanligare att äldre bor kvar hos barnen och får sin omvårdnad där. Hemmafruar existerar fortfarande i Tyskland och de kvinnor som jobbar, jobbar ofta deltid och stannar ofta hemma med små barn. Barntillsynen är också mycket dyrare, minst dubbelt mot här och man har stora barngrupper + lite personal med våra mått mätt, knappt hälften är vanligt verkar det som. Det finns ingen plikt för kommunerna att ordna barntillsyn för arbetande föräldrar så det är svårt att få en sån plats. Många är hänvisade till att ordna själva med olika typer av privata lösningar.
Vi är i alla fall glada för Tysklands och för tyskarnas skull att man fick sin återförening. Till slut och på lång sikt så blir det säkert bra. Det är på olika sätt ett fantastiskt land och vi har många vänner därifrån som vi delar måltider, skämt och upplevelser med.
Muren var en tragedi i Berlin. Vi har träffat äldre människor som stått och sett på hur de som försökte fly över muren sköts ner skoningslöst. Man berättar också om hur kvarvarande släktingar till dem som lyckades fly, trakasserades. Muren delade på familjer, släktingar och vänner.
När gränsövergångarna öppnades plockades muren tjänstvilligt ner i stora och små stycken av vanligt folk tror jag. En hel del av jobbet gjordes för hand så här.
Man kan väl på något sätt tacka den gamla sovjetiska beslutshierarkin för att muren föll till slut. Vakterna vid gränsövergångarna lär ha sökt kontakt med överordnade för att få besked vad man skulle göra med de människomassor som krävde att muren skulle öppnas. De överordnade i sin tur sökte stöd längre upp i maktsfären men ingen vågade fatta beslut av rädsla för att göra fel i överordnades ögon. Under tiden så öppnades gränsövergångarna. Alternativet att skjuta ner så många vanliga människor var nog moraliskt omöjligt.
Det var en ofattbart stor dag för berlinare och tyskar i allmänhet. Tiden indelas numera ofta "vor und nach der Wende", "före och efter vändpunkten". "Wende" har blivit beteckningen på det som hände den här dagen.
Så här i efterhand kan man konstatera att de tyska områden som tillhört östblocket under många år, var i ett otroligt dåligt skick när det gäller all infrastruktur så som vägar, järnvägar, elnät, telenät, avlopp, vattenförsörjning. Det var mycket sämre än man kunnat föreställa sig. Tyskland tvingades ta ut en extra skatt av hela befolkningen för att kunna bygga upp allt detta. Nu har man gjort det i alla fall, en gigantisk insats!
Dessutom har ju Tyskland varit ett land med stor generositet gentemot invandringen, det har också varit dyrbart. Det fanns till en början stöd för det som en solidaritetsgest mot omvärlden som tog emot så många flyktingar från Tyskland under andra världskriget. Så småningom har nog mycket av det stödet försvunnit och man har integrationsproblem, precis som i Sverige. Stödet för att vara solidarisk med gamla Östtyskland sviktar också i takt med att arbetslösheten breder ut sig och extrema ytterlighetspartier vinner sympatier i valen.
Pensionerna exempelvis, är ett problem. De som bor i forna öst får lika mycket som de som bor i forna väst. Orättvist tycker en del eftersom de östboende inte varit med och betalat in några pengar i systemet. Och Tyskland har fortfarande kvar rätt förmånliga pensioner som folk kan leva på och många går i pension rätt tidigt.
I gengäld är man tvungen att försörja sin barn genom universitetsstudier och man kan också ha plikt att försörja gamla föräldrar om de behöver dyr omsorg. Det är mycket vanligare att äldre bor kvar hos barnen och får sin omvårdnad där. Hemmafruar existerar fortfarande i Tyskland och de kvinnor som jobbar, jobbar ofta deltid och stannar ofta hemma med små barn. Barntillsynen är också mycket dyrare, minst dubbelt mot här och man har stora barngrupper + lite personal med våra mått mätt, knappt hälften är vanligt verkar det som. Det finns ingen plikt för kommunerna att ordna barntillsyn för arbetande föräldrar så det är svårt att få en sån plats. Många är hänvisade till att ordna själva med olika typer av privata lösningar.
Vi är i alla fall glada för Tysklands och för tyskarnas skull att man fick sin återförening. Till slut och på lång sikt så blir det säkert bra. Det är på olika sätt ett fantastiskt land och vi har många vänner därifrån som vi delar måltider, skämt och upplevelser med.
Göran P stödjer Mona S!
Om Göran Persson har jag skrivit ibland på bloggen. Han är en person som fascinerar mig, bland annat för sin förmåga att under sin tid som partiledare och statsminister vara i stort sett detaljstyrande diktator, fast han verkade inom ramen för ett demokratiskt styrelseskick.
Jag har spanat lite i tidningarna efter tecken på att han skulle i smyg försöka styra den politiska agendan inom sitt parti och motarbeta den sittande ledningen. Men jag har faktiskt inte hittat något sådant.
Nu framträdde han på socialdemokraternas kongress under helgen. Men det var inte för att köpa billiga poänger för egen del, eller för att försöka ändra partiets inriktning, eller för att bedriva provinsiell bypolitik. Han föll inte i några av de fällor som journalister lade ut för honom för att få något kritiskt uttalande att göra rubrik av.
Göran Persson, den forne diktatorn, uppträdde värdigt i det här sammanhanget. Han uttalade om och om igen sitt stöd för partiledningen och för Mona Sahlin, vände udden mot regeringen, poängterade hur viktigt det är att man arbetar tillsammans mot samma mål för att vinna valet. Han avslutade med att krama om Mona och önska henne lycka till med fortsättningen och med valåret. Han stannade inte ens för att festa med partiet och bli kvällens medelpunkt utan åkte hem för att mata hunden.
Ett som sagt hederligt och värdigt uppträdande av en f.d. diktator! Jag är lite förvånad för jag trodde att maktlystnaden skulle kunna ta över och fresta till tjuvnyp. Heder åt GP!
Jag har spanat lite i tidningarna efter tecken på att han skulle i smyg försöka styra den politiska agendan inom sitt parti och motarbeta den sittande ledningen. Men jag har faktiskt inte hittat något sådant.
Nu framträdde han på socialdemokraternas kongress under helgen. Men det var inte för att köpa billiga poänger för egen del, eller för att försöka ändra partiets inriktning, eller för att bedriva provinsiell bypolitik. Han föll inte i några av de fällor som journalister lade ut för honom för att få något kritiskt uttalande att göra rubrik av.
Göran Persson, den forne diktatorn, uppträdde värdigt i det här sammanhanget. Han uttalade om och om igen sitt stöd för partiledningen och för Mona Sahlin, vände udden mot regeringen, poängterade hur viktigt det är att man arbetar tillsammans mot samma mål för att vinna valet. Han avslutade med att krama om Mona och önska henne lycka till med fortsättningen och med valåret. Han stannade inte ens för att festa med partiet och bli kvällens medelpunkt utan åkte hem för att mata hunden.
Ett som sagt hederligt och värdigt uppträdande av en f.d. diktator! Jag är lite förvånad för jag trodde att maktlystnaden skulle kunna ta över och fresta till tjuvnyp. Heder åt GP!
Stora lönelyft för chefer...
... i pensionsbolagen trots att spararna förlorat 7 % av sitt kapital!! Hur går det till egentligen? Det talas alltid vackert i reklamen om hur mån man är om spararnas pengar. Men i praktiken är det bara tomma ord. Om vi har i stort sett noll inflation och verksamheten går med rejäl minus så borde det inte finnas utrymme för stora löneökningar åt någon anställd, inte ens chefer. Jag försöker fatta det här men misslyckas. Vart tog alldeles vanlig anständighet vägen? Samvete - någon? Synd att vi vanliga dödliga som ska placera våra pengar har så kort minne och är så dåligt aktiva att kolla. Man kan väl anta att hela systemet bygger på det.
Nej Mona Sahlin...
... det är inget bra förslag att tvinga alla att jobba tre år till, istället för att ha pensionsålder 65 år. Du skriver att "vi äldre kan jobba längre". Du kan säkert jobba längre Mona, Du ser ju pigg och frisk ut. Men många av dem som slitit ett helt liv i fysiskt tunga jobb exempelvis inom vården eller som har börjat få kroniska sjukdomar orkar inte och bör ha rätt + ekonomisk möjlighet att få gå i pension vid 65 allra senast. Om man tvingar alla att jobba tre år till så är risken uppenbar att man får betala tillbaka "förtjänsten" genom att dessa äldre får många sjukskrivningsdagar och det kostar jättepengar. Däremot vore det vettigt att öppna upp lagstiftningsvägen för dem som kan och vill jobba till exempelvis 70, medan de som vill gå tidigare ges ekonomiska möjligheter till det. Som det är idag så slängs många ut vid 65 eller 67 trots att de vill jobba längre eller omvänt skulle vilja gå tidigare men har inte råd. Frivillig senare pension är bättre än tvingande.
Dessutom får man tänka till ordentligt så man inte blockerar vägen ut i arbetslivet för de unga. Frågan är om det är vettigt att tvinga äldre kvar i arbetslivet och samtidigt bidragsvägen få försörja några årgångar unga som aldrig kommer ut i arbetslivet, speciellt under den första övergångsperioden. Och ungdomsarbetslöshet är det allra värsta som kan hända.
Dessutom får man tänka till ordentligt så man inte blockerar vägen ut i arbetslivet för de unga. Frågan är om det är vettigt att tvinga äldre kvar i arbetslivet och samtidigt bidragsvägen få försörja några årgångar unga som aldrig kommer ut i arbetslivet, speciellt under den första övergångsperioden. Och ungdomsarbetslöshet är det allra värsta som kan hända.
Mårten Palmes ...
... skadeglada leende delar jag, det ska villigt erkännas! Han upplever avslöjandet av Jan G´s KGB-agenteri som en upprättelse för fadern Olof Palme.
När jättar faller från höga piedestaler så blir det rejäla smällar och det är väl vad som hänt nu. Från min piedestal föll Jan G för rätt länge sedan och det har jag skrivit om här på bloggen. Jag har inte orkat läsa de senaste böckerna eftersom de på många sätt är en upprepning av varandra: muslimer är bra, islam är bra, Israel är dåligt, USA är dåligt, svensk polis är dålig, svensk militär är dålig. Allt med få undantag vilka utgörs av hans hjältar som kämpar mot dåliga odds inom sin egen organisation och utåt. Det är precis samma grepp som finns i alla gamla indian- och cowboyfilmer. En bok på det temat ok, men inte gång efter annan. Böckerna har till slut känts som enbart pekpinnar, inget annat. Själva storyn har underordnats de här politiska budskapen.
De ursäkter och förklaringar som Jan G nu kommer med för att förklara hur han kunde lämna information till KGB mot betalning, är inte trovärdiga av den enkla anledningen att avslöjandet kommit från en tidning och inte från honom själv. Om han gjort de här uppdragen för Sovjetunionen för att lära känna organisationen på något sätt ur journalistisk synpunkt så hade det inte varit några problem att berätta om det hela i efterhand exempelvis i den nya biografin om hans yrkesliv. I intervjun med tidningen Expressen så minns Jan G märkligt nog allt som talar till hans fördel eller som kan kontrolleras, men tappar plötsligt minnet när det gäller uppgifter som är till hans nackdel, särskilt om det är uppgifter som han begriper är svåra att kontrollera.
Förre kollegan Peter Bratt är chockad och menar att Jan G i så fall samarbetade både med SÄPO, den svenska regeringen och KGB samtidigt. Bratt påpekar också att Jan G gärna har en moral för sig själv och en annan för alla andra.
Förre statsministern Ingvar Carlsson och förre ministern Kjell -Olof Feldt är arga och kräver alla korten på bordet. Vad har Jan G avslöjat om svenska socialdemokrater under de fem åren som spion åt KGB?
Hederligt av Arne Lemberg att informera SÄPO om Jan G´s dubbelspel. AL gjorde fantastiska reportage från krigshärdar i världen på sin tid, tills han blev dödad i Uganda. Och han hör till de jättar som jag fortfarande har på piedestal.
När jättar faller från höga piedestaler så blir det rejäla smällar och det är väl vad som hänt nu. Från min piedestal föll Jan G för rätt länge sedan och det har jag skrivit om här på bloggen. Jag har inte orkat läsa de senaste böckerna eftersom de på många sätt är en upprepning av varandra: muslimer är bra, islam är bra, Israel är dåligt, USA är dåligt, svensk polis är dålig, svensk militär är dålig. Allt med få undantag vilka utgörs av hans hjältar som kämpar mot dåliga odds inom sin egen organisation och utåt. Det är precis samma grepp som finns i alla gamla indian- och cowboyfilmer. En bok på det temat ok, men inte gång efter annan. Böckerna har till slut känts som enbart pekpinnar, inget annat. Själva storyn har underordnats de här politiska budskapen.
De ursäkter och förklaringar som Jan G nu kommer med för att förklara hur han kunde lämna information till KGB mot betalning, är inte trovärdiga av den enkla anledningen att avslöjandet kommit från en tidning och inte från honom själv. Om han gjort de här uppdragen för Sovjetunionen för att lära känna organisationen på något sätt ur journalistisk synpunkt så hade det inte varit några problem att berätta om det hela i efterhand exempelvis i den nya biografin om hans yrkesliv. I intervjun med tidningen Expressen så minns Jan G märkligt nog allt som talar till hans fördel eller som kan kontrolleras, men tappar plötsligt minnet när det gäller uppgifter som är till hans nackdel, särskilt om det är uppgifter som han begriper är svåra att kontrollera.
Förre kollegan Peter Bratt är chockad och menar att Jan G i så fall samarbetade både med SÄPO, den svenska regeringen och KGB samtidigt. Bratt påpekar också att Jan G gärna har en moral för sig själv och en annan för alla andra.
Förre statsministern Ingvar Carlsson och förre ministern Kjell -Olof Feldt är arga och kräver alla korten på bordet. Vad har Jan G avslöjat om svenska socialdemokrater under de fem åren som spion åt KGB?
Hederligt av Arne Lemberg att informera SÄPO om Jan G´s dubbelspel. AL gjorde fantastiska reportage från krigshärdar i världen på sin tid, tills han blev dödad i Uganda. Och han hör till de jättar som jag fortfarande har på piedestal.
Jag byter bank...
... om Göran Persson blir boss i Swedbank!
I och för sig är det bra om avdankade politiker hålls sysselsatta med nya uppgifter, då behöver de inte bry sig i sina efterträdares göranden och låtanden. Att försöka behålla en maktposition i det fördolda via gamla vänskapsnätverk, kan annars vara frestande för den som är van att befinna sig i maktsfärens centrum och som dessutom är rejält maktlysten. Men resultatet blir bara rörigt för alla inblandade, både för allierade och motståndare. Tilltag som att medvetet underminera en efterträdares position imponerar knappast på omvärlden, det kan dessutom solka ner ett annars gott eftermäle.
Men GP i Swedbank! ? Det vore svårsmält för alla gamla bönder som fortfarande är trogna "Skrämjölskassan".
I och för sig är det bra om avdankade politiker hålls sysselsatta med nya uppgifter, då behöver de inte bry sig i sina efterträdares göranden och låtanden. Att försöka behålla en maktposition i det fördolda via gamla vänskapsnätverk, kan annars vara frestande för den som är van att befinna sig i maktsfärens centrum och som dessutom är rejält maktlysten. Men resultatet blir bara rörigt för alla inblandade, både för allierade och motståndare. Tilltag som att medvetet underminera en efterträdares position imponerar knappast på omvärlden, det kan dessutom solka ner ett annars gott eftermäle.
Men GP i Swedbank! ? Det vore svårsmält för alla gamla bönder som fortfarande är trogna "Skrämjölskassan".
Nej till EU-överstatlighet
Det borde inte vara möjligt att bygga upp EU till en superstat med centrala militära och polisiära maktcentra. Här är min nye hjälte.
Sociala medier o internet...
...en tillgång för demokratin? Det funderas över i en artikel här.
Om man ser det hela ur forskarens synvinkel och kollar hur det hittills har fungerat så verkar det mest handla om att de sociala medierna är användbara för att sprida information som efterfrågas av vanligt folk (till salusidor typ Blocket, eller upplysningssidor i medicinska frågor). De kan också användas för att bedriva kampanjer i enstaka frågor som upplevs behjärtansvärda av många (klimat, miljö, FRA, Stockholmstrafiken osv). Man kan skapa grupper av människor som hittar varandra på nätet för information eller bara umgänge (Facebook).
Information som inte efterfrågas kan ligga på nätet men blir inte läst och kampanjfrågor som inte upplevs behjärtansvärda av många blir inte heller uppmärksammade. Den som vill ut med information som ingen frågar efter måste istället göra som man gör i pappersmedia; köpa sig en reklamplats på en internetsida som ändå besöks av många, typ en bra vädersajt ( yr.no) eller en skvallersida (typ Blondinbella), eller en portal.
Det verkar ännu så länge inte vara så att den del av demokratin som handlar om formellt inflytande över beslutsprocesser har kommit igång på nätet. Det är ännu så länge ett outforskat och obeprövat område. Jag blir lite osäker på om det beror på att människor inte vill ha inflytande i riktiga beslutsprocesser med politiska paket innehållande både utgift- och inkomstlösningar eller om de som beslutar inte vill släppa in inflytandet.
Eller också är det inte möjligt när vi nu lever i en representativ demokrati, dvs vi har genom val sagt vilka som ska bestämma i samhällsfrågor. Och alla röstningskampanjer på nätet blir ju snedvridna pga att åldersfördelningen och inkomstfördelningen är skev på nätet; fler yngre och välbeställda och storstadsboende och välutbildade.
Hittills har det mest varit så att nätet har fungerat som forum för diskussion i enstaka politiska frågor, frågor som upplevs angelägna av medborgarna. Det kan självklart också fungera som ren upplysnings- och samordningscentral för egna medlemmar men utan interaktiv funktion.
Sen är det ju ett återkommande problem att seriösa diskussionsfora på nätet ofta blir attackerade och bombarderade av tramsiga och / eller hotfulla inlägg från anonyma människor. Att sköta ett interaktivt nätforum blir därmed ett rätt gediget jobbprojekt när det gäller att gallra ut vad man vill ska synas på den egna sidan. För den som äger en sida blir också juridiskt och moraliskt ansvarig både för det som formellt publiceras på sidan och för kommentarer från läsare. Detta skiljer ju en nätsida från en vanlig tidningssida. När en tidning väl är distribuerad så är den inte längre arbetskrävande för utgivaren, men en nätsida lever hela tiden, måste vårdas och pysslas om.
Tja, om man inte tänker på något annat så kan man ju tänka på det här! Demokrati är ju en intressant möjlighet men också ett intressant dilemma, både på nätet och irl.
Om man ser det hela ur forskarens synvinkel och kollar hur det hittills har fungerat så verkar det mest handla om att de sociala medierna är användbara för att sprida information som efterfrågas av vanligt folk (till salusidor typ Blocket, eller upplysningssidor i medicinska frågor). De kan också användas för att bedriva kampanjer i enstaka frågor som upplevs behjärtansvärda av många (klimat, miljö, FRA, Stockholmstrafiken osv). Man kan skapa grupper av människor som hittar varandra på nätet för information eller bara umgänge (Facebook).
Information som inte efterfrågas kan ligga på nätet men blir inte läst och kampanjfrågor som inte upplevs behjärtansvärda av många blir inte heller uppmärksammade. Den som vill ut med information som ingen frågar efter måste istället göra som man gör i pappersmedia; köpa sig en reklamplats på en internetsida som ändå besöks av många, typ en bra vädersajt ( yr.no) eller en skvallersida (typ Blondinbella), eller en portal.
Det verkar ännu så länge inte vara så att den del av demokratin som handlar om formellt inflytande över beslutsprocesser har kommit igång på nätet. Det är ännu så länge ett outforskat och obeprövat område. Jag blir lite osäker på om det beror på att människor inte vill ha inflytande i riktiga beslutsprocesser med politiska paket innehållande både utgift- och inkomstlösningar eller om de som beslutar inte vill släppa in inflytandet.
Eller också är det inte möjligt när vi nu lever i en representativ demokrati, dvs vi har genom val sagt vilka som ska bestämma i samhällsfrågor. Och alla röstningskampanjer på nätet blir ju snedvridna pga att åldersfördelningen och inkomstfördelningen är skev på nätet; fler yngre och välbeställda och storstadsboende och välutbildade.
Hittills har det mest varit så att nätet har fungerat som forum för diskussion i enstaka politiska frågor, frågor som upplevs angelägna av medborgarna. Det kan självklart också fungera som ren upplysnings- och samordningscentral för egna medlemmar men utan interaktiv funktion.
Sen är det ju ett återkommande problem att seriösa diskussionsfora på nätet ofta blir attackerade och bombarderade av tramsiga och / eller hotfulla inlägg från anonyma människor. Att sköta ett interaktivt nätforum blir därmed ett rätt gediget jobbprojekt när det gäller att gallra ut vad man vill ska synas på den egna sidan. För den som äger en sida blir också juridiskt och moraliskt ansvarig både för det som formellt publiceras på sidan och för kommentarer från läsare. Detta skiljer ju en nätsida från en vanlig tidningssida. När en tidning väl är distribuerad så är den inte längre arbetskrävande för utgivaren, men en nätsida lever hela tiden, måste vårdas och pysslas om.
Tja, om man inte tänker på något annat så kan man ju tänka på det här! Demokrati är ju en intressant möjlighet men också ett intressant dilemma, både på nätet och irl.
Klimatpaniken - sant eller bluff?
Bra med breddad debatt om klimatet och människans roll. Jag såg inte programmet men det kanske gav bra info.
Vårdnadsbidraget...
...innebär att föräldrar kan få 3000 kr/mån för att stanna hemma med sitt barn, 1-3 år, och inte utnyttja kommunal barnomsorg.
Det var ett kontroversiellt beslut både inom och utom Alliansen. Nu skrivs det om detta i Svd och man finner att 7% av stockholmsföräldrarna utnyttjat den här möjligheten. Det verkar inte heller som om det är främst de som bor i de allra mest välbärgade områdena som har varit de mest entusiastiska, vilket man kunde tro innan. Det finns olikheter mellan områdena i nyttjandegraden, men svårt att finna någon speciell logik i fördelningen.
Förhoppningen var att 15% skulle utnyttja vårdnadsbidraget, men dit har man alltså inte nått än. Skulle vara intressant att se på hur detta fungerat ekonomiskt för kommunerna eftersom man för varje utnyttjat vårdnadsbidrag tjänar in en dagisplats som är betydligt dyrare.
Jag ser det här mer ur ett mormorsperspektiv och kan väl tycka att det är bra med valfrihet, speciellt som det inte främst har använts enbart av de rikaste i samhället, vilket var farhågan innan. Dagis är bra för många barn och jag tror inte att det går någon nöd på dem där heller, vilket några i artikeln antyder. Men det finns trots allt en kategori barn som inte passar i stora barngrupper under sin småbarnstid. Det kan vara svårigheter att hantera många relationer på en gång, skörhet, men även rent fysisk infektionskänslighet.
Det var ett kontroversiellt beslut både inom och utom Alliansen. Nu skrivs det om detta i Svd och man finner att 7% av stockholmsföräldrarna utnyttjat den här möjligheten. Det verkar inte heller som om det är främst de som bor i de allra mest välbärgade områdena som har varit de mest entusiastiska, vilket man kunde tro innan. Det finns olikheter mellan områdena i nyttjandegraden, men svårt att finna någon speciell logik i fördelningen.
Förhoppningen var att 15% skulle utnyttja vårdnadsbidraget, men dit har man alltså inte nått än. Skulle vara intressant att se på hur detta fungerat ekonomiskt för kommunerna eftersom man för varje utnyttjat vårdnadsbidrag tjänar in en dagisplats som är betydligt dyrare.
Jag ser det här mer ur ett mormorsperspektiv och kan väl tycka att det är bra med valfrihet, speciellt som det inte främst har använts enbart av de rikaste i samhället, vilket var farhågan innan. Dagis är bra för många barn och jag tror inte att det går någon nöd på dem där heller, vilket några i artikeln antyder. Men det finns trots allt en kategori barn som inte passar i stora barngrupper under sin småbarnstid. Det kan vara svårigheter att hantera många relationer på en gång, skörhet, men även rent fysisk infektionskänslighet.
Lars G Nordström, postens vd...
...fascinerar mig som person. I en ny artikel i DN så säger han sig hinna med att vara vd på Posten och ha alla andra uppdrag vid sidan av eftersom han som vd får hjälp med att tänka, med logistiken osv. Han tycker att det är roligt att jobba.
(Det här är ett långt och tramsigt inlägg, hoppa över det! Det är mest en egen tankebearbetning, ungefär som Vygotsky menade; med hjälp av ord kan man försöka föra tanken framåt)
När jag läser på lite bättre så ser jag att det ju var Nordström som avstod hela sin lön från Posten (på ett antal miljoner per år) eftersom han redan hade en pension från Nordea, sitt förra jobb, på 5 miljoner per år. Ja, ett annat skäl var förstås mediadrevet som i stort sett krävde hans huvud på ett fat. Undrar om han har blivit ovän med någon tidning eller någon journalist, eller om han verkligen är så rutten som han framställs i pressen? Sen kan man ju undra om det är han eller hans arbetsgivare som ska klandras för eventuellt uppblåsta ersättningar?
Karln jobbar alltså gratis på Posten om han inte ångrat sig i smyg och tagit tillbaka sin lön!!! Han jobbar gratis 2000 timmar per år enligt egen beräkning och mycket av jobbet görs på kvällar och helger så att han ska få tid till att extraknäcka. Jag hade alltså fel när jag skrev att han avlönades för något som borde vara ett heltidsuppdrag, minst. Han avlönas inte alls och borde kanske egentligen inte jobba alls. Han togs in till Posten akut när förre vd:n sparkades och skulle bara ordna till samgåendet med danska posten. Nu är det uppdraget slutfört o Nordström är faktiskt pensionär.
Men de övriga uppdragen är inte gratisjobb, dem tjänar han mycket pengar på.
Sen har han inte någon privatförmögenhet säger han (vart i all världen har han då gjort av alla pengar han tjänat under alla år???? Skänkt dem tll välgörenhet? Spelat bort dem???) men han säger sig ha en slant på banken (är han inte klok, kan han inte läsa innantill att avkastningen = räntan är i stort sett obefintlig????)
På sin fritid kan han tänka sig att koppla av i en stuga i Halland, men ibland stryker han skjortor samtidigt som han kollar på ointressant fotboll. (Varför utnyttjar inte han möjligheterna till hushållsnära tjänster när han nu jobbar så mycket?? Säg inte att han vid behov sysslar med avancerad fläckborttagning också!!!)
Jag blir ju bara helfascinerad av hur en människa kan bli så absolut absorberad av arbete att den jobbar så mycket och dessutom jobbar en massa gratis. Hur kan han låta fritiden bara försvinna. Har hans stackars liv ingen annan mening? Finns det ingen fru, inga barn, barnbarn, syskon, släktingar, grannar, privata vänner, umgänge osv. Har han inget socialt liv som är mer hållbart och på längre sikt än en anställning??
Jag har naturligtvis inte ett enda dugg med Nordströms privatliv att göra, men människor som lever udda eller tänker i helt ologiska banor fascinerar mig. Om den bild av sig själv, som han framställer i DN-artikeln, stämmer, så platsar han nog i en eventuellt ny bok om "De ovanliga" eller också behöver han behandling för akut "Pensionspanik" alltså den abstinens som kan drabba en del människor när de står inför att avsluta sitt förvärvsliv och gå in i en tillvaro där man inte är så betydelsefull i samhället längre.
Eller också kan man tänka att våra vanliga mallar för vad som är ett bra socialt liv, inte behöver var rätt, Kanske kan arbetet vara lika med livet ända fram tills man dör.
Nu har jag fått alldeles för mycket tänketid, det här börjar spåra ur!
(Det här är ett långt och tramsigt inlägg, hoppa över det! Det är mest en egen tankebearbetning, ungefär som Vygotsky menade; med hjälp av ord kan man försöka föra tanken framåt)
När jag läser på lite bättre så ser jag att det ju var Nordström som avstod hela sin lön från Posten (på ett antal miljoner per år) eftersom han redan hade en pension från Nordea, sitt förra jobb, på 5 miljoner per år. Ja, ett annat skäl var förstås mediadrevet som i stort sett krävde hans huvud på ett fat. Undrar om han har blivit ovän med någon tidning eller någon journalist, eller om han verkligen är så rutten som han framställs i pressen? Sen kan man ju undra om det är han eller hans arbetsgivare som ska klandras för eventuellt uppblåsta ersättningar?
Karln jobbar alltså gratis på Posten om han inte ångrat sig i smyg och tagit tillbaka sin lön!!! Han jobbar gratis 2000 timmar per år enligt egen beräkning och mycket av jobbet görs på kvällar och helger så att han ska få tid till att extraknäcka. Jag hade alltså fel när jag skrev att han avlönades för något som borde vara ett heltidsuppdrag, minst. Han avlönas inte alls och borde kanske egentligen inte jobba alls. Han togs in till Posten akut när förre vd:n sparkades och skulle bara ordna till samgåendet med danska posten. Nu är det uppdraget slutfört o Nordström är faktiskt pensionär.
Men de övriga uppdragen är inte gratisjobb, dem tjänar han mycket pengar på.
Sen har han inte någon privatförmögenhet säger han (vart i all världen har han då gjort av alla pengar han tjänat under alla år???? Skänkt dem tll välgörenhet? Spelat bort dem???) men han säger sig ha en slant på banken (är han inte klok, kan han inte läsa innantill att avkastningen = räntan är i stort sett obefintlig????)
På sin fritid kan han tänka sig att koppla av i en stuga i Halland, men ibland stryker han skjortor samtidigt som han kollar på ointressant fotboll. (Varför utnyttjar inte han möjligheterna till hushållsnära tjänster när han nu jobbar så mycket?? Säg inte att han vid behov sysslar med avancerad fläckborttagning också!!!)
Jag blir ju bara helfascinerad av hur en människa kan bli så absolut absorberad av arbete att den jobbar så mycket och dessutom jobbar en massa gratis. Hur kan han låta fritiden bara försvinna. Har hans stackars liv ingen annan mening? Finns det ingen fru, inga barn, barnbarn, syskon, släktingar, grannar, privata vänner, umgänge osv. Har han inget socialt liv som är mer hållbart och på längre sikt än en anställning??
Jag har naturligtvis inte ett enda dugg med Nordströms privatliv att göra, men människor som lever udda eller tänker i helt ologiska banor fascinerar mig. Om den bild av sig själv, som han framställer i DN-artikeln, stämmer, så platsar han nog i en eventuellt ny bok om "De ovanliga" eller också behöver han behandling för akut "Pensionspanik" alltså den abstinens som kan drabba en del människor när de står inför att avsluta sitt förvärvsliv och gå in i en tillvaro där man inte är så betydelsefull i samhället längre.
Eller också kan man tänka att våra vanliga mallar för vad som är ett bra socialt liv, inte behöver var rätt, Kanske kan arbetet vara lika med livet ända fram tills man dör.
Nu har jag fått alldeles för mycket tänketid, det här börjar spåra ur!
Piratpartiet ställer upp...
...i valet i kommuner och landsting!
Bra kan det vara, för det sägs att de kommer att ta röster från SD. Och om de splittrar upp här så kommer ingen av dem att bli en maktfaktor för jag antar att de inte kan kampera ihop i allianser.
Eller kan de det tro?
Bra kan det vara, för det sägs att de kommer att ta röster från SD. Och om de splittrar upp här så kommer ingen av dem att bli en maktfaktor för jag antar att de inte kan kampera ihop i allianser.
Eller kan de det tro?
Svensk åldringsvård - bäst i världen!
Jag tror att svensk åldringsvård är bäst i världen. Vi har ju vänner och bekanta i olika länder och världsdelar numera så vi har haft anledning att jämföra lite och jag kan inte tänka mig annat än att svensk åldringsvård måste vara i särklass.
Jag menar här kan alla oavsett egen ekonomi eller barns ekonomi kan få kvalificerad vård och omsorg. Sen är det också suveränt att man har så stor respekt för vars och ens egna önskemål; bo hemma eller bo på äldreboende. Åldringen kan också ofta få rimliga önskemål tillgodosedda när det gäller att avgöra vad man vill ha hjälp med och hur.
Det klankas mycket på äldrevården i media, så utan andra erfarenheter än tidningsläsning så kan man tro att det är rena ättestupan. Naturligtvis kan det vara så att det finns enstaka felaktigheter men i det stora hela, som system betraktat så måste det vara så att Sverige här är världsledande. Synd att man inte gör några jämförande internationella undersökningar på det här området och inom barnomsorg så som man gör med skolan. I så fall skulle säkert Sverige hamna i topp på båda.
Funktionsvärde - människovärde?
Alltiallon skriver om det på sin blogg och Sanna R skriver om det i Svd. Jag skrev om det lite ironiskt i ett tidigare blogginlägg:
Hur ska man prioritera i vaccinationskön när det gäller svininfluensa?
Och vem ska besluta om prioriteringarna? WHO? Riksdagen? Regeringen? EU? Socialstyrelsen? Doktorn på vårdcentralen?
Nu talas det om att vägledande för prioriteringen ska vara en människas samhällsfunktionsvärde, alltså vilket värde en människa har för samhället och det ska inte förväxlas med människovärde (?).
Om man drar den tråden vidare så fattar man, precis som jag ironiserade över i ett tidigare blogginlägg, att gamlingar, barn, socialbidragstagare, arbetslösa, studerande (som alla kostar pengar och inte tillför något "samhällsnyttigt"!) hamnar långt bak i kön. Men nu ska det inte uttryckas så brutalt utan man har gjort det rumsrent genom att tala om ett helt nytt värde; samhällsfunktionsvärdet.
Jag håller med Alltiallon:
Vad är samhällsfunktionsvärde? Hur definieras det?
Vem räknar ut det?
Hur görs beräkningen? Blir det poäng för ålder, yrke, utbildning,?
Vem har makten att besluta om just mitt samhällsfunktionsvärde?
Går det att överklaga beräkningen?
Eller är det här gammal skåpmat i vården, man har alltid prioriterat vård och behandlingar utifrån något slags samhällsfunktionsvärde men utan att egentligen diskutera det öppet?
Frågan blir onekligen intressant i ljuset av spekulationer om statsministern och kungahuset skulle få en gräddfil in i kön. Nu lär även kriminalvården ha uttryckt önskemål om att bli prioriterade. Jag vet inte på vilka grunder än, men deras önskemål ställer ju onekligen i så fall frågan lite på sin spets. Det kanske finns massor av prioriteringar som går att göra utifrån detta nya begrepp; samhällsfunktionsvärde. Jag tänker på områden som vård, utbilding, bostad osv.
Vaccinationer har ju gjorts tidigare i olika sammanhang, men då har jag för mig att prioriteringarna har gjorts på medicinska grunder. Min mamma som är gammal har alltså förväntats kunna bli sjukast av influensa och ska då få gratis vanligt influensavaccination. Sånt har vi redan accepterat. Och vi tycks också kunna hacka i oss att vissa åldersgrupper (egentligen födda före 1918!) inte blir så sjuka i den här influensan och de kan prioriteras bort. Men att nu börja välja utifrån samhällsfunktionsvärde blir onekligen något helt nytt.
Hur ska man prioritera i vaccinationskön när det gäller svininfluensa?
Och vem ska besluta om prioriteringarna? WHO? Riksdagen? Regeringen? EU? Socialstyrelsen? Doktorn på vårdcentralen?
Nu talas det om att vägledande för prioriteringen ska vara en människas samhällsfunktionsvärde, alltså vilket värde en människa har för samhället och det ska inte förväxlas med människovärde (?).
Om man drar den tråden vidare så fattar man, precis som jag ironiserade över i ett tidigare blogginlägg, att gamlingar, barn, socialbidragstagare, arbetslösa, studerande (som alla kostar pengar och inte tillför något "samhällsnyttigt"!) hamnar långt bak i kön. Men nu ska det inte uttryckas så brutalt utan man har gjort det rumsrent genom att tala om ett helt nytt värde; samhällsfunktionsvärdet.
Jag håller med Alltiallon:
Vad är samhällsfunktionsvärde? Hur definieras det?
Vem räknar ut det?
Hur görs beräkningen? Blir det poäng för ålder, yrke, utbildning,?
Vem har makten att besluta om just mitt samhällsfunktionsvärde?
Går det att överklaga beräkningen?
Eller är det här gammal skåpmat i vården, man har alltid prioriterat vård och behandlingar utifrån något slags samhällsfunktionsvärde men utan att egentligen diskutera det öppet?
Frågan blir onekligen intressant i ljuset av spekulationer om statsministern och kungahuset skulle få en gräddfil in i kön. Nu lär även kriminalvården ha uttryckt önskemål om att bli prioriterade. Jag vet inte på vilka grunder än, men deras önskemål ställer ju onekligen i så fall frågan lite på sin spets. Det kanske finns massor av prioriteringar som går att göra utifrån detta nya begrepp; samhällsfunktionsvärde. Jag tänker på områden som vård, utbilding, bostad osv.
Vaccinationer har ju gjorts tidigare i olika sammanhang, men då har jag för mig att prioriteringarna har gjorts på medicinska grunder. Min mamma som är gammal har alltså förväntats kunna bli sjukast av influensa och ska då få gratis vanligt influensavaccination. Sånt har vi redan accepterat. Och vi tycks också kunna hacka i oss att vissa åldersgrupper (egentligen födda före 1918!) inte blir så sjuka i den här influensan och de kan prioriteras bort. Men att nu börja välja utifrån samhällsfunktionsvärde blir onekligen något helt nytt.
Rusch för inredning och renovering
Vad gör folk på sin semester? Jo, väldigt många gör det som jag gör; städar, röjer, målar om, renoverar och inreder i sina hus, lägenheter eller fritidshus.
Döm om min förvåning när jag for till Åjäng idag lördag för att köpa ett skåp, en liten byrå och kika på garderober och fann att de två möbelaffärerna var stängda. Den ena hade helt semesterstängt och den andra hade lördagsstängt under sommaren (?). Dessutom var badrumsinredesaffären på Storgatan också stängd. Samtidigt var det massor av folk i Årjäng på gatorna, det var nästan trångt att gå fram. På XL-bygg var det lång kö och på Hedefurs bad var det 3-4 kunder i affären och väntade på sin tur.
Det är väldigt populärt att skylla de ödsliga affärslokalerna i Årjängs centrum på politikerna och de har säkert gjort en del misstag i planeringen, även om det var svårt att förutse lågkonjunkturen som slog till rejält precis när det nya centret blev klart.
Men jag måste ju samtidigt fundera över hur en del butiksinnehavare resonerar som väljer att stänga när det är sommarrusch i den egna branschen och invånarantalet kanske fördubblas med alla fritidshusägare i ute i bygderna runt omkring. Sen tror jag ju att det är viktigt att alla butiker i ett litet samhälle bestämmer sig för gemensam strategi när det gäller öppethållandetider. Om jag åker 2 mil in till Årjäng för att handla, vill jag kunna gå i flera affärer och uträtta ärenden. En långöppen lördag exempelvis den sista i varje månad, alltså efter att folk har fått lön, skulle kanske vara ett knep. Med då måste man naturligtvis vara överens. Det finns säkert andra strategier att ta till för att få de egna invånarna och andra att handla just här i Årjängs centrum. För egentligen är det ju bra butiker och trevlig personal när de väl har öppet.
Här blir det lite absurt med skylten till vänster som ber oss stödja handeln i Årjäng och sedan skylten till höger, vi har stängt lördagar till o med 1:a augusti. Jag var på IKEA i går och valde att inte köpa sånt där som jag trodde att jag kunde finna här i Årjäng idag. När det gäller den här butiken så kollade jag dessutom öppettiderna i katalogen innan och där stod att man hade lördagsöppet. Men det hade man alltså inte.
.
Döm om min förvåning när jag for till Åjäng idag lördag för att köpa ett skåp, en liten byrå och kika på garderober och fann att de två möbelaffärerna var stängda. Den ena hade helt semesterstängt och den andra hade lördagsstängt under sommaren (?). Dessutom var badrumsinredesaffären på Storgatan också stängd. Samtidigt var det massor av folk i Årjäng på gatorna, det var nästan trångt att gå fram. På XL-bygg var det lång kö och på Hedefurs bad var det 3-4 kunder i affären och väntade på sin tur.
Det är väldigt populärt att skylla de ödsliga affärslokalerna i Årjängs centrum på politikerna och de har säkert gjort en del misstag i planeringen, även om det var svårt att förutse lågkonjunkturen som slog till rejält precis när det nya centret blev klart.
Men jag måste ju samtidigt fundera över hur en del butiksinnehavare resonerar som väljer att stänga när det är sommarrusch i den egna branschen och invånarantalet kanske fördubblas med alla fritidshusägare i ute i bygderna runt omkring. Sen tror jag ju att det är viktigt att alla butiker i ett litet samhälle bestämmer sig för gemensam strategi när det gäller öppethållandetider. Om jag åker 2 mil in till Årjäng för att handla, vill jag kunna gå i flera affärer och uträtta ärenden. En långöppen lördag exempelvis den sista i varje månad, alltså efter att folk har fått lön, skulle kanske vara ett knep. Med då måste man naturligtvis vara överens. Det finns säkert andra strategier att ta till för att få de egna invånarna och andra att handla just här i Årjängs centrum. För egentligen är det ju bra butiker och trevlig personal när de väl har öppet.
Här blir det lite absurt med skylten till vänster som ber oss stödja handeln i Årjäng och sedan skylten till höger, vi har stängt lördagar till o med 1:a augusti. Jag var på IKEA i går och valde att inte köpa sånt där som jag trodde att jag kunde finna här i Årjäng idag. När det gäller den här butiken så kollade jag dessutom öppettiderna i katalogen innan och där stod att man hade lördagsöppet. Men det hade man alltså inte.
.