Om bloggen!
På Norlandia igår kväll så befann jag mig plötsligt bredvid en ung dam som frågade om det var jag som var Inga och det var det ju. Hon berättade att hon brukade läsa min blogg. Det var roligt att höra. Det är alltid roligt att veta vilka som läser eftersom de allra flesta aldrig kommenterar. Hon bodde nu i Nacka och hade familj och jobb där. Bloggen uppskattade hon därför att den höll henne lite uppdaterad om sånt som händer i Årjäng. Det glädjer mig förstås att det är fler "emigranter" som kan ha glädje av det som finns här. Det var ju egentligen från början tänkt som info-källa för egna barn och goda vänner utomlands. Men jag ser ju att många andra följer bloggen också. Flera hundra faktiskt, vilket är smickrande nu när jag i dagarna går in på tredje året som bloggare.
Den unga damen C. är syster till de unga pojkar som vi eventuellt träffar i februari om vi åker upp till Umeå för att träffa barn, barnbarn och jaga. Det är prästsönerna H och H. De har jagar med Roland ibland här hos oss tror jag. Jag har i alla fall någon jaktbild på dem här i arkivet om den inte är utrensad. Jag rensar och tar bort ibland så det inte ska bli för mycket.
Nu har jag dessutom fått tid att svara på alla kommentarer som har blivit avgivna här och där den senaste tiden. Jag vill verkligen svara på allt och försöker hinna med det, men just nu med en viss trötthet och skröplighet så har det inte varit möjligt.
Den unga damen C. är syster till de unga pojkar som vi eventuellt träffar i februari om vi åker upp till Umeå för att träffa barn, barnbarn och jaga. Det är prästsönerna H och H. De har jagar med Roland ibland här hos oss tror jag. Jag har i alla fall någon jaktbild på dem här i arkivet om den inte är utrensad. Jag rensar och tar bort ibland så det inte ska bli för mycket.
Nu har jag dessutom fått tid att svara på alla kommentarer som har blivit avgivna här och där den senaste tiden. Jag vill verkligen svara på allt och försöker hinna med det, men just nu med en viss trötthet och skröplighet så har det inte varit möjligt.
Veckans bloggtips har jag blivit hos en Liten tant!
Jag har blivit utnämnd till veckans bloggtips hos En liten tant (finns i min länklista). Och hon skriver en massa snälla saker om min blogg. Jag känner mig som en försynt och anspråkslös bloggare till och med utan länkförmåga och för all del utan en hel del andra förmågor också. Men jag är smickrad över uppmärksamheten och bugar och tackar. Eller oss tanter emellan så kanske man ska niga.
En liten tant skriver alltså en högst läsvärd blogg som jag har följt länge nu, så länge jag har bloggat tror jag. Jag kollar nog hennes blogg varje dag. Hon skriver inte varje dag men mycket klokt och rappt om aktuella ämnen när andan faller på. Dessutom har hon en bloggande son som skriver bl.a. vackra sångtexter och dikter på Slottet i saknadens dalar-bloggen. Gå gärna in till dem och läs!
En liten tant skriver alltså en högst läsvärd blogg som jag har följt länge nu, så länge jag har bloggat tror jag. Jag kollar nog hennes blogg varje dag. Hon skriver inte varje dag men mycket klokt och rappt om aktuella ämnen när andan faller på. Dessutom har hon en bloggande son som skriver bl.a. vackra sångtexter och dikter på Slottet i saknadens dalar-bloggen. Gå gärna in till dem och läs!
REKLAMEN BORTA!
Så lyckades jag då äntligen bli av med reklamen. Jag fixade inte att se ett kraftbolag göra reklam i min blogg så jag anmälde mig till pronivå på bloggen. Vet inte om just det bolaget är bättre eller sämre än något annar, men för mig är alla kraftbolag blodsugare som håvar in oskäliga jättevinster.
Vår hemsida har bytt adress!
I samband med att vi gick över från vanligt modem till ADSL så tvingades vi byta från Tele2 till Telia. Då måste vi också byta adress för hemsidan. Hemsidan finns alltså kvar men med en ny adress. Jag vill inte lägga ut den adressen här men jag har skickat ut den via mail till de flesta i vår mailadresslista.
Och jag har förstått att många av besökarna på bloggen har gått in via hemsideadressen. Folk ringer alltså nu och klagar på att man inte kommer in på hemsidan / bloggen. Men kolla mailen eller ring och fråga.
Och jag har förstått att många av besökarna på bloggen har gått in via hemsideadressen. Folk ringer alltså nu och klagar på att man inte kommer in på hemsidan / bloggen. Men kolla mailen eller ring och fråga.
Måttet rågat med reklamen!!
Alltså göra reklam för ett kraftbolag; där går gränsen! Nu ligger EON här i stora lysande röda bokstäver på min blogg. Nu ska jag gå in och försöka bli av med reklamen så fort som möjligt. Jag vägrar att frivilligt göra reklam för de här samhällets blodsugare!
Reklamen på bloggen!
Jag var ju lite skeptisk till reklam på bloggen efter att ha valt bort den i ett pro-medlemskap tidigare. Men nu har jag alltså fått ett bas-medlemskap och har reklam. Jag ser att det skiftar på bloggarna mellan många olika reklamerbjudanden. Nu verkar jag ha samma under en längre period och kan inte låta bli att fnissa lite när jag ser vad det är.
Det ena är ett erbjudanden om att köpa hemstickade igelkottar i pälsgarn ! De är jättesöta och säkert gjorda av någon typisk hantverks- och pysselglad hemmatillverkare.
Det andra är reklam för en konferensanläggning i Sunne och det ser hur trevligt ut som helst. Skulle nästan kunna vara hos oss, med fiske, uthyrningsstugor och badtunna. Det ser timrat och fint ut och man blir sugen på att åka dit. Har aldrig hört talas om detta ställe förut.
Nu näns jag inte ta bort reklamen genom att välja pro igen, för jag känner sympati för båda de här företagarna som strävar och försöker. Varför ska just jag vara så blöthjärtad och fjompig?
...................................................................................................
Efteråt: Bara för att jag skrev så där så dyker det nu upp ny reklam hela tiden. Mina gamla trevliga reklaminslag är borta! Nu är det flygbolag och bröstförstoring. Vill jag inte alls ha, vare sig som reklam eller annars. Det får nog bli ett PRO i alla fall så jag blir av med eländet. Det får kosta några kronor. Jag har ju inte så många andra dyrbara laster eller hobbies.
Det ena är ett erbjudanden om att köpa hemstickade igelkottar i pälsgarn ! De är jättesöta och säkert gjorda av någon typisk hantverks- och pysselglad hemmatillverkare.
Det andra är reklam för en konferensanläggning i Sunne och det ser hur trevligt ut som helst. Skulle nästan kunna vara hos oss, med fiske, uthyrningsstugor och badtunna. Det ser timrat och fint ut och man blir sugen på att åka dit. Har aldrig hört talas om detta ställe förut.
Nu näns jag inte ta bort reklamen genom att välja pro igen, för jag känner sympati för båda de här företagarna som strävar och försöker. Varför ska just jag vara så blöthjärtad och fjompig?
...................................................................................................
Efteråt: Bara för att jag skrev så där så dyker det nu upp ny reklam hela tiden. Mina gamla trevliga reklaminslag är borta! Nu är det flygbolag och bröstförstoring. Vill jag inte alls ha, vare sig som reklam eller annars. Det får nog bli ett PRO i alla fall så jag blir av med eländet. Det får kosta några kronor. Jag har ju inte så många andra dyrbara laster eller hobbies.
Reklam eller inte på bloggen?
Jag har nu fått reklamen tillbaka på min blogg och vet inte varför. Trodde att jag beställt ett promedlemskap för att slippa reklam. Den har varit borta länge men kom alltså tillbaka i förrgår. Jag låter den vara kvar ett par dagar och beställer sedan pro igen för att slippa den. Det får vara värt den pengen tycker jag. Gillar inte reklam så där oombett.
Plötsligt fler läsare!
Gårdagens statistik visade på ett skutt uppåt i antalet läsare. Det brukar alltid finnas logiska förklaringar till sådana anomalier. Undrar vad det är den här gången?
Nominering The Power of Schmooze Award från Lena!
******************************************
Motiveringen på engelska:
"The Power of Schmooze Award' is The Award for bloggers who "effortlessly weave their way in and out of the blogosphere, leaving friendly trails and smiles, happily making new friends along the way. They don´t limit their visits to only the rich and successful, but spend some time to say hello to new blogs as well. They are the ones who engage others in meaningful conversations, refusing to let it end at a mere hello - all the while fostering a sense of closeness and friendship".
"Schmooze Award er prisen til bloggere som ubesværet snor deres veje ud og ind af blogosfæren og efterlader venlige spor og smil og på den måde, med glæde, skaber nye venner på vejen. De indskrænker ikke deres besøg til kun at gælde de rige og succesfulde men bruger også tid på at byde nye bloggere velkomne. De er dem som drager hinanden ind i meningsfulde samtaler og de nægter at lade sig nøje med en simpel hilsen (goddag) - i hele processen lykkes det dem at skabe en følelse af nærhed og venskab".
Tack snälla Lena (finns i min länklista) för utmärkelsen! Jag är självklart stolt och glad över att min blogg uppskattas hos någon / några. Sedan är det meningen att man ska fortsätta att nominera vidare, men som en sann småskollärare in i ryggmärgen så skulle jag aldrig kunna välja ut någon framför andra. Alla är bra på sitt vis och jag uppskattar alla dem jag brukar besöka; var och en efter sin förtjänst, så för mig är alla mina bloggvänner nominerade härmed. Men det är väl inte meningen att man ska göra så, så för min del stannar det här, men de andra nominerade saknar säkert mina "yrkesskador" och kan fortsätta kedjan.
******************************************************
Nytt bloggliv!
Idag är alltså premiär på utebloggande. Efter routerinstallation och ADSL så kan jag nu sitta trådlöst ute och blogga. Sitter nu på altanen i den nedgående solens sken och hör fåglarna kvittra runt omkring i de stora träden. En ekorre flänger opp och ner och slänger med svansen. Den har varit här av och till hela sommaren. Det är alldeles stilla, ingen vind inget väsen någonstans. Rolands bror åker just nu förbi med någon av de hästar han äger / tränar. Kanske var det Cyrac som vi vann en slant på i helgens trav. Jag känner inte igen dem, men de är fina att se på och fölungen ser ut att växa. Gubben är på utflykt till Brunskog med vännen B. och kommer hem om någon timme. Innan dess ska jag ta med mig Oskar, min tax, och släppa honom första gången i år. Pejlen ligger här bredvid mig. Den måste han ha på sig så jag vet vart han tar vägen om han skulle försvinna eller råka ut för något. Idag är andra hundsläppsdagen för säsongen men första för Oskar. Han fick gå i koppel igår.
Bra flyt på bloggandet!
Det börjar bli flyt på bloggandet. Jag har hittat ett sätt att reda ut hur jag ska göra. Så här blir det.
Först läser jag kommentarer förstås när jag öppnar bloggen. Det är ju alltid kul. För mig innebär det också att publicera dem eftersom jag har en spärr där. Kan förresten konstatera att vi numera är fler än förut som utnyttjar den möjligheten. Men jag tar aldrig bort annat än rent osakliga påhopp. Det handlar inte om censur av åsikter.
Sedan går jag in och läser alla de bloggar som har kommenterat och gör eventuellt kommentarer där. Därefter svarar jag på kommentarer på min egen blogg. Och till sist, om jag hinner, så läser jag bloggar på min länklista.
Det blir en bra ordning i blogghanteringen och på så sätt ger jag respons till dem som ger respons hos mig. Märker också att jag kanske tappar bort några som inte kommenterar så ofta hos mig men det är nog en fördel, en självsanering. Man kan inte ha hur många regelbundna bloggkontakter som helst. Då skulle bloggandet uppta all ledig tid och det funkar inte.
Fast igår kväll var det segt och trögt på blogg.se så jag gav upp, både att publicera nya inlägg och att kommentera och svara.
Först läser jag kommentarer förstås när jag öppnar bloggen. Det är ju alltid kul. För mig innebär det också att publicera dem eftersom jag har en spärr där. Kan förresten konstatera att vi numera är fler än förut som utnyttjar den möjligheten. Men jag tar aldrig bort annat än rent osakliga påhopp. Det handlar inte om censur av åsikter.
Sedan går jag in och läser alla de bloggar som har kommenterat och gör eventuellt kommentarer där. Därefter svarar jag på kommentarer på min egen blogg. Och till sist, om jag hinner, så läser jag bloggar på min länklista.
Det blir en bra ordning i blogghanteringen och på så sätt ger jag respons till dem som ger respons hos mig. Märker också att jag kanske tappar bort några som inte kommenterar så ofta hos mig men det är nog en fördel, en självsanering. Man kan inte ha hur många regelbundna bloggkontakter som helst. Då skulle bloggandet uppta all ledig tid och det funkar inte.
Fast igår kväll var det segt och trögt på blogg.se så jag gav upp, både att publicera nya inlägg och att kommentera och svara.
Bloggdesign
Jag fepplar lite med bloggen alltså och försöker avgränsa mellan dagarna. Men i övrigt så känns det bäst att vara väldigt odesignad. Jag fick ett jättesnällt erbjudande häromdagen från en läsare att hon skulle designa min blogg gratis om jag ville. Jag är givetvis tacksam för erbjudandet men jag avböjde artigt. Själv är jag väldigt odesignad och det skulle kännas som falsk varudeklaration att ha en flott design på bloggen. Huvudsaken att den är redig och lättläst och överskådlig. Däremot så kan jag tycka om andras fina bloggfinish. Det finns någon med fina moln runt om och någon har sprucken jord eller kakel runt om. Det ser snyggt ut på andras bloggar men passar inte på min. Men jag kanske ändrar mig, det har hänt förr.....
Ny stilmall då till slut efter mycket huvudbry!
Ja , nu äntligen nästan 12 timmar efter jag klickade på knappen för att ändra stilmall så är den ändrad. Tur att jag läste innan hos Annaa att det skulle komma att ta tid. Annars hade jag väl rivit ner himmel o jord. Man kan undra hur det går till? Kanske tas ordern emot helt manuellt och sedan får någon stackars oavlönad praktikant sitta där och ändra varje lite blogginlägg, två år bakåt några varje dag!
Asch så är det naturligtvis inte!! Jag fattar det, även om jag inte fattar så mycket i den här världen!
Men nu är det gjort och det får duga. Jag vänjer mig väl. Och signalerna från läsarna är positiva, nu går det att läsa och ta sig ända ner till kommentarerna.
Asch så är det naturligtvis inte!! Jag fattar det, även om jag inte fattar så mycket i den här världen!
Men nu är det gjort och det får duga. Jag vänjer mig väl. Och signalerna från läsarna är positiva, nu går det att läsa och ta sig ända ner till kommentarerna.
Kommentarproblem har jag och några till!
Tydligen är det vi som använder Explorer och inte Firefox som webläsare, vad nu det är för nåt, som drabbas av problem pga någon förändring på blogg.se. För en förändring måste det vara, så här har det inte varit förut.
Blogg.se säger att de inte har tänkt ändra på något så att det funkar bättre utan de råder sina användare att byta till firefox. Jag vet inte hur man gör det och inte om jag ska göra det.
Jag har själv inga problem längre sedan jag har lyckats få in favoriter - listan bredvid texten i bloggen. Då går det att komma så långt ner i kommentarer att det går att skriva. För det var problemet förut, att det blev stopp på halva vägen liksom och man nådde inte ner till kommentarsplats. Nackdelen är att länkar och allt annat hamnar långt ner i bloggen, nedanför texten.
Datorer är så märkliga, nyckfulla intill mänsklighet. Det plötsligt bara händer saker!
Fel, fel, fel.....
Klart att det blev fel. Jag har aldrig lyckats länka nåt förut så varför skulle det lyckas den här gången??
Men det ska visst vara några förutsättningar först som jag inte begriper. Jag ska vara flödad någonstans och pingad någon annanstans och godkänd av någon. Och något av de här nålsögonen har jag misslyckats att ta mig igenom. Så Årjäng får förbli en vit fläck på bloggkartan ett tag till. Om nu inte någon annan lyckas med konststycket att få dit sin blogg.
Fast jag fattar inte varför det ska vara så himla besvärligt alltså!! Rimligen borde det gå att göra enklare. Men man kanske inte vill ha med puckon som mig, såna som är okunniga om dataspråket och flöden och annat kryptiskt. Det kan ju helt enkelt vara gjort så svårt för att man ska slippa få med oss taffliga gamla kärringar som inte är födda med en permalink i den ena handen och ett RSS-flöde i den andra. I så fall är det bara att gratulera; Ni har lyckats försvara snillenas bloggkarte-fort än en gång mot intrång från en obehörig.
Sen är nog den pampiga statistiken över mina bloggbesökare fel också. Det kan ju rimligen inte vara så att flera hundra människor är intresserade av livet på Liane alltså. Det måste vara något sånt här automatiskt sökande utan läsare som drabbat mig. Alltså att någon skickar ut en sökning som går in på ett antal bloggar och blir registrerade som besökare men det är ingen som läser. Så måste det vara!
Men det ska visst vara några förutsättningar först som jag inte begriper. Jag ska vara flödad någonstans och pingad någon annanstans och godkänd av någon. Och något av de här nålsögonen har jag misslyckats att ta mig igenom. Så Årjäng får förbli en vit fläck på bloggkartan ett tag till. Om nu inte någon annan lyckas med konststycket att få dit sin blogg.
Fast jag fattar inte varför det ska vara så himla besvärligt alltså!! Rimligen borde det gå att göra enklare. Men man kanske inte vill ha med puckon som mig, såna som är okunniga om dataspråket och flöden och annat kryptiskt. Det kan ju helt enkelt vara gjort så svårt för att man ska slippa få med oss taffliga gamla kärringar som inte är födda med en permalink i den ena handen och ett RSS-flöde i den andra. I så fall är det bara att gratulera; Ni har lyckats försvara snillenas bloggkarte-fort än en gång mot intrång från en obehörig.
Sen är nog den pampiga statistiken över mina bloggbesökare fel också. Det kan ju rimligen inte vara så att flera hundra människor är intresserade av livet på Liane alltså. Det måste vara något sånt här automatiskt sökande utan läsare som drabbat mig. Alltså att någon skickar ut en sökning som går in på ett antal bloggar och blir registrerade som besökare men det är ingen som läser. Så måste det vara!
Mer bloggstatistik
Ibland lyckas alla siffror i statistiken bli lite jämna och så är det nu. Ganska precis 50.000 sidvisningar sedan jag började blogga, 1000 inlägg har jag petat ihop (helt sjukt många, försöker se dem framför mig!), dubbelt så många kommentarer har det varit och hälften så många bilder. Allt är lustigt nog nästan jämnt samtidigt.
Sen förstår jag att antalet läsare ökar rejält när man hållit på ett tag. För nu, efter ett och ett halvt års bloggande, är det många som läser min blogg, flera hundra varje dygn. Det beror inte på att jag skriver intressantare än förut eller publicerar vackrare bilder utan på att allt fler har hittat hit och valt att komma tillbaka.
Men som alltid; visst vore det roligt att veta vilka de är. Det är spännande att fundera över det.
Sen förstår jag att antalet läsare ökar rejält när man hållit på ett tag. För nu, efter ett och ett halvt års bloggande, är det många som läser min blogg, flera hundra varje dygn. Det beror inte på att jag skriver intressantare än förut eller publicerar vackrare bilder utan på att allt fler har hittat hit och valt att komma tillbaka.
Men som alltid; visst vore det roligt att veta vilka de är. Det är spännande att fundera över det.
bloggstatistik!
Bloggstatistik är kul!
Jag stoltserade länge med att det betydde inget hur många som läste min blogg. Det varade ända tills statistiken havererade och jag drabbades av värsta abstinensen! Då fattade jag att det visst betydde något att några läste min blogg. Visst finns det ett drag av uppvisningssjuka i att lägga ut sin dagbok på nätet.
Då hade jag väl 30-40 unika läsare per dag och tyckte det var ofantligt många. Såg dem framför mig alla på en gång och kunde inte begripa varför de alla ville läsa min webdagbok.
Nu har jag hundratals unika läsare per dygn och undrar självklart var alla kommer ifrån, för det är ju få som kommenterar. Men efter de senaste dygnen vet jag lite mer.
Den senaste tiden har jag haft betydligt fler läsare under vardagar än under helgdagar och fler under arbetstid än under fritid. Den senaste veckan så vet jag att internetuppkopplingen i Årjängs kommun har varit avstängd på grund av en havererad brandvägg. Men den lagades idag. Idag hade jag då plötsligt c:a 70 fler unika läsare än jag brukar ha. Slutsatsen är att c:a 70 personer anställda av Årjängs kommun läser min blogg på arbetstid på den dator de har på jobbet! Det är den mest uttömmande information jag har fått på länge om vilka mina läsare är.
Nu börjar i alla fall påsklovet. Sist idag på skolan hade jag en grupp elever som inte hör till min klass. De hade lite nedräkning;
- Nu är det 15 minuter kvar till påsklovet. Nu är det 5 minuter kvar till påsklovet osv
Jag tycker också att det ska bli skönt med ledighet och att göra något annat än skoljobb. Fast jag vet ju hur det blir: Innan lovet är slut så hinner jag längta efter både barnen och kollegorna. Jag trivs så vansinnigt bra med alla dem och vi har så roligt tillsammans. Det är mest glam och stoj. Klassen är så trevlig och kollegorna är så kul, vi bara skojar jämt.
Jag stoltserade länge med att det betydde inget hur många som läste min blogg. Det varade ända tills statistiken havererade och jag drabbades av värsta abstinensen! Då fattade jag att det visst betydde något att några läste min blogg. Visst finns det ett drag av uppvisningssjuka i att lägga ut sin dagbok på nätet.
Då hade jag väl 30-40 unika läsare per dag och tyckte det var ofantligt många. Såg dem framför mig alla på en gång och kunde inte begripa varför de alla ville läsa min webdagbok.
Nu har jag hundratals unika läsare per dygn och undrar självklart var alla kommer ifrån, för det är ju få som kommenterar. Men efter de senaste dygnen vet jag lite mer.
Den senaste tiden har jag haft betydligt fler läsare under vardagar än under helgdagar och fler under arbetstid än under fritid. Den senaste veckan så vet jag att internetuppkopplingen i Årjängs kommun har varit avstängd på grund av en havererad brandvägg. Men den lagades idag. Idag hade jag då plötsligt c:a 70 fler unika läsare än jag brukar ha. Slutsatsen är att c:a 70 personer anställda av Årjängs kommun läser min blogg på arbetstid på den dator de har på jobbet! Det är den mest uttömmande information jag har fått på länge om vilka mina läsare är.
Nu börjar i alla fall påsklovet. Sist idag på skolan hade jag en grupp elever som inte hör till min klass. De hade lite nedräkning;
- Nu är det 15 minuter kvar till påsklovet. Nu är det 5 minuter kvar till påsklovet osv
Jag tycker också att det ska bli skönt med ledighet och att göra något annat än skoljobb. Fast jag vet ju hur det blir: Innan lovet är slut så hinner jag längta efter både barnen och kollegorna. Jag trivs så vansinnigt bra med alla dem och vi har så roligt tillsammans. Det är mest glam och stoj. Klassen är så trevlig och kollegorna är så kul, vi bara skojar jämt.
Om bloggande
Jag har mumlat om det, här och där i kommentarer men tar det i ett inlägg också.
Jag har valt att skriva en öppen blogg, dvs jag skriver inte anonymt med ett alias. Det gör jag främst för att jag vill kunna skriva på ett sådant sätt att min utflyttade barn kan följa livet på Liane och i Årjäng. Och att vänner i andra länder, på annan ort ska kunna läsa om hur det är här. Min blogg är alltså också ett slags refererande / reflekterande av både våra liv och dagsaktuella händelser här i bygden.
Öppenheten har ju fördelar, jag kan beskriva verkliga händelser, lägga ut bilder. Men den har också nackdelar. Jag måste hela tiden tänka på att skriva så att jag inte sårar eller lämnar ut människor. För det är verkligen inte meningen. Hittills har jag inte fått några reaktioner i den vägen. Jag vill heller inte skriva om djupt personliga saker och lämna ut mig själv.
Jag har ibland varit frestad att starta en anonym blogg för att kunna skriva på ett annat sätt men har hittills valt att avstå. Jag undrar hur alla andra bloggare tänker.
Jag har valt att skriva en öppen blogg, dvs jag skriver inte anonymt med ett alias. Det gör jag främst för att jag vill kunna skriva på ett sådant sätt att min utflyttade barn kan följa livet på Liane och i Årjäng. Och att vänner i andra länder, på annan ort ska kunna läsa om hur det är här. Min blogg är alltså också ett slags refererande / reflekterande av både våra liv och dagsaktuella händelser här i bygden.
Öppenheten har ju fördelar, jag kan beskriva verkliga händelser, lägga ut bilder. Men den har också nackdelar. Jag måste hela tiden tänka på att skriva så att jag inte sårar eller lämnar ut människor. För det är verkligen inte meningen. Hittills har jag inte fått några reaktioner i den vägen. Jag vill heller inte skriva om djupt personliga saker och lämna ut mig själv.
Jag har ibland varit frestad att starta en anonym blogg för att kunna skriva på ett annat sätt men har hittills valt att avstå. Jag undrar hur alla andra bloggare tänker.
Uppdaterat länkar
Så har jag då tagit mig för att uppdatera länkarna. Det är praktiskt att ha färdiga länkar till bloggar som jag läser ofta. Nu har jag tagit bort några som jag inte läser längre eller som inte finns mer, medan jag lagt in nya som jag vill ha lätt åtkomliga. Ser med fasa att listan med länkar blir allt längre. Och då menar jag verkligen med fasa. För bloggandet får inte ta för mycket tid. Och ambitionen har alltid varit att ha få kontakter men ofta. Alltså ett blogg-umgänge med mer djup hellre än att fladdra runt o läsa mycket här o där. Då får det alltså inte bli för många på listan för det tar för mycket av min tid. Den ska räcka till annat också. Leva till exempel så jag har något att skriva om i bloggen :-) Äsch jag skämtar bara! Men jag inser samtidigt att bloggandet kan ges för stor bit av mitt liv eftersom det är roligt.
Ettårsjubileum på bloggen!
Oj, jag har missat att det varit ettårsjubileum på min blogg. Det var den 10 december förra året som jag tog mig för att starta bloggen och tänkte mig att skriva ibland. Det blev mycket mer och mycket oftare än jag trodde då. Och mycket roligare! Glad är jag att jag lever i bloggarnas århundrade!
Samtidigt vill jag passa på att hälsa till alla dem som läser min blogg. Jag är glad att någon vill läsa det jag skriver och jag är lika förvånad varje dag att så många gör det. Det vore inte ärligt att påstå att antalet läsare är betydelselöst. Det är roligt att det har varit så där 10.000 unika besökare och ungefär 30.000 sidvisningar under detta första år på bloggen. I början inte så många varje dag men fler o fler nu på slutet.
Men jag skulle nog skriva ändå även om det bara var ett par tre stycken som läste. Redan det är fantastiskt, att någon vill läsa det jag skriver bara för att det är roligt att skriva.
Och det är också väldigt roligt att läsa andras bloggar. Det var jag inte förberedd på, men så har det blivit; ett antal bloggar som det känns roligt att följa genom glädjeämnen o sorger. Inte så många men ganska troget.
Samtidigt vill jag passa på att hälsa till alla dem som läser min blogg. Jag är glad att någon vill läsa det jag skriver och jag är lika förvånad varje dag att så många gör det. Det vore inte ärligt att påstå att antalet läsare är betydelselöst. Det är roligt att det har varit så där 10.000 unika besökare och ungefär 30.000 sidvisningar under detta första år på bloggen. I början inte så många varje dag men fler o fler nu på slutet.
Men jag skulle nog skriva ändå även om det bara var ett par tre stycken som läste. Redan det är fantastiskt, att någon vill läsa det jag skriver bara för att det är roligt att skriva.
Och det är också väldigt roligt att läsa andras bloggar. Det var jag inte förberedd på, men så har det blivit; ett antal bloggar som det känns roligt att följa genom glädjeämnen o sorger. Inte så många men ganska troget.