Inga Magnusson

.. blir så slentrianmässiga ibland. Nu skriver en tidning att den svenska skolan är så hemsk som fortsätter att använda antimobbningsmetoder som Skolverket dömt ut.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13572149.ab
Det är inte sant. Skolverket dömde inte ut alla antimobbningsmetoderna, utan slog i första hand ner på att skolorna är dåliga på att kartlägga och analysera den egna situationen när det gäller mobbning och anpassa metoden efter resultatet.
. Det man fann var att skolor / kommuner ofta valde en antimobbningsmetod i högen (utan att kolla om det fanns dokumentation på effektiviteten)  och så måste alla på skolan / i kommunen använda den. Sedan ansåg man att man gjort krafttag mot mobbning. Och det hade man naturligtvis inte. Den enskilda skolan  / klassläraren måste med jämna mellanrum gå in och undersöka hur det är på plats genom att fråga elever / föräldrar direkt eller anonymt, skriftligen och / eller muntligen var, när och  vilka det handlar om i mobbningssammanhang. Sen ska man ta tag i de verkliga problem som finns.  Den metod mot mobbning som ska användas ska väljas utifrån hur problemet ser ut. Det finns ingen universalmetod, men flera som kan vara bra i vissa situationer. Ungefär så sa Skolverket och det var klokt uttryckt. Det blir meningslöst att hålla på med beordrat och tidskrävande antimobbningsarbete i klasser / skolor där mobbning inte finns. Samtidigt måste krafttag till omedelbart där mobbning upptäcks.

Det ska vara nolltolerans mot mobbning i skolan. Ingen enda elev ska behöva gå till skolan med rädsla för att bli trakasserad och ingen lärare heller. Skolan ska ha en bra arbetsmiljö, både för elever och lärare, det hänger ihop. Det blir väldigt märkligt för eleverna om det är tillåtet att kalla en lärare för "jävla hora" samtidigt som det är förbjudet  att använda det uttrycket i umgänget med andra elever. Metta Fjelkner, fackordförande,  uttrycker det bra i en artikel "att skuldbelägga lärare minskar inte mobbningen".
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-skuldbelagga-alla-larare-minskar-inte-mobbningen_6402409.svd

Det finns inga enkla lösningar på problemet med mobbning, det måste till ett brett arbete för att både förebygga och ta itu med den. Det gäller att hitta de åtgärder som har dokumenterad effekt, inte ägna tid och energi åt "pigga hugskott" som bara gör att det ser ut som om man är aktiv. Det behövs bra skolforskning på området.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ny-strategi-mot-mobbning-bradskar_6402411.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/de-vuxna-valjer-att-titta-bort_6399543.svd

Sen måste det finnas redskap för lärare att ingripa i mobbning direkt på plats.
En kommentator till en artikel skriver så här på frågan vilka möjligheter lärare har att stoppa mobbning:
"..som är att läraren får säga "Aja baja". Inget annat. Och om eleven fortsätter sitt beteende, så får läraren fortsätta attt säga "Aja baja" tills det hjälper.
Och det gör det inte."
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-skuldbelagga-alla-larare-minskar-inte-mobbningen_6402409.svd#article-comments
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de-mobbade-tvingas-flytta_6393603.svd

Mobbning handlar inte i första hand om att mobbare är okunniga om att det de gör är fel. Hur man ska vara mot varandra har de matats med sedan vaggan, av först föräldrar, sedan dagis, sedan skolan. Det hjälper alltså inte så ofta med att "aja baja" i alla oändlighet, det är att försöka slå in öppna dörrar. Det behövs tydliga gränser och redskap att upprätthålla det vi kallar värdegrunden, till skydd för alla elevers trygghet och arbetsro. Det måste på något sätt bli obehagligt att mobba, någon form av konsekvens, så att inte njutningen av makt tar över. Mobbning handlar mycket om lust till makt enligt Raundalen och Olweus forskning. För att skapa de redskapen  behöver man inte invänta forskning. Det är en uppgift för lagstiftaren och huvudmännen direkt. Skolan får inte bli ett reservat för dåligt beteenden, sånt som i världen utanför till och med skulle vara brottsligt. Det är bra att man nu pratar om en tidsgräns när skolan ska ha löst ett mobbningsproblem från tidpunkt för anmälan.

 

... skrivs det om nu i dagstidningarna och jag antar att det är med anledning av skolstarten. Det tycks vara så att man vill skapa rubriker genom att beskriva de ovanliga situationerna, dvs typ  tillfällen då en rektor har agerat klumpigt och ställt en diagnos på en elev utan att ha saklig grund för den och beskrivningar som att det är vanligt att personal ser mobbning utan att ingripa.

På min skola kan jag inte föreställa mig att en enda av oss som jobbar där skulle åse mobbning utan att ingripa och göra det direkt. Nu vet jag ju inte hur stämningen är på andra skolor, men jag tänker mig att det ändå måste vara ovanligt att personal står och ser mobbning utan att reagera på något sätt.

I normala fall så försöker personal att komma till rätta med mobbning, men det kan vara svårt att lösa eftersom det oftast sker när ingen vuxen är i närheten. Och det är nästan omöjligt att ständigt bevaka alla elever på en skola, kanske inte önskvärt heller. Men det strävsamma vardagsarbetet att försöka komma till rätta med problemen beskrivs inte, det arbete som innebär att man utreder, pratar med elever, pratar med föräldrar, anordnar extra föräldramöten, flyttar på mobbare, ökar bevakningen på vissa platser på skolgårdar eller andra elevutrymmen, anställer mer personal osv. Det är mer spektakulärt att göra rubrikere av undantagen. Synd för det bidrar inte till ökad förståelse för verkligheten. 
.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2529069/tva-av-tre-skolor-ger-mobboffer-skulden
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mobbad-elev-far-skulden_6390971.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hennes-satt-gor-att-hon-blir-slagen_6391009.svd

Tack o lov är de allra flesta föräldrar nöjda med sina barns skola. Det får vi glädja oss åt istället när en del media ägnar sig åt den årliga svartmålning inför skolstarten.
http://svt.se/2.22620/1.2503365/svenska_foraldrar_nojda_med_skolan&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29

... snabbt insatt är effektivt för att förbättra dyslektikers läsning. Det har vi vetat erfarenhetsmässigt och praktiserat i flera år på Silbodalsskolan i Årjäng. Men det är bra att vi nu får forskning som bekräftar det hela också. ;-) .

Sen tror jag också att man kan slippa dyslexi hos en del barn genom att de  själva får välja sin tidpunkt för inträde i läsandets värld,  men den metoden kan vi inte praktisera i skolan numera. Det är för hård målstyrning för att vi ska kunna invänta enskilda barns ultimata inlärningstidpunkt. Skolverket skulle aldrig godkänna något sådant. Det är lite synd för när vi praktiserade det i Signebyn så hade vi ingen elev med dyslexi på 10 år! Och det var nog ingen slump.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/intensivtraning-hjalper-dyslektiker

... är låga jämfört med andra länder, det visste jag, men att det var så här illa kunde jag inte ana.

Kolla gärna jämförelsen här under länken med färsk EU-statistik.

http://di.se/Artiklar/2011/6/25/238679/Svenska-larare-forlorarna-i-Europa/

Marit, erfaren lärare med många år i yrket, flyttade från Sverige och en lön på 29.000 kr per månad till Norge och en lön på43.000 kr per månad. Hon höjde sin lön med 14.000 kr per månad på ett bräde. Även om det är dyrare att bo i Norge så upplever hon att levnadsstandarden för lärare är högre i Norge än i Sverige. Och dessutom har hon det nu mindre stressigt på jobbet.

http://di.se/Artiklar/2011/6/25/238681/Loneserien-lordag-Flytten-till-Norge-lyfte-lonen/

  Tillverkningsindustri, vård, byggbransch och andra sektorer i Sverige har högre löner för sina anställda än skolan har för lärare. Det måste tyda på att det ändå finns resurser i landet. Lönerna sätts i förhandlingar mellan fack  och arbetsgivare. Hur kunde det bli så här??? Och vad ska vi göra?

Det handlar inte om att jag själv lever på svältgränsen på något sätt, utan att yrket som sådant är ansvarsfullt och kräver en lång utbildning som med nuvarande lönenivå inte betalar sig. Lärare skulle ha fått högre livslön om de avstått från att högskoleutbilda sig och istället börjat jobba inom industrin direkt efter gymnasiet. Och det har ungdomar idag fattat. Det finns i genomsnitt ungefär en sökande till varje lärarutbildningsplats, men eftersom det är ojämnt fördelat så innebär det att vissa utbildningar har flera sökande medan andra knappt har några alls och får läggas ner. Av de som söker är det få som har lärarutbildning som förstahandsval, de flesta vill helst bli något annat.  Det är inte bra för skolan på sikt.

Och löneökningen för lärare i år lär enligt prognoserna stanna på 2 % medan inflationen blir 3 %, alltså i praktiken en lönesänkning. Igen!
http://svt.se/2.22620/1.2468837/lararnas_realloner_fortsatter_att_sankas&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29

... hävdas i ett debattinlägg från näringslivet och ett skolborgarråd i Stockholm.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-roll-maste-vara-mer-fostrande_6293466.svd


Ja och nej!

Det är få barn som inte vet hur man bör uppföra sig när de nått upp till skolåldern, framför allt när de kommit så långt som till högstadiet / gymnasiet. I stort sett alla vet alltså hur man bör uppföra sig, men några väljer att bryta mot reglerna. Det som i första hand behövs då är inte mer förklaringar och mer instruktioner utan en gränssättning så att det också finns incitament för att verkligen uppföra sig i enlighet med allmänt vedertagna normer.

 Det är, enligt min erfarenhet, en gedigen social kompetens som i stort sett alla barn fått sig till livs i sitt hem och på dagis och i förskoleklass. Föräldar gör oftast ett jättearbete med att fostra sina barn till att vara snälla och trevliga mot andra människor. Och även om föräldrar skulle försumma det, så är det ändå ingen elev som kommer undan den kunskapen i och med att i stort sett alla barn är på dagis numera. Sen kan det finnas barn som pga funktionsnedsättningar behöver hjälp och stöd, de ska naturligtvis få det, men det är inte om dem som mitt blogginlägg handlar.

 Det som skolan behöver göra är alltså i första hand att göra det lönsamt för eleverna att praktisera allmänmänsklig etik och att följa de gemensamma regler som en majoritet  skapat på den egna skolan;  majoriteten av elever, föräldrar och lärare tillsammans. Detta rimmar också med läroplanens tankar om att skolan ska ge eleverna möjlighet att praktisera demokrati. (Läroplanen förordar inte anarki vilket man ibland kan tro i skoldebatten!) Och i demokratin ligger att den som inte inrättar sig utifrån gemensamma regelsystem, ska tillrättaföras på ett sätt som också är gemensamt beslutat och välkänt av alla redan i förväg.  

Man behöver på något sätt i praktiken göra det olönsamt att komma för sent, skolka, lämna in skolarbeten efter deadline, uppföra sig illa, ha ett dåligt språkbruk, sabotera och störa undervisning, trakassera lärare, förpesta raster för sina kamrater osv.  Det måste till en förlust som är större än den njutning det kan ligga i att få bestämma själv / utöva makt / vara lat osv,  annars kan man inte  stävja det här tramset. Det förtjänar inte för femtioelfte gången "pratfostran", den faller på hälleberget och mottages oftast med ett igenkännande flin, synligt eller osynligt.

Men den "olönsamma" konsekvensen kan aldrig bli sänkt betyg i skolämnen vilket  föreslås i artikeln. Bedömningen av ämneskunskaper måste stå fri från uppförande. Möjligen kan ett ordnings - och uppförandebetyg vara aktuellt i sammanhanget.

I lokala gemensamma beslut inom klasssens eller skolans ram kan man säkert besluta om olika typer av tillrättaföranden, exempelvis att elev som bryter mot följer reglerna inte får delta i någon planerad trevlig aktivitet.  Eller ytterst andra åtgärder, så som gamla tiders hemanmärkning med påskrift av föräldrar och efter ett antal anmärkningar en period avstängning från undervisningen på skolan kortare eller längre perioder. Då kan eventuellt hemundervisningsstöd erbjudas istället, kanske via internet. Men skolan måste vara fredad zon för förtryck och mobbning. Mobbare som vägrar upphöra med mobbningen,  ska inte få vistas i skolan, de har förverkat sin rätt.  De kan i så fall erbjudas vuxenundervisning så småningom när / om klokskap så småningom inträder.

Skolan måste få de verktýg den behöver för att kunna bli en säker och trivsam arbetsplats för alla; både elever och lärare.