Inga Magnusson

Inte nog med att det kommer ett orange pensionskuvert som är deprimerande, det kommer ett vitt också med något som sägs heta tjänstepension. Det kuvertet med innehåll orsakade dagens skrattanfall.

Först började jag fundera över de siffrorna som stod där. Jag kan inget om ekonomi och siffror. Mitt "hemmakontor" är bredvid de vita strumporna på en hylla i linneskåpet. Det består av två pappershögar, den längst ut är obetalda räkningar och den längst in är de som är betalda. Räkningar betalas med viss vånda fast nästan alltid i tid. Men ibland är det roligt att se på siffror och försöka tyda dem.  Som kuriosa! Fast det är svårbegripligt och motsägelsefullt:

Min arbetsgivare har alltså snällt betalat in premier på 11.000 kr någonting under det gångna året i något som kallas tjänstepension. En får tacke!!  Och de pengarna har alltså pensionsbolaget KPA pension placerat "långsiktigt" och "försiktigt" med "fokus på att" jag "ska få en garanterad pension". Av siffrorna kan jag utläsa att av de där drygt 11.000 kr som betalats in, så har c:a 3000 kr spekulerats bort av pensionsbolaget så "summa intäkter" under året blir bara 7.800 kr drygt. Det där låter ju inte speciellt tryggt så jag letar i texten efter någon bra förklaring, speciellt som man har mage att ta ut en förvaltninsavgift på 359 kr och dessutom en årsavgift på 48 kr för besväret man haft med att försnilla mina pengar. Det kunde jag ju ha skött om alldeles själv annars. Avgiftsfritt!!  Sånt kan jag!  Göra av med pengar alltså!

Nej, det finns ingen bra förklaring till att  nästan en tredjedel av inbetalade pengar bara försvunnit ut i tomma intet  från min tjänstepension. Bolaget  hoppas väl att folk inte ska läsa siffrorna så noga och märka nåt. Det brukar ju vara så.  

(Senast jag läste en ekonomirapport noga var för 25 år sedan som revisor i fackets lokalavdelning och då uppdagades att kassören förskingrat 9000 kr ur föreningskassan och att svindeln pågått i tre år. Folk som kan sånt här behöver inte läsa noga. Men jag som inte kan måste ju. Efter det har jag vägrat  att vara revisor!) 

Så man halkar liksom förbi det hela, vill inte säga nåt rakt ut. Men det står lite kryptiskt i texten att ".......vi medvetet placerat dina pengar försiktigt. Det har tillfälligt påverkat din avkastning, men har mindre betydelse för storleken på din slutliga pension"  Hmmm!  Det står också  lite längre fram ".......vi skapat förutsättningar för bättre avkastning framöver".   Jag tycker kanske att ett minus på 25 - 30 % var överdrivet försiktigt, det är inte så rasande långt kvar till pension för min del.  Väldigt kort tid att ta igen så stora bakslag.

Inte nog med att pensionsbolaget tar rejält betalt för att långsamt förskingra mina pensionspengar, staten ska sko sig också. För, hör och häpna, trots att avkastningen är minus c.a 3000 kr så måste jag betala skatt på förlusten!! Skatten är 400 kr fast det hela har gått 3000 kr back!.  Min gubbe som är företagare förstår inte det här heller och han brukar begripa såna där siffror med plus och minus framför. Han konstaterar bara belåtet att han inte har någon sån här minuspension att skatta för.

Sen vill pensionsbolaget förklara vad pensionspengarna nu sysslar med medan de växer, eller ja om man ska vara petig; "medan de krymper", och det väljer man att illustrera med den här jättebilden i A4:



Gud bevare mig! Har de placerat mina stackars kvarvarande pengar i försvars / krigs -industrin???? Det är den första tanke som dyker upp i min hjärna när jag ser den här bilden.  Jag gillar inte krig! 

I texten under bilden så försäkras dock att man placerar pengarna i företag som värnar om mänskliga rättigheter, mot korruption och för en bättre miljö. Det kanske är hos någon militant miljöorganisation som det hela hamnat, vad vet jag???  Bomba mjölkkorna för ett bättre klimat??!!  De fiser ju så förskräckligt!  Hoppas i alla fall att de  inte hamnar  hos de rovdjursentusiaster som brukar trakassera mig på bloggen. I så fall räcker det inte med att jag spärrar kommentarerna för att freda  mig i fortsättningen. 

Frågan är vem som har avlönat reklambyrån. Är det KPA pension ur vilkas besked jag hämtat  bild och textutdrag här ovan eller är det  värsta konkurrenten??

Ja ha, så var det alltså. En förklaring till en explosionsartad ökning av fetma och övervikt  kan vara virus. Det handlar om ett förkylningsvirus kallat Ad-36 enligt forskaren Richard l Atkinson.  Glöm alltså diet och motion och livsstil och annat!. Fetma, liksom en massa andra krämpor, beror på virus.

Det talas redan om vaccin och någon kommer som vanligt att tjäna stora pengar på människors fåfänga alternativt på människors fåfänga förhoppningar. Fast det sägs ju inte rent ut förstås.

Allt står att läsa  i Nya Wermlandstidningen 7 mars 08.

Ser på ett väldigt bra Stina-program om åldersdiskriminering. Jag skrev om det för inte så länge sedan. Sverige är det enda landet i EU som ännu inte har en lagstiftning som förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet. USA har också redan en lag. Man kan alltså i Sverige fortfarande anställa och avskeda folk med ålder som enda skäl: gammal eller ung.  (Sen kan ju äldre /yngre  diskrimineras på många andra sätt också men det är en annan femma)

Amelia Adamo pratar också om "No Bullshit-time". Det är åldern närmare 60 än 50, då kvinnor känner att nu har man  inte tid längre att hålla på med låtsas, med omskrivningar, med spel för gallerierna. Nu är det hög tid att säga som det är, rakt på; No bullshit!  Det lär vara ett uttryck myntat av Jane Fonda. Amelia menade att det är därför kvinnor i den här åldern blir bortdiskriminerade. De säger som det är och uppfattas som besvärliga. När man ska anställa en kvinna för att det krävs av jämställdhetsskäl så anställer man inte en kvinna som är i No bullshit-time- åldern, utan en ung, gärna söt, kvinna som en äldre man kan behandla lite som en maskot. 

Intressant diskussion var det!

Återigen då om enkätundersökningen "Sunt liv". Den kostar inte kommunen något, vilket jag trodde. Eftersom Årjängs kommun har väldigt höga sjuktal bland sina anställda så erbjuds den här enkäten och vidhängande arbete gratis av försäkringsbolaget. Det vill alltså få ner sina kostnader.  Jag har ringt enkätens "supportnummer" och frågat. Och det låter logiskt.

Vad som däremot inte låter logiskt och som jag inte begrep var förklaringen på varför man måste ha in personnummer. För det frågade jag om också förstås. Det handlade om att man inte skickar tillbaka enkäten till den adress som ifyllaren anger på framsidan. Adressen där är helt onödig egentligen. Man skickar tillbaka till den adress som arbetsgivaren har på mig som anställd och det skulle på något mystiskt sätt vara säkrare.

Hur arbetsgivarens adressuppgift kan vara säkrare än den jag själv anger på framsidan förstår jag inte. Men det är inte meningen att man ska förstå allt här i livet. Ibland får det räcka med blind tro.

Jag har tidigare skrivit om enkätundersökningen som vankas på jobbet.  Den skulle inte göras på nätet utan på papper. Enligt försäkringsbolagets, som är inblandat, försäkringar innebär det att  jag "......är anställd i en organisation som beslutat att satsa på de anställdas hälsa och arbetsmiljö".  Inför detta beskäftiga påstående  känner jag hur det rycker lite i mungiporna.

Det här är en standardundersökning som säkert många har gjort och kommer att göra på olika typer av arbetsplatser. Karolinska institutet och AFA är inblandade. Alltså inte specifikt utformad för min kommun.

Sen försöker jag reda ut vad detta är och vilka syften som finns inblandade, alltså vilkas ärenden de här enkätuppgifterna går. Vid en första snabb genomläsning förefaller ju alla inblandade plötsligt ha drabbats av en alldeles otrolig omsorg om just min lilla hälsa.  Men riktigt så enkelt är det förstås inte, som vanligt. 

* Där framgår att "organisationen" där jag jobbar ska få en anonym sammanställning. Och det är klart jag undrar vilka nu organisationen kan vara? 

* Likaså ska även "medarbetarna på gruppnivå" få en anonym sammanställning. Jag undrar ju vilka de är också förstås på en skola som min?

Arbetsmiljösyfte: Syftet med den här "anonyma återkopplingen" ska tydligen vara att jag tillsammans med övriga medarbetare i min arbetsgrupp ska komma fram till hur vi kan åstadkomma förbättringar i den egna hälso- och arbetsmiljö.  Ska det tolkas som frejdiga diskussioner om våra alkohol- och skrattvanor bl.a?

(Det står inte en stavelse om att syftet med resultatet är att det  ska användas av arbetsgivaren för att åtgärda brister i arbetsmiljön = exempelvis lokaler, organisation, resurser, osv)

Personligt hälsosyfte: Sen kan jag om jag uppger personnummer (och namn och adress förstås) få en personlig hälsoprofil mig tillsänd, alltså uppfyllandes ett syfte om att jag ska bli medveten om mina hälsomässiga tillkortakommanden och leva sundare (till arbetsgivarens  och försäkringsbolagets fromma antar jag) . Varför personnumret måste vara med där förstår jag inte, det står inte på min brevlåda, krävs alltså inte för att jag ska kunna ta emot profilen och syftet var ju bara att informera mig.  Eller? Personuppgifterna ska lagras i tre månader och därefter makuleras. Varför ska de behållas alls då? Eller ens redovisas av mig? Det borde räcka med enkätnumret.

Forskningssyfte: Jag deltar i forskning om ohälsa och sjukdom genom att fylla i enkäten. Den kommer avidentifierad att användas i en databas för att öka kunskapen om dessa områden.  Varsågod kära forskningen! Men min fråga blir ju, vem ska använda forskningen och till vad?

Det här är ett smart koncept när man studerar det så här.  Enkäten fyller alltså flera syften:

1. Arbetsgivaren kan  visa på att man satsar på arbetsmiljön för de anställda genom att betala för det här. För det antar jag att man får göra. Det är säkert inte gratis. Däremot är det  säkert betydligt billigare att köpa det här enkät-köret än att göra verkliga insatser för att förbättra arbetsmiljön för de anställda.

2. Karolinska institutet som gör blanketten kan ju få ett fantastiskt underlag för sin forskning och till en billig penning antar jag.

3. Försäkringsbolaget hoppas säkert på friskare människor = lägre kostnader.

4. Och jag som enkät-ifyllare, arbetstagare, "mutas" med att erbjudas den personliga hälsoprofilen om jag ställer upp och lämnar ut allt detta om min kropp och själ tillsammans med vidhängande personnummer.  För det vet man  är svårt att få någon att ställa upp på frivilligt annars, just detta att lämna ut så mycket av sitt privata tillsammans med personnummer och utan sjukvårdens tystnadsplikt.

Här ska alltså, som några bloggläsare antydde, redovisas väldigt mycket av det ytterst privata i människors liv: sömn, vakenhet, vikt, blodtryck, kolesterol, diabetes, detaljerad humörbeskrivning under olika omständigheter, (om o i vilken grad  jag tappat intresset för mitt utseende !? :-))  om jag skrattar o hur mycket i så fall, allt om rök och snus och alkohol in i minsta centiliter. Fnissar  lite när jag kommer till alkoholavdelningen. Den är lagd sist så att man ska ha blivit härdad av andra, mindre laddade, frågor av privat karaktär. Och där är till och med flaskor och glas avbildade så att det inte ska råda någon tvekan om definitionerna. Man ska då detaljerat redogöra för hur mycket och hur ofta. :-)) Samma sak med "feta måltider", de är för övrigt klart definierade = fläskkorv, smör, pommes, choklad, bakelser osv. 

När jag läser det så får jag först ett infall att höja min hippfaktor lite när det gäller röka och kröka. Jag röker inte,  konsumerar ju nästan ingen alkohol och borde kanske normalisera det hela genom att lägga till lite lagom. Fast sen surnar jag till,  trotsåldern gör sig påmind, och tänker att det vore kul att dra till med ett par helrör i veckan + en massa pommes  + några snusdosor per dag för att  se vad som dimper ner i brevlådan med den personliga profilen.

Tidsinställt munlås som bara öppnar sig en lite stund i samband med måltider?
 Alkomätare för hemmabruk?
Nikotinavvänjningskur på distans?

 

Festligt att bli bönhörd så snabbt! Någon måste ha läst min blogg alltså! :-))  Skämt åsido, jag skrev ju om behovet av förbud mot åldersdiskriminering för några dagar sedan och nu kommer förslaget alltså enligt svt. publicerat kl 20.40 ikväll måndag.  En får tacke!

Jag läser nu äntligen boken om att det finns ett särskilt helvete för kvinnor som inte hjälper varandra, skriven av Liza Marklund o Lotta Snickare. Den får gå parallellt med maffiaboken, bra ytterligheter på något sätt. Har fått så många rekommendationer här på bloggen att jag måste komma till skott och läsa den nu när den kommit som pocket också. Sen får den väl ge sig ut på bokluffning.

Jo, de grymtande pojkarna alltså. Det är så vansinnigt roligt. I boken beskrivs den i dag rätt klassiska studien av hur könsrollerna ser ut hos små barn. Man kollade på ett dagis hur det var vid matsituationen bland barn 3 - 5 år gamla. Och så här var det:

Personalen satte de lugna flickorna som stötdämpare mellan pojkarna, bestämda platser. Flickorna tog med automatik på sig ansvaret för att servera pojkarna. Om en pojke behövde något så så stötte han armbågen i sidan på närmaste flicka och grymtade. Då tittade flickan efter vad som saknades på hans tallrik  och serverade honom det. Efter att man upptäckt detta så  delade personalen på barnen och satte alla pojkar vid ett bord och alla flickor vid ett annat bord.

Och vad händer då? Jo där sitter de grymtande pojkarna och vet inte hur de ska göra för att få maten. Personalen  upptäcker att de saknar ord för mat, de har aldrig behövt lära sig ord som gröt, mjölk sylt osv. eller hur man ber om att få mat,  så de grymtar på och ingen begriper nåt. För de hjälpsamma flickorna finns ju inte kvar där. Mönstret går igen i flera situationer under dagis-dagen. Pojkarna sträcker bara fram en fot och någon tjej tar på honom och knyter, knäpper jackan osv. De behöver inte ens be om det muntligen utan flickorna har koll på vad som behövs och tar ansvar för allt och alla direkt.

Men just situationen med de grymtande ordlösa pojkarna och de beskäftiga små  damerna är så dråplig när man försöker se den framför sig och samtidigt djupt allvarlig. Tänk att det börjar så tidigt!  Och det blir så tydligt att det finns två sidor av problematiken; På ena sidan pojkarna som tar uppassningen för självklar och på andra sidan flickorna som tävlar om att vara till lags.

Vore himla roligt att få sin egen undervisning filmad för att se om den är könsneutral. Det är den naturligtvis inte fast jag vill tro så.

Jag retade mig på åldersdiskrimineringen när det gällde jobbcoachannonsen i ett tidigare inlägg och nu är den borta. Jag menar inte annonsen men ålderskravet. Någon har tänkt till och strukit åldersgränsen på 35 år i annonsen så nu är det fritt fram för alla 36-åringar och andra att söka! Jag stannar lugnt kvar på mitt jobb i alla fall!

Läste en artikel av Peter Kadhammar i gårdagens Aftonblad, 19/1 -08. Den stannade kvar i medvetandet efteråt utan att jag kunde förstå varför. Så kan det bli om något läst inte stämmer, eller det finns några anomalier eller hur man ska uttrycka det. Det lästa ligger kvar där och gnager. Jag hittar inte artikeln på nätet så jag kan inte ens försöka länka.

Efter en omläsning så märkte jag i alla fall vad det är som glappar i hans tankegång.

Han skyller skotten i Rödeby på byn. Han menar att trakasserierna mot famijen har stillatigande åsetts av byns befolkning och därför kunnat accelerera fram emot det som hände. Det är egentligen inte pojkarnas fel och familjens fel utan de tysta människornas runt omkring fel. Och han drar in andra saker som en bys intolerans kan leda till; att homosexuellla tvingas flytta, kvinnor flyttar för att hitta män som vill något annat än att hålla på med sport och bilar, poetiska pojkar flyttar för att slippa umgås med enbart mopedmekare.  Kadhammar breder ut sig om hur illa det kan gå när normerna är för snäva för hur man ska se ut och vad man ska syssla med.

Vid första anblicken kan det se ut att stämma, men sedan läser jag vidare ett antal andra artiklar om Rödeby. Och det visar sig att det inte alls är enbart den här familjen som har utsatts. Det här mopedgänget verkar ha sysslat med skadegörelse hos fler och trakasserier på annat håll också. De har blivit anmälda av andra människor men ingen har lyckats komma till rätta med dem. De är kända av polisen och det finns tydligen åtal mot någon i gänget, men lindrigare förseelser har inte tagits upp eftersom åtalet har gällt något värre. (Hur man nu kan få rabatt på ett brott bara för att man begått något som varit värre fattar jag inte??!!) Polisen verkar ha varit maktlös.

Jag får inte alls bilden av att människorna i byn har stillatigande åsett detta och gett sitt tysta godkännande av trakasserierna mot familjen. Det är ju fler som ha varit utsatta och jag får en annan bild av det hela, samma bild som jag får av gängvåld bland ungdomar i Stockholms förorter och på andra platser där sådant förekommer: På ena sidan ett gäng vilsna,  småkriminella och maktlystna ungdomar + försumliga /maktlösa föräldrar och på den andra sidan de rekorderliga skötsamma medborgarna som vill leva lugnt och ha sina grejer i fred.

Mycket kan man säkert beskylla byns sociala normsystem för men inte självklart detta! Jag undrar vad Peter Kadhammar har emot byn som fenomen? Har han sett för mycket av filmer som Jägarna och diverse fördomsfulla TV-serier?

Det finns säkert byar som är fullkomligt odrägliga att bo i även om jag aldrig träffat på någon, liksom det finns tätorter och städer som är hopplösa på sitt sätt. Jag ska inte försvara dem alla, men just det här som Peter Kadhammar skriver om stämmer inte utifrån en mer samlad bild av det som skrivits om Rödeby. 

Köpte ett paket med diskmaskinstabletter i fredags. Erkänner att jag tog det som var billigast, men jag kunde inte tro att jag skulle bli utsatt för ett sånt här bedrägeri.

Diskmedlet tar bara upp en tredjedel av förpackningen, resten är luft!!  Jag klippte bort en bit av kartongsidan så att det skulle bli synligt. Så här blir vi alltså lurade av stora etablerade företag att betala dyrt för luft.  Det som såg ut att vara billigast blev säkert det dyraste.  Jag fattar om innehållet i vanliga tvättmedelspaket kan sjunka ihop till exempel men disktabletter håller ju samma storlek och kan inte skaka ihop i några transporter.

Jag ska testa och köpa de andra fabrikaten så småningom för att kolla och alla gör så här.

Såg just programmet om Göran Persson och blir fascinerad av detta med makt och ledarskap. Vi lever i en demokrati. Det innebär att det är folket som styr genom sina valda representanter. Men inom ramen för ett demokratiskt system kan en diktatur frodas och den är svår att göra något åt. En del människor kan med skicklighet och manipulation sätta demokratin ur spel inifrån. Det är försåtligt eftersom det sker inom demokratin och lite i taget och därför inte syns utåt så väl. Jag har läst organisation och ledarskap inom ramen för universitetsstudier i pedagogik, sociologi, statsvetenskap och historia och det ger  en del funderingar i ämnet.

(Alla som saknar intresse för samhällsfrågor, ledarskap och organisation kan sluta läsa här för den här texten är lång)

Demokrati-diktatorn har en hel del redskap att använda sig av för att uppnå och behålla sin maktposition. Han (för det är oftast en han) bygger medvetet upp en krets av ja-sägare runt sig. Alla andra tas  bort och utrensningarna görs mycket omsorgsfullt. Till en början sker det diskret och bakom kulisserna, men med stigande maktfull fartblindhet allt mer synligt och förödmjukande för dem som avpolleteras.  Och det är önskvärt för demokratidiktatorn att det syns; "enom till straff, androm till varnagel". Det ska synas utåt vem som bestämmer så att människorna i organisationen visar den rätta respekten och håller sig i skinnet.

 Den lilla kretsen av ja-sägare smörjs med favörer i form av medinflytande i framför allt egna hjärtefrågor. Ibland kan det vara ett betydande medinflytande men över tid allt mindre. Demokratidiktatorn testar hela tiden hur lite han kan ge för att vara säker på den 100-procentiga lojaliteten från medlöparna, så det brukar innebära rätt små köttben så småningom. Om det skulle krävas för mycket så är diktatorn rätt snabb att byta ut sina närmaste medarbetare. Här är gammal vänskap billig och till intet förpliktigande.

Den här lilla kretsen av lojala måste ofta tillsammans med diktatorn göra sig ovän med en hel del av dem som finns inom den demokratiska organisationen för att tillsammans med honom upprätthålla makten och de vet att om diktatorn faller, så faller de också. Därför så funkar hotet om att avgå. Demokratidiktatorn kan hota sin närmaste omgivning med att avgå om han inte får igenom sin vilja. Det låter ju lite som sandlådan men det hotet brukar nästan alltid vara verkningsfullt och opposition tystnar: Faller en, faller alla.  

En demokratidiktator ödar ingen tid och energi på att samla viljor inför beslut. Han fattar sina beslut snabbt och genomför dem också snabbt och effektivt. Eventuella invändningar får komma i efterhand och kan alltid viftas bort med att det fanns inte tid att föra ut en diskussion. Man skulle ha förlorat så mycket på att vänta.  Diktatorn ägnar sin tid åt att regera kraftfullt och att agera utåt. Han får mycket energi  till det eftersom han kan ignorera dem som på pappret ska vara demokratiska medspelare. 

Tiden / tajmingen är viktig för demokratidiktatorn och den är ett av hans starkaste styrmedel. Han har ofta makten att sätta agendan och gör det också väldigt medvetet tidsmässigt. Det som är oönskat sätts ut i en komplicerad och långdragen långbänk, ibland under förevändning att det är demokratiskt att göra så. Medan de beslut som är av honom önskade fattas snabbt och förankras i den egna leden först i efterhand. Eventuellt förankras de inte alls. En del av alla de beslut som fattas i organisationen är ju mindre populära hos diktatorn och då kan han helt enkelt underlåta att genomföra dem och ibland sjunker det hela undan i glömska utan att någon märker det.

Beslutsnivåerna är också föremål för intresse i en demokratidiktatur och manipuleras efter egna önskemål. Genom omfattande delegationslistor kan makten läggas, som det heter långt ner i organisationen, dvs hos tjänstemännen /ämbetsmännen. Och vem har direkt makten över dem om inte diktatorn? Det offociella skälet att lägga beslut längre ner kan vara att de ska komma närmare de berörda eller att de ska gå snabbare, men ofta handlar det om att diktatorn vill utöka sitt inflytande över dem. Beslut kan också tryckas upp i hierarkin till att hamna hos den lilla kretsen av garanterade ja-sägare. De beslutsfora som demokratidiktatorn skyr är mellannivåerna där det finns full insyn och många är med och fattar beslut. Då finns det alltid risk att någon hinner samla ihop en opinion.

Information är en nyckelfaktor i en demokratidiktatur. Den som har kunskap har också del av makten. Genom att undanhålla information för alla utom den närmaste kretsen av ja-sägare så finns alltid ett övertag. Att skaffa sig information på många olika sätt genom ett nätverk av lojala ögon och öron är viktigt. Här byggs metodiskt och hela tiden med hjälp av små favörer.

Med hjälp av informatörer både neråt och uppåt i organisationen, men även utanför organisationen så kan styrningen ske i detalj och beslut manipuleras fram, respektive hållas tillbaka i god tid. Det är inte ovanligt att en diktator gör direktingripanden i beslutsprocesser  långt ner i organisationen och ofta med metoder som sätter demokratiska regler ur spel. Men en sann demokratidiktator står över gällande  principer.

Demokratidiktatorer avgår inte gärna även om de hotar med det ibland. Det kan hända att de tvingas till slut därför att de drivit sin diktatur för långt och avslöjas med övertramp så stora att det inte kan accepteras i ett samhälle som säger sig vila på demokratins grund. Det kan alltså bli en sorts skandal, internt eller offentligt. Det kan tyckas märkligt att det kan komma dithän, men vartefter ideologierna blir blekare och tunnare i den lilla kretsen av makthavare så försvinner också den värdegrund som demokratins handlingar bygger på. Det blir lättare att trampa fel när de värderingar som borde sitta i ryggmärgen är utsuddade. När alla ifrågasättare är utrensade sedan länge så inträder också en viss fartblindhet.  Det finns ingen kvar som kan varna när det barkar iväg för långt. Och när de diktatoriska övertrampen har fått passera obemärkt under en längre tid så blir de allt större och allt oblygare.  

Demokratidiktatorns maktlystnad är mycket stark förstås och strävan efter mer makt är en stark drivkraft. När / om det kommer till en punkt där demokratidiktatorn märker att nu går det inte att komma längre, det går inte att få mer makt än så här, de steg uppåt i makthierarkin som han trodde var möjliga visar sig vara stängda för honom, då kan en uppgivenhet inträda som gör att han avgår.

Ett annat skäl att avgå kan självklar också vara möjligheten att nå en högre maktposition. Det säger han aldrig nej till.

Kroppen kan naturligtvis också säga ifrån. För detta att hela tiden hålla koll på allt och alla i organisationen kräver en stor arbetsinsats. Motviljan mot att dela med sig av makten gör att det finns nästan ingen fritid för en demokratidiktator. Det kan göra att kroppen svarar med sjukdom eller annat som tvingar fram en avgång. Trilskande hustrur brukar däremot sällan vara skäl för avgång. De byts nog hellre ut i så fall.

När väl demokratidiktatorn avgår så är det väldigt tunt med naturliga efterträdare. Den begränsade kretsen av ja-sägare lär falla i samma stund som diktatorn faller eftersom de har deltagit med liv och lust i de elaka utrensningarna och överkörningarna. Och några andra har inte fått ta plats vid maktens grytor. Så lusten att ta vid kan vara begränsad Det brukar innebära att man släpper loss ett stort behov av att åter igen bygga upp demokratin från grunden eftersom den har varit utspelad under längre tid. De vanliga demokratiska processerna ska gnisslas igång  igen och det kan kärva i början.  Och en ny ledare kan ha svårt att hävda sig i den huggsexa efter makt som kommer när alla hämningar nu släpper och det blir svårt att leda uppbyggandet av en ny demokratisk plattform. Det blir lite som ett hingstsläpp på våren innan en normalt fungerande makthierarki har byggts upp. Det kräver också en hel del uppmuntran för att sparka igång de medarbetare som har avsomnat under diktaturtiden, alla de människor som har gett upp sitt engagemang och sin kreativitet under den tid de varit degraderade till röstboskap.

Sen kan  demokratidiktatorn naturligtvis leda skickligt, fatta bra beslut och genomföra viktiga förändringar men det är inte det jag diskuterar här. I vissa lägen kan man efteråt se att diktatorn har haft en dynamisk ledarperiod, kanske genomfört en ekonomisk sanering som inte varit möjlig annars. Men det är en annan femma.

Det här är intressant och spännande att grunna på. Och jag kan inte låta bli att fundera över varför demokratin inte har utvecklats särskilt mycket sedan romarna lade grunden en gång för ett par tusen år sedan. Demokrati handlar ju mycket om kommunikation och där har ju hänt en hel del som borde vara direkt användbart i demokratins tjänst. Jag blir ibland lite misstänksam och undrar om det är ett medvetet tillbakahållande av dem som finns med i makteliten. På  andra områden har ju exempelvis teknisk  utveckling och kommunikationsutveckling  gått hand i hand, men inte när det gäller att utveckla folkstyret.

De här kuverten får mig alltid på dåligt humör, antingen de är orange eller gröna. De påminner om bedrägeriet mot min årgång. Vi som betalade in till ATP ett helt liv med heltidsarbete och trodde att vi skulle få en rimlig pension. Nu blir det bara typ ett kryddat socialbidrag kvar av alla vackra ord om ekonomisk trygghet. Det märkligaste i hela det här skojet är att jag har jobbat heltid i stort sett hela mitt liv och varit ledig väldigt lite för studier och barn. Men ett antal år av beräkningsgrund tas ändå bort trots att jag faktiskt jobbat de åren. Det beror inte på att jag har skolkat utan på att de räknades inte in i det gamla systemet! Och då ska de inte räknas in i det nya systemet heller!

Jag har varit hundra procent solidarisk med köpfri dag idag lördag. Jag har inte köpt någonting alls. Och det borde vara fler sådana dagar under året, dagar då vi hejdar oss och ifrågasätter på allvar vår höga konsumtion. Det borde vara dagar då vi kollar igenom  skåp och lådor och hittar sånt som vi helt enkelt glömt bort, tar fram och använder istället för att köpa nytt. Jag vet att jag hör till syndarna.

Jag känner mig väldigt solidarisk med köpfri-rörelsen. Jag kan känna köplusten i mig men den borde inte alltid få vinna, jag vill bekämpa den och jag tar gärna emot stöd från entusiaster och samhälle och kloka kollegor.

Född på 50-talet, som jag är, så hör jag inte till en köp-slit- och slänggeneration. Det kom senare faktiskt. Mina föräldrar fostrade sina barn till att ta vara på allt och spara. Och någonstans sitter det kvar i ryggmärgen, trots att andra tider fått råda länge nu och köpfesten hyllats från alla kanter; uppifrån beslutsfattare och från företag och ekonomer och förståsigpåare och media.

Det finns ju av naturliga skäl inga kommersiella intressen som stödjer köpmotståndsrörelsen så den får väl bli folkets egen rörelse.

För det är väl så vi kommer att minnas henne, som hon som förlorade allt för en "glad i hatten-kväll "på krogen.

Jag försöker hacka i mig nyheten om hennes efterträdare vid Reinfeldts sida. Det är en hon igen tydligen, och hon ser ut som en hurtigt optimistisk distriktssköterska, vilket ju inte är helt fel i mina ögon. De brukar ha både pondus och sakkunskap.  Om jag fattat det rätt heter hon Clase.

Men det jag inte fattar är hur hon kan komma i fråga eftersom hon tydligen är under utredning för skattebrott!?

Har jag missat något här?

Eller har Reinfeldt missat något?  Eller är han bara korkad? Tänk om hon blir fälld?? Han lär ju vara informerad om detta med misstanken om skattefusk,  men han har förtroende för henne ändå! Han måste vara den mest förtroendefulla person jag hört talas om, näst Jesus då. Religiöst  förlåtande även på randen till bråddjupet!

Eftersom Clase nu kommit i fråga i alla fall trots detta, så undrar jag ju i mitt stilla sinne, lite tyst så där, knappt hörbart, hur är det med alla de andra som möjligtvis var kvalificerade, men bortvalda? Vad har de med sig i bagaget som gör att de inte kan bli utsedda?  Är det så att rekryteringsbasen är smal, inte pga bristen på formell kompetens, men pga moraliska tillkortakommanden?  Är det därför man tar Clase? Hon var i alla fall den med minst dålig moral? Nej, usch så får man väl inte ens tänka!!

Sen ser jag lite granskande på den dam som ska ha hand om krisberedskapen i Sverige nu när Schenström inte gör det längre. Schenström har ju i ett huj övergått till att åstadkomma kriser istället. Ersättaren heter visst Salomonsson eller nåt och ser betryggande krisallvarlig ut. Hon ser inte ut som om den typen som skulle vänstra med  unga journalistlejon på krogen och bli glad i hatten. Hon ser inte ens glad ut så hon kan ju vara ett klipp. (Nu kommer Annaa att hudflänga mig för att jag dömer sånt på utseende och anklaga mig för att vara fördomsfull!). Så det är bäst att jag reserverar mig och säger att osvuret är bäst. Om hon nu inte ränner på krogen så kanske hon i gengäld har haft tid att samla andra lik i garderoben.

Vi väntar spänt på svensk medias totala granskning av hennes liv från konceptionsögonblicket fram till dagens datum. Ingen sten kommer att lämnas ovänd. Gamla kollegor, ovänner och vänner och avlägsna släktingar kommer att utsättas för korsförhör och avkrävas uttalanden.  Ser fram emot rapporter de närmaste dagarna om eventuella försyndelser typ "Hon glömmer alltid min födelsedag", "Hon hade B i ordning och uppförande",  "Hon lurade på oss en hundvalp som visade sig  vara kryptokid".

Den här bilden är tagen nerifrån Storgatan upp mot det gamla torget. Till vänster blir ett större hus med galleria i botten och bl.a. äldreboende längre upp i huset. Bra idé egentligen att ha ett äldreboende här där det är nära till allt. Det nya torget blir uppe vid E18 och det nya hotellet och jag tror att det här har förutsättningar att bli bra.

Det gamla torget var ingen estetisk höjdare och det nya har åtminstone förutsättningar att bli bättre. Det gamla låg ju här eftersom genomfartslederna Stockholm - Oslo och Arvika - Bengtsfors möttes här. Men nu är ju inte mötesplatsen här längre så en flytt kan vara logisk.