Inga Magnusson

Det är klart att man ska följa lagar och regler, inte minst om man är ansvarig politisk tjänsteman. Men hur ofelbara ska våra förtroendevalda vara? Hur långt över vanliga medborgares moralstatus ska dom vara? Kanske bättre med robotar eller ett helt datastyrt regerande?

Det som stör mig allt mer är "journalismen" alltså oansvariga journalisters oinskränkta makt att driva valda politiker från sina jobb, (liksom politiskt tillsata tjänstemän) genom ren terror mot berörda och deras familjer, kanske till och med via arrangerad "brottsprovokation" (var det inte så i Schenströmfallet?).

Och det spelar ingen roll vilken regering som sitter, synderna är ju ganska jämnt fördelade. Men är det verkligen journalister som ska bestämma? Jag tycker denna artikel slår huvudet på spiken:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_552497.svd

Jag tror att högersidan varit så irriterad över skattetrycket att det inte haft några moraliska problem med att bryta mot demokratiskt fattade beslut och det straffar sig nu. Det blir nog svårt att hitta vita politiker som kan axla ministerposter och annat.

Instämmer med Tjatis. Man har varit så upptagen att vara arg på sosseriet att man inte brytt sig om annat. Det finns ingen djup substans hos moderaterna om att ställa upp på en svensk traditionell välfärspolitik. Det som Reinfeldt av någon anledning anammat men inte haft med sig partiapparaten i. Som sagt; det blir oerhört svårt för honom att rekrytera folk om är både moderater och goda förebilder för något annat än moderatpolitik. Slutsats; Svenska folket var inte moget för ett moderatstyre! Fast folket är lite småkorkat så det fattadet det inte förrän det var för sent!

Jag måste nog kommentera både inlägget och kommentarerna den här gången. För det första så håller jag med om att man verkligen kan ifrågasätta vad som händer inom politiken. Det verkar vara rena lekplatsen numer. Ansvarsfrågan som de själva hänvisar till när det gäller lönesättningen verkar inte gälla åt andra hållet...att verkligen ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Till Reinfeldts försvar kanske han bara har varit naiv och trott att folk inom hans eget parti verkligen har och tar ett eget ansvar. Sedan kan man ju fråga sig om man verkligen får vara naiv i hans position. Dessutom har nog Annaa M rätt i att svenska folket inte visste vad de röstade på....men det gäller även när vi har en socialdemokrat vid makten. Jag har aldrig tyckt att folk verkar veta vad de röstar på....eller rättare sagt vilka konsekvenser deras röstande får för både samhället i stort och dem själva. Många spontanröstar troligen efter att valspurten är avslutad. Den som verkar mest förtroendeingivande för stunden vinner röster. Hur många gånger har jag inte talat med folk som klagat på effekterna av vad de själva röstat fram...det är nästa så att bland mindre politiskt engagerade är det nästan en regel och inte ett undantag.Tack vare mitt förra yrke så har jag kommit i kontakt med mycket folk ur alla samhällsklasser så jag har ett litet hum om vad jag talar om. Sedan finns det naturligtvis också många som är väl insatta i vad de röstar på, men det skulle vara mycket intressant att få kunskap om hur fördelningen mellan de som verkligen är politiskt insatta och de som mer eller mindre "spontanröstar" är och hur det påverkar det slutliga valresultatet samt vilka samhällspolitiska konsekvenser det får i slutändan....

Gisan: Nej, och det är väl därför de tvingas avgå.

Börje: Jag håller med om att politiker i grunden måste vara hederliga och ärliga och beredda att följa de lagar de själva är med och stiftar. Det måste gälla lika för alla partier. Men det finns ju som Du säger också en gräns för perfektionismen här. Och den är värd en diskussion i offentlighetens ljus. Men det media ibland sysslar med i den här branschen handlar mer om sensationslystnad för att stimulera lösnummerförsäljning och det är det jag raljerar med i mitt blogginlägg.

Tjatis: Jag tror att fenomenet vardagsfuffens, typ skatteflykt, är lika för alla partiers representanter, men att media är mer nitiska i sin granskning av alliansen eftersom journalister i allmänhet har vänstersympatier (det sista påståendet är fakta och inte min åsikt!).

Annaa: Huruvida moderaterna ställer upp på Reinfeldts välfärdspolitik eller inte ska jag inte uttala mig om. Mina sympatier ligger i det stora hela hos alliansen, det är väl ingen hemlighet, men mest pga deras inställnig till skola och rovdjurspolitik.

Jag tror alltså inte att detta med att ha rekryteringsproblem pga att politiker ägnat sig åt diverse ljusskygga saker i sitt liv, är vanligare hos allianspartier är det är i andra partier.

Här är nog alla lika goda kålsupare. Det som gäller för alla rätt över tycks tyvärr också vara att de kvinnor som avslöjas får släpas i smutsen oförsvarade och tvingas avgå, medan männen uppbådar sina
gamla nätverk (eventuellt både bland kollegor och press) och får sitta kvar.

Vore också intressant att få lite fokus på det som Börje säger; var inte det Schenströmaffären planterad? Det verkar ju lite bäddat för det; fotograf till hands, bjuden av journalist, notan som fällde avgörandet kom fram.

Alltiallon: Jag tycker att det är lika roligt varje gång man gör såna här analyser av vad folk borde rösta på om de skulle rösta utifrån vad de politiska partierna verkligen säger sig vilja göra. Om jag inte minns fel så är då egentligen en majoritet av svenska folket centerpartister ! :-)
Och det har jag ju inget emot!

Men allvarligt talat så håller jag med om att såna här affärer missgynnar politken som sådan och bygger på politikerföraktet.

Man kanske måste låta en grupp av politiskt tillsatta företrädare för alla partier granska personer ska utnämnas i såna här sammanhang. Eller åtminstone erbjuda partierna den möjligheten. Då slipper man ifrån en del av det här. Det kan i alla fall vara värt att diskutera hur man ska se på politikers vandel, var gränserna ska dras och hur det ska undersökas och vem som ska undersöka. Och återigen, jag tror inte att det handlar om att något parti är värre än något annat utan det här är ett generellt problem i en öppen demokrati.

Återkommer till frågan om vem som ska avsätta/ bestraffa felande politiker. Var ska gränsen gå för vad man kan tillåta sig som politiker - får man gå mot röd gubbe, fortkörning, felparkering? Eller går gränsen högre upp på straffskalan innan man blir tvingad bort från jobbet av journalistdrevet.

Allvarligt talat har nog inte felandet i sig betydelse här, journalistmobben tar varje tillfälle att fabricera nyheter. Dessutom är ju som Inga konstaterar (enligt journalisternas egen organisation) en stark majoritet av dagspressjournalisterna numera vänstersympatisörer. Och man kommer inte ifrån misstanken att de genom "avgångsjournalistiken" driver en egen politisk agenda - har man inget att angripa sakligt får man gå på person för att skada regeringen.

Nej jag har aldrig röstat moderat men har naturligtvis mina sympatier hos alliansen. Föreställ er bara hur Sverige hade sett ut om Göran Persson fått sitta kvar vid makten. Det hade bara gått genom att dela regeringsinnehavet med övriga vänsterpartier. Lars Ohly som finansminister? Eller kanske ännu värre som skolminister! En skola utan betyg och utan läxor, kanske utan närvaroplikt?

För mig är alliansregeringen trygghet, dom gör det mesta helt rätt, folk får det bättre samtidigt som många verkar mer missnöjda än någonsin. Varför? Vad har media för roll i detta? Fundera på det!

Börje: Många tänkvärda synpunkter!
Det här är nog ett dilemma som man måste hantera på något sätt från politikerhåll och hitta en användbar strategi. Som det är nu är det inte bra.