Inga Magnusson

 

Han fick fin vemma av en god vän för ett tag sen, rensade, stekte och åt. Fast det blev en del över. Så den frös vi in stekt, kall. Nu tinade vi opp den och stekte på den igen. Den smakade jättebra sa Roland. Men det är ju en fet fisk (siklöja) och ska nog inte vara fryst länge.

Jag läste lite på nätet om konsten att steka filé. Expressen hade en enkel och snabb info med video. Lite nytt tänk var det:  Det går bra att krydda köttet före stekningen, helst en kvart innan så att det hinner ta plats i köttbiten. Sen får man vända mer än en gång. Det var också nytt för mig. 

 

Jag gjorde som instruktionen på nyårsaftonen: kryddade med salt och peppar och örtkryddor en kvart innan stekning, stekte i smör + olivolja, het panna, öste fettet med sked över köttbiten under tiden,  rätt tjocka bitar ett par cm minst. När köttbitarna fått ordentlig färg så flyttade jag över till ett litet ugnsfast fat, in i ugnen på 100 grader. Där fick de står tills stektermometern visade 65 grader. Klart! Då var det lite lagom rosa inuti, inget blod som rann. Tog så där 5 minuter tror jag.  Det blev bra, ska försöka komma ihåg den här metoden till nästa gång.

 

Rökt kött passar bra ihop med potatisgratäng eller rotfruktgratäng. Smakerna matchar. Vi röker ofta lår och bogar av rådjur, medan sadel hamnar i ugnen.  Just den här måltiden hade vi smarrigt hemrökt kotlett som vi fått av snälla goda vänner som röker själva.

 

Kål passar bra till. Våra nya grönsaksfavoriter är kål som är lätt kokt först och sedan stekt, såsom grönkål,  brysselkål, broccoli, blomkålsris. Men man får steka sakta och på svag värme, bränns lätt. Roligt med mat nu när vi är pensionärer och har gott om tid. Vi äter i stort sett bara kött från  vilt; vildsvin, rådjur, älg och någon hare. 

 

Agendan i dag är annars att fundera på morgondagens mat ( nyårsafton!). Ska jag ta opp en bit älgfilé eller inte? Det blir en del tvätt och promenad med lille Seffrin. Igår gick det inte med hundpromenad p.g.a. vädret, hård vind o regn så vi behöver komma ut idag, både han och jag. Imorgon hoppas vi på solsken, ser ut så i prognosen i alla fall. Roland ska använda dagen till att hämta hem mer asp. 

Det här är mitt bästa recept på rådjurssadel. Gjorde det igår kväll. Tinade upp en liten sadel, framdel upp mot nacken. Det är lagom för oss två. Den var rätt fet så det blev mycket skäring för att få bort hinnor, blod,  fett och senor. Ett par hagel hittade jag  också.

 

Sen kryddar jag undersidan rejält med peppar och salt och lägger den i ugnsfast form med lite lök under.  Kryddar ovanpå ordentligt.   Sen skårar jag översidan och lägger i skårorna skivad lök och vitlök, mycket. Strör ovanpå det kantareller och strimlade morötter.  Över alltsammans brukar jag lägga bacon men nu hade jag det som var ett strå vassare; hemrökt fläsk, gåva från grannen, skuret i tunna skivor. Lite vin i botten.

 

Sen in i ugnen i en och en halv timme på 170 grader. Det får gärna stå en stund efteråt. Sen tar jag bort fläsket, skär det i tärningar för att servera med köttet. Resten av det som ligger ovanpå mixar jag och blandar med skyn i botten till en god sås. Det blev kanongott, som alltid. Vi avnjöt det till tre avsnitt av The Crown!  TV annars var värdelöst som alltid lördagkvällar.

Vi fick den här grönsaksrätten av goda vänner i somras. Nu har vi testat några gånger och gillar den verkligen. Det är inget vi har ätit förut, vet inte varför. Det borde vi ha gjort, den är både god och mycket nyttig, mycket smakrik. Man kan nästan äta den som chips.

 

Jag klipper bara grönkålen så det blir mindre bitar, steker på svag värme tills den är krispig men inte bränd. Man får se upp för det går kvickt att den blir brun. Går som sagt att äta som ensamrätt men också som grönsak till kött, vilt passar bra. 

Snälla grannar gav oss en påse. Roland rensade och stekte och åt. Jag äter inte men detta är nog hans favoritfisk! Vemma heter den på bygdens  dialekt och har nog alltid hetat så. På svenska skulle man säga siklöja. Det är en liten laxfisk,  fiskas under en kort period nu på hösten i vår sjö Östra Silen, lämpligen med nät.

Min portion. Det fanns många vegetariska rätter med sallader och gratänger

 

Ibland är det roligare än annars att laga mat. Att hantera en sån här styckningsdetalj från färskt  vilt är festligt och ovanligt, man blir nästan andaktsfull. Alla som jagar känner förstås igen den och ser nog också åldern på köttet. Inte så ofta det ges tillfälle att äta sånt här. Det  kommer heller inte härifrån Sillerud utan från Hällsbäcks gårds marker lite högre opp i Värmland, ungefär  Gillberga. I år verkar dom inte vara så stora så det blev lagom till kvällsmat åt oss, två personer. ;-)

 

Och kräftorna är oslagbart goda. Fast jag kan inte ta åt mig äran, har varken fångat dem eller kokat dem, köpte färdigkokta av fiskaren. Så de funkade bra för oss fyra och de räckte.  Men sen gjorde jag en Jansson för att liksom fylla ut magutrymmet om man inte blev mätt på skaldjuren. Och den blev då ingen höjdare. Det är nog så att potatisen fortfarande är liksom färsk. Jansson blev  geggig med hårda strimlor i. 

 

Jag gjorde en äppelkaka till dessert. Den ska bli ett lager äpplen i botten och en krispig god bädd ovanpå. Icke sa Nicke!  Alltsammans blev en enda gröt! Suck! Vet inte vad jag gjorde för fel. Kanske skulle ha haft den längre upp i ugnen. (Kom på nu: Glömde bakpulvret!)

 

Den här dagen började med knas och fortsatte alltså lite i samma spår. Kan det vara fullmånens fel??? 

 

Men en mysig kväll hade vi och huvudsaken i maten var ju kräftorna. Trevliga vänner fick vi umgås med,  som vi inte har fått prata med på ett tag, för de har jobbat i stort sett hela sommaren varje dag. Och jag ska nu få läsa "Svenskämnets utveckling"  en jämförelse mellan hur ämnet behandlas i de senaste två läroplanerna,  skriftlig examination inom lärarutbildningen. Det är roligt att kolla på.  Nästa omgång kursplaner i ämnet ser ut att bli nära katastrof. Nu ska värdegrund och fostran ta över svenskan också, inte bara historia som nästan miste Antiken. Den litteratur som ska studeras ska tydligen vara garanterat uppbyggelig. Och det skär ju bort en hel del god litteratur.

 

Sen blir det Seffrinsläpp på rådjur. Nu har han vilat en dag och därefter  blir det en hel vecka jaktfritt

Vi var fyra stycken bjudna på mat hos goda vänner. Förrätten ska jag absolut testa, mjuka dadlar med St Agur-ost på och en nöt. Himla gott till entrébubblet!!

 

Utsikten igår kväll var nästan lika fin som i minnesbild för tre år sedan. Maten var suveränt god  och sällskapet himla mysigt. Vi sex  har varit vänner länge,  kan både skoja och prata allvar, utbyta tankar åt alla håll från olika bakgrund. Då blir det bäst. ;-) 

 

En ovanlig maträtt för de flesta. Vi gissar att vi är de enda i Sverige som åt detta just i går kväll. Inte så vanligt djur men vi har en jaktvän som själv har nedlagt det.

 

Potatisen är bara kluven, inte skalad, 45 minuter i ugn, nästan en timme, timjan, salt och olja på. Chiccori är så himla gott med St Augur-ost på, en tjock skiva på varje. Tror en halvtimme i ugnen ungefär men får kolla. Måste köpa det nästa gång vi är i Karlstad, finns inte i Årjäng. Och från sikahjorten har jag en halv filé plus en bit av ryggbiffen. Båda bitarna är rullade i bacon och grillade precis lagom, lite röda inuti men inte så blodet rinner. 

 

Vilken måltid! Inte mycket slår detta! Dessutom hade vi en trevlig kväll med fyra vänner, mycket prat om jakt förstås och om hur olika djur lever. Bättre blir det inte.

 

Vi har en vän som kommer från restaurangbranschen. Han hade till gårdagkvällens traditionella knyte gjort i ordning abborre ( som han f.ö. är mästare på att fånga). Lagom stor, väl rensad förstås, kryddad och med en citronklyfta i mitten, i folie, 200 grader i ugnen (eller på grillen) i så där 20 -30 minuter. En per person beräknat. Vi fick också stekt Karl Johan, men receptet på den återkommer jag till, det är en höjdare.!

 

 

 

Jag gör så numera, grovrensar kantarellerna, lägger dem på ett fat i kylskåpet och så fuktat papper / duk över. De  här har stått i två dagar och är lika fina. Skulle säkert klara ytterligare dagar utan att förlora smak och konsistens. Viktigt är att de förvaras kallt och inte torkar. Ibland orkar man ju inte äta upp färska svampen på en gång, men det går alltså att förvara ett tag, man behöver inte frysa in allt direkt. 

 

Vår senaste svamp-favvo  är omelett med svampstuvning. Och förstås varma smörgåsar i ugn! Härligt med svamp i skogen, nu efter regnet kommer den. Fanns inga i den långa torkan. Vi plockar  med oss det vi springer på när vi är i skogen med hundarna, men annars samlar vi årets förråd i september / oktober när vi är mer ensamma i skogen  ;-))

 

Sen har jag fått mer info och tips om getingfällan, den bruna påsen. ;-) Återkommer till den.

Idag ser ut att bli en regndag, det får bli plikter inomhus. 

Så skulle det kanske heta om rätten hade ett namn! 

 

Vi var igår  bjudna på trevlig kväll av tre generationers värdar i en f.d. lanthandel med fantastiskt innehåll!! Den i sig  är värd att beskriva, men den den ska jag inte berätta om idag utan om den spännande maten. 

 

Det var alltså smakrikt kött av högrev. Det hade tillbringat 6 timmar i röken först  och sedan tid i ugnen (eller grillen?)  med diverse kryddningar och såser. Därefter  var den skivad i mindre bitar. Oj, vilken smak det blev!  Till den serverades god sallad, ugnsstekt färsk potatis, picklad lök i olika former, gräddfil, aioli, nötter, glutenfria plattor (?)  att svepa in det hela i och äta om man önskade. Gick förstås också att äta med kniv o gaffel. 

 

Till avslut fick vi kaffe och en hembakad kladdkaka med jordgubbar och visp, fin med hjärta på!

 

Roligt med speciell mat som vi inte lagar och äter varje dag. Och som jag skrev i inledningen, så var det trevligt att få träffa tre generationer en sån här kväll. 

 

Senare idag blir det inlägg om körde-på-stock-med-båten-dramat som vi fick uppleva idag söndag!

Det var en fin kväll! Mycket skratt och stoj i goda vänners lag, smarrig mat, med färsk vit sparris, skinka o parmesan, sallad, färsk potatis och så god sås till. Vi njöt i fulla drag. 

Vi fick lite rester över av den kokta sparrisen. Jag testade att bara värma den men det smakade inte mycket. Så jag skivade den i mindre bitar och stekte den. Det blev himla gott. Vi har stekt rå sparris förr och det är gott, men detta blev också bra. Nu var den lättkokt innan så den var inte sladdrig och det bidrog kanske till lyckat resultat. Det blev enkel rest-måltid med stekt sparris, stekt färsk potatis, hollandaise och falukorv. ;-)

Första maj åkte vi tillsammans med A och A i Svensbyn till Solsidan i Åmål för att äta tapas. Vi som i stort sett bara äter svensk husmanskost var lite förvirrade till en början. Det är ju rätt rörigt att beställa tapas, det blir så mycket att välja på.  Men Solsidan är känt för att ha bra tapas och jag har ätit det här där för rätt länge sedan. Men nu var det som att börja från början igen. Tapas  är alltså smårätter som är prissatta för sig och så kan man beställa så många man vill. Vanligast kanske 2 - 3 stycken. Bilden ovan är Rolands favvo, plankstek. Den ska jag testa nästa gång, för det blir absolut en nästa gång.