Inga Magnusson

Idag drar vi till Karlstad. Vi behöver komplettera en del i fiskestugorna, gubben ska dessutom hämta grejer till  Skogsdagen som planeras i samband med travet  på söndag.  Gubben är med svärmor och planterar på gravarna just nu, men sedan åker vi.

I kväll, söndag, är det dressyrkurs igen. Vi åker dit med båda hundarna tillsammans med A o U i Hol och deras Vorstehhund Chester.

Tisdag blir det Spring Väst med Bäckenrundan. Samling vid Bäckekorset på kvällen vid 6-tiden eller så.  Sedan hinner jag hem för att se klass 9a på TV.

Onsdag blir det Valborgsmässofirande traditionsenligt på hembygdsgården i Sillerud med sång av Urbandet och vårtal av Åsa Strandhem. Vi är bjudna till A och A som bor precis bredvid i samband med det.

På fredag kommer Stockholmssonen hem. Vi hämtar i Karlstad och åker vi till hotell Norlandia på kvällen för att äta gott och spela bowling. Rolands systerdotter med familj ska följa med.  Det ska bli roligt.  Han stannar till på söndag. Flickvännen är hos sina föräldrar i Älmhult på besök och kommer inte med den här gången.

Lördag är fortfarande tom men vi kommer att umgås med sonen förstås. Jag ber nog mor och svärmor komma hit och äta med oss tror jag. De uppskattar att få träffa barnbarnet och han dem.

Söndag är vi på travet / skogsdagen hela tiden antar jag. Dessutom ska sonen ha skjuts till Karlstad för vidare transport till Sthlm förmodar jag. Dressyrkurs med Stövarklubben på Brukshundklubbens träningsplats i Årjäng.

OBS! Norane runt inlägget är kompletterat med lite text nu. Vet inte om det är rätt. Men vi har försökt.

Nu börjar tillvaron komma in i vår sommarrytm:

- Förmiddagen var förberedelser för ny fiskegäst. Nja ny och ny. Han kommer varje år med fru, son och kompis. Polack, väldigt trevlig.

- Långpromenad gjorde vi med hundarna för att träna moment från gårdagens dressyrkurs. Vi gick först till Brogärdet och pratade lite med den polske gästen och hälsade välkommen. Pratstund.

- Sedan blev det en tur ner till båtklubbens nya brygga. A i Hol var där. Gäddruset har börjat. Han hade fått 15 gäddor på två timmar. Släpper tillbaka allt förstås.


Här angör A bryggan med sin båt.

- Sen gick vi upp mot Prästgården och pratade med en släkting till D som hjälpte till med renoveringen. Pratstund.

- Lite längre upp fick vi sällskap med Rolands bror som var ute och körde häst. Han har lämnat Lillbraga på betäckning i Norge. Pratstund.

- Vi gick ner genom Prästeparken:

Vitsipporna blommar som allra mest just nu


Här hittade vi också fler ex av blomman som jag frågade om, den som visade sig vara Tibast. Den blommar på bar kvist, får bär som är väldigt giftiga, lär dofta gott när man tar in blommorna. Se så mycket vitsippor det är!



Innan vi gick ut på promenad så var Erling i M här och pratade en god stund. Han läser turistvetenskap på universitetet i Karlstad och ville intervjua Roland för något arbete, det blir på fredag fm till förmiddagskaffet. Pratstund.

Efter promenaden kom Kjell hit med ett lustigt fordon. Vad är det? Och vilken årsmodell? Vi diskuterade. Han hade nästan ingen luft i däcket så Roland följde med ner till lagårn och kompressern och fixade det. Pratstund.


Sen städade vi lite och dukade inför kvällens gästabud. Det blev en minimalistisk dukning idag, med svart duk och svarta tallrikar och linnefärgade tabletter och servetter. Enda dekorationen på bordet var stenar och ljus.
Vid 7-tiden anlände gästerna, våra goda grannar. Vi har länge försökt få till en dejt men misslyckats. Nu blev det i alla fall lite kvällsmat: kronhjortstek från Gärdesta vid Öster Malma. Tack Dollan och Hans för den, den smakade suveränt. Vi har aldrig vare sig ätit eller lagat till kronhjort. Det blev i ugn och för en gångs skulle precis lagom mycket stekt, lite rosa inuti. Vi åt den med  vinsvampsås och ärtebockar och gröna bönor och björnbärsmarmelad. Till efterrätt blev det en Strudel med fin blätterteig och kaffe till det. En trevlig kväll blev det och mycket prat.

Vi håller nog på mycket och pratar med folk hela dagarna. Dessutom hann vi med att var i lanthandeln en stund och babbla med folk. Och några telefonsamtal. Inte underligt om det inte blir så mycket gjort. Men vi städade i alla fall lite och jag tvättade några maskiner.

Ha ha... jag gick in i väggen! Direkt och totalt!  Visst brukar de säga så de som tränar och tävlar på allvar? Det låter proffsigt att säga så, jag håller på och briljerar lite nu känns det som. :-))

Jag kom hem, åt en enkel middag; grillkobra (= långa tunna bitar av kotlett), kokt potatis sojaost och tomater, till det kranvatten. Därefter en powernap på en halvtimme och så promenad med Jazz, hamiltonstövaren. Det kändes helt ok att gå till Prästgården där Roland höll på med att göra i ordning en av båtarna för sjösättning. Men på hemvägen blev det allt trögare att gå. När jag gått upp för den avslutande backen vid Liane var jag helt borta. Benen bar egentligen inte och jag vet inte hur jag tog mig hem de sista 100 metrarna. Svimfärdig och alldeles väck! Men in i duschen och plötsligt jättesugen på något att äta, speciellt sött. Kastade desperat i mig några potatisbitar och några chokladbitar tillsammans med varmt vatten. Det kändes lite bättre men fortfarande lite down.

Vad är det här, alla Ni som kan sånt?  Alltså här gick jag 8 kilometer i förrgår + dubbla gympapass och 1 mil igår + dubbla gympapass och idag orkade jag inte ens gå två och en halv kilometer!! Det är samma sträcka som Rolands 90-årige farbror går varje dag med stavar!!  År det det här som är väggen?

Stort grattis till Sara i Bäcken till en stabil gosse på drygt 4 kilo! Och grattis förstås också till den nyblivne fadern och de nyblivna stolta morföräldrarna och nybliven moster och morbror.

Nu har vi fått internetcafé på vår lanthandel. Jag var där och provsurfade igår.  Det är ett försök för att se om det kan vara en bra idé. Jag tror att det kommer att bli väldigt mycket utnyttjat av exempelvis sommargäster, dels de som hyr våra hus, dels de som bor på Camp Grinsby. 19 kr för en timme konstar det och det är Side Walk. Det är roligt att se Side Walks internetsida. Där står att man har verksamhet i typ Berlin, Stockholm, Paris osv och så då i Sillerud. Känns som en världsmetropol.


Igår kväll var vi på Brasserie Gränden i Årjäng. Det var Stövargillets årsmöte och fest. Lokalen var nästan full. Vi var c:a 40 gäster med god trerätters och underhållning. Maten var först sillbord, sedan vildsvin och till sist en dessert som jag inte åt. Jag fick istället god Mangoglass. Jättetrevligt evenemang. De som sjöng och spelade bor på Sigfridstorp uppe i Glava. De berättade dessutom bra historier. En del av dem från han i Myra. Glömt namnet. Jo, Kjell Åke väl.

Under dagen idag så har vår lokala städfirma varit i stugorna och städat. Det var suveränt fint och rent. De har verkligen tagit rubbet. Den förste gästen för året anlände idag från Tyskland. Sedan rullar säsongen på fram till i september. Jag tror att gäddorna leker nu uppe  Bäcketjärn. Det plaskade och slog när jag gick förbi häromdagen. Nu lär det också gå att få lax och öring här uppe så länge vattnet är kallt. När det blir varmare så drar ädelfisken sig ner längre ner mot botten och ut i storsjön för att få lite svalare.

Ikväll har vi invigt grillen. Det blev spontant ihoprafsat fläskfilé och pot gratäng och espresso. Våra hastigt inbjudna gäster var A och A i Svensbyn med döttrarna M och M. Vi gick inte in förrän temperaturen kröp ner till + 3 grader.

I morgon ska vi åka till travet och äta och se på en del grannar och bekanta som startar. Det är ny ägare till restaurangen. Ska bli spännande att testa det. Jag tror att krögaren är Classons i Karlstad, han som har på Karolinen längst upp. Vi får se.

Det var i korthet de ekonomiska råden igår kväll på informationen: Satsa på fastigheter och broar och vägar och sånt och USA var bra för det ligger lågt just nu och kommer att gå upp fast ingen vet när. Asch, jag skojar lite, så enkelt var det inte. Det finns en massa alternativ.


Jag var alltså på Actainformation igår kväll, några våningar upp i Hotel Norlandia i Årjäng, i något litet konferensrum som känns som en holk på utsidan med FÖNSTER RUNT!  Alla som känner mig vet vad det innebär för mig att sitta i en holk högt upp med fönster runt om.
(Utsikt mot E18!)


(Åt det här hållet ska torget bli, ungefär. Det där röda fina huset ska bli turistbyrå tror jag.  )

Jag satt där och försökte se avslappnad och cool ut. Men hur coolt är det att desperat stirra rakt in i koppen framför sig för att  intensivt låtsas att man inte alls är höjdrädd??  


Den lätt desperata blicken och sammankopplingen maffia - kapitalförvaltningsbekymmer kan  ha gett ett märkligt intryck, jag inser det nu efteråt!! Det var inte meningen att annonsera något slags maffiasamröre. Jag hade bara en stund över före sammankomsten eftersom jag inte åkte hem emellan, och ville fördriva tiden med en god bok. (Jag ska blogga lite om den här boken sen).

Vi var en, tror jag, medvetet blandad församling när det gällde ålder och kön. Bland de sista som kom var S. B. Han seglade in med en spejande blick över församlingen och muttrade något om att här sitter alla "rikmälingar " fast nu kommer det "en fattig en". Jag tror ju inte det var riktigt sant men mungiporna åkte upp i alla fall.

Den välskräddade kostymen och jobbresesolbrända näsan på den prydlige informatören skvallrade om att det går bra för Acta. Men också att man är mån om att göra ett gott intryck på sina kunder. Vilket är mer än man kan säga om bomb-KPA och SPP och en del andra suspekta företag som jag gett förtroende att förvalta mina surt förvärvade pensionspengar. Det skulle kännas som en trevlig omväxling att bli lite fjäskad för i de här sammanhangen.

Acta sysslar med att hjälpa folk att placera sina kapital / sparpengar så att de ger bästa möjliga avkastning. De har en aktiv kundkontakt flera gånger om året oavsett, varnar om det håller på att gå galet med kapitalet och ger råd om omplaceringar. Det kan till exempel vara så att man kan sätta en summa pengar på infrastrukturfond, en fond som har sitt kapital i broar och vägar med avgifter. Eller i en fastighetsfond i USA, eller en hegdefond ( mer blandad placering än en vanlig aktiefond) eller en indexobligationsfond (satsar på råvaror / valutor och så) En klok dam (förstås!) frågade om det kostade något. Jo då det gjorde det: Om man köpte en andel på 50.000 SEK i en indexobligationsfond så blev det 4 % köpavgift på den.  Om man istället satsade i en fastighetsfond så var det en engångsavgift på 2% och sedan en förvaltningsavgift på 0.35 % per år om jag fattade rätt nu.  Och man pratar om avkastningar på så där 7- 9%.

Asch, det får gärna kosta tycker jag, men då ska avgiften i alla fall vara mindre än avkastningen.  Fattade Ni piken nu KPA och SPP??

Jag tror att jag vill ha en bro! Fast den blir nog väldigt liten förstår jag.  :-))

Alltså gubben har varit i Märsta över dagen på nåt möte. Han berättade om sina äventyr när han kom hem:

Det var tåg till Stockholm och sen något slags lokaltåg tänkt ut till Märsta då. Han kom på rätt lokaltåg, frågade tågpersonalen och fick det bekräftat. Hon sa nåt om  Märsta 20 minuter. Det betydde trodde han att tåget skulle stanna i Märsta i 20 minuter så han skulle ha gott om tid att gå av. Sen hände konstiga ologiska saker som bara kan hända på  lokaltåg till Märsta. Plötsligt säger någon i högtalare att de tre sista vagnarna kan man inte gå ut ur. De är låsta. (Varför i alla världen stoppar man in passagerare i vagnar och sen låser man in dem när de vill gå ut???)

Men eftersom tåget skulle stanna i 20 minuter i Märsta så tog gubben det med ro och spankulerade lugnt mot de vagnar som var öppna. Men innan han hann fram så började tåget gå. Han försökte tala med tågpersonalen och fråga varför de redan for, hon hade ju sagt 20 minuters stopp där. Men det var alltså 20 minuter det tog att komma dit inte 20 minuters uppehåll Han försökte  beveka dem att släppa av honom. Men det går inte att stoppa ett tåg så. Så han fick åka till Knivsta, nästa station, vänta där ensam på plattformen och ta ett tåg tillbaka till Märsta. Men det var trevligt i Knivsta tyckte han och det ligger 12 meter över havet säger han nu. Och han har varit där Knivsta Sandberg kom ifrån  säger han (vem nu det var"!)

Sen missade han Stockholmssonen på Arlanda. Roland satt där och väntade på sitt flyg tillbaka medan sonen landade från Milano, men det visste de inte så de sågs aldrig! Harmligt!

När hans väska skulle gå genom säkerhetskontrollen så blev det också strul. Väska genomlystes och vakterna kunde inte begripa vad de såg i väskan, v'ände och vred på den och diskuterade sinsemllan. Till slut bad de honom öppna den. Ur innehållet lyfte de upp en stor sammanträdesklubba i rådjurshorn och frågade vad det var. Gubben berättade att det var en ordförandeklubba tillhörande Årjängs Jaktvårdskrets.

- Å den tar Ni faen inte!

Då skrattade alla runt omkring inklusive vakterna. och   Roland  berättade för alla om Sven i Furtan, gammal rallykörare från Brunskog, som hade flera kilo metall inopererat i kroppen, men han tyckte det var lite mysigt att alltid fastna i tullen och skrattade åt vakternas häpnad varje gång.
Man får vara glad att det går bra i alla fall när orutinerade bönder kommer till stan.

Jag var  spänstig idag igen och gick flera  kilometer och mötte gubben när han kom hem med min lilla Toyota. Den var hel och ren.

(Om ekonomirådgivningen, alldeles färsk sådan, värd massor av pengar ska jag berätta imorgon. Och Bysjön runt får nog bli till helgen. Det stockar sig på bloggen)

Ibland hamnar man i roliga men pirriga saker!

För en tid sedan skrev jag på bloggen om tjänstepensionen som hade högre avgifter än avkastning. Och som dessutom lyckades associera till  bomber i sin reklam för sina placeringar.

Nu fick jag för någon vecka sedan ett pensionsbesked till. Det var på en lite privat pensionsförsäkring. Den hade lyckats med konststycket att ge en halv procent  i avkastning och tagit dubbelt så mycket i avgift för att åstadkomma det. Kapitalet hade gett betydligt mer avkastning om jag hanterat det själv och helt enkelt satt in pengarna på banken!
 
Nästan samtidigt fick jag en inbjudan från ett kapitalförvaltningsföretag till en information.  Slump eller inte?? I ilskan så tackade jag ja till den och såg framför mig hur jag skulle sitta där som en av 50 personer eller så och lyssna till kloka ord om pengar. Men så var det inte alls. Vi som var inbjudna måste ha varit utvalda på något speciellt sätt. Jag ska dit i kväll och vi ska alltså inte bli fler än en dryg handfull och så var det tänkt från början.  Hjälp det hade jag inte tänkt mig! Det skulle dessutom bli i seminarieform, inte som föreläsning. Det betyder att vi förväntas delta  och synas på något sätt.  Tänk om inte alla kommer, då blir jag ensam där tillsammans med någon ivrig försäljare av tjänster. Det vill jag inte!!

Och gubben har flytt till Märsta över dagen på något uppdrag och kommer inte hem förrän sent i kväll.  Undra hur det här slutar??  Jag som har lite panik över detta med pengar. Vill inte tänka på det. Men nu måste jag åka till jobbet. Ska ha gubbens monsterbil idag. Han ville ha min lilla Toyota till flyget. Vill inte riskera sin bil :-)

Igår var det Spring Väst promenad för min del. Jag hade med mig Oskar, taxen och god vän Ina. Det blev  8 kilometer. Märker att jag måste nog köpa nya skor att gå i när det blir så här långt. Mina gamla walkingskor har nog gjort sitt. Det ska vara något dämpande gelelager i dem men det verkar alldeles uttorkat och stumt. Jag känner underlaget igenom! Trodde inte det var så illa. Nu har jag en vattenblåsa under fotsulan!

Vi blev fel anvisade av en lurig tävlingsansvarig och gick mot strömmen runt Bysjön. Men det var jättekul för vi mötte alla och fick många trevliga pratstunder under vägen. Eftersom jag dessutom skulle ta en massa kort så blev vi i särklass sist på turen. Det var bara Martin där när vi kom och han hade varit inne i ett hus på vägen hos en landsman och pratat bort en stund. Det var i det vackra skolhuset i Bartveten.

Vi hade dessutom tur med vädret och fick gå i solsken och fågelsång.

Jag tvekade länge att skriva om det på bloggen. Men måste nog ändå. Det är så ledsamt och så sorgligt, men ändå väl att allt är uppklarat. Att kastas mellan hopp och förtvivlan och inte veta måste ändå vara det värsta. Stackars lilla flicka och stackars föräldrar och alla andra runt omkring! Hur ska man kunna leva med den grymma vetskapen om vad som hänt? Och ta till sig sanningen bit för bit om vad som hänt.

Ser i tidningarna att man nu publicerar bild och namn på mördaren. Jag granskar hans ansikte och försöker se spåren av ondska. Det borde synas något speciellt där på en människa som är kapabel att döda ett oskyldigt barn.  Men jag ser inget förstås. Han skulle kunna vara vem som helst.

Försöker ändå begripa hur det kan vara så här, men finner inga svar. Gubben står bredvid här och talar i långa upprörda ramsor om vad man borde göra med en sådan man, men det ska jag inte skriva om här. Ett helt folks vrede vänds nu mot en man och han får personifiera det onda i världen. Jag önskar att jag kunde finna något försonande men det går inte. Det finns nog tyvärr människor som ska hållas inspärrade under mycket lång tid så att de inte frestas att ge utlopp för sina hemska drifter.

Har tappat bort lite av log i min blogg ett tag. Det har varit mycket web liksom.

Har en sån där njutbar dag framför mig. Gubben är deporterad till hotell Norlandia för något politiskt evenemang med en massa folk inblandade. Han försvann hemifrån för någon timme sedan iklädd slips  Ja, inte enbart slipsen förstås, det skulle kanske ha väckt ett visst uppseende även om det är en hel del show i vårt normala vardagsliv.  Det var skjorta, manchesterkavaj och jeans också, men för honom är det fortfarande en tröskel att komma över, att ha slips, så det kräver en berömmande insats från min sida. 

Och det betyder att dagen breder ut sig framför mig i lugn och stilla frid: Ska göra en större beställning till min klass inför höstterminen och tvätta veckotvätten och hälsa på modren. Sent i eftermiddag ska vi gå med goda vänner och se på ett hus som de eventuellt ska hyra framöver.

Arbetsveckan som ligger bakom mig har varit rätt hektisk, har slocknat direkt efter jobbet varje dag i stort sett och sovit någon timme. Men somnat ändå utan vidare när det varit sovdags. Gubben ärvde ju min förkylning men ändå tvingats jobba långa dagar. Huset har långsamt förfallit med andra ord.

Jag tog tag i det igår inför att vi hade gäster på lite mat. Det blev soppa och risgrynskaka för 8 pers sammanlagt. Vi åt, svettades och stimmade en stund, men gästerna fick gå hem tidigt. Det var avtalat innan eftersom gubben skulle upp tidigt här. Det var typiskt soppväder igår lördag.


Det var lite lätt snöstorm igår som sagt. Jag räddade de stackars nyplanterade penséerna under en mängd byttor av olika slag runt om i trädgården. De klarar ju egentligen snön men nu ville jag inte se dem pinas mer. Blev lite av patetisk installation över det hela ser jag! :-)

Soppan gjorde jag på älgfärs som bryntes, i med mycket lök och sedan finskurna soppgrönsaker och lite tomat  och senap och lite potatis och rejält med vitlök och buljong förstås. Den går alltid åt i mängder och räckte inte i går heller egentligen fast jag gjorde mycket. Soppan smakar alltid bra när det är kallt ute och blåser, för man blir så varm av den.  Fast det tar himla lång tid att göra den med allt skärande och brynande. Efterrrätten var en älskad gammaldags rätt som vi också gillar; risgrynskaka, Den serverade vi med nykokt hallonsylt och vispgrädde och glass. Den tog också nästan slut! 

Stockholmssonen ringde. Han hade packat undan datorn och skulle resa till Milano i natt för jobbet. Han ville att vi skulle kolla vädret i Milano fram till onsdag på nätet så att han kunde välja rätt kläder. Det var visst något med fotboll där och han kanske, kanske skulle få göra en intervju med Zlatan. (I så fall skulle jag vilja veta hur man kombinerar en fotbollskarriär med föräldraskap.) Vädret i Milano fram till onsdag är så¨där 10 - 15 plusgrader, växlande regn, moln, sol kan jag meddela om nu någon mer får för sig att åka dit.  Norra Italien är ju ´populärt verkar det som, Rolands systerdotter och man kom hem från Gardasjön igår natt. Sonen kommer i alla fall att bylta på sig, fotboll är kallt att se och han är en frusen typ precis som sin mor.

men inte levande sådan tack och lov. Det blir filmen med namnet Varg och skådespelaren Peter Stormare som vi har bokat biljetter till i morgon kväll, lördag i Karlstad till sammans med R och Å-B i Snarkil. Vi åker förstås på eftermiddagen redan så vi hinner kolla lite i affärer, kanske IKEA och mumsa och äta först.

Jag håller tummarna att det ska vara en bra film, recensionerna verkar lovande och Stormare brukar ju vara sevärd om inte annat. Det får bara inte bli en sån där film till som beskriver landsbygdsboende människor som totalt urblåsta, skjutgalna och osällskapliga enslingar. Så har det varit de senast filmerna vi har sett som har haft ett glesbygdstema.

blev det förra helgen när gubben var på något möte under dagen. Bilderna kommer här nu eftersom bloggen strejkade då. Jag hittade en sån här slippa - frysa- tröja till. Det finns en del fina koftor nu och då kan jag som är så frusen passa på att köpa.. Jag menar nu när jag inte kan köpa några andra kläder. Det är campingvarning på allt, säger allt.  Och ingen ser längre var XLNT -avdelningen börjar och slutar. Allt är jättestort. Men en kofta till blev det alltså och dessutom ett hängsmycke som syns här, rostfritt blankt. Gillar jag. Jag har aldrig varit guldtypen eller små pillriga - smycken- typen. Mer rejält så där om det ska va nåt alls.


Hela Bergviks köpcenter var fullt av provsmakning och presentation från närproduktion. Superbra och jag handlade förstås. Mycket bra initiativ.


Vi var en sväng ut till Lantmännens vårvisning på Alster. Det är ett årligen återkommande evenmang som vi brukar besöka. Gubben grubblar över en ny vedmaskin för det ska det bli nu. Den inköps i kollektiv tillsammans med 3 andra tror jag.


På kvällen hamnade vi här, middag på Borgvik vid Långserud - Grums så där ungefär. Det är en fascinerande plats, här är Kvarnen, numera restaurang.


Väggarna är metertjocka. Det måste de vara förr sas det då huset låg mitt i forsen.  Tjusigt och lite spöklikt är det här i alla fall. Vi hade en trevlig kväll tillsammans med så där 100 andra.

I så fall blir det ett inlägg om det programmet efteråt i kväll, om bloggen vill.

Och så småningom ett inlägg om SpringVäst tisdagspromenad = friskvårdstimme den här veckan.  Den blir en bygdetur också med lite spridda berättelser om platserna vi passerade.  Om sånt som finns kvar och sånt som är borta.

Kylan och snön räddar vedkörningen. Nu bär marken att hämta hem veden så det sysslar gubben med. Vinterveden är nu i stort sett bärgad. Man brukar säga att veden värmer flera gånger. Först när den ska hugga, sedan när den lastas och körs hem, sedan när den kapas och forslas in i vedskjulet, därefter när den lastas på vedkärran och körs in till pannan och till slut när den bränner i pannan. Om man räknar arbetstimmar så är det säkert inte någon ekonomisk succé. Vi funderar ju på andra alternativ inför den analkande ålderdomen.